Ye olde time Hockey: Original Six 1942-49

Under 25 säsonger bestod NHL bara av sex lag, de lagen som i Canada och USA kallas för ”The Original Six”. Epoken "Original Six" har fått fyra avsnitt, det här första avsnittet kommer att handla om säsongerna 1942-43 till 1948-49. Det är under de här säsongerna som två verkliga legender debuterar i NHL, Maurice "Rocket" Richard och Mr. Hockey Gordie Howe, det är till stor del deras förtjänst att Original Six tiden kallas för NHL's gyllene epok.

När säsongen 1942-43 skall börja så har NHL förlorat 90 spelare till militärtjänst, NHL funderar på att ställa in säsongerna så länge kriget pågår men både den kanadensiska och den amerikanska regeringen vill att NHL ska fortsätta som vanligt för att moralen i länderna inte skulle sjunka. I oktober ber NHL Red Dutton att lägga ned New York Americans, han uppfattar det som att Americans är välkomna tillbaka efter kriget är slut men i verkligheten så kommer NHL inte låta Americans återvända. Frank Calder och NHL genomför några ändringar pga kriget, all övertid slopas (innan spelades det 10 minuter OT vid oavgjort resultat) och spelartrupperna minskas till högst 14 spelare inklusive 2 målvakter och minst 12 spelare måste vara omklädda för varje match. Eftersom så många spelare försvunnit till militären fylldes lagen nu på med många ungdomar, veteraner som fick en ny chans och amatörer som jobbade inom krigsindustrin (de kunde inte bli inkallade till militärtjänst). I Boston Bruins så debuterar Bep Guidolin den 12 november 1942, han blir då den yngste spelaren någonsin i NHL, han är bara 16 år och 11 månader. Guidolin kommer att stanna i NHL till 1952 och slutar med ishockeyn 1961, han kommer senare att coacha Boston Bruins och Colorado Rockies i NHL samt Edmonton Oilers i WHA. Maurice ”Rocket” Richard är en annan rookie, han hinner bara spela 16 matcher innan ett benbrott stoppar honom, under tiden han är skadad försöker Canadiens trada honom till New York Rangers som inte är intresserade (historien kunde med andra ord sett väldigt annorlunda ut). I januari får Frank Calder en hjärtattack under ett styrelsemöte i NHL-högkvarteret i Toronto, han avlider två veckor senare. Red Dutton utnämns till ställföreträdande NHL president (undrar om han ställt upp om han vetat att NHL skulle svika honom efter krigets slut) eftersom den som Calder redan utsett till sin efterträdare Clarence S. Campbell var officer i den kanadensiska armén och placerad i Europa. Max Bentley Chicago Black Hawks tangerar Joe Malones rekord för antal poäng under en NHL match när han gör 4 mål och 3 assist när Rangers besegras med 10-1. Detroit vinner serien före Boston och eftersom NHL nu bara bestod av sex lag så gick bara de två första lagen plus trean Toronto och fyran Montreal till slutspel. Detroit slår ut Toronto med 4-2 i matcher och Boston slår ut Canadiens med 4-1 i matcher. Finalen blir en ensidig historia, Detroit krossar Boston och vinner med 4-0 i matcher efter resultaten: 6-2, 4-3, 4-0 och 2-0. Red Wings målvakt Johnny Mowers vinner Vezina och Hart Trophy går till Boston Bruins Bill Cowley. Max Bentley Chicago Black Hawks tar hem Lady Byng och brorsan och lagkamraten Doug Bentley vinner poängligan med 73 poäng fördelade på 33 mål och 40 assist. Gaye Stewart Toronto Maple Leafs vinner Calder Memorial Trophy som pokalen heter efter Calders död.

Säsongen 1943-44 är NHL ändå hårdare drabbat än föregående säsong, speciellt New York Rangers är illa ute, Lester Patrick ber NHL att få avstå från spel under resten av kriget men hans begäran avslås. Speciellt målvakter var en bristvara, Canadiens hade tex bara tre målvakter i hela sin organisation trots att laget hade flera ”farmarlag” (benämning är inte riktigt bra, Frank Selke hade inte byggt ut farmarlags systemet som samtliga NHL lag skulle härma än, men Canadiens sponsrade flera amatör, halvprofessionella och juniorlag där talanger som knutits till laget kunde lära sig hantverket). Rangers Phil Watson som jobbade i en kanadensisk fabrik som hade anknytning till kriget stoppades från att lämna Montreal och fabriken, Canadiens och Rangers löste situationen med att Canadiens lånade ut två spelare till Rangers som svarade med att låna ut Watson till Canadiens. Andra förändringar på grund av kriget var att både Toronto och Montreal under träningslägret inför säsongen lade träningspassen på nattetid för att de som jobbade inom krigsindustrin skulle kunna medverka. Rangers har så ont om spelare att coachen Frank Boucher tvingas göra comeback som 43-åring, efter sex säsonger borta från isen. Boucher gör inte bort sig, han samlar ihop 4 mål och 10 assist på 15 matcher under säsongen. Den 8 januari sätter Torontobacken Babe Pratt ett nytt NHL rekord när han som förste back gör sex assist under en match. I Montreal fick den 29-årige Bill Durnan äntligen chansen och man kan inte säga annat än att han tog vara på den till 100%. Canadiens rivstartar säsongen med 14 raka matcher utan förlust och dominerade NHL resten av säsongen mycket tack vare Durnan i målet och ett starkt försvar. Canadiens vann serien med 83 poäng på 50 matcher nytt NHL-rekord, före Detroit, Toronto och Chicago. Chicago slår överraskande ut Detroit med 4-1 i matcher och i serien mellan Toronto och Montreal så gör Toronto överraskande bra motstånd till en början. Toronto vinner första matchen med 3-1 efter att Canadiens gamle målvakt Paul Bibeault i Torontoburen stoppat 60 skott. I den andra matchen skrivs det första kapitlet i legenden om Rocket Richard, Richard gör samtliga Canadiens fem mål när Canadiens vinner med 5-1, efter matchen belönas han med matchens samtliga tre stjärnor. Canadiens vinner även de kommande två matcherna i Toronto och i den femte matchen krossar laget Toronto med 11-0, ett resultat som fortfarande är den största segern i Stanley Cup sammanhang sedan NHL bildades. Canadiens vinner sedan fyra raka segrar mot Chicago Black Hawks i finalen och tar hem sin första Stanley Cup vinst sedan 1931, slutspelets kung är givetvis Rocket Richard som gjorde 12 mål på 9 matcher. Montreal förlorar under hela säsongen endast 5 av 59 spelade matcher. Bill Durnan tar hem Vezina för första gången men förlorar omröstningen om årets rookie till Gus Bodnar Toronto Maple Leafs som vinner Calder, Bodnar hade under sin första NHL match gjort sitt första NHL-mål efter endast 15 sekunder på isen. Poängligan vinns av Herb Cain Boston Bruins på det nya rekordet 82 poäng fördelade på 36 mål och 46 assist, Cain belönas dessutom med Hart Trophy medan Clint Smith Chicago Black Hawks vinner sin andra Lady Byng.

Säsongen 1944-45 fortsätter det att komma mängder med rookies, Toronto startar säsongen med Frank McCool i målet, Detroit fylls ut av spelare som Jud McAtee, Ted Lindsay och Harry Lumley. Rangers och Chicago drabbas hårt när Bryan Hextall och Doug Bentley bägge stoppas från att lämna Canada eftersom de hade stora farmar som var viktiga nu under slutskedet av kriget. Den här säsongen har även Boston Bruins stora problem, laget kommer att ta den sista slutspelsplatsen men laget vann inte sin åttonde seger förrän straxt före jul 1944. Conn Smythe som blivit skadad i Europa återvänder till Toronto där han tar över som GM igen, den 17 december 1944 avlider Chicagos ägare Frederic McLaughlin och lagets nye ägare blir hans blott sextonårige son William. Montreal är även den här säsongen överlägsna i serien mycket beroende på kedjan med Rocket Richard - Elmer Lach – Toe Blake som nu kallas ”Punch Line”. Richard sätter under säsongen två nya NHL rekord, det första den 28 december 1944 då han gör 8 poäng i en seger över Detroit med 9-1 och i säsongens sista match gör han som förste spelare 50 mål under en säsong. Hans 50 mål på 50 matcher är ett bevis på storhet som bara ett fåtal spelare har upprepat sedan dess. Lach, Richard och Blake lägger beslag på de tre första platserna i poängligan med Elmer Lach som segrare med 80 poäng efter 26 mål och 54 assist, 54 assist var också ett nytt NHL rekord. Lach vinner dessutom Hart Trophy samtidigt som Bill Durnan tar hem Vezina Trophy för andra säsongen i rad. Torontomålvakten Frank McCool vinner Calder och Bill Mosienko Chicago Black Hawks tar hem Lady Byng. Förutom Montreal så gick Detroit, Toronto och Boston till slutspel, Boston pressar Detroit till sju matcher innan Red Wings tar sig till Stanley Cup finalen. Montreal är storfavoriter mot Toronto men Canadiens förlorar första matchen sedan Ted Kennedy gjort matchens enda mål med en golfsving. Toronto vinner även andra matchen nu med 3-2 innan Canadiens vaknar och vinner den tredje matchen med 4-1. Toronto vinner sedan den fjärde med 4-3 innan Canadiens slår tillbaka i den femte matchen med en seger med 10-3. Sjätte matchen tar sedan Toronto hem med 3-2 och avancerar till Stanley Cup finalen efter 4-2 i matcher. Under serien hade Detroit vunnit 8 av tio matcher mot Toronto och är favoriter till att vinna Stanley Cup mot det unga Toronto Maple Leafs. Frank McCool och Maple Leafs lyssnade inte på det snacket utan gick ut och vann tre raka matcher utan att släppa in ett enda mål, 1-0, 2-0 och 1-0, Detroit kommer igen och vinner de följande matcherna med 5-3, 2-0 och 1-0 efter OT. Inför den sjunde och avgörande matchen tror alla att Detroit ska få revansch för Stanley Cup 1942 då Toronto vände 0-3 till seger med 4-3 men Frank McCool är näst intill omutligt i den sjunde matchen och Toronto vinner Stanley Cup för femte gången. Under hösten 1945 (beslutet fattades egentligen 1943) bildas Hockey Hall of Fame som till en början finns i Kingston, Ontario, Canada. Elva spelare blir invalda direkt och bildar grunden som Hall of Fame står på. Följande spelare blev invalda 1945: Dan Bain, Hobey Baker, Dubie Bowie, Chuck Gardiner, Eddie Gerard, Frank McGee, Howie Morenz, Tommy Phillips, Harvey Pulford, Art Ross, Hod Stuart och Georges Vezina. Dessutom väljs Sir Montague Allan och Lord Stanley of Preston in i Builder kategorin.

Säsongen 1945-46 börjar spelarna som varit med i världskriget så sakta att återvända Syl Apps och Bostons hela kedja med Woody Dumart, Milt Schmidt och Bobby Bauer är klara för spel redan när säsongen sätter igång medan andra som Frank Brimsek kommer under säsongens gång. Detroit signar en ung talang som heter Gordie Howe och placerar honom i Omaha. Om det varit ont av målvakter under kriget så fanns det nu helt plötsligt ett enormt överskott, Montreal hade minst nio och Lester Patrick i New York Rangers bestämmer sig för att spela med två målvakter, innan hade en målvakt stått alla matcherna om han inte var skadad. Rangers coach Frank Boucher börjar säsongen med Chuck Rayner och Sugar Jim Henry som delar på målvaktsjobbet, ett tag försöker han använda dem precis som dagens handbollslag gör, låta dem komma in en kort stund för att sedan byta in den andre som står en stund innan han byts ut. De regerande mästarna Toronto Maple Leafs misslyckas för första gången på sexton år att nå slutspel och orsaken är helt enkelt att lagen helt försummat sin bredd, Conn Smythe åkte under säsongen runt och tittade på alla talanger som var bundna till Maple Leafs och var minst sagt missnöjd, han såg inga spelare där som kunde hjälpa Maple Leafs förrän kanske om två eller tre säsonger. Maple Leafs hade i alla fall tre bra målvakter i Turk Broda, Gordie Bell och Frank McCool men innan säsongen hade förhandlingarna med McCool skurit sig och McCool åkte hem till Calgary. Torontoledningen försökte skylla på att McCool drabbats av magsår, troligen en nödlögn för att dölja det faktum att hjälten från våren och laget inte kunde komma överens om det nya kontraktet. I vilket fall som helst så blir Frank McCool ihågkommen som Frank ”Ulcers” McCool, han och klubben kommer överens mot slutet av säsongen men McCool återvänder aldrig till NHL. Den 29 januari ställer den förre Hart Trophy vinnaren Babe Pratt till med en präktig skandal, det avslöjas att Pratt spelat på ishockeymatcher, det finns inga bevis för att han spelat på matcher där han själv deltog. Pratt blir givetvis avstängd men efter 16 dagar lyfts avstängningen eftersom Pratt samarbetat dels med NHL men även med polisen. I februari lämnar Lester Patrick posten som GM för New York Rangers. Montreal vinner serien för tredje säsongen i rad före Boston, Chicago och Detroit. Canadiens vinner enkelt över Chicago med 4-0 i matcher och Boston vinner nästan lika enkelt över Detroit, Detroit lyckas bara vinna en match och serien slutar 4-1 till Boston. Finalen blir hård och välspelad, Canadiens vinner första matchen med 4-3 efter ett berömt mål av Rocket Richard i OT. Andra matchen slutar 3-2 till Canadiens och även den matchen gick till övertid, tredje matchen går sedan till Canadiens efter 4-3. Boston lyckas vinna den fjärde matchen med 4-3 efter övertid, Canadiens avgör sedan finalen när de tar hem den femte matchen med 6-3. Det här är Montreal Canadiens sjätte Stanley Cup vinst, Bill Durnan vinner Vezina för tredje raka säsongen och lagkamraten Toe Blake tar hem Lady Byng. Max Bentley Chicago Black Hawks vinner både Hart Trophy och poängligan när han under säsongen gör 31 mål, 30 assist och 61 poäng, Calder går till New York Rangers center Edgar Laprade.

Säsongen 1946-47 fortsätter NHL att plocka in ungdomar och göra sig av med veteranerna som fick några extra år i NHL tack vare kriget. I Detroit så blir det första säsongen för Gordie Howe samtidigt som laget gör sig av med Syd Howe, Mud Brunteau, Joe Carveth och Carl Liscombe. Syd Howe är NHL's bäste poängplockare genom tiderna när han får sparken från Detroit, under säsongen kommer Bill Cowley Boston Bruins att passera honom som NHL's bäste poängplockare genom tiderna med 548 poäng på 549 matcher. I Toronto debuterar Howie Meeker, Vic Lynn och Bill Barilko, samtidigt skickas Babe Pratt till Boston för att göra plats för Barilko. Chicago släpper också fram en massa ungdomar som Emile Francis, Frank Ashworth och Bill Gadsby men för deras del slutar säsongen ändå med en sista plats. Boston Bruins satsar däremot på sina veteraner medan de regerande mästarna Montreal Canadiens släpper in ett par nykomlingar, Canadiens största värvning är Frank Selke som ersätter Tom Gorman som GM. Bryan Hextall återvänder till New York Rangers som också satsar ungt med flera nykomlingar som tyvärr bara överlever ett par säsonger i NHL med undantag för backen Hal Laycoe som kommer att bli berömd tack vare sina duster med Rocket Richard i Canadiens. Den 4 september 1946 blir Clarence S. Campbell NHL's tredje president när han tar över efter Red Dutton, när Dutton ber NHL att låta New York Americans att återvända till ligans så vägrar Campbell och de andra ägarna (troligen mest för att hålla NY Rangers flytande), Dutton blir rasande och uttalar de berömda orden som kommer att förfölja New York Rangers fram till 1994. Dutton svär på att Rangers aldrig kommer att vinna någonting så länge han är i livet, Dutton lever till 1987 då han avlider 88 år gammal, ”Dutton's Curse” håller ytterligare sju säsonger innan Rangers äntligen vinner Stanley Cup 1994 efter att ha väntat rekordlånga 54 säsonger. NHL bestämmer sig för att köra igång med All-Star matcherna nu när kriget är slut, den första ska spelas innan säsongen 1947-48 startar. Reglerna för Calder Trophy ändras, innan räckte det med tre spelade matcher för att en spelare inte skulle kunna bli årets rookie nu ändras reglerna så att det behövs 20 matcher i NHL innan en spelare försvinner från möjliga Calder kandidater. Boston hyllar Dit Clapper som spelade sin sista match under säsongen efter 20 säsonger för laget och pensionerade samtidigt hans tröjnummer. Dit Clapper blir tillsammans med Aurele Joliat, Frank Nighbor, Lester Patrick, Eddie Shore och Cyclone Taylor invald i Hall of Fame inför säsongen 1947-48 och i Builder kategorin väljs Frank Calder, W.A. Hewitt, Francis Nelson, William Northey, John Ross Robinson, Claude Robinson och Capt. James Sutherland in. Rocket Richard och Max Bentley utkämpar en duell under hela säsongen om vem som ska vinna poängligan, Bentley går segrande ur striden en poäng före Richard med 29 mål, 43 assist och 72 poäng. Trea i poängligan blir Billy Taylor Detroit Red Wings som sätter in en enorm spurt men inte når ända fram, den 16 mars sätter Taylor ett nytt NHL rekord när han noteras för 7 assist i en segermatch över Chicago. Det sätts även ett publikrekord den här säsongen, den 23 februari 1947 så packar sig 20,004 personer in i Chicago Stadium för att se Black Hawks få stryk av Boston Bruins. Under säsongen händer flera otrevliga slagsmål och klubbfäktningar, speciellt matcherna mellan Canadiens och Maple Leafs är heta, rivaliteten kulminerar den 23 februari då Elmer Lach bärs ut på bår med en spräck skalle och att Don Metz i Maple Leafs bara bestraffats med en tvåminutersutvisning. Montreal Canadiens och New York Rangers har också en het batalj i Madison Square Garden där publiken invaderar isen. Tvåan i serien Toronto möter Detroit i den ena semifinalen och Toronto vinner med 4-1 i matcher, även i den här serien går känslorna heta. Gordie Howe och Gus Mortson inleder ett bråk på isen som sprider sig först till båsen men sedan även upp på läktaren. Seriesegrarna Montreal slår ut Boston med 4-1 i matcher utan några några större våldsutbrott, de kommer i finalen mellan Montreal och Toronto istället. Canadiens vann första matchen överlägset med 6-0 och Toronto vann den andra nästan lika överlägset med 4-0. I den andra matchen ser Rocket Richard rött, först får han en femminutersutvisning när han sänker Vic Lynn och sedan gör han likadant med Wild Bill Ezinicki och då får han matchsstraff. Efter matchen stängs Richard av i en match av Campbell som även bötfäller Richard 250 dollar. Toronto vinner den tredje matchen med 4-2 och sedan även den fjärde matchen med 2-1 efter att Syl Apps avgjort under förlängningen. Femte matchen tar Canadiens med 3-1 innan Ted Kennedy avgör den sjätte matchen med sitt 2-1 mål. Toronto Maple Leafs vinner sin sjätte Stanley Cup efter 4-2 i matcher och blir i och med det historiska. Toronto Maple Leafs lag från säsongen 1946-47 är fortfarande det lag med den lägsta medelålder som någonsin vunnit Stanley Cup. Troféerna gick till följande spelare: Hart, Maurice Richard Montreal, Vezina, Bill Durnan Montreal, Lady Byng, Bobby Bauer Boston och Calder, Howie Meeker Toronto.

Den första officiella All-Star matchen spelas säsongen 1947-48 mellan mästarna Toronto Maple Leafs och ett All-Star Team från de övriga lagen den 13 oktober 1947. All-Star laget vann med 4-3 men Chicago var inte alls nöjda efter matchen, lagets stjärna Bill Mosienko bröt nämligen handleden efter en stenhård tackling från Torontobacken Jim Thomson (nuförtiden existerar knappt några tacklingar i All Star matchen). En stor trade sker innan säsongspremiären, Canadiens skickar centern Buddy O'Connor och backen Frank Eddolls till Rangers i utbyte mot backen Hal Laycoe. Detroit byter bort förra säsongens överraskning Billy Taylor mot Bep Guidolin i en annan trade och NHL's bäste poängplockare genom tiderna Bill Cowley i Boston slutar. I november tradar Conn Smythe till sig Chicagos stjärna Max Bentley, han tvingas skicka fem spelare till Chicago: Gus Bodnar, Ernie Dickens, Gaye Stewart, Bud Poile och Bob Goldham för att få Bentley. Det här är den största traden i NHL på minst femton säsonger och ger en liten fingervisning om hur stor stjärna Max Bentley var. Charlie Conacher Torontos gamle målspruta blir Chicagos nye coach och i Detroit är det också ett nytt ansikte bakom bänken i Tommy Ivan. Montreal och Chicago är båda ganska usla den här säsongen och missar bägge slutspelet, i Chicagos fall var det ingen överraskning men Canadiens hade vunnit serien föregående säsong. Den skada som tvingade Toe Blake att avsluta sin spelarkarriär såg också till att Canadiens alla planer på en slutspelsplats försvann i tomma intet. Dick Irvin som coachade Montreal utsattes för flera hot bland annat hotade fansen att bränna ner Forum om inte Irvin fick sparken. Canadiens svar på det var att under uppvärmningen inför nästa hemmamatch så kom Canadiensspelarna in på isen iförda brandhjälmar. Den 24 februari exploderade ännu en spelskandal i NHL, den här gången blev två spelare avstängda på livstid, Billy Taylor New York Rangers och Don Gallinger Boston Bruins. I November 1948 inför NHL bestämmelser för hur spelare får ha kontakt med spelare i andra lag, en bestämmelse som kommer att få hård kritik när den används för att krossa NHL spelarnas försök att bilda en fackförening under 1950-talet. I Toronto gör Syl Apps comeback efter övertalning från ledningen men han stannar bara säsongen ut innan han slutar igen. Under den här säsongen blir Wild Bill Ezinicki NHL's stora buse efter en mycket ful tackling på Rangers Edgar Laprade. I poängligan slåss de gamla lagkamraterna Elmer Lach Montreal och Buddy O'Connor Rangers hela vägen till slutet. Lach besegrar O'Connor med en poäng och blir därmed den förste spelaren som fick ta emot Art Ross Trophy som Boston skänkt till NHL för att hedra den gamle storspelaren och ledaren. Lach gjorde under säsongen 61 poäng fördelade på 30 mål och 31 assist, O'Connor fick trösta sig med att vinna Hart Trophy, Vezina gick till Turk Broda Toronto. Lady Byng vanns även den här säsongen av Bobby Bauer Boston och Calder togs hem av Jim McFadden Detroit. Semifinalerna vanns av seriesegrarna Toronto som besegrade Boston med 4-1 i matcher och tvåan Detroit som vann med 4-2 i matcher över Rangers. I finalen är Toronto överlägsna och vinner efter fyra raka segrar, matcherna slutar 5-3, 4-2, 2-0 och 7-2. Under de fyra matcherna lyckas Detroits första kedja den fruktade ”Production Line” med Gordie Howe, Sid Abel och Ted Lindsay bara göra ett enda mål. I och med den här triumfen är Maple Leafs uppe i sammanlagt sju Stanley Cup vinster.

Inför säsongen 1948-49 har Frank Selke satt igång med en rejäl omorganisation i Montreal, han börjar nu skicka ut en massa scouter över hela Canada och så sakta bygga upp en farmarlagsverksamhet som när den var som störst bestod av över femtio lag som var knutna till Canadiens på ett eller annat sätt. Backen Ken Reardon var ryggskadad och Canadiens trodde att karriären var slut så man tog upp en lovande back från Montreal Royals vid namn av Doug Harvey, Reardon återhämtade sig och kunde spela ytterligare två säsonger. I New York råkar Rangers illa ut när fyra av lagets bästa spelare är inblandade i en trafikolycka: Buddy O'Connor, Frank Eddolls, Edgar Laprade och Bill Moe förs samtliga medvetslösa till sjukhus. Som tur är är ingen allvarligt skadad men samtliga missar över tio matcher var. I december är krisen i Rangers akut och Frank Boucher ersätts av Lynn Patrick som lagets coach. Enda ljusglimten under säsongen är backen Allan Stanley som värvades från Providence i AHL under december 1948. Den gamle Torontostjärnan Charlie Conacher nu coach för Chicago hamnar i en rejäl fejd med sitt gamla lag Toronto när han anklagar dem för att vara morsgrisar och filma sig till utvisningar. Fejden mellan Maple Leafs och Canadiens fortsätter att utvecklas och i matchen mellan lagen den 25 november innebär ett nytt NHL rekord i antalet 5-minutersutvisningar, det nya rekordet stannar vid tio men det kunde ha blivit betydligt fler. I januari fortsätter bataljerna när Cal Gardner i Toronto och Kenny Reardon i Montreal har en privat uppgörelse som slutar med att bägge får böta och blir avstängda var sin match. Allting har sin början två säsonger tidigare då Reardon blev av med ett antal tänder och fick sy 14 stygn i munnen efter att Gardner träffat honom i ansiktet med klubban. Fejden mellan Gardner och Reardon fortsätter även nästa säsong. En roligare incident inträffade i Montreal mellan backarna Glen Harmon och Butch Bouchard, Harmons fru hade en hattaffär och Bouchards fru hade sett ut en hatt som Harmon tog med sig till Bouchard inför en match straxt före jul. Harmon sa till Bouchard att inte titta på prislappen, givetvis gjorde Bouchard precis det och blev högröd i ansiktet, Harmon försökte lugna ned honom genom att lova att om Bouchard gjorde två mål i den kommande matchen så skulle han få hatten gratis. Harmon trodde givetvis att hans fru skulle få betalt i alla fall eftersom Bouchard hittills under säsongen bara gjort ett enda mål men Bouchard lyckades göra två mål under matchen och får hatten gratis. Bouchard gjorde sedan inte ett enda mål under resten av säsongen. Canadiens Elmer Lach hade ett speciellt tufft år, den 11 december bröt han käken i en match mot Chicago, när han sedan gör comeback i mars bryter han käken igen. Bill Durnan i Montrealkassen sätter ett nytt modernt rekord när det gäller längsta hållna nollan när han radar upp fyra raka hållna nollor och i den femte matchen släpper in ett mål först efter 5:36 i den andra perioden. Det nya rekordet stannar på 309 minuter och 29 sekunder. Jack Adams Detroits GM säger i en intervju att det finns inte tillräckligt med pengar i hela NHL för att köpa Gordie Howe, han är den bäste unge spelare han någonsin sett. Trots att Chicago missar slutspelet så lägger två av lagets spelare beslag på de första två platserna i poängligan, Roy Conacher vann Art Ross efter 26 mål, 42 assist och 68 poäng. Hart Trophy gick till Detroitcentern Sid Abel, Vezina vanns av Bill Durnan Montreal för femte gången på sex säsonger, Lady Byng gick för första gången till en back och togs hem av Bill Quackenbush i Detroit och Calder togs hem av Pentti Lund Boston Bruins. Lund föddes den 6 december 1925 i Karijoki, Finland och lever fortfarande, han flyttade till Canada som sexåring och gjorde 99 poäng på 259 matcher i NHL under sju säsonger för Boston Bruins och New York Rangers. Lund blev 1984 invald i Northwestern Ontario Sports Hall of Fame och 1992 i det finska ishockeyförbundets Hall of Fame (konstigt att de skulle dröja till 2012 innan Svenska Ishockeyförbundet vaknade, eller kanske inte eftersom svenskarna alltid varit lite nedlåtande i sin inställning till saker som kommer från andra sidan Atlanten). Detroit vann serien och mötte Montreal i sin semifinal, Detroit behövde sju matcher för att slå ut trean Canadiens. Boston som blev tvåa blev utslagna av fyran Toronto med 4-1 i matcher i den andra semifinalen. I finalen är Toronto än en gång överlägsna Detroit och vinner även den här finalen med fyra raka segrar: 3-2 OT, 3-1, 3-1 och 3-1. Det här är Toronto Maple Leafs tredje raka och sammanlagt åttonde Stanley Cup vinst. Coachen den gamle storbacken Hap Day har nu vunnit fem Stanley Cup under åtta säsonger som coach för laget plus en som spelare. 1949 blir ytterligare två spelare invalda i Hockey Hall of Fame, nämligen Dan Bain och Art Ross.

Nästa del i serien kommer fortsätta att handla om ”The Original Six” epoken, nämligen säsongerna 1949-50 till 1954-55. Sedan följer ytterligare två avsnitt som handlar om tiden fram till expansionen 1967. Sedan kommer det antagligen en fortsättning med ca 10 artiklar om tiden efter expansionen fram till lockouten 2004-05.

Källor: Wikipedia.org, hockeyleaguehistory.com, Legendsofhockey.net plus böckerna Official Illustrated NHL History (2010) och Brian McFarlane's History of Hockey (1997)