Äventyret slut — för den här gången
Säsongen är över. St. Louis Blues räckte inte hela vägen — för femtionde gången i ordningen.
Tungt såklart. Fruktansvärt tungt. Speciellt när det kändes som att Nashville gick att slå, det var lite hugget som stucket vilka som skulle gå vidare. I en konferensfinal hade sedan Edmonton eller Anaheim väntat. Två lag som verkligen inte är oslagbara. Vägen till final var således mindre krokig än på många år i den västra konferensen. Men faktum var ändå att Nashville var lite hetare och lite bättre. Rätt lag gick vidare.
Den enklaste beskrivningen av Blues säsong är att dra till med roller coaster-jämförelsen. Det har gått upp och ner. I januari var det närmast fritt fall. Men Blues har rätat upp sig efter Mike Yeos entré och säsongen avslutas med en positiv känsla. Vem hade ens trott på ett slutspelsäventyr i januari?
Trots att Blues inte överträffade fjolårssäsongen visade det sig att ”förstarundespöket” är bortjagat. Kanske har det bytt stad? Kanske svävar det numera runt 40 mil norrut? I St. Louis är det i alla fall inte kvar. Blues var topp fyra förra året och topp åtta detta år. Utan att ljuga kan vi säga att vi är ett av ligans starkaste lag.
Andra reflektioner från slutspelet är:
- Jake Allen fick sitt efterlängtade genombrott. Man sitter och skakar på huvudet när man tänker tillbaka på hur genomgående fenomenal Allen var i slutspelet.
- Colton Parayko och Joel Edmundson stod också för fina insatser. Edmundson gick från att vara 6-7e back till helt självklar i andra backparet tillsammans med Parayko. Parayko såg stundtals dominant ut i slutspelet och sitter just nu på ett flyg över till Europa för att spela VM med Kanada.
- Blues har inte riktigt djupet i truppen för att ha råd med skador på viktiga offensiva spelare. Med Fabbri och Stastny (till en början) borta kändes offensiven inte lika tung som förra säsongen. Det blev ofta att förlita sig på att förstakedjan skulle göra det. För att gå längre nästa säsong krävs att fler kedjor producerar. GM Armstrong bör leta efter kvalitetscentrar och forwards i sommar.
Personligen nåddes en tung milstolpe den här säsongen: Bluesredaktionen fick göra debut i staterna, i Scottrade Center. Matchen mot Nashville (en av två vinster i andra rundan) är en upplevelse jag sent kommer att glömma och något som kommer bidra till en djupare förståelse över hur det är ”där borta”.
Några nyheter i korthet:
- Det har nu kommit fram att Alexander Steen spelade slutspelet med ett brutet ben i foten. Det hindrade inte honom från att täcka skott med, just den foten. Hjälte.
- Martin Brodeur kliver av som målvaktstränare. Brodeur har två säsonger kvar på kontraktet som ass. GM och verkar fokusera fullt ut på det nu.
- Inför expansionsdraften väljer Blues alternativet att skydda sju forwards, tre backar och en målvakt.
Jag ser ingen anledning att deppa. Nästa säsong kommer att bli enormt spännande att följa. Med Yeo vid rodret och den fina avslutningen av säsongen ser det lovande ut. En lyckad expansionsdraft på det så kan det till och med se bättre ut än det gjorde inför den här säsongen. Tarasenko, Allen, Parayko, Pietrangelo, Steen, Schwartz, Fabbri, Bouwmeester. Ja vi har ett helt gäng med spelare som håller hög kvalitet. Det gäller bara att försöka krydda den här truppen med en lyckad trade eller ännu en spännande rookie. För varje säsong som går kommer St. Louis Blues att komma närmare sin första Stanley Cup. Det är hoppet som driver oss och än har det inte lämnat oss.
