Istiden är över i Chicago - Blackhawks redo för revansch
Det har varit många kalla och tunga år i Chicago då stadens kära Blackhawks har missat nio slutspel på de tio senaste åren. I år är det dock skillnad efter att laget har slagit ut Calgary Flames och Vancouver Canucks. Laget är redo för revansch och gör sig redo för semifinal i Stanley Cup.
Chicago ligger i Illinois i norra USA. Det är en stad som inte har förärats med bra väder. Vintern brukar vara blåsig och kall. Ofta ser du snö på gatorna och minusgrader på termometern. Det mixat med att stadens politiker ofta har omgärdats med korruption och dålig politik gör inte staden till den mest gästvänliga.
Dock har det alltid funnits ett botemedel mot det tidigare. Det är en stolt sportstad som har lag så som Chicago Cubs och Chicago White Sox i baseboll (MLB), Chicago Bulls i basket (NBA), Chicago Bears i amerikansk fotboll (NFL) och givetvis Blackhawks i NHL. Blackhawks har allt haft en stor plats i stadens hjärta då profiler som Stan Mikita, Bobby Hull och Tony Esposito huserade i gamla fina Chicago Forum under 1970-talet.
Men de sista tio åren har varit hemska då Blackhawks bara har gått till slutspel en enda gång och det var sju år sedan - det är ett anmärkningsfacit för ett sådant klassiskt lag (det är original six) och publiken misströstade och vände sig till de andra lagen i staden även om det inte var några rejäla framgångar där heller (i sanningens namn så har Bulls inte varit bra sedan Michael Jordan slutade och Bears bara lyckats nå Super Bowl men inte vinna, White Sox vann dock för några år sedan).
Men nu är istiden över för Chicago - det är vår. Stadens son Barack Obama har tagit plats i Vita Huset och gett ny optimism till ett land som behöver det, basebollen har kört i gång (även om Cubs och White Sox har inlett mediokert) och Bulls gjorde bra ifrån sig i NBA-slutspelet men allra viktigast är att Blackhawks har hittat hem till NHL:s finrum - laget är i semifinal i Stanley Cup!
Ett av ligans yngsta, mest offensiva och spännande lag är i semifinal och du kan känna det. Hela staden är som tokig över Blackhawks och överallt ser du affischer och reklam med lagets unga toppduo och tillika poster boys, Patrick Kane och Jonathan Toews. Det är å andra sidan inte konstigt, senast laget var i semifinal var 1995 då de var anförda av målvakten Ed Belfour och superstjärnan Jeremy Roenick.
Klubbens revansch tog sin början i 2007. Den nuvarande ägaren Rocky Wirtz tog över efter sin far William "Bill" Wirtz som dog det året. Det första Rocky gjorde var att anställa marknadsföringsgurun John McDonough som hade gjort stordåd med basebollaget Chciago Cubs.
McDonough tog plats som team president och samtidigt så beslutade de två att lagets hemmamatcher äntligen skulle få visas på TV - något som gamle Bill aldrig tolererade då han trodde att laget skulle förlora intäkter på det - ironiskt nog blev det tvärtom då resultaten gick söderöver och inga åskådare ville se laget spela hemma. Publiksiffrorna dalade för varje säsong då laget inte gick till slutspel och det är inte konstigt det. Vilken åskådare vill betala dyra pengar för en undermålig produkt som inte kan vinna - det vill säga i det här fallet Blackhawks.
Samtidigt i skymundan gjordes mindre korrigeringar i ledningsstrukturen och fokus på scouting gjordes. Det kombinerat med Chicagos dåliga placeringar möjliggjorde att Chicago kunde välja det bästa som fanns i talangväg. Därför var det inget svårt val för general manager Dave Tallon att välja spelare som Kane (etta i draften 2007) och Toews (trea i draften 2007).
Fartfantomen och teknikern Kane blev ifjol årets rookie med 72 poäng på 82 matcher medan Toews är den ansvarsfulle tvåvägscenter som redan är lagkapten vid 21 års ålder. Toews har alla förutsättningar att bli nästa Steve Yzerman. Redan ifjol visade Chicagos ungdomar bättring efter en stark slutspurt i grundserien men 40-34-8 räckte inte till slutspel den gången - dock visade det en tydlig signal till staden att laget var tillbaka på allvar.
Men de unga talangerna kunde inte ensamma föra klubben framåt, det innebar att laget gjorde en stor splash under förra sommaren då de skaffade in free agents så som målvakten Cristobal Huet för $22,45 miljoner på fyra år och samtidigt en av ligans bästa offensiva backar i Brian Campbell som skrev på för åtta år, till priset av $56,8 miljoner. De här stora investeringarna visade att Wirtz junior menade allvar. Hans far hade aldrig gått med på den typen av värvningar innan 2007.
Värvningen av Huet innebar att laget placerade den ryske burväktaren Nikolai Khabibulin på waivers innan säsongen men inget annat lag plockade honom och laget hittade inte heller någon bytespartner som var intresserad av Khabibulin. De båda målvakterna varvade under säsongen men när det har blivit slutspelstider så har Khabibulin tagit över förstaspaden.
Han ser lika bra ut som när han vann Stanley Cup med Tampa Bay Lightning 2004 även om hans statistik visar någonting helt annat (2,76 i insläppta mål per match 89,6 i räddningsprocent). Men nyckeln med Khabibulin är att han gör de viktiga räddningarna och håller laget kvar i matchen när det gäller - en idealisk money goalie så som Tom Barrasso och Grant Fuhr förr i tiden.
Inledningen av säsongen var dock en besvikelse i Chicago. Bara en seger på de fyra första innebar att tränaren och den förre storspelaren Denis Savard fick sparken - jag själv tyckte det var ett dumt drag vid tillfället men i efterhand så var det rätt då veteranen Joel Quenneville har gett laget struktur och disciplin, något som är indikerat av lagets 22 bortasegrar denna säsong - ett fantastiskt facit.
Med Quenneville vid rodret så vände saker och ting som sagt och grundserien gick bara av farten och laget var klart för slutspel som fyra i Western Conference men det är i slutspelet som laget har gått från klarhet till klarhet. Calgary avfärdades i sex matcher i första omgången och i andra omgången var det Vancouver som fick stryk efter sex matcher där Chicago visade prov på fart och fläkt mixat med vinnarskaller.
Laget har så här långt i slutspelet lyckats vinna tre matcher borta och verkar bli bättre ju längre matcherna (gjort 14 av 23 mål i tredje perioden eller övertid) och matchserierna går (Vancouver gjorde första målet i fem av de sex matcherna) - ju mer som står på allvar desto bättre blir ungtupparna. Något som Vancouvers Daniel Sedin uppgav efter att hans lag hade åkt ut: -"De kommer vara bra länge. De har så många unga, bra spelare som kan producera. De har tre kedjor som gör mål regelbundet".
Grunden till Chicagos framgång är främst deras offensiva bredd. Laget är så mycket mer än bara Kane och Toews på toppen även om Kane har visat var skåpet ska stå med sina åtta mål och tolv poäng på elva matcher varav han gjorde hattrick i match 6 hemma mot Vancouver. Hela elva av Chicagos tolv forwards har hittat nätmaskorna i slutspelet så här långt, undantaget är Troy Brouwer som har två assists så här långt men det är nog bara en tidsfråga innan han hittar rätt också.
Det som är intressant är att produktion kommer från alla håll och kanter då spelskicklige tjecken Havlat leder på 13 poäng som förväntat men sedan har du spelare som Dave Bolland (5+4), rookien Kris Versteeg med tio poäng och även en spelare som grindern Adam Burish med 2+2 så här långt. Laget är en målmaskin då laget är näst bäst i slutspelet med 3,30 mål per match varav Detroit endast är värre med 3,88 mål per match - allt grundat i det faktum att i princip varje kedja kan göra mål.
Lägg sedan till att Chicago har ett enormt kompetent målvaktspar i Khabibulin och Huet. Ett av ligans bästa backpar i Brent Seabrook och Duncan Keith samtidigt som laget har rutinerade rävar som Havlat, Patrick Sharp och Campbell. Detta rundas sedan av med mångsidiga och tunga spelare som Bolland, Andrew Ladd, Burish och Dustin Byfuglien. Det här är en lagmaskin.
Innan slutspelet så hade Chicago bara tio spelare med slutspelsrutin men det har knappast märkts. Lagets adelsmärken som är fart och teknik har varit överväldigande för motståndarna som inte hänger med i svängarna och det finns ingen anledning att tro att det kommer ta slut nu. I semifinalen väntar antingen Detroit Red Wings eller Anaheim Ducks vilket kommer resultera i en oerhört intressant semifinal.
Den historiska rivalen och regerande mästarna är ingen lätt nöt att knäcka men Chicago vet hur det är att slå dem medan laget måste vara vakna på den aggressivitet och tyngd som Anaheim besitter om de skulle gå till semifinalen. Oavsett utfall så måste Chicago fortsätta spela sitt spel men spelarna är redo för vad som komma skall. Kane säger följande: -"Det skulle vara kul om vi mötte Detroit för oss och fansen. Vi känner varandra ganska så bra. Men om det blir Anaheim så får vi fördel av hemmais och det kan vi leva med".
Istiden är över i Chicago, ljusare tider har anlänt och Blackhawks är redo att revanschera sig för de dåliga åren. Det är inte omöjligt att det kan sluta med att de får lyfta Stanley Cup.
