December var svart - länge leve januari
Knappt hade bläcket hunnit torka från min förra krönika, om att Devils kunde ha en spännande tid framöver, innan förlusterna började rada upp sig. Med sju raka nederlag, blev fritt fall genom tabellen, och ett tag hade man bara Islanders efter sig i hela Eastern Conference.
December började annars rätt bra med en väldigt oförtjänt seger på övertid borta mot Nashville Predators samt en hemmaviktoria mot Vancouver Canucks. Startskottet för raset kom sedan i och med Carey Price fick fritt spelrum att puckla på en liggande Kyle Palmieri i Bell Centre och den 5-2 förlusten följdes upp av sex nederlag där man i snitt släppte in 4.14 mål per match.
Förvisso mot kvalificerat motstånd (Rangers x 2, Blues x 2, Canadiens, Predators och Senators) men detta är en siffra man inte känner igen som Devilssupporter. Inte blev det bättre heller av att jul och nyårshelgen innehöll dubbelmöten mot både Penguins och Capitals där man med nöd och näppe lyckades fixa en enda tvåpoängare på straffar.
En av rubrikerna i min senaste krönika var ”Försvaret håller ihop…än så länge” och tidsfrågan besvarades men det var inte riktigt det svar man hoppats på. Både Keith Kinkaid och Cory Schneider läckte ordentligt under denna tidsperiod och det var stor hönsgård i försvaret. Man begick misstag på misstag och till råga på allt gick detta ut över offensiven också. PP knakade och John Hynes kastade om i kedjorna rejält.
Men efter att Schneider höll nollan mot Bruins strax efter nyår har han klart spelat upp sig, och trots att försvaret nu dessutom haft enorma skadeproblem, verkar man ha grävt sig ut det stora svarta hål man befunnit sig i. Kapten Andy Greene fick se sin svit med 350 raka spelade matcher spräckas när han tvingades utgå i matchen mot Carolina 3/1 och han saknas alltjämt i skrivande stund. John Moore åkte på en hjärnskakning efter riktig smällkaramell av Tom Wilson på nyårsafton och Yohann Auvitu är dessutom skadad.
Istället har Jon Merrill fått chansen ordentligt och man kan väl inte säga att han tagit den ännu. Han ser bättre och bättre ut för varje match men de flesta aspekter av hans repertoar går att förbättra. Främst snabbheten i beslutsfattandet och passningsspelet. Både Karl Stollery och Steve Santini har flyttats upp från Albany där den sistnämnda får mer än godkänt betyg.
Offensiven har inte sett lika bra ut som den gjorde i början på säsongen och 2,28 mål per match är tredje sämst i ligan men eftersom man lyckats fixa läckaget i den egna kassen har man fått resultaten med sig igen.
Lyckad roadtrip
Devils avslutade just en fyra matchers roadtrip i västra Kanada. Där inledde man med att förlora mot Taylor Halls gamla lag Edmonton med 3-2 på övertid men All Star-uttagne Hall blev satte istället segermålen i de två efterföljande matcherna mot Calgary Flames och Vancouver, som båda slutade 2-1.
Trippen avrundades mot Western Conference bästa lag Minnesota Wild där man lyckades hämta upp underläge två gånger om innan Beau Bennett satte matchavgörande 4-3 med drygt två minuter kvar. Sju av åtta poäng plockade, mot detta motstånd på bortais, får i det närmaste ses som en bedrift. Speciellt med halva ordinarie backbesättningen borta.
Wood är galet snabb
Under den tunga decembermånaden fanns det inte många ljusglimtar på den fronten men Miles Wood var en av dem. 21-åringens speed är ett lika sällsynt, som ovanligt, attribut i detta Devilslag och han har skapat fina chanser helt på egen hand. Nu måste han bara lära sig att förvalta de lägen han ger sig själv.
