Flamesrapport 3: Upp och ner men mest ner
Ja det är inte så fasligt roligt att skriva om Calgary Flames dessa dagar. Så vips blev det en väldigt lång rapport. Det vill säga den innehåller rätt många dagars hockey för att anses vara en vecka. Senast vi ”hördes” hade Flames förlorat med 6-2 mot Washington Capitals. Sedan dess har Flames hunnit förlora fem matcher till.
Kortfattat så fungerar väldigt lite för Calgary Flames. Eller tja utöver Johnny Gaudreau så är allt ganska uselt. Fast under denna resans gång har TJ Brodie gjort comeback, Sam Bennett hittat formen (typ) och Jonas Hiller blivit skadad så Karri Ramo kan få en rejäl chans till revansch.
Det mest påtagliga är hur laget bryts sönder och samman så fort det inte går deras väg. En dominoeffekt helt enkelt. Målvakten släpper in ett billigt mål, laget viker ned sig och målvakten får ingen hjälp och släpper in fler billiga mål och laget blir än mer håglöst. På så sätt kan Flames se bra ut i ena stunden och som ett korplag i nästa ögonblick.
Fast det är i grunden egentligen inget nytt. Även förra säsongen hade Flames målvakter en förkärlek till något billigt mål i varje match. Fast i år reagerar laget med en mental kollaps varje gång man tappar en ledning eller rent generellt efter ett insläppt mål. Dessutom har man övergått från att hålla sig på isen till att dra på sig korkade utvisningar i helt fel läge (om där nu egentligen finns någon motsats).
Fast man kan ju fråga sig varför man inte orkar i år? Varför insläppta mål plötsligt påverkar laget i sådan utsträckning. Saknar man ledarskap? Möjligt, Flames sätter stor tilltro till ett gäng spelare i tjugoårsåldern med lite erfarenhet och har inte många tongivande veteraner utan två. De unga kan egentligen inte förväntas leda laget men så har det blivit ändå.
Kan laget ha tröttnat på Bob Hartley? Inte heller omöjligt, Hartley är lojal mot vissa och inte mot andra. Detta trots alla talesätt man använder till höger och vänster. Inte minst målvaktsdilemmat har styrkt att Hartley innehar en viss åsikt medan Brad Treliving tycks ha en annan. Soppan med Sven Baertschi är en annan sådan sak.
Har motståndarna helt enkelt löst Flames pussel? Saknar laget Lance Bouma och Michael Ferlands fysik så mycket att man… ja frågorna är ofantligt många och teorierna därmed lika många.
Det är inte heller att förglömma att Flames kommer från en säsong där typ hela laget gjorde sina livs säsonger. Exempel - Dennis Wideman såg ut som en försvarare av rang och Jonas Hiller såg ut ha några mil kvar i tanken och stod för de viktiga räddningarna när det väl gällde. De två, bland många andra, ser mer ut som de kanske borde. Wideman gör en del bra saker i offensiv zon men slår indianare som aldrig förr. Hiller har mer sett ut som en saccosäck än en stadig ek om man säger så. Det gäller som sagt inte bara nämnda spelare.
Johnny Gaudreau och Mason Raymond är kanske de enda som bidrar som förra säsongen. Gaudreau ligger bakom typ allt och Raymond inget alls. En är lika bra medan den andra är precis lika usel.
För att på något sätt återge matcherna som varit går vi inte in på detalj utan rullar igenom dem snabbt. Oftast för att glömma dem kanske?
Först ut är en hemmamatch mot Detroit Red Wings. Flames gör faktiskt en av få - hittills - stabila insatser. Matchen avgörs förvisso först på övertid, av Mark Giordano, fast Flames är det klart bättre laget. Hade gästerna haft någon av Flames målvakter i sitt mål så hade segern blivit tämligen enkel. Jimmy Howard är helt enkelt den som håller gästerna kvar i matchen. Han motar 37 skott och flera av dem är finfina räddningar.
Inför nästa match känner man såklart optimism. Ett Rangers i New York, utan Henrik Lundqvist. Det börjar bra, Jiri Hudler gör mål ungefär tre minuter in i matchen. Sen är det roliga slut. I andra perioden är det ett lag på banan och det är inte Flames. Rangers vänder matchen och vinner till slut med 4-1.
Så vidare till att möta Islanders i Brooklyn. Det börjar bra, Joni Ortio som avlöste Hiller i föregående match håller tätt i nästan två perioder. Fast när hemmalaget gör 2-0 i början av tredje så rämnar allt. Matchen slutar 4-0.
Så till Kanada och match mot Ottawa Senators, i Ottawa. En extremt svajig match och en uppvisning i dåligt försvarspel och svagt målvaktsspel. Att Flames förlorar, förvisso på övertid, är uruselt. Av två värdelösa lag är Flames klart bättre men Craig Anderson kan fortfarande göra räddningar när det krävs. Således stal han segern (från Gaudreau) åt Senators på övertid. Hiller å sin sida utgick skadad i period tre efter en kollision med Bobby Ryan.
Så tog man sig an Montreal Canadiens hemma i Saddledome. Ett Canadiens som tappat lite form och Carey Price. Det började bra men slutade osannolikt. De första fem minuterna är spel mot ett mål, gästande Canadiens. Raymond missar exempelvis öppet mål. Canadiens kommer ur zon strax efter minuter och pang så har Dale Weise gjort 1-0.
Även om Flames jobbar sig in i matchen så var ett jobbigt mål för laget. Man orkar faktiskt hämta sig två gånger men då Canadiens gör mål kort efter varje gång så knäcks man till slut och lägger av. Weise skulle komma att göra två mål till innan kvällen var slut. Det osannolika slutet är alltså att Weise gör hattrick, det är han som faststället slutresultatet 6-2 i tom kasse och det är även Weise som gör det matchavgörande 3-2 målet som slutligen knäcker hemmalaget.
Så till Edmonton och Oilers för ett andra ”Battle Of Alberta”. Återigen är Flames det bättre laget men målvaktsspelet, även om Ramo såg bättre ut, lämnade mycket övrigt att önska. Å andra sidan var Cam Talbot i Oilers mål inte heller särskilt övertygande i sitt spel. Så likt matchen mot Senators är det svajigt och svagt när det gäller spelets defensiva aspekter. Flames har 2-0, 3-1 och 4-2 men lyckas om och om igen (precis som mot Senators) släppa in hemmalaget i matchen. Alla tror nog att matchen ska gå till övertid men när nio sekunder återstår gör Talbot en tavla och Michael Frolik fullbordade därmed karriärens första hattrick. Tre osannolikt billiga mål. Ska även sägas att matchen innefattas av ett par "coach´s challenge" och Flames lyckas få ett av Oilers mål underkända. Hårt så hårt, å andra sidan föregicks det av en filmning från Oilers sida, en som domaren gick på. Så att målet i Oilers påföljande numerära överläge underkändes var kanske karma.
Så var det dags att åka till Denver för att möta Jarome Iginla och hans Colorado Avalanche. Sur match, sur förlust. Första perioden ser ut att förbli mållös men under sista minuten kommer 1-0 till hemmalaget. Gaudreau kvitterar i andra men sedan blir det jobbigt. Avalanche gör 2-1 och sedan får Flames två mål från Sam Bennett underkända. Det första för att målburen flyttades, det är millimeter det handlar om och pucken hade gått in oavsett. Det andra är för att domaren tycker han blåst av spelet när Bennett petar in den. Det hade han inte och Bob Hartley blev vansinnig. Fast domaren hade visslan i munnen (nåja nästan) och visst var pucken under Sergei Varlamovs benskydd. Inte så mycket att säga egentligen. Surt ändå.
Flames oflyt eller individuella misstag fortsätter sedan när man är en man mer på isen. Gaudreau gör fel två gånger om, först kladdar han med pucken nära egen zon och tappar den. Han jagar ikapp den och motståndaren i egen zon. Vinner tillbaka pucken bara för att passa den direkt till motståndaren. Ja där blev det 3-1.
Flames reducerar i början av tredje. Drabbas av en sur utvisning, för många man på isen. Sur är den för att det är en onödigt hård bedömning. Pucken är inte nära där bytet sker, spelet är liksom inte igång, det handlar om en sekund. Ska man blåsa för det i den situationen så kan man mer eller mindre blåsa vid varje byte. Flames tar sig samman och först reducerade man (äntligen, Bennett tredje gången gillt) och sedan kvitterade Mark Giordano. Fast givetvis granskades det. Det var temat för kvällen. Fast denna gång godkändes det. Sedan var det roliga slut. Avalanche gör 4 - och 5-3. Ramo borde räddat någon av dem. Sedan kom 6-3 i öppen kasse.
Det är kanske inte orättvist men det känns som oflytet grinar Flames i ansiktet. Laget kan inte ta rätt beslut.
Så dags att ta sig an Philadelphia Flyers hemma i Saddledome. Två misstag leder till matchens enda två mål under ordinarie tid. Lagen stod för ett misstag var. I första gör Josh Jooris mål direkt efter att ha tillbringat två minuter på botbänken. I andra, i den sista skälvande minuten så kan Flames inte hålla tätt och Michael Raffl tillåts kvittera på en styrning som Ramo borde tagit. Fast slutet gott, allting gott. På övertid så avgör Mikael Backlund och därmed vinner Flames med 2-1. Så vi lyckas nu avsluta denna maratonrapport med god ton.
