Förändringarnas vindar i Carolina?
Snart har ännu ett år gått, och det blir, med all sannolikhet, ännu ett år utan slutspel för Carolina Hurricanes. Det talas om stora förändringar i sommar, men vilka är dessa?
Alltid stora förhoppningar innan säsongen, och alltid lika tunga fall under densamma. Man borde egentligen inte längre bli förvånad över magplasken Carolina gör varje säsong, men likväl blir man lika besviken varje gång. Nya spelare eller nya coacher verkar inte spela någon större roll. Frågan är vad som behöver göras för att säsongen ska förlängas efter de 82 grundseriematcherna.
Jim Rutherford har varit Carolinas general manager i 20 år, sedan 1994. Han var med om att ta laget från Hartford till Raleigh, och bland hans största bedrifter finns helt klart Stanley Cup-bragden 2006 och SC-finalen 2002. Dock, som sagt har det varit mer svältfött på senare år och det problemet kan nog tillskrivas Rutherford en del. Ett par punkter som man kan ta upp är:
Långa och dyra kontrakt. JR har haft en vana att dela ut oerhört långa och välbetalda kontrakt till spelare, som sedan inte kunnat prestera efter lönen. Tuomo Ruutu, Cam Ward, Tim Gleason. Det har gjort att laget inte kunnat ta in bra breddspelare, utan får ta in sämre spelare på billigare kontrakt. Sedan när man ska bli av med spelarna så får man ofta betala ett val eller prospect, vilket känns totalt onödigt.
Svagt draftande. En oerhört viktig poäng, eftersom det har gjort att det princip inte kommit upp några egna prospects. Åren 06-09 hade man tjugotvå val, av dessa har Brandon Sutter, Drayson Bowman, Jamie McBain och Brett Bellemore gjort något avtryck i NHL. Inte de vassaste spelarna direkt. Dessutom verkar det vara oerhörda problem får prospects att ta nästa steg i Charlotte i AHL, även detta är en organisationsfråga.
Identitetslöst lag. Kanske den viktigaste frågan. I flera år nu har laget varit en oerhörd blandning av spelare, det finns ingen riktning med laget. De är inte fysiska, inte speciellt spelskickliga, inte snabba, spelarna är helt enkelt mellanmjölk. Bottom six är ett stor problem, i nuläget är det mest spelare som inte platsar i andra lag (Dvorak, Malhotra) eller halvkassa prospects, som inte kan ta nästa steg (Bowman, Nash). När Carolina vann Stanley Cup hade man en fjärdekedja med Craig Adams, Kevyn Adams och Chad Larose, som hade i uppgift att tackla allting som rörde sig, och tack vare detta fick laget momentum. Detta är något som saknas oerhört idag.
Detta är som sagt några saker man kan ta upp på Rutherfords sämre sidor, men man kan inte bortse från de bra han har gjort också (McBain/Sekera-traden, tagit in Gerbe. Khudobin m.m).
Rutherford nämnde för ett par dagar sen att han går i funderingar att lämna posten som general manager och endast inneha presidentposten i klubben, och många välkomnar beskedet. Det är dags för lite nytt blod i klubben. Rutherford kommer alltid vara en hjälte för Stanley Cup 2006, men någon gång tar sagan slut. Och det är dags nu.
***
Vem tar då över som general manager, är den stora frågan. Det mesta tyder på att gamle storspelaren Ron Francis, som de senaste åren haft lite olika roller i klubben (assisterande coach, vice president) och har länge setts som arvtagaren till Rutherford. Han spenderade en lång tid i Hartford/Carolina, och har alltid setts som en stor profil för föreningen. Inget oväntat val om det blir Francis.
Men hur kommer det gå då? Innebär bra spelare = bra general manager. Vi har sett hur det gått för gamla spelare den senaste tiden, i vissa fall bra (Yzerman), i andra fall mindre (Nieuwendyk). Jag kan tänka mig att Francis, som efter att ha arbetat med Rutherford i ett par år nu, inte kommer revolutionera föreningen, men förhoppningsvis gör han ett par nödvändiga ändringar till de bättre. Han förstår nog dagens spel på ett bättre sätt än vad Rutherford gör.
***
Hur blir det med tränarfrågan? Kirk Muller har haft laget sedan mitten av säsongen 11/12, och inte nått någon direkt framgång. Man kan ibland skylla på skador eller otur, men någon gång tar ursäkterna slut och man får stå till svars. Jag är lite tveksam till att Muller är kvar till nästa år, det saknas ett spelsystem och powerplayspelet är under all kritik, och har varit under hela hans sejour.
Dock, ska man sparka Muller måste det finnas någon att ta in, och av de som saknar jobb nu så kan jag inte påstå att det finns något namn som gör att det vattnas i munnen. Kanske det räddar Mullers jobb?
***
En som kommer vara del av laget i en lång tid framöver är Justin Faulk, som i veckan skrev på ett kontrakt som sträcker sig över säsongen 2019/20, med en cap hit på $4,833. Ett glädjande besked då Faulk har varit ett av de positiva ämnena i år. Ett imponerande spel både i egen zon och offensiv zon gjorde att han fick en plats i USAs OS-trupp, även om speltiden blev knapp. Men en bra erfarenhet.
Den sista tiden har både han och backpartnern Andrej Sekera gått ner sig lite, men det är förståligt efter det ansvaret de har fått tagit hela året, eftersom backsidan är så tunn som den är. Om man kan få in ytterligare någon back som klarar spela i topp-4 så skulle det underlätta väldigt mycket. Återstår att se om Faulk kan leva upp till kontraktet, men för var dag som går ser det ut som att han var en diamant när han valdes som #37 2010.
