Har Karlsson nått taket?

William Karlssons enorma utveckling under sitt första år i Las Vegas har väl inte gått någon omärkt förbi. Med hjälp från några av de som stått honom närmst så reder vi i frågan; hur förvånade bör vi egentligen låtsas vara?

William Karlsson föddes i Märsta, ett stenkast från Arlanda, vintern 1993. Och det var just i Arlanda som han tog sina första stapplande skär för moderklubben Arlanda HC, potentiellt hållandes den hockeyklubba - som han enligt en artikel i Jnytt från 2012 – fått från grannen och den kommande poängkungen Tony Mårtensson. Vi hoppar nu fram ett par år i tiden till säsongen 2008/09. Tony Mårtensson står, efter en minst sagt lyckad utlåning till Ak Barzan, som slutgiltig vinnare av Gagarin Cup och William står inför beslutet att förlänga sin karriär i Mårtenssons fotspår – att därmed fortsätta sin utveckling i Arlanda – eller att själv söka sig till nya jaktmarker. Det är efter ett testspel hos Västerås HK som William kom i kontakt med den dåvarande J18 tränaren Patrik Zetterberg.

- I Williams fall så syntes det direkt att han hade något extra. En bra blick för spelet, Ett bra skär och tävlade hela tiden. Han var där det hände saker på något sätt, säger Zetterberg.

Efter de avslutande processerna så var William en av de som fick chansen att fortsätta sin utveckling i Västerås HKs hockeygymnasium. Trots att det hade gått ett decennium sedan stadens A-lag beträtt de absoluta finaste isarna i Sverige så hade man under de senaste åren ändå fått ett bra rykte för spelarutveckling då man fostrat både Patrick Berglund och Mikael Backlund. Där Berglund gått rakt från Allsvenskan till spel i NHL.

- När vi hade våra första träningar i vår B-hall och där och då så gjorde han ett ännu större intryck – han spelade ihop med en spelare som hette Gustav Björklund, dom spelade ihop under juniortiden, dom var ett riktigt radarpar och spelade ihop hela vägen upp i landslagen – det syntes att han har något unikt och det växlade bara upp längst resans gång, fyller Zetterberg i.

Ja Williams utveckling tog under ett fåtal år i Västerås väldigt stora steg. Under sin andra säsong så bokstavligt talat vräkte han in poäng för Västerås J20-lag. 54 poäng, fördelat på 20 mål och 34 assist, på enbart 38 matcher. Under denna säsong så var han också delaktig i det J18-landlsag som skulle plocka hem VM-silver i Tyskland. Men där kom han att bli poängmässigt överglänst av sin lag- och kedjekamrat, Gustav Björklund.

- Både tänkte ganska mycket hockey, och på samma sätt. Sen hade vi mycket gemensamma intressen vid sidan av. Vi drogs åt samma håll hela tiden. Vi var två smarta hockeyspelare som hittade varandra hela tiden. Det var ganska enkelt att spela med honom. Vi gjorde varandra bättre genom att vi låg rätt högt upp i poängligan och man ville väl jaga varandra lite. Vi var ganska jämna i mål och assist. Gjorde den ena mål så hade oftast den andre assist och tvärt om. Jag kommer ihåg att vi hade ett ruskigt bra power play. Det var riktigt farligt, förklarar Björklund.

-[William var] en väldigt spelskicklig center då, det såg man ju väldigt tidigt. Han spelsinne var ju fruktansvärt bra redan i ett så tidigt skede. Jag liknade honom lite vid Marcus Krüger, när han var yngre. Marcus var också en väldigt offensivt spelskicklig center i ung ålder. Det var det som jag tyckte var lite tråkigt när Columbus tog honom [William], att de inte riktigt använde hela hans potential. Att det gått så bra som idag var väl inte många som trodde. Det viktigaste är att man tror på sig själv, fyller Gustav på.

Men trots god poängproduktion från den lilla liraren Björklund så var det istället William som drog blickarna till sig från NHL-scouterna. En av de som lär ha blivit mest imponerade var Anaheim Ducks Europascout Jan-Åke Danielsson som såg till att hans organisation plockade William med sitt andra andrarundeval under draften i Minnesota 2011.

- Vi såg en mycket bra hockeyspelare som hade stora utvecklingsmöjligheter. Vi såg honom mycket i Västerås och i juniorlandslaget också där han alltid gjorde bra intryck, säger Jan-Åke.

Efter draftåret så stannade William ytterligare en säsong i Västerås. Dåvarande juniorcoachen Patrik Zetterberg nämner från minne vad de behövde utveckla mest hos William.

- Det man fick jobba med var att han skulle ta ännu mer plats. Han var ju den som satt inne på den största kompetensen men han var väl lite blygare, lite mer laid back. Det kanske fanns andra som tog större plats och styrde och ställde, men i spelet så var det inget snack om vem som var den största talangen. Jag minns att vi diskuterade en del om det och det tycker jag att han har bevisat längst hela resan [att han jobbat på]. Även när han var uppe och spelade med J20 så spelade han moget och vårdat, jobbade otroligt hårt i båda ändar. Han är ju duktig i allt. Det är ju kul när man ser vilken roll han har i Vegas idag där han spelar allt ifrån box play till power play och har en stor roll. Det är ju precis så han var här under junioråren och sedan i VIKs A-lag, förklarar Zetterberg.

Säsongen 2011/12 var alltså det år som William tog det tydliga steget från juniorhockeyn till eliten. Tillsammans i en kedja med Broc Little och Peter Öberg så kom de att skaka Allsvenskan ordentligt. En säsong där William producerade hela 45 poäng på 46 matcher som 18-åring. En enorm prestation som i slutändan inte ledde till avancemang i ligasystemet för Västerås, men däremot för William.

- Han kom ju upp här och gjorde en fantastiskt säsong med Broc Little och Peter Öberg. En galet bra kedja. Och så tog det ju även fart i HV. Det var ju samma sak där. Han har ju acklimatiserat sig väldigt fort på nästa nivå hela tiden. Han har ju ett otroligt hockey sense, säger Zetterberg.

Inför den efterföljande säsongen så skrev alltså William på ett två årskontrakt för HV71 i dåvarande Elitserien. Fredrik Stillman som då agerade som GM i jönköpingslaget påtalade då, utöver att Williams då ansågs som ett framtidsnamn av stora mått, att de främsta egenskaperna var hans spelförståelse och intelligens. Att han i kontrast till Västerås tidigare stora affischnamn – Patrick Berglund och Mikael Backlund – valde att utveckla sig längre tid på svensk is såg scouten Jan-Åke Danielsson inte som något problem.

- På den tiden såg vi ingen nackdel i att han stannade, blev starkare, fick mera rutin och lite mer erfarenhet från landslagspel på olika nivåer. Vissa killar har en önskan att komma dit över [Nord-Amerika] direkt och andra vill ha lite mera tid hemma. Det var nog så att han ville testa på spel i Elitserien och det var väl ingen i vår organisation som tyckte att det var fel. Så det blev ganska naturligt från båda sidor. Det kändes som ett bra steg i hans utveckling.

Efter två säsonger på hemmaplan så var det då dags för William att styra kosan mot Nord-Amerika. Han hade redan testat på spel i AHL föregående säsong efter att HV71 åkte ur slutspelet. Men säsongen skulle kanske inte riktigt bli som önskade. Trots relativt fina siffror i AHL så hade han svårt att imponera på NHL-nivå i ett Ducks som slogs i toppen av ligan. Den 2:e Mars valde valde laget från Anaheim att gå skilda vägar med William i en trade mot bland annat James Wisniewski. När jag tog upp frågan hur tankarna kring denna trade var förklarade Jan-Åke följande.

- Ingen i vår organisation har tvivlat på hans kapacitet. Vi var ju i slutspel, vi såg att vi hade möjlighet att gå långt. Vi ville ta den här chansen och vi tyckte att vi hade nånting som saknades i truppen och då gör man ibland sånna här trades. Med facit i hand så blir en del helt rätt och en del mindre bra. Det är lite så det går till. Man vill ju "go for it" – som man säger – man har ju ett par år där man har en chans att vinna och vissa år mer än andra. Det var nog så enkelt det var. Det fanns ett behov och då blev det på det här viset.

William anlände alltså till Columbus där Jarmo Kekäläinen var på gång att bygga om det lag han övertog bara en och en halv säsong tidigare. Trots att Kekäläinen – som komiskt nog avslutade sin professionella karriär där William påbörjade sin i Västerås - visade tro på den Arlanda-fostrade centern så såg William ut att ha fastnat i samma roll som så många andra svenska centrar gjort före honom. Som den hårt-arbetande spelare för tredje/fjärdekedjan. Något Kekäläinen själv bekräftade i en intervju till Aftonbladet, våren 2017.

- "Jag hade faktiskt ett allvarligt samtal med William efter förra säsongen där jag ville få klara besked. Jag frågade om han såg sig som en framtida spelare i fjärdekedjan eller om han var beredd att offra mer för att höja sig. Svaret, att han vill nå högre, kändes ärligt".

Samtalet till trots så sjönk Williams speltid från 14 min/match till 13 min/match under sina två fulla säsonger i Columbus. Så när Kekäläinen och Tortorella inför expansionsdraften, sommaren 2017, stod för en hel del angenäma problem – med ett lag proppfyllt med både kvalitet och talang – så valde man att skeppa iväg William Karlsson, tillsammans med ett par viktiga draftval och långtidsskadade David Clarkson kontrakt, för att på så sätt skydda andra tillgångar som man såg som mer värdefulla. Patrik Zetterberg förklarar Williams utveckling under hans första år i NHL på ett bra sätt.

- Han hade ju en resa när han var i Anaheim i början där han kanske inte riktigt fick utvecklingen och hamnade i någon trade där han hamnade i Columbus och har väl fått tagit en något mer undanskymd roll i en typ fjärde-line, där han har fått jobba hårt, spelat box play och kanske inte fått dom möjligheterna att visa upp sina offensiva kvaliteter som han faktiskt har. Det var väl det första jag tänkte när han hamnade i Vegas att nu kanske han får chansen att visa upp det spelet. Lite som att börja om från noll, berättar Patrik.

Men inte ens i Vegas, Williams nya organisation från sommaren 2017, var vägen mot framgången utlagd för honom. Många såg honom som en fortsatt stark tredje, fjärde-center med defensiven som främsta fokus. Och när debuten väl kom den 6:e Oktober i American Airlines Center mot Dallas så var det i en tredje-line med Brendan Leipsic och Erik Haula bredvid sig. I en omgivning där han inte ens hade förtroendet att teka och blev begränsad till endast 6 minuters istid.

- Jag skulle inte tro att han var tilltänkt som första center, men andra, tredje-center skulle jag kunna tänka mig, förtydligar Dan Labraanten, numera pensionär men som bidrog med scouting för Golden Knights i Sverige fram tills Vegas första entry draft sommaren 2017.

Men vändningen skulle komma för William. Och likt många andra spelares utvecklingskurvor så bidrogs även denna av att en spelare längre fram i leden blev skada. När Jonathan Marchessault 9 dagar efter Vegas NHL-premiär blev uppsatt på IR för en lower body-skada så fick William helt plötsligt chansen i förstakedjan tillsammans med Oscar Lindberg och Riley Smith. Under de tre matcher som Marchessault var borta från laguppställningen så bidrog William med 4 poäng, fördelat på 1 mål och 3 assist. När sedan Marchessault var tillbaka så var det istället en annan svensk i Oscar Lindberg som fick flytta ned ett par steg i hierarkin. Ett förtroedenfrån Gallant som Karlsson tackade för genom att skjuta 1-1 i en match mot Blackhawks som Golden Knights sen kom att vinna med 4-2.

- Jag är förvånad, det är jag. Han var en gedigen bra spelare, men att han skulle få en sån utveckling et kan jag lugnt säga att det överraskade mig. Men pro scouterna har ju stenkoll. De som ser dom här NHL & AHL-lagen hela tiden så de har ju bra underlag och ser kvalitén på killarna när de kommer dit. Under de åren innan de slår igenom. För en del går det ju fortare än för andra, men ändå se ser de om det finns nånting, om det finns hopp, möjligheter, attityd och karaktär på spelarna. Det syns ju när det är match efter match, förklarar Labraanten.

---

As is tradition, Karlsson poses with a hat that was tossed on the ice ?????? pic.twitter.com/VNk7khJJPY

— Vegas Golden Knights (@GoldenKnights) 18 mars 2018

0 kommentarer

David Baumgardt@Baumgardt7022018-03-19 18:08:00