Hitchcocks viktigaste utmaningar
Inatt gör Ken Hitchcock sin första match som coach för St. Louis Blues. Det sker mot Chicago Blackhawks, för övrigt samma klubb som både Davis Payne och Andy Murray inledde sina karriärer i Blues mot. Ironin blir total när Chicago coachas av just Joel Quenneville - Blues vinstrikaste coach genom tiderna - och mannen som fortfarande borde coachat Blues om det inte vore för hybris i ledningen när Blues höll på att missa slutspel för första gången på 25 år.
Var det rätt att kicka Davis Payne?
Helt klart är att Payne hamnade i kläm här. Han svarade för en rejäl uppryckning under sitt första halvår som ersättare åt Andy Murray och efter en fin inledning förra säsongen, så satte skador käppar i hjulen.
Denna säsongen inleddes med milt uttryckt darrigt målvaktsspel och med nyckelspelare som David Perron och Andy McDonald borta med skador.
Paynes oförmåga att få igång Blues special teams och att locka fram potentialen hos de unga talangerna som Oshie, Berglund och även denna säsong, Chris Stewart, gjorde att Doug Armstrongs tålamod tog slut. Han vände sig till en person han jobbat med förr och som skördat framgångar i andra klubbar.
Hitchcocks ankomst har fått blandade reaktioner.
En del menar att han står för en förlegad filosofi som kan få motsatt effekt på en del yngre spelare medan andra menar att han är precis rätt medicin för att få igång Blues special teams. På frågan om hur länge det skulle ta honom att få ordning på Blues power play svarade han självsäkert "En träning".
Hitchcock har tre stora utmaningar framför sig. Först och främst så måste han som sagt få ordning på Blues power play och penalty kill.
Tre mål på 40 försök och13 matcher är inte dåligt, det är uruselt. Med spelare som Alex Pietrangelo, Patrik Berglund, Chris Stewart, Jason Arnott och David Backes är det häpnadsväckande att man inte varit bättre.
När det gäller spelet i numerärt underläge så har det inte varit mycket bättre. 11 insläppta på 42 tillfällen parkerar laget som nummer 27 av 30 lag.
Den andra utmaningen blir att få igång Jaroslav Halak.
Med Hitchcocks defensiva inriktning så bör en stramare defensiv kunna hjälpa slovaken att hitta tillbaka med självförtroendet. Det börjar redan inatt mot Chicago.
Halak har en seger och sex förluster på sina sju matcher denna säsongen.
Till sist så skall det bli intressant att se vad "Hitch" kan uträtta med ungdomarna.
Man kan nog utgå ifrån att detta blir T.J Oshies sista chans att visa att han är "all that" och lite till. Man kan nog lugnt anta att Davis Payne inte nådde fram till Oshie. Frågan är om Oshie kan anpassa sig efter den betyligt stramare Hitchcock.
Patrik Berglunds vår lovade gott inför denna säsongen men efter 13 matcher ståtat han med blygsamma fem poäng och med blott ett mål på de åtta senaste matcher, trots åtskilliga möjligheter i power play.
Chris Stewart har sett ut som "the second coming of Brad Boyes". Stewart var målskytten som skulle göra det men efter tioa raka matcher utan mål och ynkliga en assist, så undrar man om Blues verkligen gick vinnande ur traden med Colorado?
Hitchcocks första drag blev att plocka upp talangen Ian Cole från Peoria och på dagens träning skrinnade han med Roman Polak. Någonting säger mig att Nikita Nikitins dagar kan vara räknade.
Det blir oerhört intressant att se vad en gammal räv som Hitchcock kan åstadkomma med talangfulla Blues. Han har haft ett och ett halvt år på sig att se hockeyn på lite avstånd och har därmed i lugn och ro kunnat bilda sig uppfattningar.
Enligt honom själv så har han mellan 6-8 rapporter om alla lag och mannen strålar av självförtroende. Han kommer att göra förändringar i special teams och medger även att spelet 5 mot 5 kommer att få en överhalning.
Klockan 02.00 inatt smäller det i Scottrade Center.
Pavol Demitra och Igor Korolev, båda med nummer 38 på ryggen i Blues och båda omkomna i den tragiska ryska flygolyckan skall hyllas inte "The Hitchcock Era" tar vid i St. Louis.
