Lombardis mästarbygge
Dean Lombardi tog över som General Manager för Los Angeles Kings under våren 2006. Han inledde genast en hård ombyggnadsplan som nu äntligen burit frukt. Vi går igenom spelare för spelare i detta mästarbygge.
När Lombardi tog över som General Manager ville han skapa en ny kärntrupp. Nya unga hungriga spelare som skulle växa in i ledarrollen och på sikt leda laget till framgångar i slutspelet. De tidigare ledargestalterna Pavol Demitra, Mattias Norström, Aaron Miller, Craig Conroy och inte minst Sean Avery fick alla röra på sig under Lombardis tid. Istället gavs det ökat förtroende till unga spelare som Anze Kopitar, Dustin Brown och Jack Johnson.
Lombardi har alltid förespråkat en viss typ av egenskaper, vare sig det gäller vid draftandet av en spelare, en signing eller en trade. Arbetsglöd, lagmoral och vinnarinstinkt skulle man kunna sammanfatta dessa egenskaper med, och det har format Kings mästartrupp som till slut stod som segrare av alla lag i år. Lombardi var aldrig särskilt pigg på att bjuda på Ilya Kovalchuk, då han egentligen inte passar in i denna mall. Marian Gaborik, Alex Semin med flera är spelare som många velat se i Kings men som Lombardi förbisett. Egentligen var det inte så förvånande att Lombardi slog till när Mike Richards blev tillgänglig och gav upp ett högt pris för att få honom till Kings. Richards är en drömspelare i Lombardis ögon, och i årets slutspel betalade det sig direkt. Möjligtvis kanske man kan säga att Jeff Carter inte riktigt passar in i Lombardi-mallen, men hans målfarlighet och vänskap med Richards gjorde att han blev ett klipp.
Vi går igenom spelare för spelare i detta mästarbygge. Vissa spelare har Lombardi draftat. Vissa fanns redan i organisationen sedan tidigare. Vissa har han signat som free agents och vissa har anlänt via trade. Vi går bara igenom de spelare som faktiskt spelade under årets slutspel (bredvid namnet står spelarens ålder).
Målvakt
Jonathan Quick, 26
SM: 20 V: 16 IMM: 1.41 RÄ%: 94.6 HN: 3
Quick är en egen produkt som draftades i tredjerundan 2005 som nummer 72 totalt. Han fanns således redan i organisationen när Dean Lombardi tog över, och får tillskrivas den förre General Managern Dave Taylor istället.
Försvarare
Första backparet:
Drew Doughty, 22
SM: 20 M: 4 A: 12 P: 20 +/-: 11
Doughty är också en egen produkt och valdes som nummer 2 totalt 2008. Det sägs att Lombardi var lättad över att Kings faktiskt gick miste om förstavalet, då han istället för den givne ettan Steve Stamkos hellre ville drafta en back till organisationen. Och med talangfulla backar som Doughty, Bogosian, Pietrangelo och Schenn fanns det många att välja bland.
Rob Scuderi, 33
SM: 20 M: 0 A: 1 P: 1 +/-: 9
Scuderi signades som UFA 2009 av Lombardi, och värvades just för sina uppoffrande defensiva egenskaper. Han hade precis vunnit Stanley Cup med Pittsburgh där han mest blev känd för att ha räddat ett skott på mållinjen i finalen.
Andra backparet:
Willie Mitchell, 35
SM: 20 M: 1 A: 2 P: 3 +/-: 7
Mitchell signades som UFA av Lombardi året efter Scuderi, dvs 2010. Han hade ingen Stanley Cup ring som ”Scuds”, men däremot 51 slutspelsmatcher i bagaget. Mitchell är en arbetshäst utan dess like, och var enligt många Kings bästa back under grundserien. I slutspelet var han även där oerhört viktig. Att han varit med länge i gemet och skaffat sig respekt i ligan visades inte minst när han var den förste som fick känna på bucklan efter lagkapten Dustin Brown.
Slava Voynov, 22
SM: 20 M: 1 A: 2 P: 3 +/-: 1
Voynov valdes precis som Doughty i draften 2008 av Lombardi. Han hade ingen ordinare plats under grundserien, trots att han imponerade under försäsongen. Det var på grund av skador som han fick chansen, och han visade avtryck i ligan direkt. Dock skickades han ner till farmarligan igen och han kunde i det läget bara drömma om att han ens skulle få spela i årets slutspel. Men Voynovs genombrott tidigare under säsongen hade inte undgått Lombardi. Faktum är att Voynovs imponerande spel gjorde att man vågade trada bort Jack Johnson mot anfallaren Jeff Carter. Voynov fortsatte att imponera och Johnson saknades knappt. Dock märktes det kanske i slutspelet att han var Kings minst rutinerade spelare, då han stod för en del misstag.
Tredje backparet:
Matt Greene, 29
SM: 20 M: 2 A: 4 P: 6 +/-: 9
Matt Greene är en spelare med hjärtat utanpå tröjan. Han är precis den spelartyp som Lombardi förespråkar och har därför belönats med ett A på bröstet som assisterande kapten. Han värvades av Lombardi i en trade med Edmonton där den offensive backen Lubomir Visnovsky fick gå åt andra hållet. Tillsammans med Greene kom även centern Jarret Stoll i den här traden.
Alec Martinez, 24
SM: 20 M: 1 A: 2 P: 3 +/-: 5
Martinez är en egen produkt som fostrats i farmarlaget Manchester. Han draftades av Lombardi redan 2007 i den fjärde rundan, totalt som nummer 95. Han slog igenom i fjol där han lite likt Voynov halkade in i truppen på grund av skador och tog chansen direkt.
Lombardis tanke i försvaret har alltid varit att para ihop en defensiv stay-at-home försvarare med en offensiv. Dessutom kan man se ovan att varje backpar har en rutinerad äldre back och en yngre.
Anfallare
Förstakedjan:
Dustin Brown, 27
SM: 20 M: 8 A: 12 P: 20 +/-: 16
Kings lagkapten draftades av Dave Taylor som nummer 13 totalt 2003. Även om det inte var Lombardi som tog honom till klubben så är han precis en spelare som passar in i mallen. Men det var först när han klev över på vänsterkanten i förstakedjan som poängproduktionen tog fart på allvar. Brown klev verkligen fram i årets slutspel och ledde laget när det som mest behövdes.
Anze Kopitar, 24
SM: 20 M: 8 A: 12 P: 20 +/-: 16
Kopitar draftades även han av Dave Taylor. Han gick som nummer 11 totalt 2005. Efter en sejour i Södertälje slog han igenom i NHL. Men det är först under Lombardi som han blommat ut på allvar, och fått den omgivning omkring sig han behöver. I årets slutspel tog han det sista klivet som behövdes för att klassas som superstjärna.
Justin Williams, 30
SM: 20 M: 4 A: 11 P: 15 +/-: 8
När Lombardi tog över Kings gjorde han sig direkt av med veteranen, numera avlidne, Pavol Demitra. I utbyte fick man ett draftval i förstarundan samt talangen Patrick O´Sullivan. Sully hade egentligen bara en bra säsong i Kings, men var ändå populär bland fansen. När han tradades vid trading deadline 2009 var det många som höjde på ögonbrynen. En skadebenägen Justin Williams kom tillbaka i utbyte som många ställde sig kritiska till. Men Lombardi visste vad han fick i Williams, som tidigare gått hela vägen med Carolina och vunnit Stanley Cup. Idag är det ingen som ifrågasätter denna trade alls.
Andrakedjan:
Dustin Penner, 29
SM: 20 M: 3 A: 8 P: 11 +/-: 4
Pancakes som han kallas har verkligen inte haft det lätt i Kings. Det var vid trading deadline i fjol som Lombardi tradade till sig honom från Edmonton strax innan tiden gick ut. I motsatt riktning gick talangen Colten Teubert samt ett förstaval 2011 och ett tredjeval 2012. Penner var tänkt att bli den målskytt som saknats bredvid spelgeniet Kopitar och inledde ändå hyfsat som det. Men när både Kopitar och Williams skadades uteblev poängen helt, så också i slutspelet, och så också den här säsongen. Lombardi har fått väldigt hård kritik för denna värvning, men när väl årets slutspel drog igång vaknade en pånyttfödd Penner till. Han började producera och var faktiskt den som sköt det avgörande målet som förde Kings till final.
Mike Richards, 27
SM: 20 M: 4 A: 11 P: 15 +/-: 1
Som vi tidigare nämnt är Mike Richards en drömspelare i Lombardis ögon. Det var därför han gav upp så pass mycket för att få honom till klubben. Philadelphia fick tillbaka superlöftet Brayden Schenn, Wayne Simmonds och ett andraval 2012. Med Richards i laget höjdes förväntningarna på Kings rejält inför den här säsongen. Under grundserien inledde Richards starkt men kom inte riktigt tillbaka till sin storform efter att ha blivit skadad. Men i slutspelet visade han verkligen sin bästa sida och gav Kings en slagkraftig centerduo tillsammans med Kopitar.
Jeff Carter, 27
SM: 20 M: 8 A: 5 P: 13 +/-: 0
Carter kändes lite som en panikvärvning vid årets trading deadline då Kings låg illa till i kampen om slutspelsplatserna. Många hade hellre velat se Nash värvas men Carter gick att få till ett betydligt billigare pris. Jack Johnson, en av spelarna som tillhörde själva kärnan i laget fick gå åt andra hållet till Columbus tillsammans med ett förstaval i draften. Detta måste dock anses som den bästa värvningen vid deadline. Carter gjorde mest mål i slutspelet tillsammans med Dustin Brown och Anze Kopitar.
Tredjekedjan:
Dwight King, 22
SM: 20 M: 5 A: 3 P: 8 +/-: 3
King är ett fjärdeval från 2007, alltså draftad av Lombardi. Han har huserat i farmarligan i ett par säsonger och fick sitt stora genombrott i NHL i år när han kallades upp på grund av skador. King gjorde avtryck direkt och trots sin oerfarenhet var han riktigt målfarlig i slutspelet.
Jarret Stoll, 29
SM: 20 M: 2 A: 3 P: 5 +/-: 5
Stoll anlände via samma trade som förde Matt Greene till klubben. Han fick spela andracenter i ett par år men ansågs aldrig riktigt nå upp till den nivån. I och med Richards ankomst har han tagit ett mer defensivt ansvar i år, och i slutspelet ingick han i en av Kings mest effektiva kedjor.
Trevor Lewis, 25
SM: 20 M: 3 A: 6 P: 9 +/-: 7
Lewis är faktiskt ett förstaval. Han gick redan som nummer 17 2006 och valdes då av den nytillträdde Lombardi. Men han har mest harvat i farmarligan och slog igenom först förra säsongen. Han bidrar med fart och energi och har anpassat sig till rollen som tredje- fjärdekedjespelare.
Fjärdekedjan:
Simon Gagne, 32
SM: 4 M: 0 A: 0 P: 0 +/-: -1
Gagne signades innan säsongen som UFA av Lombardi. Han hittade fin kemi med Kopitar under inledningen av säsongen men drabbades tyvärr av en hjärnskakning efter drygt 40 matcher. Han kom dock tillbaka lagom till finalen, och fick faktiskt spela hela 4 matcher där, vilket gör att han får sitt namn ingraverat på pokalen. Gagne är en legend, och förtjänar verkligen sin gravering.
Colin Fraser, 27
SM: 18 M: 1 A: 1 P: 2 +/-: -1
Fraser kom till Kings i den omtalade traden som förde Ryan Smyth tillbaks till Edmonton. Eftersom han var skadad blev det ett herrans rabalder, men han blev dock kvar i Kings. Och tur var det. Fraser tog platsen som fjärdecenter och skötte jobbet galant i slutspelet vilket gjorde att Sutter vågade gå runt på fyra kedjor.
Jordan Nolan, 22
SM: 20 M: 1 A: 1 P: 2 +/-: 1
Jordan, son till den gamle tränaren Ted Nolan, draftades av Lombardi i sjunderundan 2009. Han kallades upp samtidigt som Dwight King i år, och imponerade så pass stort att han fick vara kvar in i slutspelet. Där visade han inga tecken på nervositet och tog för sig riktigt ordentligt.
Övriga spelare:
Brad Richardson, 27
SM: 13 M: 1 A: 0 P: 1 +/-: 0
Richardson tradades till Kings av Lombardi i samband med draften 2008. Colorado fick ett andraval i utbyte. I Kings har han mest spelat i tredje- eller fjärdekedjan. Han bidrar med hög fart och energi och är duktigt på att stressa motståndarnas backar.
Kyle Clifford, 21
SM: 3 M: 0 A: 0 P: 0 +/-: -1
Clifford draftades av Lombardi i den andra rundan 2009 som nummer 35 totalt. Han tog överraskande en plats i truppen redan förra säsongen, och i år blev det hela 81 matcher under grundserien. Men i slutspelet blev det enbart 3 matcher.
Andrei Loktionov, 22
SM: 2 M: 0 A: 0 P: 0 +/-: 0
Loktionov är ytterligare en spelare som bevisar Lombardis förmåga att hitta talanger sent i draften. Först i den femte rundan 2008 valdes han av Kings. Det blev 39 matcher i grundserien i år, men enbart 2 under slutspelet vilket gör att han inte får sitt namn ingraverat i bucklan om inte Kings ansöker om ett undantag.
Anfallet består av en mängd ledargestalter och karaktärsspelare. Lombardis tanke har alltid varit att bygga laget bakifrån och sedan genom mitten, dvs. centrarna. Kopitar, Richards och Stoll gav Kings en slagkraftig trio i årets slutspel.
Om man summerar Lombardis lagbygge ser man att tre spelare redan fanns i organisationen när han anlände (Quick, Kopitar och Brown). Åtta spelare har Lombardi draftat (Doughty, Voynov, Martinez, King, Nolan, Lewis, Clifford och Loktionov). Nio spelare har anlänt via trader (Greene, Stoll, Williams, Penner, Richards, Carter, Gagne, Fraser och Richardson). Endast två spelare har signats som free agents (Scuderi och Mitchell).
Av dessa spelare har tre stycken vunnit Stanley Cup en gång tidigare (Scuderi, Williams och Penner. Fraser var med Chicago när de vann men spelade inte tillräckligt många matcher). Ytterligare fem spelare har varit i final men tillhört det förlorande laget (Stoll, Greene, Gagne, Richards och Carter).
Lombardis styrka har alltid varit draften, men på senare tid har han även visat att han har magkänsla vad gäller trader. Han värderar alltid de egenskaper vi nämnde i början, och vill sällan överbetala för en spelare.
