Orkanen har ebbat ut...
Just nu tycker jag det är tydligt att rädslan över att förlora är större än viljan att vinna i Hurricanes.
"Krampaktigt spel." "Passivt spel i både offensiven och defensiven." "Viktiga spelare som underpresterar." "Tydligt att de gett upp säsongen."
Jag börjar känna mig tjatig, men några andra sätt att beskriva Hurricanes verkar inte finnas tillgängliga just nu. Den senaste månaden har dom bara vunnit två matcher... och förlorat fjorton. Fjorton! Visst, Hurricanes var inte direkt tippade som ett topplag inför säsongen - men nuvarande läget måste anses vara ett fiasko. Jag (och många andra, tror jag) trodde att de åtminstone skulle vara med och kämpa om en slutspelsplats. Mitt personliga tips var faktiskt att de skulle sluta sjua i Eastern. Ack ack ack...
Jag har tidigare sagt att passiviteten inför trading-deadline var ett tecken på att lagledningen gett upp den här säsongen, och det håller jag fast vid. Men det verkar även som att denna uppgivenhet påverkat spelarna starkare än vad jag trodde att den skulle göra. Trots att de många gånger vunnit skotten har de förlorat matchen. Detta är, och har varit ganska länge nu, kännetecknet för Hurricanes - det krävs inte många chanser för att göra mål på dom, och det är inte så farligt när de anfaller. Skärpan och glöden (men kanske ännu viktigare: spelglädjen) saknas just nu.
Undantaget på sistone var matchen mot Bruins. Där fick jag en strimma hopp. Kanske, bara kanske, finns det en möjlighet att Hurricanes kan avsluta säsongen med en smula stolthet kvar. Mitt hjärta säger att det kommer vända (trots förlusten senast mot Senators). Min hjärna säger att jag borde välja en ny klubb att följa. Hjärtat vinner nästan alltid över hjärnan, så även i det här fallet. Men jag vill ju så gärna att mitt lag ska vinna sina matcher!
