Preview: Carolina Hurricanes
Vinnare av Central Division (!) förra året, men återigen ett uttåg efter en svag serie mot ett klart bättre lag. Kan Carolina göra en push mot Stanley Cup när man är tillbaka i det superjämna Metropolitan Division?
Hur förra säsongen gick
Förra säsongen var väldigt annorlunda på grund av covid-19. Förkortad grundserie med 56 matcher och annorlunda divisioner jämfört med tidigare. (North, West, Central och East) Carolina Hurricanes placerades i Central tillsammans med Chicago Blackhawks, Columbus Blue Jackets, Dallas Stars, Detroit Red Wings, Florida Panthers, Nashville Predators och Tampa Bay Lightning.
Canes inledde grundserien med en bortamatch mot Detroit Red Wings den 14 januari. Raleigh-laget var snäppet vassare och vann med 3-0, två dagar senare förlorade man mot samma lag med 4-2. Ursprungligen skulle det spelas tio grundseriematcher i januari, men fyra matcher (en mot Nashville, en mot Tampa och två mot Florida) ställdes in på grund av covidläget. Efter förlusten i andra mötet med Detroit visade Canes att man blir att räkna med och vann de resterande fem matcherna i januari.
I februari fortsatte man på vinnarspåret och besegrade Chicago Blackhawks på bortais med 4-3 efter straffar. Två dagar senare mötte man samma lag och förlorade med 6-4. Efter det blev det två bortamatcher mot Columbus Blue Jackets, första slutade 6-5 till Canes och andra 3-2 till Columbus. Efter det radade Canes återigen upp vinsterna, på sex matcher blev det endast en förlust, 4-3 hemma mot Florida efter straffar den 17 februari. Månadens fyra sista matcher spelades mot Tampa Bay Lightning och Florida Panthers. Mot Lightning blev det tre förluster i rad men månaden avslutades genom att besegra Panthers med 4-3 efter straffar.
Straffsegern över Panthers var bara början på en längre segersvit. Canes inledde mars med sju raka segrar, månadens första förlust kom mot Detroit Red Wings den 16 mars. Efter det åkte laget på två raka förluster mot Columbus Blue Jackets, (en efter straffar och en efter förlängning) innan man besegrade samma lag två matcher i rad. Efter det hann man ännu besegra Tampa hemma med 4-3 och mars avslutades med en förlust mot Chicago Blackhawks med 2-1.
April avslutades med tio segrar, två förluster under ordinarie speltid och fyra förluster efter straffar/förlängning. I maj tog laget tre raka segrar men avslutade grundserien med en övertidsförlust mot Chicago Blackhawks och två förluster mot Nashville Predators.
Trots några kortare förlustsviter var det en mycket lyckad grundserie för Canes del med flera längre segersviter. På 56 matcher tog laget 36 segrar, 12 förluster och 8 förluster efter straffar/förlängning. Det räckte till en första plats i Central Division, med en poäng mer än tabelltvåan Florida Panthers. Sett till hela ligatabellen slutade Raleigh-laget på tredje plats, med endast Vegas Golden Knights och Colorado Avalanche högre i tabellen.
Nashville Predators knep den sista slutspelsplatsen i Central Division framför fjolårsfinalisten Dallas Stars, vilket innebar att Preds stod för motståndet i första playoff-rundan för Canes del.
Canes inledde playoff-serien mot Nashville med två hemmamatcher. I första matchen besegrades Preds med 5-2, i andra med 3-0. När det sedan var dags för bortamatch blev det två väldigt jämna tillställningar. I både tredje och fjärde matchen kom det avgörande målet inte förrän i den andra förlängningsperioden. Nashville vann båda hemmamatcherna och man har definitivt målvakten Juuse Saros, som räddade 110/117 skott på de två matcherna, att tacka. I femte matchen var det återigen nedsläpp i PNC Arena, nu drog Canes det längre strået och vann 3-2 i första förlängningsperioden. Sjätte matchen spelades i Nashville och trots att Saros briljanta målvaktsspel fortsatte kunde Jordan Staal avgöra i första förlängningsperioden och skicka Canes vidare i slutspelet. Nu väntade regerande mästarna Tampa Bay Lightning.
Canes fick återigen hemmais i de två första matcherna. Serien var rätt jämn från första början, men Tampa visade varför man var de regerande mästarna genom att dra ett litet längre strå och Florida-laget tog två raka segrar med 2-1. I tredje matchen lyckades Canes reducera matchserien till 2-1 genom en 3-2 seger efter förlängning. Fjärde matchen var väldigt speciell. Tampa gick upp i en 1-0 ledning i första perioden, i andra perioden tog Canes ledningen med 2-1 efter mindre än en minut, Tampa kvitterade men sedan tog Canes igen en tvåmålsledning. Tampa krigade sig återigen tillbaka och innan andra perioden var slut ledde hemmalaget med 5-4. I sista perioden satte Nikita Kucherov in slutresultatet 6-4.
Canes fick en till chans att försöka rädda säsongen på hemmais men Tampa var återigen starkare och vann med 2-0 och såg till att Canes slutspelsäventyr tog slut för säsongen.
Målvakter:
Petr Mrázek inledde säsongen 2020/21 starkt men åkte senare på en skada vilket höll honom borta en längre tid. Alex Nedeljkovic tog över som förstemålvakt. På 23 grundseriematcher tog han 15 segrar, 1.90 insläppta mål per match och en räddningsprocent på 93.2. På grund av Nedeljkovics strålande grundserie (inte direkt dålig under slutspelet heller, räddningsprocent 92 på 9 matcher) kom det som en stor chock att han plötsligt blev trejdad till Detroit Red Wings den 22 juli. Inte bara Nedeljkovic, även Petr Mrázek skrev på ett treårskontrakt med Toronto Maple Leafs. Canes blev tvungna att agera under sommaren för att hitta ersättare på målvaktsfronten. Frederik Andersen värvades från Toronto och Antti Raanta från Arizona.
Frederik Andersen: Den danske målvakten inledde sin NHL-karriär i Anaheim Ducks säsongen 2013/14. Där blev det tre säsonger och efter det har han representerat Toronto Maple Leafs. På 268 matcher för Leafs har han en räddningsprocent på 91,4. I Anaheim agerade han reservmålvakt men i Leafs har han varit förstamålvakt och laget har lyckats ta sig till slutspel varje säsong som han varit en del av laget.
Antti Raanta: Finländaren har spelat 198 NHL-matcher och varit en del av Chicago Blackhawks som vann Stanley Cup våren 2015, då agerade han reservmålvakt till Corey Crawford. Efter det blev det två säsonger i New York Rangers, där blev det 25 matcher och en räddningsprocent på 91,9 säsongen 2015/16 och 30 matcher och en räddningsprocent på 92,2% säsongen 2016/17. Sommaren 2017 såldes han till Arizona Coyotes. Första säsongen gick bra, på 47 matcher hade finländaren en räddningsprocent på 93 men efter det har han dragits med stora skadeproblem, senaste säsongen spelade han endast 12 matcher och hade en räddningsprocent på 90,5.
När säsongen inleds är det troligtvis Andersen som är förstemålvakt. Min gissning är att det blir relativt jämt gällande antalet matcher från start, med en liten favör till Andersen, något i stil med 50 matcher från start för Andersen och 32 för Raanta.
Backar:
Under sommaren har Dougie Hamilton, som producerat 82 poäng på de senaste 102 matcherna för Canes, bytt Carolina mot New Jersey. Det är en väldigt stor förlust för laget och nu lär det nya första backparet bli Jaccob Slavin och Brett Pesce, absolut inget dåligt backpar men att ersätta en spelare som Hamilton blir inte lätt och de två kommer att ha ett stort ansvar i laget under säsongen. Andra backparet lär bestå av nykomlingarna Ian Cole (Minnesota Wild) och Ethan Bear. (Edmonton Oilers) Cole är en av ligans bästa på att blockera skott, han har varit på topp tio listan gällande det varje år de tre senaste säsongerna. Bear har utvecklats mycket under sina säsonger i Edmonton och nu som 24-åring redo att ta ett ännu större kliv under Brind’amours ledning. Bear är inte en back som snittar en poäng per match men har ett gott offensivt spelöga och bra passningar. Under sommaren har även Tony DeAngelo värvats in från New York Rangers och lär bilda tredje backpar med Brady Skjei, en defensiv back som förra säsongen stod för 3+7=10 poäng för Canes.
Forwards:
Andrei Svechnikov: Den 21-årige ryssen kritade i somras på ett nytt, 8-årskontrakt värt 62 miljoner dollar. Under fjolårets förkortade säsong stod han för 42 poäng på 55 grundseriematcher och 8 poäng på 11 slutspelsmatcher. Svechnikov har definitivt det som krävs för att höja sig ytterligare och till och med prestera runt en poäng per match.
Sebastian Aho: Fortsätter att prestera på allra högsta nivån i rollen som lagets förstecenter. Vann lagets interna poängliga under fjolårets grundserie med 57 poäng på 56 matcher. Bra på så gott som allting. Senaste två säsongerna har han sju mål under spel i numerärt underläge, mest av alla i hela ligan. 40 mål i spel 5 mot 5 räcker till en tionde plats bland alla spelare i ligan de senaste två säsongerna. Den unge finländaren har även 15 powerplay mål under de senaste två säsongerna. Aho har goda möjligheter att tangera, om inte till och med passera sitt egna rekord från säsongen 2018/19, där han stod för 83 poäng på 82 matcher.
Teuvo Teräväinen: Missade en stor del av förra säsongen på grund av covid-19 och hjärnskakning och spelade endast 21 grundseriematcher där han stod för 15 poäng. på 11 grundseriematcher blev det 6 poäng. Teräväinens spelöga och passningsspel är något utöver det vanliga, jobbar även hårt defensivt. Hålls han frisk kan han prestera väl tillsammans med kedjekamraterna Svechnikov och Aho men det krävs att hela kedjan håller en jämn nivå hela säsongen för att lyckas konkurrera med det tuffa motståndet i Metropolitan Division.
Nino Niederreiter: Förra säsongen sköt Niederreiter 20 mål, det bästa i Canes-tröjan för hans del hittills. Lär få chansen i andra kedjan med Vincent Trocheck och Martin Necas, håller han sig frisk har han goda möjligheter att spräcka sin karriär-bästa målsaldo från säsongen 2016/17, när han nätade 24 gånger för Minnesota Wild.
Vincent Trocheck: Hade svårigheter med att anpassa sig när han anslöt till Canes under vintern 2020, med endast 4 poäng på 15 matcher. Säsongen 2020/21 fick han inleda säsongen med Canes och på 47 grundseriematcher stod han för 43 poäng. Väldigt snabb på skridskorna och kommer att utvecklas ännu mera tillsammans med Niederreiter och Necas.
Martin Necas: Tjecken är endast 22 år gammal, förra säsongen visade han på allvar vad han är kapabel till och stod för 41 poäng på 53 matcher, hade även lagets bästa +- saldo med +25. Hans skridskoåkning är otrolig och hans skott har utvecklats, kan det defensiva spelet förbättras ytterligare kan kommande säsong bli ännu bättre, har det som krävs för att utvecklas från en ‘’ung spelare med mycket potential’’ till en ‘’stjärnspelare i NHL’’.
Jesperi Kotkaniemi: 21-åringen har spelat som center under sina säsonger med Montreal Canadiens, ser ut att inleda som ytter i tredje kedjan. Får spela med mindre press på sig än han hade som center i Montreal.
Jordan Staal: Kaptenen stod för 16+22=38 poäng på 53 grundseriematcher och 5+3=8 poäng på 11 slutspelstmatcher, skickade dessutom ut Nashville Predators ur slutspelet i våras. Kaptenens spel håller en bra nivå, trots en ålder på 33 år. Kommer att fortsätta vara lagets tredjecenter och hans ledarskap kommer att behövas i laget.
Jesper Fast: Svensken kommer att behöva fortsätta arbeta hårt defensivt i tredje kedjan.
Jordan Martinook: Warren Foegele och Brock McGinn har lämnat laget medan Martinook skrev på ett nytt treårskontrakt. Den defensivt skicklige Martinook lär få sällskap i fjärde kedjan av nykomlingarna Derek Stepan (Ottawa Senators) och Josh Leivo (Calgary Flames).
Tre styrkor:
Bredden på backsidan
Förra året hade man en otroligt stark topp-4 på backsidan, men tredjeparet var ofta en snurrande karusell med olika spelare mest hela tiden. Nu har Bean, Hakanpää och Fleury alla lämnat (Fleury vid trade deadline) och in har istället några nya namn tillkommit. Ian Cole kan förhoppningsvis vara en stadig pjäs i tredje backparet, och Ethan Bear/Tony DeAngelo är en uppgradering mot Hakanpää. Så borde bli ett bättre backspel överlag nu.
Tränaren
Fjolårets Jack Adams-vinnare är självklart en styrka. Nästintill varenda spelare som pratar om honom pratar om honom i positivt ordalag, hur mycket han inspirerar spelarna och att spelarna skulle kunna göra nästan vad som helst för honom. Jag var tveksam till honom när han anställdes, han har motbevisat mig kan man säga.
Centerdjupet
Sebastian Aho, Vincent Trocheck, Jordan Staal. Man är lite bortskämd med lagets centrar just nu. Dessutom finns spelare som Jesperi Kotkaniemi och Martin Necas som kan gå in i mitten vid behov. Med Trocheck med utgående kontrakt och Jordan Staal som bara blir äldre är detta kanske bästa chansen att utnyttja detta centerdjup.
Tre svagheter:
Spetsen på backsidan
Om bredden blivit bättre, så har spetsen helt klart försämrats. Med Dougie Hamilton i New Jersey har den offensiva spetsen försvunnit från backsidan, och det är tveksamt om DeAngelo klarar fylla luckan. Kanske kan spelare som Slavin och Pesce kliva fram lite mer, men Dougie är en speciellt spelare helt klart.
Målvakterna
Canes målvaktssida överraskade positivt förra året, där alla tre (Nedeljkovic, Reimer, Mrazek) spelade över förväntan. Nu är alla borta, och istället har Frederik Andersen och Antti Raanta kommit in. Två spelare med stora frågetecken över sig, sviktande spel och skadeproblem har ställt till det för båda de senaste åren. Kan dom studsa tillbaka? Det behövs i den här tuffa divisionen.
Cirkusen utanför
Man kan inte påstå att Canes håller det lugnt utanför isen. Är det inte Tony DeAngelo som värvas så är det offer sheets till Kotkaniemi med 20 dollar som signing bonus. Ibland undrar jag inte om det är lite väl mycket saker utanför isen som får fokus, och att man kanske mer ska fokusera allt på att vara så bra som möjligt på isen istället. Skulle inte bli förvånad om det händer mer saker under säsongen.
Preliminär laguppställning:
Teräväinen - Aho - Necas
Kotkaniemi - Trochek - Svechnikov
Niederreiter - Staal - Fast
Martinook - Stepan - Lorentz
Leivo
Slavin - DeAngelo
Skjei - Pesce
Cole - Bear
Smith
Andersen - Raanta
Säsongens poängkung: Sebastian Aho
Att Aho ska vinna den interna poängligan är ingen högoddsare. Han har gjort mest poäng i Canes i de fyra senaste säsongerna, och i de tre senaste har han legat runt en poäng per match. Jag skulle gissa att det är där han hamnar nu med. Närmast bakom kommer troligen Svechnikov och Teräväinen.
Säsongens viktigaste spelare: Frederik Andersen
Det finns stora frågetecken för Carolinas målvaktssida, och det är upp till målvakterna att motbevisa tvivlarna. Frederik Andersen är nog den tilltänka ettan, och han måste visa att han förtjänar platsen för Raanta.
Säsongens unga spelare: Martin Necas
Räknas Martin Necas? Han har ändå gjort två ordinarie säsonger, och har hunnit bli 22, men han är ändå näst yngst i laget (enda som är yngre av de som är ordinarie är Svechnikov och Kotkaniemi). Necas fick något av ett genombrott förra året med 41 poäng på 53 matcher, och han kan nog komma upp och nosa på 60 poäng om han får vara skadefri. Ofta en fröjd att titta på med sin fina skridskoåkning och sin teknik.
Säsongens doldis: Steven Lorentz
En spelare inte många känner till, men som fick ett stort förtroende av Brind'Amour i slutet av förra säsongen. Väntas börja i fjärdekedjan och kommer nog göra ett dugligt arbete där.
Säsongens besvikelse: Tony DeAngelo
Mest en besvikelse att han ens är i laget.
Så går säsongen:
Thomas: Carolina Hurricanes vann som bekant sin division ifjol men vek ner sig i slutspelet mot Tampa. Nu är man tillbaka i Metropolitan Division och laget lär sannolikt boka en slutspelsbiljett på våren, lyckas man med det måste man prestera bättre, oavsett vem som står för motståndet. Anfallsspelet håller helt klart världsklass men på de senaste 14 slutspelsmatcherna mot antingen Boston eller Tampa har laget endast vunnit 2, ett tecken på att det är något som behöver förändras. Brind'Amour inleder nu sin fjärde säsong som chefstränare för Canes, samma man var lagkapten när laget vann Stanley Cup 2006 och känner organisationen väl. Förhoppningsvis kan han lyckas pussla ihop de sista pusselbitarna och leda laget till Conference Final som våren 2019, eller till och med ännu längre.
Emil: En tillbakagång till Metropolitan Division blir både kul och skrämmande. Kul för att det ska bli härligt att få möta alla andra lag än bara sju i år, men Metropolitan känns oerhört jämn i år, och det kommer krävas att vara med direkt från start om man ska ta en slutspelsplats. Jag tror ju Carolina kommer ta sig till slutspelet, men det kommer max bli en andrarunda innan det blir uttåg. Man får vänta något år till innan spelare som Jarvis, Drury och Suzuki är redo att bidra på allvar.