Sakta men säkert
Nu är det två ganska bra insatser i rad!
Absolut, resultatet imponerar inte. Men det är likförbaskat en seger och poäng med på kontot. Och det är välförtjänta sådana dessutom.
För det är ett Tampa Bay Lightning som sitter ihop igen. Och visst, det finns lite sjukdomar kvar, men misstag kommer alltid att ske, för människor gör sånna och hur gärna man än vill tro motsatsen så är hockeyspelare också människor i grunden de också.
Och att Petr Mrazek i Chacagokassen helt plötsligt bestämt sig för att bli en vettig målvakt för första gången sen Jesus gick i skor är väl ännu ett bevis på att människor utgör ishockeyn.
Men nu tar man sig igenom det, man reser sig upp efter det slag i magen som var Chicagos kvittering och idkar stort tålamod genom en match där motståndet gör det bra och slåss med näbbar och klor.
Givetvis hänger Steven Stamkos sorti i den första perioden som en blöt filt över hela tillställningen. Dock verkar det på Jon Cooper som att läget är under hyfsad kontroll, men det får ju givetvis framtiden utvisa. Det enda vi nu vet är att det var mindre kul att se Stamkos linka av isen efter ännu en lustig skada.
Men trots det smolket i bägaren så måste ändå huvudtesen att bära med vara att man nu är ett lag påväg uppåt, ett lag som sitter ihop igen och ett lag som håller på att vända på en trend som bitvis var avgrundsdjup.
Det gör att man orkar ett tag till.
