St. Louis Blues inför säsongen 2013
Kan Blues upprepa succén från fjolåret då man hade ligans bästa målvaktspar och defensiv? Med en positiv säsong i ryggen och ett nytt ägarskap i klubben så andas optimism i Missouri men precis som i resten av NHL så fick sig hockeyn en rejäl törn av den pinsamma och irriterande lockouten. Nu är det emellertid dags att släppa pucken och det gäller i högsta grad för Blues att visa att man inte var en dagsslända utan att man kan leverera även i år.
*Uppdaterad version av den som ursprungkliugen publicerades på SvenskaFans 2012-10-01*
St. Louis Blues har tagit det lugnt under sommaren och försöker bygga vidare på det lag som gjorde succé under Ken Hitchcock förra säsongen.
Att laget skall upprepa fjolårssäsongens fina facit är det nog ingen som tror, men det finns heller ingen anledning att tro att laget skall djupdyka utan bör kunna ta sig fram mot en relativt komfortabel slutspelsplats. I synnerhet då divisionen tappat tunga pjäser som Rick Nash, Ryan Suter och Nicklas Lidström.
Ken Hitchcock och Doug Armstrong vann priser som de bästa inom sitt gebit i NHL efter förra säsongen och det blir naturligtvis svårt att upprepa de bravaderna.
Man har emellertid en stark tilltro till laget och har valt att ersätta äldre spelare som tappats till free agency med egna draftade spelare som Vladimir Tarasenko, Jaden Schwartz och Ian Cole.
Klubben ståtar dessutom sedan i maj med nya ägare och en spirande optimism i och runt klubben.
Bryggerijätten Tom Stillman klev fram och leder en grupp av lokala investerare som säkrat klubbens framtid i staden över en överskådlig tid och i en sporttokig stad där man redan har ett av baseballens bästa lag år efter år och där även NFL-laget Rams nu ser ut att åter flytta fram sina positioner efter många år på dekis, så vill man nu på allvar ta upp kampen om fansen i stan.
Nyckeln till något som kan likna en upprepad succé från fjolåret ligger i att hålla nyckelspelarna skadefria. Vad kan Blues åstadkomma om Andy McDonald, Alexander Steen och David Perron alla har en hyfsat skadefri säsong?
Trions frånfall under stora delar av förra säsongen gör inte succén direkt mindre och grundlösa dumheter som att laget överpresterade begravdes inte minst när man körde över San José i den första slutspelsrundan.
Klubben har långsiktigt och målmedvetet valt att satsa på unga egendraftade spelare och ifjol bar det frukt. Det gör att klubbens status höjts och man rankas som nummer 17 i ansedda ESPNs årliga rakning över organisationerna i alla de fyra stora proffsligorna i nordamerika.
Lagets utgörs av två stabila målvakter medan backuppsättningen höjer en del frågetecken. Man misslyckades under sommaren att plocka in någon utifrån där Jay Bouwmeester och Matt Carle nämndes om de hetaste kandidaterna. En rutinerad veteranback för topp 4 hade varit välkommen och är ett måste om man har några drömmar om att nå längre i slutspelet än vad man gjorde ifjol.
Framåt är det brett men med få toppar. Något som är både en styrka och en svaghet.
Laget skulle behöva en matchvinnare som kan kliva fram och avgöra matcherna medan befintlig uppsättning måste hitta någon form av jämnhet i poängproduktionen.
Det är överhuvudtaget väldigt "streakigt" med ett par matcher med mål och assists och sedan långa perioder av utebliven produktion.
Divisionen har, som tidigare nämnts, tappat en hel del stora profiler och tacksamt nog så är det rivalerna i Columbus, Nashville och Detroit som troligtvis får det lite tuffare utan superstars som Nash, Suter och Lidström. Förmodligen tappar även divisionen sin status som den bästa och tuffaste divisonen i ligan men det ser fortfarande ut att kunna bli jämnt och ovisst även om den spontana känslan är att Chicago och St. Louis är stået vassare. Något som även bekräftas av SvenskaFans-skribenternas inför-tips.
¤¤¤
Målvakter:
Jaroslav Halak och Brian Elliott som enhet var kanske förra säsongens största utropstecken i NHL-hockeyn. Doun kombinerade för lysande siffror och i synnerhet Brian Elliotts framfart som stannade på nio hållna nollor och smått fenomenala 1.56 i GAA, var remarkabel. Det tog honom till en plats i All Star-matchen och gav duon priset som ligans bästa målvaktspar.
Under slutspelet visade Elliott emellertid att en del övrigt fanns att önska och att laget är i stort behov av en slagkraftig duo om man vill gå långt.
Halak hade en fenomenal stint under slutspelet 2010 med Montreal, men gick sönder i andra matchen mot San José i fjolårets slutspel vilket var en starkt bidragande orsak till att man inte kom upp i normal standard mot de blivande mästarna i slutspelets andra runda.
Nu står duon under lupp och alla vill se om man kan leverera på samma vis som ifjol.
Båda målvakterna är emellertid 27 år, en mycket god ålder, vilket borde försäkra Blues om ännu ett stabilt år på målvaktsfronten.
Bakom dessa både gentlemän fortsätter talangfulle Jake Allen att bida sin tid i farmarlaget Peoria Rivermen.
¤¤¤
Backar:
Superlativerna haglar över 22-årige Alex Pietrangelo som svarat för två riktigt bra säsonger i rad. Han nämns redan innan säsongen som en av favoriterna till Norris Trophy och under Hitchcocks defensiva guidning så kan den offensivt starke ynglingen utvecklas ännu mer.
Pietrangelos betydelse för laget blev smärtsamt tydlig när han sattes ur spel av en brunkare i LA Kings under slutspelet och Blues uppträdde dessillutionerat utan sin quarterback. Han har under sensommaren genomgått en operation och bör vara tillbaka 100% till säsongsupptakten.
Kevin Shattenkirk stod för en exakt tangering av sina siffror från det fina rookieåret när han gjorde nio mål och slog 34 målgivande passningar under fjolåret.
23-åringen är inte lika välutvecklad defensivt som Pietrangelo men tillsammans erbjuder de nu Blues en ny dimension från backplats - något som saknats sedan Chris Prongers och Al MacInnis dagar i blånoten.
Roman Polak är det som främst skall väga upp de två ovannämndas offensivlusta. Den oglamorösa tjecken har under fem säsonger byggt upp ett rykte som en av ligans bästa defensiva backar. Polak spelar enkelt och är en viktig pjäs i den egna zonen. Under slutspelet visade han dessutom prov på andra konster när någon i San José öppnade den numera i St. Louis så berömda "dörren" till Polak och fick smaka på tjeckens ursinne. Träningsnarkoman.
Barret Jackman och Blues spelade ett spel under försommaren men alla med någorlunda inblick förstod rätt snabbt att Jackman skulle bli klubben trogen.
31-åringen visade sällan skådade takter under Ken Hitchcock men förföll tyvärr till gamla synder under slutspelet. Under grundserien gör han ett habilt jobb och kommer till ett rimligt pris om man ser till jämförbara backar.
25-årige Kris Russell kom under inledningen av den förra säsongen från Columbus Blue Jackets och är en liten speedkula som visade sig passa bra in i Blues backuppsättning med sin fart.
Ian Cole tror organisationen stenhårt på och det är huvudanledningen till att Blues i skrivandet stund fortfarande inte ersatt Carlo Colaiacovo som signade med Detroit härom veckan. Cole har stått på tillväxt och är faktiskt ett val från förstarundan 2007 där Blues valde honom bl.a före David Perron och etablerade NHL-spelare som P.K Subban och Wayne Simmonds. Kan Cole blomma ut som man hoppas och tror så ser det stabilt om än tämligen orutinerat ut på backsidan.
Nygamle Jeff Woywitka vet vad som krävs i NHL och kommer göra ett habilt jobb utan att glänsa när han ges chansen.
¤¤¤
Forwards:
David Backes är den självklare ledaren och han vann även den interna poängligan med måttliga 54 poäng förra säsongen. Backes personifierar det nya Blues med sin kampglöd, offervilja och sitt hjärta. Så pass mycket att han nominerades till priset som ligans bästa defensiva forward tidigare i somras.
Backes slog igenom som målgörare i enheten tillsammans med Lee Stempniak och Jay McClement, de så kallade McBackNiaks, men har utvecklats och mognat och tar nu ett ansvar över hela banan.
T.J Oshie är fortfarande fixstjärnan i stan och han levererade precis som Backes 54 poäng. Valpigheten och omognaden var som bortblåst förra säsongen och alla hoppas att Oshie fortsätter på den inslagna vägen. Ojämnheten plågar emellertid Oshie som kan glimta till under en rad matcher för att sedan förfalla till anonymitet. Har dock med jämna mellanrum visat prov på ett förträffligt spelsinne och lika bra teknik.
Västerås bidrag i Blues offensiva uppsättning heter Patrik Berglund och precis som Oshie så växte Berglund in i NHL-kostymen ifjol efter två mediokra säsonger som följde på en lovande rookiesäsong.
Under Hitchcock fick svensken en annan roll i laget och Berglund levererade med ett ökat defensivt ansvar. Berglund tillhörde de genomgående bästa i Blues slutspel och var stundtals mycket bra i den första serien mot San José Sharks.
David Perrons comeback efter skada bidrog till Blues uppryckning förra säsongen. Perrons karriär såg länge ut att vara hotad men i början av december gjorde han slutligen comeback efter mer än ett års frånvaro och levererade starka papper med 21 mål och 21 assists på 54 matcher. Med en skadefri sommar bakom sig skall det bli oerhört intressant att följa 24-åringen denna säsongen.
Andy McDonald är ett sorgligt kapitel och finns det några hockeygudar utöver Brett Hull så borde de förbarma sig över den nu 35-årige kanadensaren.
McDonald är god för en poäng/match men har fått i princip halva sin tid i St. Louis förstörd av diverse skador men hjärnskakningarna som de värsta. McDonald bidrar med speed och rutin och levererar alltid bra i slutspelen.
Under höstan befann sig Alexander Steen i Örnsköldsvik och visade upp sina hockeykonster. Steen, ständigt en av Sveriges mest underskattade spelare i NHL, börjar sakta men säkert få upprättelse här hemma. I St. Louis har man i flera år känt till vilka talanger 28-åringen bisitter och mitt i karriären hoppas man att det finns mer att plocka. Steen är spelbar i alla sammanhang och luftas såväl i power play som i numerärt underläge.
Chris Stewart var undentaget som bekräftade regeln i Blues under förra året. En synnerligen måttlig säsong slutade på bedrövliga 15 mål, samma antal fullträffar som han hade på 26 matcher i Blues efter traden förra säsongen (februari 2011). Det var inte solklart att förlänga med Stewart i somras men till slut kom man fram till att ge ynglingen ännu en chans att visa vad han går för. Stewart har alla redskap för att bli en kraft att räkna med i NHL och det gäller nu för honom att visa att han har huvudet rätt påskruvat.
Jamie Langenbrunner har passerat "Bäst före" i NHL med ett par säsonger men visade sig vara en värdefull tillgång i Blues unga lagbygge. Sex mål skrämmer inga motståndarbackar längre men precis som Steen så är Langenbrunner flexibel och hans största tillgång är numera som pådrivare och mentor i laget.
Om Stewart var den negativa överraskningen så var Vladimir Sobotka det rakt motsatta. Den 25-årige tjecken visar mycket hjärta på isen och trots att styrkorna troligtvis sitter offensivt så får han mycket tid i numerärt underläge och sköter tillsammans med veteranen Scott Nichol den uppgiften galant. Förvånansvärt fysisk i sin spelstil trots storleken. Veteranen Nichol fick nytt förtroende genom sitt uppoffrande spel mot motståndarnas stjärnor och i numerärt underläge visade han att han fortfarande håller på denna nivån.
Matt D'Agostini förmådde som befarat inte att nå upp till de 21 fullträffar han registrerade säsongen 2010-11 och gick dessutom skadad en tredjedel av säsongen. Har bra fart på skridskorna och ett rappt skott som tyvärr alltför sällan bär frukt. Står vid ett vägskäl i karriären och måste bevisa att han håller på denna nivån under kommande säsong.
Trycket på Vladimir Tarasenkos axlar kan inte vara lätt. I en stad där man hungrar efter framgång i hockeyn så har ryssen setts som en frälsare ända sedan han draftades sommaren 2010. Man skall inte luras att tro att det handlar om en ny Malkin eller Ovechkin men 20-åringen spås en lysande karriär. Beskrivs som ett komplett paket med bra blick för spelet och duktig både som avslutare och framspelare. Tarasenkos värsta motståndare i karriären kan vara han själv, men håller han sig på fötterna och förblir ödmjuk så skall den nog kunna bli bra.
Ryan Reaves är lagets tuffing och speltiden beror oftast på skador och motståndarnas uppställning. Jaden Schwartz redan har hunnit debutera i NHL och gjorde mål i sina två första matcher och på sina två första skott i ligan. Yngligen har ledaregenskaper men får under kommande säsong vara med för att se och lära.
Stabile hockeyarbetaren Chris Porter utgör den sista av de som är aktuella för spel i premiären (när den nu sker?). Porter ikläder sig uniformen varje kväll och leverarar alltid på en jämn och god nivå.
---
Aktiviteter under lockouten:
Patrik Berglund - VIK Hockey (SWE)
Alexander Steen - MoDo (SWE)
Kevin Shattenkirk - TPS Turku (FIN)
Kris Russell - TPS Turku (FIN)
Vladimir Sobotka - HC Slavia Prag (CZE)
Roman Polak - HTM Vitkovice Steel (CZE)
Matt D'Agostini - SC Riessersee (GER)
Vladimir Tarasenko - SK.St. Petersburg (RUS)
Chris Stewart - ETC Crimmitschau (GER)
Jaroslav Halak - EHC Lausitzer Füche (GER)
Jaden Schwarz och Ian Cole spelade i AHL för Peoria Rivermen.
Alex Steen och Patrik Berglund åkte hem till Sverige och gjorde bra ifrån sig. "Bulan" stod för 32 poäng varav 20 mål på 30 matcher med Västerås medan Steen rivstartade Elitserien innan en skada satte stopp. 23 poäng på 20 matcher får dock betecknas som klart godkänt.
Vladimir Tarasenko stod för 25 poäng på 23 matcher i KHL. Päängen fördelade sig på 11 mål och 14 assists.
Chris Stewart gjorde fem matcher i ett tjeckiskt lag innan han hamnade i den tyska andra divisionen och gjorde 20 poäng (6 mål) på 15 matcher.
Vladimir Sobotka fortsätter att ta kliv framåt och i en offensiv roll i Tjeckien stod han för 10 mål och 12 assists på 25 matcher.
Kris Russell har dragits med en benskada men har trots detta bidragit med två mål och 12 assists på 14 matcher i Finland.
¤¤¤
Nyckelspelare:
Jaroslav Halak - behöver leverera på en jämn och hög nivå om Blues skall nå långt i slutspelet.
Alex Pietrangelo - redan en avligans bästa backar. En av favoriterna till Norris Trophy.
David Backes - Kaoten, pådrivare, målskytt
Nyförvärv:
Vladimir Tarasenko - SKA St. Petersburg
Jeff Woywitka - Free Agent - senast i New York Rangers
Förluster:
Jason Arnott - Free Agent
Kent Huskins - Free Agent
Carlo Colaiacovo - Free Agent - Detroit Red Wings
B.J Crombeen - Trade - Tampa Bay Lightning
Svenskar:
Patrik Berglund, Alexander Steen
Coach:
Ken Hitchcock (andra säsongen)
Preliminär laguppställning:
David Perron- David Backes - T.J Oshie
Andy McDonald - Patrik Berglund - Chris Stewart
Alexander Steen - Vladimir Sobotka - Vladimir Tarasenko
Matt D'Agostini – Scott Nichol – Jamie Langenbrunner
Ryan Reaves
Alex Pietrangelo - Ian Cole
Kevin Shattenkirk - Barret Jackman
Kris Russell - Roman Polak
Jeff Woywitka
Jaroslav Halak (Brian Elliot)
Andra notabla spelare: Jaden Schwartz, Cade Fairchild, Philip McRae, Evgeni Grachev, Brett Ponich, Brett Sonne, T.J Hensick, Chris Porter, Stefan Della Rovere, Sebastian Vännström, Jake Allen, Adam Cracknell
---
Bästa nyförvärvet: Vladimir Tarasenko
Den ryske supertalangen är ett oskrivet kort men förhoppningarna är stora på 21-åringen som tillsammans med landsmannen Evgeni Kuznetsov beskrivits som de mest talangfulla spelarna som inte spelat i NHL. Tarasenko har alla vertyg för att lyckas både som playmaker och avslutare.
Värsta förlusten: Jason Arnott
Inga jättetunga avbräck för Blues denna säsongen heller. Mest saknad kommer kanske gamle Jason Arnott eller backen Carlo Colaiacovo vara. Arnott bidrog med 17 mål och 17 assists i ett Blues som hade problem med målskyttet och de är inte att förakta. Förhoppningen är emellertid att Tarasenko och Schwartz skall kombinera för att fylla den luckan.
Årets poängkung: Andy McDonald
Förutsatt att McDonald kan hålla sig skadefri så är han det givna valet som poängkung. Har fått stora delar av karriären fördärvad av efterhängsna skador, framförallt hjärnskakningar, men visar väl frisk att han är god för att snitta ett poäng / match under en säsong.
Årets nykomling: Vladimir Tarasenko
Ryssen skall som tidigare nämnts bli väldigt intressant att följa och det är upp till Ken Hitchcock att tygla den opolerade diamanten.
Årets genombrott: Ian Cole
Nu när mer eller mindra alla andra i laget etablerat sig så är denna platsen vikt åt Ian Cole. Cole, en förstarundaf från 2007 har stått på tillväxt under ett par år och bedöms nu reda att ta en plats på allvar i NHL
Målskytten: ?
Det är här man så gärna skulle vilja svara Chris Stewart eller kanske T.J Oshie. Men faktum kvarstår att Blues inte har något utkristalliserad målskytt idag. Precis som tidigare år så lör det bli spridda skurar även om Patrik Berglund visat strålande form i den svenska andradivisionen. Andy McDonald eller David Backes är naturligtvis två andra kandidater.
Backjätten: Alex Pietrangelo
En av förhandsfavoriterna att ta hem Norris Trophy denna säsongen. När det visade sig att Erik Johnson blev en flopp(?) så var lättnaden stor i och runt klubben då det visade sig att Pietro var allt det och lite till efter att ha fått mogna på längre nivå. Ynglingen har fått den skada han ådrog sig i första matchen mot Kings i slutspelet åtgärdad under hösten och uppges vara fit for fight.
Doldisen: Vladimir Sobotka
Flexibel spelartyp som gör ett habilt jobb i alla sammanhang. Trots sin ringa storlek så tvekade han inte heller att stå upp för laget när det hettade till under förra säsongen. Får en roll i tredjelinan men bli inte förvånade om ni får se tjecken vikariera i någon av topplinorna.
Fightern: Ryan Reaves
Det är fortfarande Reaves som är "polisen" i laget men efter att ha sett Roman Polak släppa loss vreden i våras så knackar han på dörren.
Reaves hade en fin höst/vinter förra säsongen med fina segrar mot Tim Jackman, Zach Stortini och Dan Carcillo.
Matchvinnaren: T.J Oshie
Oshie belönades med ett nytt kontrakt i våras och blir lagets tredje bäst betalda spelare innan Pietrangelo får sin nya lön. Oshie kan göra vad som helst med en puck men är fortfarande väldigt ojämn. Visade emellertid god utveckligskurva ifjol vilket gav nytt kontrakt. Kan göra det där lilla extra som vänder matcherna och är dessutom en hyfsat pålitlig straffläggare.
