St. Louis sings the Blues
"Att tro på St. Louis är en hård väg att gå - vi har sett så många briljanta sätt att gå under på". Så sjunger (nästan) Håkan Hellström på sitt nya album som släpptes i dagarna.
Hård väg? Det är det minsta man kan säga om Blues säsongsinledning. Inför säsongen snackades det om Blues i sammanhang då man radade upp tänkbara ”contenders” i och med den starka transfersommaren som GM Armstrong, där och då, såg ut att göra.
Nu ser vi inte orden ”Blues” och ”contenders” i samma mening längre. Laget från Missouri ligger 28:a i ligan som just nu har 31 lag men om två säsonger får 32 när Seattle träder in.
Att det går så här dåligt är en smärre sensation. Den som såg det här hända får träda fram för den personen förtjänar en stor eloge.
Efter jumbomötet med LA Kings den 19e november fick Mike Yeo kicken och in klev ”associate coach” Craig Berube. Berube har på sina tio matcher åstadkommit fyra segrar, fem förluster och en övertidsförlust. Berube är så kallad ”interim” (tillfällig) coach. Framtiden får utvisa om det attributet försvinner eller om, som jag tror och hoppas, hela Craig Berube går upp i rök och gör plats för någon mer meriterad huvudtränare.
Men Blues start då? Faktum är att detta –med råge— är den sämsta inledningen av en säsong på länge. Jag har gått tillbaka till de fem senaste säsongerna och jämfört hur det sett ut efter 29 spelade matcher:
2018/19 29 matcher, elva vinster 14 förluster fyra övertidsförluster.
17/18 18V 9F 2ÖTF. Missar slutspelet i avgörande ”Game 82” mot Colorado.
16/17 16V 9F 4ÖTF. Åker ut i andrarundan mot Nashville med 4–2 i matcher.
15/16 15V 10F 4ÖTF. Förlorar konferensfinalen mot San José med 4–2 i matcher.
14/15 19V 8F 2ÖTF. Åker ut i förstarundan med 4–2 i matcher mot Minnesota.
13/14 20V 6L 3ÖTF. Åker ut i förstarundan med 4–2 i matcher mot Chicago.
Som ni ser är årets inledning oerhört dålig, så dålig att huvudtränaren redan blivit utbytt. Men är det hela lösningen på problemet? Nej, det kommer inte räcka med att sparka Yeo. Den positiva effekt som ett tränarbyte brukar ge har heller inte kommit i det här fallet. Faktum är att säsongens kanske pinsammaste förnedring kom under nye Berube i Elias Pettersson fempoängsmatch då Blues åkte dit med 6–1 hemma i Enterprise Center.
Men vad är problemet då? Ja, hade jag haft ett bra svar på den frågan hade jag inte befunnit mig i Sverige. Då hade jag bankat på GM Armstrongs dörr och hållit upp en tjock mapp märkt med ”The solution”.
Det går att argumentera för att det finns skador som gör livet tufft för de som ansvarar för sporten i Blues. Samtidigt är skadelistan inte i närheten av lika gedigen som förra säsongen. Och ett NHL-lag måste räkna med en del skador, så är det. I nuläget finns fyra spelare på skadelistan: Gunnarsson, Pietrangelo, Edmundson och Fabbri. De två sistnämnda sägs vara tillbaka när som helst medan kapten Pietrangelo har opererat handen och ska återutvärderas kring jul. Gunnarssons skada finns det mindre uppgifter om men han har dragits med sin höft och varit lite till och från sedan han kom tillbaka i oktober. Skadorna går alltså inte att skylla på.
Rebuild?
Under de senaste dagarna har det spridits lite rykten från initierade källor på sociala medier (främst Jeremy Rutherford). St. Louis sägs vara öppna för att trejda vem som helst i dagsläget. Lagets ”core” har med rätta ifrågasatts efter den usla inledningen och tydligen verkar en rejäl ombyggnation av truppen inte vara allt för långt borta.
Vilka kan vi då räkna till lagets kärna? Pietrangelo, Parayko, Tarasenko, Schenn, Schwartz, Allen och O'Reilly skulle nog de flesta hålla med mig om utgör stommen i detta lag. En stomme som haft potential att vinna Stanley Cup och som kanske skulle ha gjort det. (Vi ska inte skylla något på Ryan O'Reilly som kom inför denna säsong.)
Vladimir Tarasenko
Tar vi Tarasenko, lagets absolut största stjärna tillika franchisespelare ser vi en negativ trend i flera kategorier som får anses vara hans styrkor.
Målproduktionen från hans första riktiga säsong i ligan till nu:
Säsongen 13/14 21 mål på 64 matcher
14/15 37 mål på 77 matcher
15/16 40 mål på 80 matcher
16/17 39 mål på 82 matcher
17/18 33 mål på 80 matcher
18/19 9 mål på 29 matcher
Denna säsong förväntas Tarasenko göra 25 (!) mål om hans snitt håller i sig. En knapp tredjedel av säsongen är spelad, 28% för att vara exakt. 25 mål är såklart långt ifrån godkänt.
Det som dock är än mer oroande och som vi kan se en än tydligare trend i är hur hans skottprocent (antal mål per skott) gått ner. Tarasenko behöver skjuta snudd på dubbelt så många skott per mål den här säsongen jämfört med vad han gjorde under säsongen 13/14.
Hans skottprocent har sjunkit för varje säsong som gått efter hans första riktiga säsong i ligan. 12/13 spelade han bara 38 matcher så den räknar vi inte med.
Från säsongen 13/14 till denna säsong ser vi hur skottprocenten dalar:
15,4%, 14%, 13,7%, 13,6%, 10,8% och i år rekordlåga 8%.
Från att göra mål på vart sjunde skott till att nu göra mål på vart tolfte, för mig är det ganska tydligt var problemet ligger.
Toppspelarna i ligan när det kommer till skottprocent har betydligt högre siffror än den erkände prickskytten Tarasenko. Ovechkin har 21,6%, Jeff Skinner 22,7%, Brayden Point 24,1% och Auston Matthews toppar med 26,7%. Tarasenko ligger långt efter.
Det är inte heller det att han skjuter färre antal skott som är grejen. Han har snittat kring 300 skott per säsong, årets är inget undantag. Om vi gångrar hans 112 skott på årets 29 första matcher med 2,8 (29 matcher=28% av säsongen) får vi dessutom karriärhöga 317 skott om snittet håller i sig.
Statistik som talar för att Tarasenko fortfarande är värd att satsa på är att han under de fem senaste säsongerna gjort näst flest mål i ligan: 158 mål. Leder gör Ovechkin på 210.
Vissa menar att Tarasenko ska ha blivit mindre egoistisk och söka passningen för att göra ”de enkla målen” istället för att bara skjuta. Rent statistiskt är det inget som går att bevisa. Denna säsong har han gjort 11 assist och 9 mål på 29 matcher och det är ungefär där han brukar ligga. Någon assist mer än mål eller något mål mer än assist. De senaste fem säsongerna har det sett ut så här:
13/14 21G 22A
14/15 37G 36A
15/16 40G 34A
16/17 39G 36A
17/18 33G 33A
Så någon extrem “assistboom” går inte att se.
Vad ska Tarasenko göra då? Rent krasst så måste han börja pricka målet igen. Om hans sämre skytte har med påstådda axelskador att göra eller om det bara är mentalt är svårt att svara på.
Vad ska St. Louis göra med Tarasenko? För att ha gjort så pass många mål som han ändå har gjort under sin hittills hyfsat korta NHL-karriär så sitter Blues på ett riktigt bra kontrakt med Tarasenko. 7.5 miljoner dollar i fyra säsonger till efter denna. Så det bästa vore såklart att få igång honom igen. Hur länge han får på sig att komma igång igen är svårt att gissa men Blues bör inte göra något förhastat här. Väljer Blues att trejda kommer det att finnas många lag som är sugna på Tarasenkos kontrakt. Kanske är ett miljöombyte det som får honom att hitta tillbaka?
Jake Allen
Tarasenko är alltså en av spelarna som underpresterat. Många har också kritiserat Jake Allen. Allen har den här säsongen en räddningsprocent på 89,9% vilket är hans sämsta i karriären. Från säsongen 14/15 ser hans räddningsprocent ut som följer:
14/15 91,3%
15/16 92%
16/17 91,5%
17/18 90,6%
Allen har i år stått 23 av 29 matcher. Resten har nyligen ”waivade” Chad Johson vaktat buren. Istället för Johnson är Jordan Binnington (uppflyttad från AHL) andrekeeper nu.
Allen kan inte direkt skylla på att han blir bombarderad med skott. Per match får han i snitt 28 skott den här säsongen. Tidigare säsonger har han fått på sig 27 skott i snitt per match förutom säsongen 14/15 då han hade det lite lugnare och tampades med 25 skott per match i snitt.
Allens siffror visar inte att man bör satsa vidare på honom. Samtidigt har vi under säsongen sett vilka fruktansvärda bjudningar Blues försvar gjort match efter match. Det har inte varit lätt att stå i mål den här säsongen. Jake Allens kontrakt (relativt billiga 5,2 miljoner dollar nästa säsong och 4,0 säsongen efter) gör också att det blir enklare att behålla honom. Personligen gillar jag Allen och tror att han har mer att ge. Jag skulle inte bli förvånad om han i alla fall spelar ut kontraktet i St. Louis. Ska Blues ta in en bättre keeper krävs förutom att Allen försvinner också att ännu mer löneutrymme frigörs vilket talar emot en trejd av ”Snake”.
Så Tarasenko och Allen måste höja sig. Självklart är Blues problem större än så och det går förmodligen att peka på en hel del taktiska moment som de måste förbättra men det kommer vi inte att gå in på närmare här. Vi kommer dock inte ifrån att lagets kanske viktigaste spelare underpresterar å det grövsta och någonstans måste man börja reda ut problemen. Skulle Tarasenko och Allen visa vägen, då de i form av ”sniper” och målvakt ofta står för matchavgörande aktioner, kan det mycket väl ge ringar på vattnet.
Fler kärnspelare kommer vi heller inte att grundligt gå igenom men det går att tillägga att Alex Pietrangelo, tyvärr skadad nu, haft en mycket svagare säsongsinledning än ifjol och att Jaden Schwartz varit skadad. Colton Parayko har inte tagit några kliv vad jag kan se. De spelare som får godkänt är Brayden Schenn och Ryan O'Reilly.
När lag inte fungerar kan det också vara så att omklädningsrummet brakar ihop. Bevis på det fick vi i veckan när Bortuzzo och Sanford rykte ihop i en fight på träningen. Utifrån upplever jag ändå att det är okej stämning i och kring laget men det går såklart inte att veta säkert.
Sammanfattningsvis, ”St. Louis sings the blues”. St. Louis Blues har ju, vilket det inte talas nog mycket om kan jag tycka, aldrig vunnit Stanley Cup. Att laget är döpt efter en musikgenre vars låtar handlar problem och olycka säger egentligen kanske allt. Det här laget har inte vunnit och kanske ej heller kommer att vinna. 51 år har gått sedan klubben grundades och det var möjligen under klubbens tre första säsonger som förbannelsen murades in ordentligt i väggarna. Blues förlorade tre raka finalserier med 4–0 i matcher. Efter det har man aldrig nått final. Men 51 år är ju ingenting om man jämför med Chicago Cubs legendariska 108-åriga torka. Den bröts 2016, vi får se när och om detta sker för St. Louis Blues.
