SvenskaFans rankar: 10. Los Angeles Kings
De senaste tre åren har SvenskaFans som bäst rankat Los Angeles Kings på 23:e plats. I år är de med i topp 10 vilket säger en hel del om förväntningarna på laget inför den kommande säsongen.
"Året då arbetet gav frukt" hette vår summerande artikel om säsongen som gick och den förra säsongen var verkligen en glädjefylld sådan för alla Kings fans när laget äntligen tog sig till slutspel för första gången sedan 2002. General manager Dean Lombardis plan för återuppbyggnad började visa resultat. Detta gör att förväntningarna i år är ännu högre. Allt annat än slutspel är ett fiasko. Många talar till och med om att laget borde ha en chans att placera sig i topp 4 i den västra konferensen och på så vis få hemmafördel i slutspelet.
Hemmafördel hade man inte mot Vancouver Canucks under förra säsongens slutspel. Det är svårt att säga om detta fällde avgörande, men faktum är att Kings faktiskt hade Vancouver i brygga under ett tag i matchserien. En övertidsförlust och en övertidsvinst under de två inledande bortamatcherna följt av en 5-3 seger på hemmaplan gav en 2-1 ledning i matchserien och ett närmast överraskat Vancouver. I den så viktiga fjärde matchen hemma i Staples Center hade Kings ett tag ledningen med 3-2. Men fyra mål av Vancouver i den sista perioden gjorde att Kings tappade luften och förlorade matchserien. Efteråt pratades det mycket om att Jonathan Quick med sina 72 matcher i grundserien var slutkörd och inte orkade fullt ut i slutspelet.
GM Dean Lombardi och tränaren Terry Murray var lite självkritiska efter säsongen och i år har de sagt att de ska försöka ge en andremålvakt runt 20 matcher för att undvika en repetition av samma problem. Om detta blir supertalangen Jonathan Bernier eller Erik Ersberg återstår att se, men mycket talar för att det blir den förstnämnda. En annan sak som Murray var missnöjd med var Kings spel i 5-mot-5. Deras powerplay var mycket starkt under hela säsongen och även i slutspelet, men som sagt i spel 5-mot-5 gjordes det inte många mål. Därför gick Lombardi tydligt ut med att sommarens stora fokus skulle handla om att införskaffa en målspottande forward samt en puckförande back. Detta var starten för sommarens stora frustrationsmoment: Cirkus Kovalchuk.
Vi vet alla hur det gick och istället för ovanstående spelartyper värvade till slut Kings en defensivt stark back i Willie Mitchell samt grovjobbaren Alex Ponikarovsky. De senaste tre åren har SvenskaFans som bäst rankat Los Angeles Kings på 23:e plats. I år är de med i topp 10 vilket säger en hel del om förväntningarna på laget inför den kommande säsongen.
Forwards:
Innan sommaren pratades det mycket om att Kings skulle försöka värva en riktig målskytt. Alla fans ropade högljutt Kovalchuk men Dean Lombardi hävdade att det absolut troligaste var att någon införskaffas via en trade. Ändå lade Lombardi full kraft på att försöka signa den ryske målspottaren och när det skeppet seglade iväg fanns det inte några fler alternativ. Man kan tycka att om målet var att införskaffa någon målskytt via trade borde Lombardi varit mer förberedd på detta och inte ödslat så mycket tid på Kovalchuk. Den största orsaken till att Kings inte erbjöd honom ett högre kontrakt än 80 millioner dollar på 15 år beror på att Drew Doughty, Jack Johnson och Wayne Simmonds blir RFA (Restricted Free agents) efter nästa säsong. Många fans blev upprörda över detta och hävdade att det ändå kommer finnas utrymme under lönetaket att ge dessa herrar bra kontrakt eftersom både Michal Handzus och Justin Williams kontrakt går ut efter nästa säsong.
Men Lombardi stod på sig och gick officiellt ut med hur viktigt det var att Kings lyckas förnya dessa kärnspelares kontrakt. Detta gjorde att han hamnade lite i ett moment 22. Hur skulle han nu kunna införskaffa en målskytt via trade, när i princip alla lag som han pratade med ville ha någon av dessa spelare i utbyte? Hade han gått emot sin egen utsago hade det med all säkerhet blivit ett ramaskri bland fansen. Varför erbjuds inte Kovalchuk ett högre kontrakt när ändå en av dessa tre spelare som var orsaken till detta fick lämna klubben? Lombardi kunde givetvis inte riskera detta, och nu står vi här med i princip samma forwardsbesättning som förra året. Dock får vi nog ända säga att Alexei Ponikarovsky är en uppgradering över Alexander Frolov, i alla fall om man jämför med den roll i tredjekedjan som Frolov hade och Ponikarovsky förväntas ta över.
Logiskt sett skulle man kunna säga att Kings har blivit bättre framåt utan att någon stor stjärna har införskaffats. Ungdomarna Anze Kopitar, Dustin Brown, Wayne Simmonds och en rad andra prospects som knackar på dörren borde vara ännu bättre under nästa säsong eftersom de ständigt utvecklas. Men hockey är inte alltid logiskt och frågan är om dessa spelare inte hade höjts ännu mer om en rutinerad superstjärna likt Kovalchuk hade införskaffats. Just Wayne Simmonds har överträffat förväntningarna de två senaste åren. Det var ingen som trodde han skulle slå sig in som 20-åring och spela hela 82 NHL matcher. Förra året var det heller ingen som trodde att han skulle göra 16 mål och 40 poäng. Kan han ta ytterligare ett kliv framåt i år? Det är väl ingen som tror att han skulle kunna bli en 30-målsskytt, just därför kanske detta kan inträffa. Men då måste han visa att han har mer att ge än att bara fungera som en del i en defensiv tredjekedja.
Men det finns ingen anledning att vara bitter och pessimistisk inför nästa säsong. Kings besitter en uppsjö av talanger som gör många andra lag avundsjuka. Främst är kanske återväxten störst på backsidan, men det finns även en hel del talanger framåt att hålla ögonen på. En som kommer få stort förtroende, i alla fall inledningsvis, är Scott Parse. Under hans rookiesäsong förra året fick han spela 59 matcher med 11 mål och 13 assist som resultat. Dessutom slutade han med en positiv +/- statistik på plus 13. Parse fick kritik av Terry Murray under förra säsongen för att han var ojämn och inte alltid kunde visa samma fina intensitet. Detta gjorde att han fick hoppa friskt mellan olika kedjor. Men när Parse var i form så spelade han verkligen bra. Han bjöd på en hel del fina konstmål under den förra säsongen. Det mest troliga är att han i år kommer att få inleda i den andra kedjan tillsammans med Jarret Stoll och Justin Williams. Det är upp till Parse själv om han tar den här chansen, och gör han inte det finns de heta ungtupparna Oscar Möller och Andrei Loktionov och knackar på dörren.
Three amigos verkar vara ett minne blott, i alla fall inledningsvis. Ryan Smyth, Anze Kopitar och Justin Williams tog NHL med storm under inledningen av den förra säsongen, men sedan hittade de aldrig riktigt tillbaka till varandra efter att både Smyth och Williams varit frånvarande under långa perioder på grund av skador. I år förväntas Smyth och Kopitar att paras ihop med Dustin Brown, i hopp om att denne kan få ett andra genombrott och kanske hitta tillbaka till den tid då han gjorde 30 mål i Kingströjan.
Michal Handzus kommer även i år att leda lagets så kallade ”shutdown line”, förmodligen tillsammans med Wayne Simmonds och Alexei Ponikarovsky. Denna kedja kommer vara otroligt viktig för Kings eftersom de kommer matchas mot de andra lagens bästa spelare. De kommer få minst lika mycket istid som andrakedjan, om inte mer. Handzus spelar också sitt sista år på sitt kontrakt, vilket brukar ge en liten kick spelmässigt. Ponikarovskys kontrakt tar också slut efter säsongen, och om Kings kommer förnya det beror givetvis på hur bra det går för honom i år, men samtidigt på hur mycket utrymme det finns kvar under lönetaket efter att Drew Doughty, Jack Johnson och Wayne Simmonds fått nya kontrakt.
Framtiden ser ljus ut för Kings på forwardssidan. När Jarret Stoll och Michal Handzus inte längre finns kvar i klubben kan mycket väl Andrei Loktionov och Brayden Schenn vara de som tar över. Loktionov har gjort stora framsteg framförallt viktmässigt under sommaren. Under den pågående campen har han imponerat som center både offensivt och defensivt, samt var en av de som hade bäst värden under fystesterna. Brayden Schenn, ett femteval totalt i draften för ett år sedan ser också väldigt stark ut. Loktionov kommer förmodligen få inleda säsongen i farmarlaget Manchester men Schenn kan mycket väl ta en plats som center i fjärdekedjan eller som extraforward. Oscar Möller som vi nämnde tidigare är en kandidat till att ta över ytterforwardsrollen i andrakedjan om Scott Parse floppar, men troligtvis får även han inleda säsongen i Manchester.
Richard Clune förväntas ta en plats i truppen i år, förmodligen i fjärdekedjan men kan även få en hel del tid tillsammans med Handzus och Simmonds om Terry Murray väljer att kasta om i kedjorna. Clune var den som imponerade mest av alla spelare under de fystester som görs direkt efter sommaren. Han ser ut att vara i kanonform och har under sommaren även övat på sina offensiva kvaliteter. Målet är att bli en mer komplett spelare säger Clune själv.
Backar:
Utan att förvåna någon går det lätt att påstå att Drew Doughty är Kings bästa back. Den blott 20-årige kanadensaren blev redan under sin andra säsong nominerad till Norris Trophy som NHL:s bäste back. Trots att han bara kom trea i omröstningen efter vinnaren, Chicagos Duncan Keith, och tvåan, Washingtons onödigt offensiva back Mike Green, gav det en försmak av vad Doughty har att vänta i framtiden. Om Doughty fortsätter att utvecklas i en någorlunda jämn takt som han har gjort hittills kommer han bli ännu farligare både offensivt och defensivt. Enligt egen utsago har han jobbat på alla aspekter av sitt spel under sommaren och han verk vara i kanonform inför den nya säsongen.
Jack Johnson har ett par hårda år bakom sig, både på och av isen. Han har inte fullt utvecklats till den back man förväntade sig när Carolina Hurricanes valde honom som den totalt tredje spelaren i draften 2005. Trots några år av smärre besvikelser verkar det äntligen som att Johnson äntligen har blivit bekväm i sin roll som back i NHL. Hans spel var framförallt imponerande under slutspelet där han mäktade med sju assist på sex matcher. Utöver att ha tränat under sommaren har Johnson dessutom återupptagit sina studier på University of Michigan, skolan han spelade för innan han tog steget upp till NHL.
Inför förra säsongen förstärkte Kings sin backlinje med Rob Scuderi, som gavs ett fyraårskontrakt värt sammanlagt 13,4 miljoner dollar. Till en början var det många som opponerade sig mot en så hög lön för en defensiv back, men det visade sig bli en värvning som gick hem. Scuderi var solid genom hela säsongen och det märktes tydligt hur väl han trivdes med att vakta den defensiva zonen tillsammans med Drew Doughty.
Under sommaren förväntades Kings gå efter en toppback som Dan Hamhuis eller Paul Martin, men de kontraktslösa försvararna försvann en efter en till andra lag. Efter ett bra tag meddelades det dock att den före detta Vancouver Canucks-backen Willie Mitchell tränade med laget. Smolket i bägaren var bara att Mitchell även planerade att träna med bland annat San Jose Sharks och Washington Capitals. Efter några veckor blev det dock klart att Mitchell valt att flytta till Los Angeles. Anledningen han själv gav till att han valde Kings var att det kändes som det bästa valet och att det verkligen kändes som att de ville ha honom. Kontraktet som Mitchell och Kings kom överens om ger backen sammanlagt sju miljoner dollar över två säsonger. Mitchell är en mycket kompetent defensiv back, men det finns ett problem som är svårt att bortse ifrån: han har haft flera allvarliga hjärnskakningar under sin karriär och den senaste, som han fick i vintras, avslutade hans säsong. Det positiva i det hela är att han har genomgått flera läkarundersökningar och ingen av dem har visat att han skulle ha ådragit sig några permanenta skador eller har visat några antydningar till att han skulle befinna sig i en riskzon.
Förra säsongen fick den unge backen Davis Drewiske chansen att spela med Kings och presterade till en början mycket bra. Vid årsskiftet ansåg dock Kings tränare Terry Murray att Drewiske inte riktigt mätte upp till kraven som ställs på en NHL-back och bänkade honom nästan helt och hållet för resten av säsongen. I och med Randy Jones och Sean O'Donnells avsked från klubben har nu Drewiske återigen chansen att ta en plats i laget — men den här gången bör han satsa på en permanent sådan. Om han inte klarar pressen blir det förmodligen antingen så att den något mer rutinerade Peter Harrold, eller en rookieback, får chansen istället.
Kings mest uppoffrande back, Matt Greene, genomgick en axeloperation i slutet av sommaren och förväntas missa spel under hela oktober månad, om inte längre. I och med detta förväntar sig många att en ung och oprövad back kommer att få chansen i Kings. De som verkar ligga bäst till är Jake Muzzin, som värvades i våras, och Thomas Hickey, som vi här på SvenskaFans trodde på redan inför förra säsongen.
Ett wild card i det här sammanhanget är även svenske Johan Fransson, som inför den här säsongen lämnade Luleå i Elitserien för att pröva på lyckan i NHL. Enligt alla rapporter har Fransson imponerat stort under träningar, så det ska bli spännande att se om han har vad som krävs. Eventuellt kan det bli så att han tar en plats som sjundeback och får chansen att spela från och till.
Målvakter:
Jonathan Quick är enligt Terry Murray ohotad etta inför den här säsongen tack vare sin insats under förra året. Han slog nya rekord både i antal matcher spelade och antal vinster spelade för en Kingsmålvakt med sina 72 matcher och 39 vinster. Tyvärr tog det hårda arbetet ut sitt på den unge målvakten och hans insatser under slutet av säsongen och i slutspelet var tveksamt. Kings tränare Murray har i dagarna påpekat att han under den här säsongen kommer att begränsa antalet matcher som Quick spelar för att kunna hålla honom fräsch under hela säsongen.
Den kanske mest intressanta diskussionen under sommaren, med undantag för Kovalchuk-affären, har varit om vem av Erik Ersberg och Jonathan Bernier som kommer att få chansen som andremålvakt den här säsongen. Ersberg fick bara starta i sju matcher under den förra säsongen, men han var trots det väldigt tolerant och beklagade sig inte märkbart. Tyvärr kan de långa intervallerna mellan spel ha blivit för långa och påverkat honom för mycket, eftersom att hans ingripanden oftast var tveksamma.
Den 22-årige Jonathan Bernier är förmodligen framtiden i Los Angeles när det kommer till målvakter. Jonathan Quick må bara vara två år äldre, men hittills har Bernier visat att det är han som för närvarande är det största målvaktslöftet i Kings organisation och kanske i hela världen. Han presterade helt fantastiskt i Kings farmarlag Manchester Monarchs under förra säsongen och belönades därför helt rättvist med utmärkelsen för AHL:s bästa målvakt. Den unge fransk-kanadensaren fick även chansen med Kings i tre matcher i våras och bevisade att han när som helst kommer att ta en permanent plats i laget. På de tre matcherna släppte han endast in fyra mål på 94 skott och höll nollan i en av matcherna.
Hur målvaktsuppställningen blir i år vet vi inte förrän om några veckor, men Kings ledning har påpekat att man inte kommer att ha tre målvakter i laget samtidigt, vilket innebär att Bernier och Ersberg kommer att tävla om platsen ända in i slutet.
Nyckelspelare:
Anze Kopitar, Drew Doughty, Jonathan Quick
Nyförvärv:
Alexei Ponikarovsky — från Pittsburgh — free agent
Willie Mitchell — från Vancouver — free agent
Förluster:
Jeff Halpern — till Montreal — free agent
Fredrik Modin — till Atlanta — free agent
Randy Jones — till Tampa Bay — free agent
Alexander Frolov — till New York Rangers — free agent
Drew Bagnall — till Minnesota — free agent
Raitis Ivanans — till Calgary — free agent
Sean O'Donnell — till Philadelphia —free agent
Svenskar:
Erik Ersberg
Tränare:
Terry Murray (tredje säsongen)
Preliminär laguppställning:
Ryan Smyth - Anze Kopitar - Dustin Brown
Scott Parse - Jarret Stoll - Justin Williams
Alexei Ponikarovsky - Michal Handzus - Wayne Simmonds
Rich Clune - Brad Richardson - Kevin Westgarth
Willie Mitchell - Drew Doughty
Rob Scuderi - Jack Johnson
Peter Harrold - Davis Drewiske
Jonathan Quick (Erik Ersberg/Jonathan Bernier)
Andra anmärkningsvärda spelare:
Brayden Schenn, Thomas Hickey, Trevor Lewis, Slava Voynov
Bästa nyförvärvet: Willie Mitchell
Inför förra säsongen förstärkte Kings blålinjen med den defensiva backen Rob Scuderi. Inför den här säsongen gick man efter samma slags spelare och lyckades kontraktera den före detta Vancouver Canucksbacken Willie Mitchell. Mitchell kommer bli en mycket viktig del i Kings försvar och redan nu räknar alla med att han kommer paras ihop med Drew Doughty och tillsammans bilda lagets främsta backpar.
Värsta Förlusten: Alexander Frolov
Frolov tingades av Kings redan i draften 2000 och debuterade i laget 2002. Sedan dess har han inte spelat för någon annan NHL-klubb, vilket även innebär att han spelade sitt första slutspel med Kings i våras. Frolov har alltid varit en av de mest talangfulla spelarna i NHL, men han har underspresterat de senaste säsongerna. Att han under sommaren skrev på för New York Rangers kan ses som en positiv sak både för Kings och för Frolov personligen, då ett miljöombyte känns som en nödvändig sak för att han ska kunna utvecklas ytterligare.
Årets poängkung: Anze Kopitar
NHL:s första sloven tog ett enormt steg framåt förra säsongen när han de första månaderna ledde hela ligans poängliga. I och med hans tillfälliga ledning i poängligan bevakades han hårdare av andra klubbar, vilket dessutom gav en enorm press. När kedjekamraten Ryan Smyth sedan skadade sig, klarade tyvärr inte Kopitar att prestera så bra under resten av säsongen. Trots det blev den förra säsongen hans överlägset bästa ur alla perspektiv, så det är svårt att inte tro att han som sämst kan göra lika bra ifrån sig den här säsongen.
Årets nykomling: Jonathan Bernier
Förutsatt att Bernier får chansen som andramålvakt bakom Jonathan Quick kan vad som helst hända. 22-åringen har visat sig fantastiskt stark under de senaste åren i Kings AHL-filial Manchester Monarchs där han har varit given förstamålvakt de senaste två säsongerna. Den största motgången han har varit tvungen att utstå är den mentala biten, efter att inte ha fått chansen som en given spelare i Kings lag.
Årets genombrott: Scott Parse
Om man tittar på Parses 11 mål och 13 assist från förra säsongen är det inga extremt imponerande nummer. Nackdelen med det är att man måste räkna in hur lite tid han i genomsnitt spelade i varje match. Hans 10:31 per match kan jämföras med Detroits Justin Abdelkader som spelade några sekunder mer, men som endast gjorde sammanlagt sex poäng. Om Parse verkligen får platsen som vänsterforward i andrakedjan kan han komma att bli en otroligt viktig del i Kings offensiv.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10. Los Angeles Kings
11. Tampa Bay Lightning
12. Phoenix Coyotes
13. Buffalo Sabres
14. Ottawa Senators
15. St. Louis Blues
16. Nashville Predators
17. Anaheim Ducks
18. Colorado Avalanche
19. New York Rangers
20. Montreal Canadiens
21. Calgary Flames
22. Atlanta Thrashers
23. Toronto Maple Leafs
24. Minnesota Wild
25. Dallas Stars
26. Carolina Hurricanes
27. New York Islanders
28. Columbus Blue Jackets
29. Edmonton Oilers
30. Florida Panthers
