StartnhlNHLSt Louis BluesSvenskaFans rankar NHL: 4. St. Louis Blues

SvenskaFans rankar NHL: 4. St. Louis Blues

St. Louis stoltserar med ett enormt djup bland både försvarare och forwards. Men räcker målvaktssidan till?

Har St. Louis vikt ner sig under de senaste åren? Eller har man mest haft oflyt i slutspelsseedningen? Två år i rad har nämligen Blues rykt redan i den första omgången, vilket får ses som aningen uppseendeväckande då man har tillhört tabellens toppskikt båda gångerna. Men man har samtidigt ställts mot Los Angeles respektive Chicago – och ligger det verkligen någon skam i att förlora mot Kings eller Blackhawks?

Det går i sig inte att klaga allt för mycket på det. Kings och Blackhawks har trots allt vunnit Stanley Cup två gånger vardera under de senaste åren. Mycket tuffare förutsättningar än så kunde Blues knappast ha fått. Men det går inte bara att svepa undan det jobbiga motståndet som en enkel bortförklaring.

Båda gångerna har nämligen St. Louis gått upp till en 2-0-ledning i matchserien, bara för att sedan förlora fyra raka matcher. En gång är ingen gång, men börjar två gånger bli en vana?

I ett försök att ta sig förbi förstarundan och verkligen gå långt i slutspelet tog Blues in självaste Ryan Miller under den gångna säsongen. Men återigen tog slutspelsäventyret som sagt slut direkt, och Miller var långt ifrån någon succé. Trots att den tidigare Buffalo-målvakten spelade bakom ett av ligans bästa försvar hade han inte mer än mediokra siffror, under grundserien såväl som slutspelet.

Blues betalade dyrt för att få in Miller, samt Steve Ott, i sin jakt på slutspelsframgångar – men den traden går inte att beskriva på något annat sätt än ett fiasko. Miller underpresterade och signade för Vancouver under free agency. Vidare är Ott inte längre vad han en gång var, så att han förlängde med Blues är en klen tröst.

Men St. Louis har återigen försökt sig på en satsning – och den här gången ser det riktigt, riktigt spännande ut. Paul Stastny är kanske sommarens bästa värvning, av flera anledningar. Dels är det en grym tvåvägscenter som lär passa in väl under Ken Hitchcocks ledning, dels kommer han på ett mycket förståndigt kontrakt. Forwardsbesättningen har dessutom kompletterats med hypade Jori Lehterä samt Joakim Lindström och Peter Mueller. I försvaret köpte man även upp sig från Roman Polak till Carl Gunnarsson.

Det finns dock fortfarande frågetecken kring St. Louis. Håller till exempel ett målvaktspar bestående av Brian Elliott och Jake Allen? Och har man den där matchvinnaren som behövs för att gå långt i slutspelet?

St. Louis har skaffat sig fina förutsättningar för att husera i toppen av grundseriens tabell och för att gå långt i slutspelet. Den här säsongen är det upp till bevis.

Målvakter:

Den stora frågan som omgärdar St. Louis är målvaktspositionen. Att Ryan Miller inte fungerade var smärtsamt uppenbart, och det var inte fel att låta honom gå. Det var kort och gott bara att bita i det sura äpplet och konstatera misslyckandet med den traden.

Men kvar står man som sagt med ett osäkert målvaktspar. Brian Elliott är en av ligans mest ojämna målvakter. Hans högstanivå kan mäta sig med vem som helst, och bakom Blues försvar kan vem som helst framstå som trygg. Men Elliott har också den mindre smickrande förmågan att falla sönder och samman.

29-årige Elliott är en hygglig målvakt bakom ett välsvarvat defensivt system, där han sällan exponeras. Och det vill till att Ken Hitchcock & Co fortsätter på den inslagna vägen för att behålla Elliotts trygghet.

I Jake Allen har Blues en hyperintressant målvakt. Hans anseende är med rätta högt och de flesta förväntar sig stordåd av honom. Men vid 24 års ålder har Allen trots allt bara gjort 15 grundseriematcher och en slutspelsminut. Den gångna säsongen spenderades dessutom helt och hållet i AHL. Är han talangen som aldrig blir något mer än en talang eller har Blues en riktig guldklimp i Allen?

Yngre förmågor som Jordan Binnington och Niklas Lundström kommer underifrån, men är inte NHL-redo.

Backar:

St. Louis har ett försvar som de flesta organisationerna skulle vara avundsjuka på. Kombinationen av utvecklingsbara spelare och färdiga veteraner är välbalanserad, och Blues formerar enkelt tre fina backpar.

I Alex Pietrangelo har St. Louis en redan nu mycket duktig försvarare, men som bara kommer att bli bättre. 24-åringen är en spelare man bygger ett försvar, och ett lag, kring – kort- såväl som långsiktigt. Han har på allvar etablerat sig som en av ligans bättre backar och Blues förlitar sig en hel del på honom. Det är enbart fem av ligans försvarare som spelar mer än honom och med 51 poäng (8+43) på 81 matcher återfinns han strax bakom toppskiktet i backarnas poängliga.

Kevin Shattenkirk har haft en skön utveckling under de senare åren. Likt Pietrangelo håller han redan nu en hög nivå, men lär ha en bra bit kvar innan han peakar. 25-åringen är en av ligans bäst producerande backar i power play och från blålinjen gör han sällan bort sig. Defensiven behöver poleras lite, men är på inga sätt en svaghet.

St. Louis överraskade en del när man plockade in Jay Bouwmeester inför slutspelet 2013. Veteranen blev aldrig den där superbacken man kanske trodde när han slog igenom i Florida i början av karriären, men han är en mycket pålitlig pjäs. Han tuggar tunga minuter i alla spelformer och har varit en viktig pjäs i Blues. Han bildade ett effektivt backpar – ett av ligans bästa – med Pietrangelo under den gångna säsongen, men Blues förväntas nu testa honom med Shattenkirk.

Istället kommer nog Pietrangelo få nyförvärvet Carl Gunnarsson jämte sig. Svensken är van vid att spela tuffa minuter jämte en förstaback efter tiden i Toronto och så länge han slipper ta en ledande roll gör han sig bra. Gunnarsson, som plockades in i utbyte mot Roman Polak, är en gedigen tvåvägsförsvarare och att Blues lyckades få Maple Leafs att behålla en del av Gunnarssons cap hit är smått mirakulöst.

Den ärrade veteranen Barret Jackman lär få finna sig i en aning mindre roll i och med Gunnarssons intåg. 33-åringen är fortfarande en solid defensiv kugge, men att Blues uppgraderar sig något med Gunnarsson är knappast något dåligt. Jackman lär fortfarande ha en nyttig roll att spela i exempelvis numerärt underläge.

Att måla upp Ian Cole som en besvikelse är aningen hårt, men 25-åringen har inte riktigt blivit vad man hoppades på tidigt i karriären. Kanske lider han av att ha huserat bakom en så stark försvarsbesättning i övrigt, men faktum kvarstår likväl att han inte spelade mer än 46 matcher under den gångna säsongen. Han bör dock kunna hålla en ordinarie tröja, kan man tycka.

Jordan Leopold hade lite skadeproblem under den gångna säsongen och hade inte helt enkelt att övertyga. Han är en hygglig veteran för tjänstgöring en bit ner i Blues depth chart och lär sannolikt göra upp med Cole om platsen som sjätteback.

Chris Butler och Nate Prosser erbjuder lite rutin och djup, men bör inte vara aktuell för en ordinarie plats om alla är friska och tillgängliga.

Forwards:

När St. Louis värvade in Paul Stastny i somras skaffade man sig en centeruppsättning som heter duga. Stastny kom dessutom på ett mycket rimligt fyraårskontrakt, vilket gör att hans cap hit på $7 miljoner inte alls framstår som något problem – vilket det sannolikt skulle gjort på ett längre kontrakt.

Stastny är en mer eller mindre komplett tvåvägscenter, med viss reservation för att produktionen kanske skulle vara snäppet bättre. Han har kvaliteter som är bättre än de 50-60 poäng han brukar ligga på, men en ansvarsfull defensiv och hans mångsidighet kompenserar en hel del. Det är väl inte heller helt orimligt att förvänta sig att hans produktion inte ökar så värst mycket i Blues.

Tillsammans med Stastny kommer David Backes att bilda en ruggigt effektiv och svårspelad one-two punch. Backes är utan tvekan en av ligans mer underskattade spelare och det finns egentligen ingenting att klaga på i 30-åringens spel. Lagkaptenen är ett föredöme och kan utan problem matchas mot vilka motståndare som helst. Med Stastny och Backes genom mitten kan Blues mäta sig med vilket lag som helst.

St. Louis har dessutom plockat in en annan högintressant center, nämligen Jori Lehterä. Finländaren, som draftades av Blues i tredjerundan 2008, har varit en framträdande spelare i KHL och gjorde avtryck under OS. 26-åringen kan mycket väl visa sig vara ett fynd den här säsongen. Den fantastiska bredd som St. Louis kan visa upp gör att alla tre centrarna kommer få lira med riktigt bra kedjekamrater, oavsett hur Ken Hitchcock väljer att formera sin topp-9.

En spelare som T.J. Oshie lär hålla kvar vid sin framträdande roll. 27-åringen har en skön puckkontroll, men skulle behöva bli lite jämnare i sin målproduktion för att ta det där sista steget på utvecklingsstegen. Oshie är annars en tillgång i alla spelformer och kan matchas hårt.

Den gångna säsongens kanske största överraskning i St. Louis stavas Alexander Steen. 30-åringen gick från en stabil tvåvägsforward till en målskytt och matchvinnare av toppklass. Hans 33 mål och 62 poäng var nya personliga rekord, men det återstår att se om Steen kan nå den nivån igen eller om han återgår till att vara en spelare god för 20-25 mål och 45-50 poäng.

I Jaden Schwartz och Vladimir Tarasenko har Blues två rejäla framtidsnamn, som redan är en stor tillgång. Schwartz, som kritade på ett nytt kontrakt häromdagen, slog igenom på allvar under säsongen. 25 mål och 56 poäng placerade honom i toppskiktet hos Blues och vid 22 års ålder har han ändå en lång väg att vandra innan han når sin högstanivå. Något liknande kan sägas om Tarasenko. Den tekniske ryssen gjorde 21 mål och 43 poäng på 64 matcher, och ytterligare fyra mål i slutspelet. Framtiden ser onekligen ljus ut för duon, som lär kunna ta nya kliv den kommande säsongen.

Patrik Berglund är en spelare som kanske tvingas stå tillbaka något på grund av Blues enorma djup. Svensken kan mycket väl få en plats som winger jämte Backes eller Stastny, men kan lika gärna få nöja sig med en aningen mindre roll i en tredjekedja. Han brukar landa kring 20 mål, men var inte helt lyckosam under den gångna säsongen.

Det börjar bli gott om svenskar i St. Louis, och Joakim Lindström utökade den kvoten. Han har tidigare misslyckats i sin NHL-försök, men har varit en av de bättre i SHL – om inte den bästa – under de senaste åren och är kort och gott betydligt bättre rustad för en NHL-satsning nu än tidigare i karriären. Vid 30 års ålder bör han fortfarande ha några goda år framför sig.

I en fjärdekedja lär retstickorna Steve Ott och Maxim Lapierre husera. De bidrar med energi och kompetent tvåvägsspel, och duon har dessutom en förmåga att krypa in under skinnet på motståndarna. De kan fylla en mindre roll i numerärt underläge och chippar in med lite mål här och där. Mycket högre än en fjärdekedja bör de dock inte tillhöra.

Magnus Pääjärvi har en för stor talang för att man ska skriva av honom, men han har sannerligen haft problem att få ut något av all talang. 23-åringen lyckades inte bygga vidare på debutsäsongen hos Edmonton och gjorde inga större avtryck under sin första säsong hos Blues. Pääjärvi kan lika gärna göra 82 matcher som käka popcorn på pressläktaren säsongen igenom.

St. Louis tog en chansning på Peter Mueller. Den tidigare ack så skadedrabbade 26-åringen kommer från en gedigen säsong i Schweiz, men man ska nog inte förvänta sig några stordåd. Håller han en ordinarie plats och når 15 mål står han för en bra comeback i NHL.

Veteraner som Ryan Reaves och Chris Porter lär säkerligen få sina matcher över en säsong, men utmanas även av yngre förmågor som Ty Rattie och Dmitrij Jaskin. Den senare duon kan mycket väl spela till sig ordinarie platser under säsongen.

Blues forwardsbesättning är i det närmaste komplett och man är i och med värvningen av Stastny inte längre så otroligt beroende av Backes. Bredden är kanske ligans bästa och man kan utan problem slänga ut tre högkvalitativa kedjor. Frågetecken finns som sagt om potentiella matchvinnare, men i april kan vi mycket väl sitta och konstatera att spelare som Schwartz och Tarasenko har utvecklats till just de där matchvinnarna.

---

Nyckelspelare:

David Backes, Paul Stastny, Alex Pietrangelo

Nyförvärv:

Paul Stastny – från Colorado – free agent
Joakim Lindström – från Skellefteå – free agent
Carl Gunnarsson – från Toronto – trade
Jori Lehterä – från Sibir Novosibirsk – free agent
Chris Butler – från Calgary – free agent
Nate Prosser – från Minnesota – free agent
Peter Mueller – från Kloten – free agent
Colin Fraser – från Los Angeles – free agent

Förluster:

Roman Polak – till Toronto – trade
Ryan Miller – till Vancouver – free agent
Adam Cracknell – till Los Angeles – free agent
Vladimir Sobotka – till Avangard Omsk – free agent
Brenden Morrow – till Tampa Bay – free agent
Derek Roy – till Nashville – free agent
Carlo Colaiacovo – ny klubb ej klar – free agent

Svenskar:

Carl Gunnarsson, Patrik Berglund, Joakim Lindström, Magnus Pääjärvi, Alexander Steen, Niklas Lundström, Sebastian Wännström

Coach:

Ken Hitchcock

Preliminär laguppställning:

Jaden Schwartz – David Backes – T.J. Oshie
Alexander Steen – Paul Stastny – Joakim Lindström
Patrik Berglund – Jori Lehterä – Vladimir Tarasenko
Steve Ott – Maxim Lapierre – Magnus Pääjärvi

Carl Gunnarsson – Alex Pietrangelo
Jay Bouwmeester – Kevin Shattenkirk
Barret Jackman – Ian Cole

Brian Elliott (Jake Allen)

Andra notabla spelare: Jordan Binnington, Niklas Lundström, Jordan Leopold, Chris Butler, Nate Prosser, Peter Mueller, Ryan Reaves, Chris Porter, Colin Fraser, Dmitrij Jaskin, Ty Rattie

---

Bästa nyförvärvet: Paul Stastny

En mycket skicklig tvåvägscenter som kommer på ett tacksamt kontrakt. Paul Stastny kommer lyfta St. Louis ett snäpp och med Stastny-Backes i centerbesättningen ser det onekligen tryggt ut för Blues. Lyckas Stastny dessutom lyfta sin produktion något är det här en kanonvärvning.

Värsta förlusten: Vladimir Sobotka

Vladimir Sobotka valde att flytta till KHL och även om han kommer att saknas kompenseras förlusten av honom med råge av Blues övriga värvningar.

Årets poängkung: David Backes/Paul Stastny

Det finns en del kandidater till att ta hem den interna poängligan, men Blues lär hoppas att firma Backes/Stastny kan lyfta varandra, och framför allt sprida ut matchningen något. Båda två har potentialen för att öka sin produktion.

Årets nykomling: Jori Lehterä

Målas redan nu upp som en het kandidat till sommarens fynd. Jori Lehterä är en skicklig center och bör ha goda förutsättningar för att få en framträdande roll.

Årets genombrott: Dmitrij Jaskin

Den unge ryssen fick chansen redan under den gångna säsongen, men lyckades inte riktigt etablera sig. Kanske vore det bättre om han inleder säsongen i en framträdande roll i AHL, istället för exempelvis en fjärdekedja i NHL – men talangen är definitivt NHL-värdig.

###