SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 8. Ottawa Senators
Det är som natt och dag på denna säsongspreview och den som jag skrev för ett år sedan. Då var Ottawa ett hyllat, sammansvetsat lag som varit ett mål från Stanley Cup-final. Nu ett lag i bitar, utan sin kapten och med oerhört missnöjda fans. Finns det någon chans att rädda den här säsongen?
Sedan Pierre Dorion tog över som general manager har hans inställning varit tydlig. Han har velat vinna nu. Något som gjorde att han bland annat hämtade in Alex Burrows och Matt Duchene. Visst, det var ytterst nära att fungera för två år sedan (även om det kanske inte var nyförvärvens förtjänst), men baksidan med satsningen har redan visat sig. Det ser allt annat än lyckat ut nu med en havererad fjolårssäsong, Jonathan Dahlén i Vancouver, kommande förstaval i Colorado, Burrows utköpt och Duchene som knappast kommer att förlänga sitt kontrakt.
Frågan vi länge ställde oss efter förra säsongen var vilken väg Dorion nu skulle gå. Ett steg tillbaka och bygga långsiktigt eller skulle han få laget på fötter igen så snart som möjligt? Vi fick inga riktiga svar på det under sommaren. Dorion uttalade sig inte i frågan och traden av Mike Hoffman indikerade varken det ena eller det andra. Det definitiva svaret fick vi istället bara för några veckor sedan i och med traden av Erik Karlsson och filmen på det besynnerliga samtalet mellan ägaren Eugene Melnyk och Mark Borowiecki. Svaret är att det är en ordentlig rebuild som står för dörren. Eller som klubben själva har valt att marknadsföra det - Ottawa Rising.
I filmen då Borowiecki intervjuade Melnyk ägnades mycket tid till de unga spelarna och hur mycket plats de kommer att få. Upp mot halva laget skulle enligt Melnyk kunna bestå av unga spelare med ytterst begränsad NHL-erfarenhet. Melnyk nämnde också att laget nu ska byggas upp igen och att det ska göras på rätt sätt. Exakt hur det ska gå till fick vi ingen närmare klarhet i.
Något annat väldigt intressant som framkom i samtalet mellan Melnyk och Borowiecki var att Borowiecki sa att det finns många starka personligheter i laget och att de behöver hjälp med att få ihop omklädningsrummet. Detta är något som ligger i linje med bilden av att lagets bristande sammanhållning. Följetongen med Karlsson och Hoffman är ett sådant exempel. Ett annat är att Dorion sa att omklädningsrummet var "broken" i samband med att han tradade iväg nyss nämnda Hoffman. Ett tredje exempel är att Craig Anderson uppgavs ha bett om en trade i början av sommaren. Något han inte har bekräftat. Däremot sa han för några veckor sedan att han är för gammal för drama, att han inte ville ha något med det att göra, men att det förhoppningsvis löst nu.
Även om Anderson inte vill ha något drama, så är det fortfarande mycket oro i Ottawa. Framförallt i och med fansens utbredda missnöje mot ägaren Melnyk. Något som nådde ytterligare höga nivåer efter Karlsson-traden. Det kommer ta lång tid att läka det förtroendet, om det ens ar möjligt. I och med att det har uppstått många olyckliga situationer och fattas många felaktiga beslut de senaste åren ligger snarare närmre till hands att tro att fler saker kommer inträffa som kommer att uppröra fansen. Framförallt nu i samband med att fokus flyttas från Karlsson till nästa spelare i liknande situation, Matt Duchene och Mark Stone. Dorion står inför ett i stort sett omöjligt uppdrag här, då dessa situationer måste lösas på absolut bästa sätt för att han inte ska bli kritiserad.
Och hur ska man reparera ett ”broken” omklädningsrum? Kanske är det så lätt som en nystart med nya spelare efter en ledig sommar. Men vad händer då om det börjar gå dåligt för laget direkt från start? Då finns kanske en risk att laget faller in i samma mönster som under fjolåret och att det skadar sammanhållningen. Något som då bland annat skulle gå ut över alla de unga spelare som ska skolas in i NHL.
Om vi ser till det manskap som Ottawa kommer att ställa på isen kan vi snabbt konstatera att det, med avslutningen på förra säsongen inräknad, är ett väldigt annorlunda lag vi kommer att se. Borta är Derick Brassard, Erik Karlsson, Dion Phaneuf och Fredrik Claesson. Nya är Marian Gaborik, Paul Carey, Mikkel Bødker, Dylan DeMelo och Chris Tierney. Ingen kan argumentera emot att detta är en klar sänkning av kvaliteten. Å andra sidan finns det några spelare som ska bli väldigt intressanta att följa, så som de två före detta Sharks-spelarna Tierney och Bødker. Tierney är en ung center som fortfarande utvecklas, som säkert ta ett kliv framåt nu när han inte har Logan Couture och Joe Pavelski att konkurrera om istid med. Bødker hade några framgångsrika år i Arizona, men hamnade i skuggan i San Jose. Han är fortfarande unga, 28 år, och kommer nu till en klubb där hans förutsättningar liknar de som han hade i Arizona, med en större roll och framförallt mer speltid i power play. Kanske att detta får honom att höja sitt spel igen.
Lagets stora svaghet är backuppsättningen. Det blir intressant att se hur detta kommer påverka laget med tanke på hur coach Guy Boucher bygger sitt spel utifrån en stabil defensiv. Frågan är om inte hela spelidén riskerar att haverera om utgångspunkten är lagets svagaste länk. Å andra sidan ska man inte glömma bort att laget har många duktiga defensiva forwards, men samtidigt måste de också få tillåtas att vara just forwards. I spelare som Duchene, Gaborik och Bødker har man ju offensiv finess som ett vapen och risken finns då att detta kan komma att kvävas om inte de tillåts göra det som de är bra på.
Utöver backuppsättningen finns ett antal andra osäkerhetsfaktorer. Vilka som ska leda laget, hur laget kommer förändras och hur kommer Anderson prestera?
Det är svårt att hitta någon klar ledare i laget efter att kapten Karlsson lämnat. I ett oroligt lag som står inför en tuff period kan det vara viktigare än någonsin att ha en eller flera tydliga och stabila ledare. Duchene kommer säkert vara en ledare på isen, men samtidigt vill han antagligen bort från laget. Anderson har varit i Ottawa i åtta år, men är dels målvakt och vill dels även hålla sig ifrån drama, vilket kanske inte kännetecknar en ledare i det här läget. Trotjänare som Smith, Borowiecki och Pageau? Ja, kanske, men de saknar samtidigt kvalitéer för att kunna vara den här riktiga ledaren även på isen. Närmast till hands är Stone, som har varit i Ottawa hela sin karriär och fått ett förtroende med ett stort kontrakt, om än bara på ett år.
Att laguppställningen kommer att förändras under säsongen är garanterat. Ingen skulle till exempel vara överraskad om både Duchene och Stone bär andra tröjor vid säsongens slut. Detta är en faktor som gör att Ottawas situation kommer kunna förändras väldigt mycket under säsongens gång.
Hoppet om en respektabel säsong står till om Anderson klarar av att höja sitt spel igen efter förra årets mellansäsong. Något som inte är omöjligt, då han genom sin karriär har varvat bra säsonger med mindre bra. Lyckas han få till en bra säsong är risken stor för att vi återfinner Ottawa i nedersta botten.
Sammantaget är det svårt att se något annat än att Ottawa har en väldigt tuff säsong framför sig, både på och utanför isen. Samtidigt måste Ottawa ta många beslut som kommer påverka hur stora delar av organisationens framtid kommer att se ut. Så någon ointressant säsong kommer det iallafall inte att bli.
---
Målvakter:
Craig Anderson är fortfarande lagets klara nummer ett. Anderson är dock 37 år och trots att han åldrats väl och är i bra form kommer han nog inte spela lika många som de 58 matcher han spelade förra året.
Bakom honom finns Mike Condon, som även han hade ett mellanår förra året. Condon har visat han har en hög högstanivå, men även en låg lägstanivå. Trots att han etablerat sig i NHL har han inte lyckats hitta en jämn nivå ännu.
I farmarlaget hittar vi två svenskar sedan Filip Gustavsson kom till Ottawa från Pittsburgh under förra säsongen. Gustavsson och Marcus Högberg får nu kämpa mot varandra för att bli den som tar över när Anderson går i pension. Gustavsson gör sin första säsong i Nordamerika medan Högberg står inför sin andra. Ingen av dem är redo för NHL ännu, men kan mycket väl få chansen i några matcher under säsongen.
I farmarlaget finns även Mike McKenna, som hämtades in från Dallas i somras. I McKenna får organisationen en rutinerad målvakt, som kan bidra med stabilitet på farmarlagsnivå och bidra till utvecklingen de två unga svenskarna.
Backar:
På backplats gapar numera ett stort mörkt hål efter Erik Karlsson. En annan svensk som har lämnat, men inte lämnar ett lika stort hål efter sig, är Fredrik Claesson. Claesson tog ständigt steg framåt hos Ottawa, men fick det aldrig att lossna. Det blir spännande att se vad miljöombytet till Rangers kommer göra för honom.
Bland de backar som är kvar utgörs ryggraden av Cody Ceci och Mark Borowiecki. På grund av just det är det svårt att argumentera mot att det här är en av ligans svagaste backuppställningar. Den bästa backen kan mycket väl vara tjugoettåriga Thomas Chabot, som gör sin blott andra säsong i NHL. Som offensiv skicklig back, i kombination med bristande konkurrens, kommer han få mycket speltid i viktiga skeden av matcher och i power play. Eftersom han fortfarande är under utveckling gäller det att han inte belastas mer än han klarar av, men vad vi har sett hittills finns det inget som tyder på att han inte skulle gynnas av mycket speltid och ansvar. Däremot kan han behöva en omgivning lämplig att utvecklas i. Något som är ett frågetecken med nuvarande backkollegor.
Även för Chris Wideman, som också är mer offensivt lagd, finns nu en möjlighet att få en större roll. Wideman har kamperat ihop med Borowiecki större delen av senaste åren och lär starta tillsammans även i år. Vi kommer dock se Wideman i power play och även i högre backpar om han visar att han klarar av det. Borowiecki, som varit Ottawa trogen hela sin karriär, kommer fylla en viktig funktion för de unga spelarna i egenskap av en av lagets veteraner. Samtidigt kommer han inte göra något annat än vad han gjort de senaste säsongerna, vilket är att vara defensiv och spela fysiskt.
De två sista backarna som förväntas starta säsongen i Ottawa är Dylan DeMelo och Christian Wolanin. DeMelo etablerade sig i NHL under förra säsongen och gjorde 20 assist för San Jose. Christian Wolanin kommer från en framgångsrik karriär inom universitetshockeyn. Det finns förutsättningar för att båda kommer att vara bra, men på grund av deras bristande erfarenhet är det svårt att förutspå exakt hur det kommer gå.
Utöver ovanstående backar finns unga spelare som kvicke Maxime Lajoie, slovaken Christian Jaros och Julius Bergman, som har tre AHL-säsonger bakom sig. Presterar dessa bra i farmarlaget kan alla förvänta sig att få en chans i Ottawa.
Forwards:
Även om det ser bättre bland forwardssidan än på backsidan, lämnar årets forwards mycket att önska. Särskilt när man tänker på vad man kommer ställas inför i mötena med divisionsrivalerna Tampa, Boston, Florida och Toronto. Samtliga lag med mycket skickliga och breda forwardsuppställningar.
Lagets två bästa spelare, Matt Duchene och Mark Stone, kommer få ta ett stort ansvar. De är egentligen de enda riktigt farliga offensiva hoten. Det är därför troligt att de kommer att få leda var sin kedja.
Övriga topp sex-forwards är Ryan Dzingel, Mikkel Bødker, Bobby Ryan och Chris Tierney. Trots att det ska bli spännande att vad Bødker och Tierney kan åstadkomma i sin nya omgivning och att Dzingel kan ta ett kliv framåt är det inte en särskilt konkurrenskraftig uppställning. Något som däremot kan göra att platser öppnas för de skickliga unga spelarna. Någon som också kan slå sig in denna grupp är Marian Gaborik. Man ska dock hålla nere sina förväntningar på honom, då han genomgick en ryggoperation i våras och fyller 37 år i vinter. Han är också en spelare som på senare år har presterat som bäst i en bra omgivning, vilket han inte kommer att få i år.
I det lägre kedjorna hittar vi lagets ende ordinarie svensk Magnus Pääjärvi tillsammans med Colin White, Zach Smith, Tom Pyatt, Max McCormick och Paul Carey. Mycket olyckligt skadade sig lagets viktiga tredjecenter Jean-Gabriel Pageau precis innan träningslägret. Pageau ska ha slitit av hälsenan och kan bli borta så länge som till mars. Även detta är en grupp forwards som får svårt att mäta sig med sina motsvarigheter i många lag. White, som stått på tröskeln till laget ett tag nu, förväntas få en ordinarie plats i år och skolas in som center lägre ner i laguppställningen.
Till sist kommer vi till den stora grupp av spelare som kan vara det som blir det roligaste med Ottawas säsong. Ottawa har en rad talangfulla forwards som kommer slå sig in i NHL under de kommande åren. De mest spännande spelarna är de senaste tillskotten Brady Tkachuk, Ottawas förstaval i sommarens draft, och Rudolfs Balcers, som anslöt genom Erik Karlsson-draften. Båda kommer få en chans att slå sig in i laget och lyckas de inte med det från början av säsongen kommer de få möjligheter att känna på NHL under säsongens gång. Man ska inte heller underskatta värdet för klubben i att visa upp dessa spelare för att skapa framtidstro och hopp runt laget. Även för att berättiga sina val i att byta bort Karlsson och att man behöll förstavalet i årets draft istället för att låta det gå till Colorado. Andra unga spännande spelare är Filip Chlapik och Logan Brown, som fick känna på NHL under några matcher i fjol, samt Alex Formenton och Drake Betherson, som är lite av outsiders, men har imponerat stort i respektive juniorliga och kommer även de att ges en ärlig chans att visa vad de går för.
---
Tre styrkor:
Ingen press
Det finns absolut ingen som förväntar sig något av Ottawa den här säsongen. Något som kan bidra till en bättre prestation om spelarna slappnar av och vågar spela ut. Det kan också skapa en miljö där man vågar ge de yngre spelarna chansen och mycket ansvar. Dessutom behöver man inte heller känna någon press på att hamna långt ner i tabellen eftersom Ottawas förstaval i kommande draft tillhör Colorado. Detta göra att man faktiskt kan ge laget största möjliga chans att vinna varje match, vilket är en fördel om man vill försöka behålla en vinnande kultur i organisationen.
Kontraktsår
Många av lagets mest tongivande spelare är inne på sista året av sina kontrakt. Det finns otaliga exempel på hur spelare har lyft sig under sina kontraktsår, då de spelat för ett nytt kontrakt eller högre marknadsvärde. Att det just är några av Ottawas basta spelare som befinner sig i denna situation gör att deras prestation kan påverka spelet mer och att man även kan lyfta sin omgivning. Håll ett öga på Duchane, Stone, Dzingel och Ceci!
Framtidslöftena
Att döma av de uttalanden som gjorts ska de unga spelarna få en chans att ta mycket plats. Ottawa har en hel del lovande spelare och om rätt spelare får chansen i rätt omgivning kan vi mycket väl se ett eller flera genombrott i vinter. Om några av de unga visar sig kunna bidra på NHL-nivå skulle det dessutom bidra till att ingjuta hopp i fansen, något som vore väldigt viktigt för organisationen i nuvarande situation.
Tre svagheter:
Omklädningsrummet
Som nämnts tidigare har laget haft problem i omklädningsrummet. Detta har med all sannolikhet påverkat prestationen på isen. Hur lätt det är att ändra på stämningen i ett omklädningsrum från en säsong till en annan? Särskilt då om man står inför en ny tuff säsong, som säkert kommer skapa mycket frustration hos många spelare. Det finns en risk att man faller in i samma mönster snabbt om det går alltför dåligt tidigt in på säsongen.
Backarna
Backsidan är bland de svagaste i hela ligan. Chabot kan vara lagets bästa back, men samtidigt står han inför sin blott andra säsong och behöver fortfarande få ro att utvecklas. De rutinerade backarna är i sin tur inte tillräckligt bra. Det är svårt att vara trygg med att Ceci och Borowiecki är inne och försvarar en viktig ledning eller att ha Wideman och Chabot driva på för att få in en kvittering.
Management
Varken ägare och general manager står högt i kurs hos fansen just nu. De senaste åren har innehållit flera dåliga beslut och efter Melynks uttalanden i december, om att eventuellt flytta laget, och nu senast traden av Karlsson har missnöjet kulminerat. På kort sikt finns det nog inget att göra for att vända på det här. Lagledningen står dessutom inför ytterligare mycket svåra situationer som kommer vara svåra lösa utan att få kritik, så som att få ut maximalt värde av Duchane. Att ett sådant stort missnöje från fansen påverkar även spelarna är inte osannolikt. Dels genom att det faktiskt kanske finns ett missnöje även bland spelarna och dels för att det inte kan vara motiverande att spela inför missnöjda fans. Om fansen ens kommer till matcherna.
---
Preliminär laguppställning:
Dzingel - Duchane - Ryan
Bødker -Tierney - Stone
Carey - White - Gaborik
Pyatt - Smith – Pääjärvi
Ceci - Chabot
DeMelo - Wolanin
Borowiecki - Wideman
Anderson (Condon)
Andra notabla spelare: Som nämns på flera ställen i den här texten är det många unga spelare som kan förväntas få en chans i NHL. De som inte inte får det kommer att hålla till i farmarlaget Belleville Senators. Det finns även ett par andra spelare som är värda att hålla ett öga på i Belleville. Svenske Andreas Englund gör sin tredje säsong i AHL. Det är en viktig säsong för honom, då han bör ta ett steg i sin utveckling för att visa att han kan bli en NHL-spelare. Förra årets skyttekung Gabriel Gange är i en liknande situation som Englund, där det är dags att visa att han har bemästrat AHL och är redo att kunna producera på nästa nivå. Nick Paul och Ben Sexton är stabila AHL-spelare som, om historien är sig lik, kommer få några matcher i NHL under säsongen. Likaså gäller för backen Ben Harpur.
---
Säsongens poängkung: Mark Stone
Sedan Stone slog sig in i Ottawa har han legat i stort sett på strax över 60 poäng per säsong. Förra året var inget undantag, men då gjorde han det bara på 58 matcher. Detta innebar hans första säsong med över en poäng per match. Särskilt imponerande att det kom under den sämsta säsong som laget haft under tiden Stone varit en del av det. I och med att Stone är ett av Ottawas få offensiva vapen kommer han få mycket tid i anfallszon och i power play.
Säsongens viktigaste spelare: Craig Anderson
Den här säsongen står och faller med Anderson i målet. Har han en 2016/17-säsong finns en chans för laget att han en respektabel säsong. Har han en 2017/18-säsong är Ottawa högst troligt ett lotterilag. Det är tufft att begära en snudd på mirakelsäsong av Anderson. Särskilt med tanke på att hans uppgift är väldigt otacksam med en så svag backuppställning framför sig. Kanske ändå att situationen kan underlättas av Guy Bouchers defensiva spelidé och forwards som tar stort defensivt ansvar.
Säsongens unga spelare: Thomas Chabot
Chabot tog en plats i Ottawa redan förra året och gjorde bra ifrån sig med nio mål och sexton assist. I avsaknad av Karlsson kommer han i år få ta ett stort ansvar, framförallt i det offensiva spelet. Chabot är bara 21 år och kommer göra misstag, men det finns inget som tyder på att han inte kommer att växa med rollen och utvecklas mycket under året som kommer.
Säsongens doldis: Rudolfs Balcers
Balcers är satt här för att jag tror att han kommer få en ärlig chans att ta en plats i Ottawa och att jag tror att han kommer att ta den. De unga spelarna är det som kan få fansen att känna hopp just nu. Om just Balcers får chansen kan det dessutom hjälpa lagledningen med att berättiga Karlsson-traden, som Balcers var en del av. Eftersom konkurrensen om platserna i de offensiva kedjorna är svag finns möjligheten att han kan få chansen där. Något som skulle innebära att ha Duchane eller Stone som kedjekamrater, en omgivning där man får förutsättningar att lyckas i och lära sig av. Balcer har haft en väldigt snabb utveckling och är på en nivå väldigt nära NHL. Han kommer från en lyckad AHL-säsong, med 23 mål och 25 assist, och ett fint VM, då han gjorde fyra mål för sitt Lettland. Kan han bibehålla den utveckling han haft de senaste åren är det möjligt att han lyckas etablera sig i NHL den här säsongen.
Säsongens besvikelse: Cody Ceci
Nu när Phaneuf och Karlsson har försvunnit är Ceci den som ska leda backarna. Ceci ansågs tidigt i sin karriär vara ett stort löfte, men har hittills inte riktigt blommat ut. Nu kommer en stor möjlighet för honom att ta nästa steg. Det han visat upp hittills gör en dock osäker till om han kommer göra det. Ceci har alltid haft en ganska skyddad roll, som de senaste säsongerna med rutinerade Phaneuf som backkollega, och har trots det varit ganska ojämn. Det är tveksamt om man kan ta en större roll och större ansvar om man har den bakgrunden. Risken finns att att det inte blir något steg framåt för Ceci.
---
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Atlantic Division
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. Ottawa Senators
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Ottawa på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com