SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 8. Ottawa Senators
Kaos genomsyrar hela organisationen. Men det finns i alla fall några talanger.
Ottawa är en organisation i kaos. Det finns inget annat sätt att beskriva situationen. Ägaren Eugene Melnyk vill inte – och kan ibland inte – spendera pengar, har hotat med att flytta laget och det är fortfarande oklart vad som händer med arenasituationen.
Den ena stjärnan efter den andra har lämnat organisationen, ofta med lite bitter eftersmak. Spelare snackar skit om sina coacher samtidigt som de filmas i en Uber. Melnyk släpper en absurd intervju med Mark Borowiecki – som på något ännu mer absurt blev Senators face of the franchise.
Senators assisterande general manager Randy Lee erkände sexuella trakasserier och tvingades lämna organisationen. Pierre Dorion, general manager, säger och gör den ena dumma saken efter den andra. Vidare fortsätter Melnyk att kritisera sina fans och organisationen slänger ur sig ordet ”rebuild” i var och varannan mening för att försöka kommunicera ut ett budskap.
Kaos, som sagt.
Föga förvånande har inkompetensen som omgärdar Ottawa också påverkat produkten på isen. På bara några år har Jason Spezza, Erik Karlsson, Kyle Turris, Mike Hoffman, Matt Duchene och Mark Stone lämnat organisationen. När Stone byttes bort till Vegas förklarade Dorion att det var hans ”proudest day as a GM”.
Planen, enligt Dorion, var att luta sig mot en veterancore bestående av Cody Ceci, Mark Borowiecki, Zack Smith, Jean-Gabriel Pageau och Bobby Ryan. Några månader senare är både Ceci och Smith borta.
Dorion förklarade att man försökte förlänga med Duchene, Stone och Ryan Dzingel innan alla tre skeppades ut – och att man försökte allting för att förlänga med just Stone. Samtidigt säger Melnyk att planen hela tiden var att släppa Stone. Daniel Alfredsson – Ottawas största spelare och som två gånger om har lämnat organisaitonen under anmärkningsvärda former – har sagt att han vill ha bort Melnyk. Melnyk sparkade sin CEO bara för att utse sig själv till CEO.
Kaos, som sagt.
2017 var Ottawa ett mål från Stanley Cup-final. Två år senare är i princip alla spelare från det laget borta och Senators var ligans näst sämsta och sämsta lag under de två efterföljande åren. Men har – trots all inkompetens som genomsyrar organisationen – lyckats få ihop ett gäng intressanta talanger.
Thomas Chabot och Erik Brännström är två fina backar som man absolut kan bygga ett framtida försvar kring. Brady Tkachuk, Colin White, Logan Brown, Josh Norris, Drake Batherson och Filip Chlapik borde alla ha mer eller mindre goda möjligheter att bli klart kompetenta NHL-spelare.
Men inte kan man väl lita på att den här organisationen gör något rätt?
---
Målvakter:
Ottawa har som sagt några intressanta yngre spelare, men på målvaktspositionen är det fortfarande veteranerna som man förlitar sig på. 38-årige Craig Anderson hade tidigare en besynnerlig förmåga att varva väldigt bra säsonger med betydligt svagare sådana, men är numera att skakigare alternativ.
Dels kan det förklaras med åldern, dels kan det förklaras med vad han faktiskt har framför sig. Det var fortfarande Anderson som fick merparten av starterna förra säsongen, men 19/20 går det helt klart att se ett scenario där han och Anders Nilsson mer uttalat delar på ansvaret – kanske kan Nilsson till och med ta över rollen som starter.
Nilsson, som har harvat runt i flera olika organisationer, kom till Ottawa under den gångna säsongen, när Anderson var frånvarande på grund av en hjärnskakning. Svensken kom upp i 24 matcher och statistiskt överträffade han Anderson.
Anderson har säkert ett förtroende tack vare sin veteranstatus, men ser man Nilsson som ett alternativ för framtiden bör man försöka spela in honom istället. 21-årige Filip Gustavsson får nog stå på tillväxt i AHL i ytterligare någon säsong.
Backar:
Det finns inte mycket att skryta om i försvaret, men Thomas Chabot får det i alla fall att vattnas i munnen. I honom har Ottawa något speciellt och det känns onekligen som att han är en av ligans kommande storbackar… om nu inte Senators lyckas förstöra honom.
22-åringen stod för ett rejält genombrott under den gångna säsongen, där det framför allt var en magnifik inledning som gjorde att han slutade på 55 poäng efter 70 matcher. Det gav en tiondeplats i backarnas poängliga och Chabot hade inga problem att växla upp från en mycket framgångsrik juniorkarriär.
Att göra vad han gjorde i just Ottawa är ingen dålig bedrift. Än mer imponerande blir det när 34 av hans poäng kom i 5-on-5-spelet – en siffra som bara Brent Burns och Morgan Rielly överträffade bland ligans backar. Hans CF% (48,06) är inget speciellt, men i Chabots och Ottawas fall är det snarare hans Rel CF% (5,55) som är relevant – och där var han givetvis bäst av de ordinarie backarna.
Chabot spelade mestadels med Dylan DeMelo under den gångna säsongen. Även DeMelo lyckas hålla i sammanhanget finfina Rel CF%-siffror (3,25) och man kan nog förutsätta att duon fortsätter att spela tillsammans.
Utöver Chabot finns även Erik Brännström att tillgå. Svensken, som vi minns från JVM, kom som en del av Mark Stone-traden och fick testa på NHL-spel direkt. Skulle han inte lyckas ta en plats i den här försvarsbesättningen är det direkt uselt – med viss reservation för att man kanske inte vill utsätta honom för all kaos i organisationen, men frågan är om Ottawas ledning själva ser kaoset?
I Brännström och Chabot har Ottawa i alla fall en framtida stomme. Det är två spelskickliga och skridskostarka försvarare som borde ge Senators två bra backpar i många år, kanske redan med start den här säsongen.
Ottawa hämtade in Ron Hainsey från free agency. Nog för att det inte är en så värst spännande spelare, men han kan nog vara en vettig mentor till Brännström.
Från Toronto kom även Nikita Zaitsev, men via en trade. Maple Leafs ville bli av med honom och Zaitsev ville bort – så när DJ Smith, assisterande coach i Toronto förra säsongen, stod som ny headcoach i Ottawa passade man på. Zaitsev är en hygglig försvarare vars rykte blir lite bättre av att Mike Babcock ska ha uppskattat honom. Kontraktet ($4,5 miljoner i ytterligare fem år) avskräcker de flesta, men Ottawa måste spendera pengar nånstans.
Slutligen har vi då The Face of the Franchise – Mark Borowiecki. Det är väl sagt med viss ironi, men Eugene Melnyk valde knappast någon på måfå när den där absurda videon skulle spelas in. Fysiskt kan han göra lite nytta, men spelmässigt är det inget som imponerar.
Maxime Lajoie, Christian Jaros och Christian Wolanin lär få sina matcher under säsongen och kanske kan även Nick Ebert, tidigare i Örebro, konkurrera om en plats.
Forwards:
Någon spelare måste göra poängen – det är ändå oundvikligt över en hel säsong – men så här på förhand är det svårt att se om Ottawa ens har någon spelare som kan leda offensiven på ett föredömligt sätt. Såväl Brady Tkachuk som Colin White är fina prospects och väl värda att följa in i framtiden – frågan är dock om de kan kliva fram i den här mediokra omgivningen? Någon vidare avlösning kommer de nämligen inte att få.
Duon spelade en hel del tillsammans under den gångna säsongen och löste den uppgiften bra med tanke på förutsättningarna. Med Mark Stone som tredje länk bildade de till och med en finfin kedja, men Stone – en av ligans främsta wingers – är som bekant inte längre kvar.
Kanske innebär det att Ottawa släpper upp Drake Batherson i förstakedjan? 21-åringen – som bland annat var framträdande i JVM 2018, när Kanada finalbesegrade Sverige – testade på NHL-spel under den gångna säsongen och man kan tycka att han tvivelslöst borde höra hemma i NHL nu.
Om inte annat skulle i alla fall de stackars härdade Ottawa-fansen som fortfarande följer laget få se en spännande förstakedja.
Efter Stone och Matt Duchene var Chris Tierney Ottawas poängbästa forward under 18/19. 81 matcher gav 48 poäng, vilket också var karriärens bästa notering. 25-åringen är en klart duglig middle-6-forward, men Corsi-siffrorna övertygade inte (42,71 CF% och -3 Rel CF%).
Tierney hade ofta Bobby Ryan vid sin sida, men med mindre framgång. Kanske sätter DJ Smith in antingen Ryan eller nye Connor Brown jämte Tkachuk och White i förstakedjan för att balansera ut med en veteran – annars kan Brown, Tierney och Ryan definitivt bilda andrakedjan.
Ryan har hunnit bli 32 år gammal och han sällan gjort någon större nytta de senare åren. Under tiden i Anaheim stod han bland annat för fyra raka 30-målssäsonger och de första åren i Ottawa kom med hyfsad produktion. Majoriteten av hans välbetalda sjuårskontrakt – som det nu återstår tre år på – har däremot varit en besvikelse.
Den enda egentliga funktionen han fyller nu är att hans $7,25 miljoner i alla fall hjälper till att ta Ottawa över lönegolvet…
Brown anslöt från Toronto tillsammans med Nikita Zaitsev i somras och är en duglig utfyllnadsspelare. Han lär få en betydligt större roll i Ottawa och vill det sig väl utvecklas han med det utökade ansvaret. Att det ska ske någon större utveckling förefaller däremot osannolikt i den här omgivningen.
Även Artem Anisimov är ny för säsongen. Ryssen var en nyttig tvåvägscenter mellan Artemi Panarin och Patrick Kane för några år sedan, men man ska nog inte ha allt för stora förhoppningar på honom numera. Han är tilltalande för Melnyk då hans cap hit är större än hans faktiska lön, och det var sannolikt en stor del i att man gick efter honom.
Jean-Gabriel Pageau är en uppskattad rollspelare i Senators. Han gjorde avtryck med flera mål när Ottawa sånär nådde Stanley Cup-final för två säsonger sedan, men spelade bara hälften av matcherna under den gångna säsongen på grund av en trasig hälsena. Noterbart är att han är en av få vettiga spelare som går in i säsongen som pending UFA och kan nog hamna på marknaden framåt trade deadline.
Det finns en viss potential i Anthony Duclair, som kom i Ryan Dzingel-traden. Efter genombrottet i Arizona säsongen 15/16 har han haft svårt att övertyga, men gjorde lite väsen av sig under slutet av den gångna säsongen. Kan han bygga vidare på säsongsavslutningen får han kanske upp karriären på rälsen igen.
Lite yngre spelare som Max Veronneau, Logan Brown och Rudolfs Balcers kan säkert helt eller delvis fylla ut botton-6, i konkurrens med veteranerna Mikkel Boedker och Tyler Ennis. Kanske kan även Filip Chlapik eller Josh Norris ge sig in i leken under training camp.
Det borde vara en självklarhet att släppa fram de yngre förmågorna med tanke på var Ottawa befinner sig, men det som framstår som självklart för fansen är inte alltid självklart för coacherna. I Balcers, Brown och Veronneau finns det i alla fall en del potential. Det borde vara det enklaste beslutet i världen att sätta Boedker och Ennis på läktaren.
På rostern hittar vi även Marian Gaborik, Clarke MacArthur och Ryan Callahan. Vi kan nog skriva av alla tre på grund av skadesituationen och Ottawa får billiga kontrakt – försäkringen tar hand om majoriteten av lönekostnaderna – med stora cap hits.
---
Tre styrkor:
Thomas Chabot
Thomas Chabot är en av ligans mest intressanta unga backar. Om Ottawa-fansen ska glädjas över något så är det 22-åringen.
Många unga forwards
Frågan är som sagt om det finns någon forward som kan leda det här laget, men i den osäkerheten finns det också viss potential. Om Ottawa vågar och vill kan man nämligen släppa loss många yngre förmågor. Det kan bära eller brista.
Powerplay
Chockerande nog så var faktiskt Ottawas powerplay klart dugligt med 20,3 procent under 18/19. Frågan är om man kan bibehålla den nivån utan Matt Duchene och Mark Stone, men i brist på annat måste vi nämna något.
Tre svagheter:
5-on-5-spelet
Ottawa imponerade inte i 5-on-5-spelet under den gångna säsongen. Visst kan det förbättras om flera unga spelare utvecklas rejält, men man ska nog inte hoppas för mycket.
Målvaktspositionen
Craig Anderson och Anders Nilsson inger inte direkt trygghet – framför allt inte bakom Senators försvarsspel – och det kommer nog rassla till en hel del bakom målvaktsduon.
En organisation i kaos
Eugene Melnyk och Pierre Dorion ser ut att göra sitt bästa för att rasera organisationen. Att man faktiskt kan hitta lite spännande inslag i lagbygget är smått mirakulöst.
---
Preliminär laguppställning:
Brady Tkachuk – Colin White – Drake Batherson
Connor Brown – Chris Tierney – Bobby Ryan
Anthony Duclair – Artem Anisimov – Max Veronneau
Logan Brown – Jean-Gabriel Pageau – Mikkel Boedker
Thomas Chabot – Dylan DeMelo
Mark Borowiecki – Nikita Zaitsev
Erik Brännström – Ron Hainsey
Craig Anderson (Anders Nilsson)
---
Säsongens poängkung: Brady Tkachuk
Den yngsta Tkachuk-sonen borde ta ytterligare ett kliv eller två i sin utveckling. När Mark Stone och Matt Duchene är borta så tillhör nog förhandsfavoritskapet antingen honom, Colin White eller Thomas Chabot.
Säsongens viktigaste spelare: Thomas Chabot
Allting kretsar kring Thomas Chabot. Om han klappar igenom gör Ottawa samma sak.
Säsongens unga spelare: Drake Batherson
Vi exkluderar Thomas Chabot, Brady Tkachuk och Colin White från tävlan och konstaterar att det ska bli väldigt intressant att följa Drake Batherson. Får han dessutom chansen i förstakedjan kan poängen definitivt trilla in.
Säsongens doldis: Jean-Gabriel Pageau
Jean-Gabriel Pageau är nyttig en bit ner i hierarkin och kan bli en fin tillgång framåt trade deadline – om man nu inte vill förlänga med honom.
Säsongens besvikelse: Bobby Ryan
Ett lika fegt som självklart val. Det finns väl ingen möjlighet att Bobby Ryan kan leva upp till kontraktet?
---
Redaktionens rankning:
Atlantic Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. Ottawa Senators
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Ottawa Senators på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
