SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 4. St. Louis Blues
Ett yngre, mer passningsorienterad St Louis Blues ska utgöra kärnan i det lag som säsongen 2016/17 kommer att få bekänna färg i den otroligt tuffa Central Division. Frågan är om truppen har tappat för mycket tyngd på en gång eller om den, förhoppningsvis, tekniskt rappare spelstilen kommer bära frukt direkt, och få laget att lyfta högre än fjolårssäsongen.
Slutspelsvåren var nära på att bli sommar innan St Louis Blues tillslut fick ge vika för ett otroligt starkt San José Sharks i den västra konferensfinalen. Chicago kämpades ner, Dallas likaså. Orken räckte inte till mot San José som var det starkare laget i serien. Trots uttåg måste ändå fjolårssäsongen ses som en rejäl framgång för St Louis. Ett fall framåt, verkligen. Duvungeauran är väck, det är tyngd i den här klubben nu.
Coach Ken Hitchcock kramade ur det sista av veteraner som David Backes, Troy Brouwer, Brian Elliott och Steve Ott i slutspelet. St Louis blev en otrolig stridsvagn som gjorde ont att möta med dessa herrar i spetsen. All heder för deras enorma insatser i slutspelet, men att Hitchcock släpper dessa spelare ser jag också som ett tecken på att han ser att det inte finns mer att hämta.
Och David Backes. Sedan 2005 har han tjänat klubben, 2011 ärades han med ett C på bröstet. Han gav klubben sitt hjärta, sina lungor och sin hjärna i 11 (!) år. Det är ovanligt att hitta sådana trotjänare nuförtiden. Speciellt i den yppersta elitidrotten. All respekt och lycka till David Backes, spelare som honom finns egentligen inte längre.
Ny kapten? Alex Pietrangelo såklart. Han var helt outstanding förra säsongen och klev verkligen fram i de viktiga matcherna i slutspelet. En bättre ersättare till Backes är svår att hitta. Det blir kul att se honom i World Cup, han lär inte göra kanadensarna besvikna.
Med lite äldre, lite tyngre och lite brunkigare spelare UT väljer ”Hitch” att satsa på en yngre kärna hockeyspelare. En kärna som är lite bättre, rent hockeymässigt. Men kanske inte lika fysiskt starka och välpassande i ett slutspel. Tanken är väl att ungdomlig entusiasm och mer passningsorienterad hockey ska vara melodin för denna, smått modifierade, trupp.
Ken Hitchcock gör ju sin sista säsong som head coach för St Louis och han har ju en i grunden mer teknisk hockeyfilosofi än vad den är fysisk, trots att han till viss del övergav den förra säsongen. Kanske är hans dröm att, sista säsongen i St Louis organisation, ska gå all in med spelskickliga spelare för att lämna klubben med ett eftermäle av att hans lag spelat en positiv, kreativ hockey.
Mannen som är tänkt att ta över rodret efter Hitchcock är Mike Yeo. Yeo går in i organisationen denna säsong som ”associate coach”. En roll som innebär mer ansvar än att vara assistant coach. Förhoppningsvis blir övergången till Yeo smidig då han under denna säsong säkert kommer att få påverka en del men framförallt se och lära.
De tidigare säsongerna har målet alltid varit att ta sig förbi förstarundan i slutspelet. Denna säsong ser det lite annorlunda ut. St Louis är givetvis ett lag som ska gå till slutspel, men central division är som bekant fruktansvärt tuff. Ja till och med den starkaste divisionen/serien inom elitidrott, enligt många. St Louis har fortfarande en stark trupp men är inte en lika självklar titelutmanare i år. Med många unga spelare, ett nytt sätt att spela hockey jämfört med förra säsongens fysiska upplaga och väldigt tuffa utmanare i Nashville, Chicago och Dallas går det inte att begära mer än att utveckla spelet samt spelarna och ta sig till slutspel. Men framtidstron är stor, St Louis kommer vara med där uppe i många år till och vinner inte detta lag Stanley Cup denna säsong kommer garanterat fler chanser de kommande åren.
Truppen är inte helt spikad än och det är inte omöjligt att någon spelare på try-out ansluter. Förra säsongen kom Scottie Upshall sent in i laget och det visade sig bli en mycket bra värvning. Något liknande får gärna hända inför den här säsongen då truppen just nu är i det tunnaste laget.
Målvakter:
Brian Elliott verkade vara i sitt livs form och var inte långt ifrån att ta St Louis till Stanley Cup-final. Därför var det nog många som blev lite paffa när GM Doug Armstrong klargjorde att det var dags att bestämma vem av Brian Elliott och Jake Allen man skulle satsa på. Svaret blev den yngre Jake Allen. Brian Elliott återfinns nästa säsong i Calgary Flames. Tråkigt att tappa Elliott men samtidigt bra att det blir tydligt med vem som är 1:a.
Luleåsonen Anders Nilsson lämnar St Louis efter att bara gjort tre fler matcher än undertecknad gjort i klubben. Undertecknad har gjort 0 matcher. Nilsson spelar nästa säsong i Buffalo Sabres.
Som backup till Allen gjorde St Louis klart med Nashvilles före detta andremålvakt, Carter Hutton. 30-åringen gjorde 17 framträdanden i grundserien förra säsongen och hade en räddningsprocent på knappa 92%. I slutspelet blev det tre matcher. Men som ersättare till Pekka Rinne är chanserna för istid inte så stora om han håller sig skadefri.
Bakom dessa två ser det dock rätt tunt ut. Phoenix Copley, Jordan Binnington och finländaren Ville Husso slåss om förstaspaden i AHL. Den som visar framfötterna där lär få någon enstaka match i NHL vid exceptionellt bra spel eller skador på Allen och Hutton. Allen och Elliott hade varsin lång skadeperiod förra säsongen, som tur var inte samtidigt. Bara att hålla tummarna för att Allen får vara kry hela säsongen 2016/17. När Jake Allen väl vaktade buren förra säsongen gjorde han det med bravur, det ska man komma ihåg. Tillsammans med Elliott utgjorde de det målvaktspar som, rent statistiskt, var bäst i NHL.
Backar:
Förra säsongen var frågan hur St Louis skulle klara sig utan Barrett Jackman. Bättre, blev svaret. Alex Pietrangelo växte och blev en av ligans absolut stabilaste backar. Kevin Shattenkirk fortsatte att vara bra både framåt och bakåt och Jay Bouwmeester fortsatte med att aldrig ta några fångar. MEN det var ju inte detta som var den stora sensationen förra säsongen. Den stora sensationen och det andra utropstecknet förra säsongen (nu kommer det) var den orimligt store rookien Colton Parayko. Parayko var lysande. Stark och stabil men samtidigt teknisk och ett hot framåt. 33 poäng på 79 matcher av en backrookie är nästan ett hån mot hela ligan NHL. Han var för bra helt enkelt. Parayko belönades med en plats i det unga nordamerikanska laget i World Cup efter sin fina debutsäsong.
Backuppsättningen med Pietrangelo och Bouwmeester som första backpar, bägge i Kanadas World Cup-lag (inget dåligt kvitto) för övrigt, Shattenkirk och Joel Edmundson som andra och Parayko och Carl Gunnarsson som tredje backpar är en stabil uppsättning. Edmundsson, också rookie, var en spelare som gick lite in och ut från laget förra säsongen. När tempot skruvas upp kan det ibland gå för snabbt för den storväxta Brandonsonen. Brandon som för övrigt är en väldigt liten stad (dryga 40.000 invånare), väster om Winnipeg i provinsen Manitoba i Kanada. Calle Gunnarsson från Örebro, befolkningsmässigt ungefär tre gånger så stort som Brandon, går in i sin tredje säsong med St Louis och har fått mer och mer uppskattning för sitt slit i det tysta. Gunnarsson har aldrig varit med i snacket om att få en World Cup-plats men i St Louis gör han aldrig någon besviken med sitt fina försvarsarbete.
Utöver dessa sex nämnda backar finns också Robert Bortuzzo som får ses som en relativt pålitlig sjundeback. Det blev ändå 40 matcher i grundserien förra säsongen för 27-åringen.
En sak det snackats om denna sommar är huruvida Kevin Shattenkirk stannar i St Louis eller inte. Shattenkirk har ett år kvar på kontraktet och förhoppningsvis får vi se en förlängning. ”Shatty” är en bra tvåvägsback men framförallt är han väldigt betydelsefull för St Louis vassa power play. Han skulle bli mycket svår att ersätta.
Utöver redan nämnda spelare har jag svårt att tro, utan allt för bra koll, att vi får se ännu en Paraykoresa för någon rookie denna säsong. Om det är någon underifrån som kan nosa på speltid är det kanske Jordan Schmaltz, en amerikansk 22-åring med meriter från JVM som svarade för 36 poäng på 71 matcher i Chicago Wolves förra säsongen (AHL). Petteri Lindbohm är också en spelare som möjligtvis kan få ett fåtal minuter denna säsong.
Forwards:
Ja, det är alltid roligt att börja berätta om anfallssidan i St Louis. Den största orsaken till det stavas Vladimir Tarasenko. Tarasenko mäktade med 74 poäng förra säsongen i grundserien, varav 40 var mål. I slutspelet blev det ”bara” 15 poäng på 20 matcher och det har spekulerats om att en av anledningarna att St Louis inte gick hela vägen förra året var att Tarasenko inte toppade formen i slutspelet. Ett måste för alla hockeyintresserade är att följa St Louis stora stjärna, NHL 17:s omslagspojke och hans Ryssland i World cup.
Förutom Tarasenko finns Alexander Steen, Jori Lehterä (också i World Cup), Jaden Schwartz och Paul Stastny som förra säsongen bildade olika kedjekonstellationer i första-, andra- och tredjekedjan. Coach Hitchcock roterade väldigt mycket i kedjorna och enligt honom såg han det egentligen som tre stycken andralinor, det spelade egentligen ingen roll vilka av hans topp nio spelare som spelade med varandra, alla höll så pass hög klass. Denna säsong är anfallsbredden inte densamma och konsekvensen av det blir möjligen att det blir mer utpräglat vilken kedja som är nummer 1, 2 respektive 3.
Hursomhelst, den mest flitigt använda kombinationen de senaste säsongerna är ändå den så kallade STL-kedjan med Schwartz, Tarasenko och Lehterä. Förmodligen blir denna kedja intakt, i alla fall i starten av säsongen.
Näst bäst poängmässigt förra säsongen var Alexander Steen, 52 poäng på 67 matcher i grundserien. Steen var tvungen att operera axeln efter slutspelet och missar därav World Cup. Förhoppningsvis är han läkt till inledningen av säsongen. En som vi däremot kommer se i Tre Kronor i Toronto är Patrik Berglund. Berglund missade stora delar av förra säsongen men kunde komma tillbaka lagom till slutspelet. Där visade han verkligen upp att han tillhör en av Sveriges topp tolv anfallare. 9 poäng på 20 matcher blev det där, trots att han huserade i en kedja som fick slita hårt defensivt. Berglund är lite bortglömd i Sverige men är en väldigt fysiskt stark spelare som samtidigt är målfarlig.
Ett av två stora utropstecken förra säsongen (återkommer till vilket det andra är) måste man säga att Robby Fabbri var. Snacka om att han inte bad om ursäkt under sin första säsong i NHL. Med en härlig fart körde han som f*n och fick många att höja på ögonbrynen. Förutom att vinna den interna poängligan i slutspelet på lika många poäng som Tarasenko svarade den kvicke Fabbri för 37 poäng under sin debutsäsong i grundserien.
St Louis har offensivt alltså tappat David Backes, Troy Brouwer och Steve Ott. För att fylla dessa luckor med andra kvalitéer återvänder två stycken nygamla ansikten. Den ene är David Perron som efter en lyckad tid i St Louis 2007-2012 gick till Edmonton, Pittsburg och tillslut Anaheim för att nu i sommar återvända till St Louis som free agent. Perron är bara 28 år och det känns som rätt läge för honom att komma tillbaka. Den andra bekantskapen som återvänder är Vladimir Sobotka som efter två säsonger i KHL åter får dra på sig den blå tröjan efter han representerat Tjeckien i World Cup.
Både Perron och Sobotka tror jag kan bli nyttiga för St Louis men det är ingen av dessa spelare som går in och höjer klassen avsevärt. I Tjeckiens World Cup-lag kommer vi också att få se Dmitrij Jaskin. Jaskin som går in i sin femte NHL-säsong, bara 23 år gammal, är en spelare jag tror kommer att ta mer plats denna säsong, på förhand ser det ut som att Jaskin går in i tredjekedjan i luckan som Brouwer lämnar efter sig.
Om St Louis Blues ska kliva upp ytterligare en nivå måste poängglappet mellan Tarasenko och resten av laget täppas igen lite. Det krävs att någon eller några till börjar närma sig 70 poäng under grundserien för laget att växla upp ett snäpp. Fabbri är på god väg att bli en sådan spelare. Men det krävs att någon av Stastny, Lehterä, Schwartz eller Steen gör en kanonsäsong för att avlasta Taresenko lite och därmed låta honom komma fräschare in i ett eventuellt slutspel.
St Louis fjärdelina var ingen kedja man viftade bort med vänsterhanden förra säsongen. Speciellt i slutspelet skrämde kedjan, med spelare som Ryan Reaves, Steve Ott, Scottie Upshall och Kyle Brodziak, livet ur motståndarna. Ott lämnar som bekant laget för Detroit. Resten av spelarna blir kvar och förmodligen kommer även Sobotka att husera i fjärdelinan.
Andra spelare värda att nämna är Magnus Pääjärvi som skrev på ett nytt 1-års kontrakt nu i sommar. Pääjärvi spelade 48 matcher förra säsongen och ett tag kändes det som att han var på gång. Denna säsong måste han ta chansen när han får den. En till forward som fick en förlängning på ett år var 23-årige Ty Rattie. St Louis gav honom ett envägskontrakt, en indikation på att han förmodligen kommer att få chansen att visa vad han går för i år. St Louis signade också förre Bostonspelaren Landon Ferraro som stod utan kontrakt i sommar. Landon, son till gamle storspelaren Ray Ferraro, som faktiskt avslutade sin karriär just St Louis, får ett tvåvägskontrakt som sträcker över ett år.
---
Nyckelspelare:
Vladimir Tarasenko, Alex Pietrangelo, Jake Allen
Nyförvärv:
David Perron – från Anaheim Ducks – free agent
Carter Hutton – från Nashville Predators – trade
Landon Ferraro – från Boston Bruins – free agent
Förluster:
David Backes – till Boston Bruins – free agent
Troy Brouwer – till Calgary Flames – free agent
Steve Ott – till Detroit Red Wings – free agent
Brian Elliott – till Calgary Flames – trade
Svenskar:
Alexander Steen, Patrik Berglund, Carl Gunnarsson Magnus Pääjärvi
Coach:
Ken Hitchcock
Preliminär laguppställning:
Jaden Schwartz – Jori Lehterä – Vladimir Tarasenko
Robby Fabbri – Paul Stastny – David Perron
Patrik Berglund – Alexander Steen – Dmitrij Jaskin
Scottie Upshall – Kyle Brodziak – Vladmimir Sobotka
Jay Bouwmeester – Alex Pietrangelo
Joel Edmundson – Kevin Shattenkirk
Carl Gunnarsson – Colton Parayko
Jake Allen (Carter Hutton)
Andra notabla spelare: Ryan Reaves, Robert Bortuzzo, Magnus Pääjärvi, Ty Rattie, Jordan Schmaltz, Phoenix Copley, Jordan Binnington, Petteri Lindbohm, Landon Ferraro
---
Bästa nyförvärvet: David Perron
Det finns inte så många att välja på så det får bli ”hemvändaren” David Perron. Perron kommer förhoppningsvis att bidra med mer fart, kreativitet och en del mål.
Värsta förlusten: David Backers
En spelare som kunde klubben utan och innan. En kapten som alltid bidrog med hjärta på isen och som sedermera steg fram och avgjorde blytunga matcher i vilket som sedan skulle visa sig vara hans sista slutspel med St Louis Blues. Det är klart att en sådan spelare kommer att saknas. Ännu surare när han äntligen levererade i slutspelet och det kändes som att en förlängning inte hade varit omöjlig.
Årets poängkung: Vladimir Tarasenko
Det finns ingen som kommer att vara i närheten av ”Tara”. Hans handledsskott är på god väg att vara lika fruktat som hans gode vän i Washington.
Årets nykomling: Vladimir Sobotka
Trots att han gjort några matcher tidigare i Blueströjan känns det som att tjecken kommer få en nystart i Nordamerika efter två lyckade säsonger i KHL.
Årets genombrott: Dmitrij Jaskin
Ännu en tjeck alltså. Jaskin visade fina intentioner förra säsongen och med en inte fullt så hård konkurrens om anfallsplatserna kommer mer speltid. Det gör förhoppningsvis att han växer med uppgiften och svarar för en hel del poäng.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3.
4. St. Louis Blues
5. Winnipeg Jets
6. Minnesota Wild
7. Colorado Avalanche
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
