SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 5. Carolina Hurricanes
Åtta år i rad utan slutspel - är detta året sviten bryts?
Inför förra säsongen kände jag (som vanligt) ett visst hopp: chanserna att ta sig till slutspel ser helt okej ut! En vass värvning i Teuvo Teräväinen (plus Bryan Bickell i den traden), en oerhört spännande rookie i Sebastian Aho och för första gången sen typ tidernas begynnelse hade laget en backsida med fler än två bra backar samtidigt. Frågetecknet fanns som så ofta längs bak, på målvaktspositionen, där varken Cam Ward eller Eddie Läck hade imponerat säsongen innan. Men de fanns kvar och mycket hängde på deras insats om laget skulle lyckas bryta slutspelstorkan.
Säsongen började inte optimalt med sex bortamatcher i rad innan den första hemmamatchen skulle komma (damn you State Fair) och inte blev det bättre av att laget tappade två tremålsledningar i de två första matcherna mot Winnipeg och Vancouver. Så istället för två segrar blev det två övertidsförluster. Laget kom till hemmapremiären med en seger under de sex bortamatcherna, men de lyckades i alla fall slå Rangers i hemmapremiären som undertecknad var på plats på. Tyvärr kom lite tråkiga nyheter tidigt under säsongen när det visade sig att Bryan Bickell hade drabbats av sjukdomen MS och det var oklart om han skulle spela något mer.
Säsongen rullade på och det väl som vanligt, väldigt mycket upp och ner. Fem raka vinster kunde följas av krampaktigt spel och storförluster. Den tyngsta perioden under säsongen kom i januari när topplagen i Metropolitan stod på schemat, och det var inga sköna resultat där: 1-4 mot Columbus, 1-7 mot Pittsburgh, 3-5 mot Columbus och 1-6 mot Washington. Lägg till 0-3 mot Los Angeles så kände man här att slutspelsplatsen troligen var körd.
Något som fungerade otroligt bra var special teams, speciellt spelet i numerärt underläge. Länge låg Carolina upp mot 90% i penalty kill, och frågan var om man skulle kunna utmana om New Jerseys rekord på 89.6% från 2011/12. Dock föll man tillbaka lite i slutet av säsongen, men det var likväl en positiv utveckling från tidigare år.
Francis kände troligen lite likadant och bytte bort Ron Hainsey och Viktor Stålberg runt trade deadline för draftval. Men i mars fick laget liv igen och började plocka poäng som bara den, och helt plötsligt låg den sista, åtråvärda Wild Card-platserna inom räckhåll. Carolina hade en period under mars där det blev poäng i tretton matcher i rad, där de flesta av dessa var segrar. Tyvärr var laget lite för långt efter för att komma ikapp, plus att lagen man tampandes med tog segrar och aldrig tappade sitt försprång. Det blev, som tidigare säsonger, en missad slutspelsplats, men med mersmak den här gången. Säsongens finaste ögonblick kom i säsongsavslutningen, när Bryan Bickell, som gjorde sin sista match i NHL, fick chansen att skjuta en straff mot Philadelphia, och satte den såklart stolpe in, i en match som Carolina vann sedan Brock McGinn satt den sista straffen.
Under sommaren har Francis varit aktiv för att täppa igen hålen. Det hann knappt bli sommar innan det nyheten kom att man tradat till sig Chicagos backup-målvakt Scott Darling, som skulle bli UFA den 1a juli. Några veckor senare hade Darling skrivit på ett fyraårskontrakt och förhoppningsvis är han svaret på målvaktsfrågan som legat uppe i ett par år nu. Francis fortsatte på spåret med att ta in Chicago-spelare, både Trevor van Riemsdyk och Marcus Krüger anslöt (båda via Vegas Golden Knights). Dessutom skeppades Eddie Läck och Ryan Murphy iväg till Calgary.
Men sommarens stora värvning kom den första juli, när nyheten kom att Justin Williams hade bestämt sig för att återvända och skrivit på ett tvåårskontrakt. Efter flertalet säsonger i Los Angeles och Washington, med två Stanley Cup-titlar och en Conn Smythe så bestämde sig ”Mr Game 7” för att återvända till laget han vann sin första Stanley Cup med.
Francis har gett Bill Peters ett flertal mer nycklar inför den här säsongen, hoppet om att ta sig tillbaka till slutspel har nog aldrig varit större än i år. Och med tanke på att Edmonton tog sig till slutspel förra året är det nu Carolina som har flest säsonger utan slutspel i detta nu (åtta säsonger utan slutspel). Dags för den sviten att ta slut va?
Målvakter:
Av förra årets målvaktsduo är Cam Ward kvar, spelaren som är den som har varit i lagets längst tid (sedan säsongen 05/06). Man vet vad man får av Cam, ett stabilt spel överlag, men med alldeles för mycket enkla tavlor och insläppta mål. Han brukar ligga mellan .905 och .910 i räddningsprocent, vilket är för dåligt för en förstemålvakt i ett lag som vill nå slutspel. Förhoppningsvis spelar han max 35 matcher i år. Ward går in på sitt sista år på sitt tvåårskontrakt, återstår att se om det blir ytterligare en förlängning av det kontraktet.
Scott Darling är den som Canes-fansen hoppas ska ta över rollen som förstemålvakt från Cam Ward, något som inte föregångarna Anton Khudobin eller Eddie Läck klarade av. Darling har de under sin tid i NHL spelat i Chicago, och han har postat riktigt bra siffror under åren där. Till exempel blev det 2.38 i GAA och 924% för honom under 32 matcher förra säsongen.
Men just detta är det som är frågetecknet för honom inför säsongen, matchandet som förstemålvakt. Mesta antalet matcher han har spelat en säsong är 42 matcher, och det var säsongen 2007/08 i USHL. Och nu är förhoppningen att han ska kunna spela 50-60 matcher i NHL. Det är helt klart rättmätiga frågetecken för målvakten som skrev på ett fyraårskontrakt i somras.
Bakom dessa två finns ett antal målvakter i organisationen. Jeremy Smith är den rutinerade målvakten som kommer husera i AHL och vara beredd på skador. Smith spelade förra säsongen i Colorados organisation, där han fick spela tio matcher i NHL och sjutton i AHL.
Alex Nedeljkovic och Callum Booth är de två andra målvakterna som kommer spela i organisationen. Nedeljkovic gjorde sin första seniorsäsong i fjol efter framgångsrikt spel i OHL och i JVM för USA bland annat, men det var en tuff debutsäsong och han skickades mellan AHL och ECHL. Noterbart var att han gjorde ett mål i ECHL. Han fick hoppa in i en period i NHL, som han nollan i. Återstår att se var han inleder säsongen i år.
Callum Booth kommer från en bra säsong i QMJHL, där han blev tradad från Quebec till Saint John och bidrog till att de vann mästerskapet och fick spela i Memorial Cup. Nu lämnar han juniorlivet bakom sig och kommer troligen göra samma resa som Nedeljkovic gjorde förra året, att spela delvis i AHL och delvis i ECHL.
Övriga målvakter som finns i organisationen är Jeremy Helvig (OHL), Jack LaFontaine (NCAA) och Eetu Mäkiniemi (KHL).
Backar
För inte många år sen var backsidan en oerhört svag punkt för Carolina, där det ofta var massor med överflödiga spelare som inte platsade i ligan som spelade. Nu är det plötsligt den starkaste sidan hos Carolina, och det är med bra draftande som det har vänt.
Jaccob Slavin har de senaste två säsongerna gått från att vara en okänd talang till att bli lagets viktigaste back. Det var inte många som såg den utvecklingen komma när han draftades i fjärderundan i draften 2012. Han belönades i somras med ett kontrakt värt $5,3 miljoner i cap hit fram till 2025. Han är backen som loggar mest istid, spelar mycket i penalty kill och alltid matchas hårt mot motståndarnas bästa spelare. Det är inte sällan han lyckas väldigt bra med att stänga ner dessa också. Han är ingen fysisk spelare direkt, även om han har storleken, utan det är hans spelförståelse och skicklighet med klubban som ofta stoppar motståndarna när de åker in i zonen. Hans offensiva spela utvecklades också och han fick ihop 34 poäng, och det utan speciellt mycket spel i powerplay. En nyckelspelare och potentiell kapten i framtiden.
Hans backpartner förra året var för det mesta Brett Pesce, och de gjorde ett lysande jobb tillsammans. Pesce har gjort en liknande resa som Slavin, båda kom upp som ganska okända till NHL, men spelade så bra att det blev omöjligt att skicka ner dem till AHL igen. Pesce är lite mer fysisk än Slavin, och inte riktigt lika bra med att peta pucken fri. De kompletterar varandra perfekt på isen. Pesce är ingen offensiv virtuos, men han fick ihop 20 poäng i fjol, och bör väl hamna på något liknande i år. Precis som Slavin fick han en förlängning på sitt kontrakt under sommaren, cap hiten hamnade på $4.025 miljoner fram till 2024.
Justin Faulk är väl fortfarande den mest kände av backarna, och han är helt klart den backen som ska leverera poäng offensivt. För andra säsongen i rad hamnade han på 37 poäng, och de tre senaste säsongerna har han gjort minst femton mål. Huvuddelen av dessa mål gör han i powerplay, där hans hårda skott gör mycket nytta, om de inte går in i mål är det stor chans att det blir en retur på skottet. Faulk har dock haft en förmåga att göra lite väl enkla misstag i egen zon som leder till mål för motståndarna, det är något som han förhoppningsvis kan slipa bort från sitt spel. Dessutom har han de två senaste åren dragits med lite skadeproblem.
Den fjärde backen i Carolinas ”Big Four” är spelaren med kanske störst potential av de fyra, nämligen Noah Hanifin. Draftfemman från 2015 har varit ordinarie i ligan sedan han draftades, och gjort ett helt okej jobb. Men han har matchats in sparsamt, och ofta spelats i tredje backparet, vilket gjort att han fått spela med spelare som Matt Tennyson, Klas Dahlbeck eller Ryan Murphy. Under fjolåret blev hans backpar ofta nerpressade i egen zon av motståndarna, och det var inte förrän efter trade deadline när Ron Hainsey försvann som han steppade upp sitt spel. Allt finns i honom: skridskoåkningen, storleken, puckbehandlingen. Får han ihop allting så kan han bli en Norris-kandidat, helt klart. Frågan är om han får spela med Faulk eller Pesce i år.
Trevor van Riemsdyk är en ny back, som närmast kommer från Vegas, eller egentligen Chicago då. Som jag skrev ovan var tredje backparet en åkande katastrof förra säsongen, och tanken är att TVR ska stabilisera det till något bättre. TVR har varit ordinarie i en liknande roll i Chicago de två tidigare åren, och troligen får han speltid i boxplay för att avlasta Faulk så han kan fokusera mer offensivt. Som backpartner får han troligen Haydn Fleury, som efter några år i WHL och ett år i Charlotte nu ses som redo att spela i NHL. En tvåvägsback, storväxt, som förhoppningsvis kommer ta för sig rejält nu när han får chansen. Han tvekade inte att ta en fight efter en ful tackling nu under preseason, vilket ändå får ses som positivt. Kan nog chippa in lite poäng, även om det inte är hans styrka.
Bland övriga backar finner vi bland annat Klas Dahlbeck, som fick en förlängning på kontraktet på ett år efter fjolårssäsongen. Det blev spel i 43 matcher, och det lär kanske bli något färre i år. En defensiv back som är väldigt begränsad. Trevor Carrick är en annan som kan få chansen, han är mer en offensiv back med ett rejält skott som skulle kunna utnyttjas i powerplay. Jake Bean är en stortalang som troligen skickas tillbaka till Calgary i WHL. Roland McKeown och Jake Chelios är några andra som kan tänkas få en chans till speltid under säsongen.
Forwards
Det var längesen, om någonsin, forwardssidan var såhär pass bred som den är i nuläget. Vissa skulle kanske säga att den där riktiga superstjärnan saknas, och det kan till viss del stämma, men helt klart finns här pjäser som kan leda Canes i jakten på slutspel.
Den klaraste stjärnan är troligen Jeff Skinner, som förra året tangerade sitt poängrekord på 63 poäng, och dessutom gjorde han personbästa i antal mål med 37 stycken, vilket innebar en sjätteplats i NHLs skytteliga förra säsongen. Skinner har varit över 25 mål fyra gånger under sina sju NHL-säsonger, vilket visar att han numera är en av NHLs bättre målskyttar. Noterbart är att han inte gör speciellt många mål i powerplay, förra året blev det endast sju mål i den spelformen. Skinner styrka är hans skridskoåkning och skott, han har en bakgrund som konståkare vilket gör att hans skridskoåkning är lite annorlunda mot andra spelare. Skinner är en spelare som inte behöver bra spelare bredvid sig för att prestera, troligen därför kommer han få inleda säsongen i en kedja med Derek Ryan och Lee Stempniak. Han har efter att Eric Staal lämnade våren 2016 tagit en ledarroll i laget, varför han nu nämns som en av spelarna som kan bli ny kapten. Han har dragit ner på sina filmningar som ofta syntes tidigare år, och han har lyckats hålla sig skadefri de senaste åren.
Spelaren som kanske kan nå Skinner i stjärnstatus inom den närmsta framtiden är troligen Sebastian Aho. Den finske talangen kom från en stark säsong med Kärpät 2015/16, där han i snitt gjorde en poäng per match i ligan och fick spela VM för Finland i slutet. Han inledde förra året med att spela World Cup också, vilket gjorde att han missade stora delar av träningslägret och därför var den första månaden lite av en omställningsperiod för honom. Men sen steppade han upp rejält och slutade säsongen på 49 poäng, varav 24 mål. Aho är ingen speciellt stor spelare storleksmässigt, men hans IQ på isen är otroligt hög och lägg till hans spelskicklighet och skott så är det en svårstoppad spelare. Francis och Peters har sagt att han troligen kommer spela center i framtiden, men denna säsongen så får han spela som forward, precis som under fjolåret.
Jordan Staal är Staal-brodern som blev kvar, och frågan var hur han skulle reagera på att Eric var borta, eftersom det var därför han valde att komma till Carolina och skriva på tioårskontraktet. Men han gjorde, som vanligt, en bra säsong. 45 poäng är väl ungefär vad han ska ligga runt, men än viktigare är hur han spelar. Han är ett possession-monster, trots att han ofta matchas mot motståndarnas bästa spelare. Dessutom är han en av nycklarna till att Carolinas penalty kill har varit så bra som det har varit de senaste åren. Förhoppningsvis innebär Marcus Krügers ankomst att man kan låta Jordan Staal ta för sig än mer offensivt, då han alltid haft defensiven att prioritera i första hand tidigare säsonger.
Elias Lindholms säsong i fjol följde ett mönster som han haft tidigare år. Han är nästan helt osynlig under oktober och november, och har knappt några poäng under den perioden. Sen är det som att något händer och han börjar spruta poäng i perioder, för att sluta runt 40 poäng. Förra året blev det nytt personbästa med 45 poäng. Lindholms styrkor finns i spelet med puck, speciellt i passningsspelet, och han klarar numera det fysiska spelet på ett bättre sätt än under sina första säsonger. Det finns dock helt klart mer att hämta, speciellt målmässigt. Endast elva mål två säsonger i rad är en siffra som helt klart kan förbättras, speciellt då han sitter på ett ganska bra skott och får bra chanser under året att göra mål. Positivt var att han under andra halvan av säsongen hittade en bra kemi med Aho, något som förhoppningsvis fortsätter under säsongen i år.
Victor Rask hade lite av en motsatt säsong som Lindholm i fjol. Han inledde riktigt starkt och låg på 32 poäng efter drygt halva säsongen, och det såg ut som hans personbästa på 48 poäng skulle slås med marginal. Då verkade det som att energin bara tog slut, och han slutade till slut på endast 45 poäng, vilket sågs som en besvikelse med tanke på hans starka inledning. Rask är en spelare som kanske inte är bäst på något, men han är bra på det mesta. En tvåvägscenter som ligger mellan 40-50 poäng är en spelare som alla lag skulle ha nytta av.
Teuvo Teräväinen var det största nyförvärvet inför förra säsongen, när man fick över honom på grund av Chicagos cap-problem. Dock fick inte Teräväinen det genombrottet man hoppats på. Visst, 42 poäng är inte dåligt på något sätt, det är bara det att han har kapacitet att göra mer. Hans största problem var ojämnheten. Vissa matcher var han oerhört bra och dominerade, medan i andra matcher var han i princip osynlig och gjorde enkla misstag. Han är en teknisk spelare som har ett vasst skott som han gärna skulle få använda lite oftare än han gjorde i fjol. Han skulle dock behöva bygga på sig lite fysisk, då han kunde bli lite väl lätt bortplockad av större motståndare.
Sommarens stora nyförvärv på forwardssidan är helt klart Justin Williams, som efter åtta år i andra klubbar är tillbaka i Carolina igen. Han har hunnit bli 35 år, men han har fortfarande kvalitéerna i kroppen. 48 poäng förra året och 24 mål är riktigt bra siffror, och han kommer helt klart göra mycket nytta på isen i år, speciellt i powerplay. Frågan är om han dock inte gör mest nytta utanför isen, då han kan bli en ledarfigur för det här unga laget, där endast fyra spelare (inklusive Williams) är över 30 år. Han är en stor kandidat att bli ny lagkapten innan säsongen börjar, vilket troligen skulle vara ett bra beslut, då kan han vara lagkapten under de två hans kontrakt lider, för att sedan låta någon av de yngre hinna växa till sig och ta över efter honom.
Derek Ryan inledde förra årets säsong i AHL, men fick efter någon månad chansen i NHL och tittade aldrig tillbaka. 29 poäng på 67 matcher blev det. Ryan är en duglig center på NHL-nivå, men kan mycket väl tänka mig att han får lämna efter säsongen, då det är många ungdomar som kommer underifrån. Den som avrundar topp-9 är veteranen Lee Stempniak, som gjorde ett helt okej fjolår i laget. Han är inte spelaren som det skrivs mest om, men han gör sina mål och poäng, även om han ibland är lite väl osynlig i perioder när laget hade behövt honom. Ryan och Stempniak får troligen inleda säsongen med Jeff Skinner i tredjekedjan.
Fjärdekedjan innehåller två svenskar. Marcus Krüger är ny, och precis som TVR kom han från Chicago (via Vegas). Krüger är en spelare som kommer förbättra fjärdekedjan rejält då han ersätter Jay McClement, som var så slut som någon spelare kan vara på NHL-nivån. Troligen en av de bästa fjärdekedjespelarna i ligan, och kommer göra mycket nytta i penaltykill. Bör avlasta Jordan Staal på ett bra sätt. Joakim Nordström bör spela bredvid honom. En ganska begränsad spelare tekniskt sett, men snabb på skridskorna och oroar alltid motståndarna i spel med en man mindre.
Den sista platsen i laguppställningen bör stå mellan Josh Jooris och Brock McGinn. Jooris är ny från Arizona, och han har varit runt i lite olika lag de senaste åren. Han är en hårt kämpande spelare med dugliga kvaliteter offensivt, och dessutom är en helt okej tekare. McGinn är lite lik i spelstilen, en rivig forward som kan göra lite poäng i klumpar under säsongen.
Martin Necas är en joker just nu, spelaren som draftades som nummer tolv i sommarens draft. Jag har trott att han skulle skickas tillbaka till Tjeckien relativt snabbt, men han har hållit sig kvar varje gallring och han har imponerat på Peters i träningsmatcherna. Eftersom Stempniak är skadad just nu och eventuellt missar inledningen av säsongen har det kommit tankar om att Necas kanske får inleda säsongen i NHL innan han skickas tillbaka, eller eventuellt får stanna längre tid. Han har en kraftfull skridskoåkning och är otroligt skicklig på att driva spelet i offensiv zon.
Andra spelare som kan få chansen under året är Lucas Wallmark, som gjorde det bra de få gånger han fick chansen förra året och som imponerat under försäsongen. Phil Di Giuseppe trodde man mycket om för något år sen, men skador har slöat ner hans utveckling. Julien Gauthier och Nicolas Roy är två spelare som tar steget från QMJHL till Carolina, men båda får troligen inleda i AHL. Janne Kuokkanen har imponerat under försäsongen och kan mycket väl få chanser under året. Aleksi Saarela var väldigt bra i Charlotte under slutet av förra säsongen, och börjar där i år med. Valentin Zykov fick några chanser under säsongen och gjorde faktiskt mål i sin debut. Han kan mycket väl få speltid vid skador även i år.
---
Nyckelspelare:
Jeff Skinner, Sebastian Aho, Justin Faulk
Nyförvärv:
Scott Darling – från Chicago Blackhawks – trade
Trevor van Riemsdyk – från Vegas Golden Knights – trade
Marcus Krüger – från Vegas Golden Knights – trade
Justin Williams – från Washington Capitals – free agent
Josh Jooris – från Arizona Coyotes – free agent
Keegan Kanzig – från Calgary Flames – trade
Jeremy Smith – från Colorado Avalanche – free agent
Förluster:
Eddie Läck – till Calgary Flames – trade
Ryan Murphy – till Calgary Flames – trade
Jay McClement – till Pittsburgh Penguins (PTO) – free agent
Matt Tennyson – till Buffalo Sabres – free agent
Andrej Nestrasil – till Neftekhimik (KHL) – free agent
Bryan Bickell - slutar
Svenskar:
Victor Rask, Elias Lindholm, Joakim Nordström, Marcus Krüger, Lucas Wallmark, Klas Dahlbeck
Coach:
Bill Peters
Preliminär laguppställning:
Sebastian Aho – Jordan Staal – Elias Lindholm
Teuvo Teräväinen – Victor Rask – Justin Williams
Jeff Skinner – Derek Ryan – Lee Stempniak
Joakim Nordström – Marcus Krüger – Brock McGinn
Jaccob Slavin – Brett Pesce
Noah Hanifin – Justin Faulk
Haydn Fleury – Trevor van Riemsdyk
Scott Darling
Cam Ward
Andra notabla spelare: Josh Jooris, Julien Gauthier, Nicolas Roy, Janne Kuokkanen, Klas Dahlbeck, Trevor Carrick, Martin Necas, Lucas Wallmark, Andrew Poturalski, Valentin Zykov
---
Bästa nyförvärvet: Scott Darling
Det kunde mycket väl ha blivit Justin Williams, som kommer bidra med mycket i laget, men det är målvaktspositionen som har varit lagets akilleshäl tidigare år. Nu har Francis gett nycklarna till Darling, han har fått ett stort kontrakt och ska bli lagets förstemålvakt. Klarar han uppgiften är slutspel ett klart rimligt mål.
Värsta förlusten: Eddie Läck
Eddie Läck hade inte någon vidare sejour i Carolina, han klarade inte att ta målvaktsposten från Ward och drogs emellanåt med skador. Men han hade ett par fina matcher emellanåt. Dessutom tutade han åt undertecknad inför förra årets hemmapremiär!
Säsongens poängkung: Jeff Skinner
Skinner vann den interna poängligan förra säsongen relativt stort, och bör vinna den i år igen. Men troligen kommer han få tampas med fjolårstvåan Sebastian Aho, som förhoppningsvis fortsätter ta steg i sin utveckling.
Säsongens nykomling: Haydn Fleury
Fleury valdes som nummer sju i draften 2014, och har stått på tillväxt i WHL och AHL sedan dess. Nu verkar det som att han är redo att ta platsen bredvid Trevor van Riemsdyk i det tredje backparet.
Säsongens genombrott: Noah Hanifin
Noah Hanifin hypades stort när han togs som nummer fem i draften 2015, men har matchats in varsamt sina två första säsonger för att växa in i NHL. När Ron Hainsey byttes bort vid trade deadline förra året så tog Hanifin ett steg uppåt i hierarkin, och han tog för sig klart mer. Nu ska han ta nästa steg och bli en topp-fyra back på heltid.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Metropolitan Division:
1.
2.
3.
4.
5. Carolina Hurricanes
6. Philadelphia Flyers
7. New York Islanders
8. New Jersey Devils
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
