SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 6. Carolina Hurricanes
Vi har sett stora förändringar i Carolina, men ger det effekt på isen?
Ännu en sommar till ända, och äntligen står säsongen 2017/18 inför dörren. Ni vet, när man har känslan att allting är möjligt, man drömmer om stora resultat och slutspelsmatcher. Sen är man tillbaka i den hårda verkligheten igen.
Förra sommaren såg man på med förhoppningsfulla ögon, det verkade som att general manager Ron Francis hade täckt de luckor som fanns i laget med Scott Darling och Justin Williams, plus att man hoppades att de yngre spelarna skulle ta ytterligare ett steg framåt i sin utveckling. Nu skulle man väl äntligen ta sig till det där slutspelet som laget inte varit i sedan 2009. Det blev inte riktigt så.
Scott Darling visade sig inte alls redo för att ta över som förstemålvakt, trots Bill Peters envist försökte få honom att komma i form genom att spela honom så mycket som möjligt. Det var ett par mål som man bara suckade åt, som en målvakt i NHL inte ska släppa in. Nu i efterhand har det visat sig att Darling inte alls var i fysisk form inför säsongen, något som jag tycker är oacceptabelt när ett lag har bytt till sig dig och gett dig ett välbetalt fyraårskontrakt.
Cam Ward inledde säsongen som backup, men fick runt årsskiftet ta allt fler starter, och bättrade väl på resultatraden något, men samtidigt är Cam Ward ingen målvakt som kommer ta dig till slutspel, vilket varit fakta i ett par år nu. Det blev också några tunga resultat runt december/januari, bland annat 1-8 mot Toronto och 1-7 mot Boston.
I samma veva började det florera rykten om att Peter Karmanos, Hurricanes majoritetsägare sedan 1994, och som flyttade laget till Raleigh 1997, planerade att sälja laget. Han har länge haft problem med sina affärer som gått dåligt. Det pratades lite om olika personer som eventuellt kunde ha intresse, men när Tom Dundon klev in i bilden gick det ganska snabbt. Han köpte upp 52% av laget och blev ny majoritetsägare, och han lovade förändringar i klubben ganska snabbt.
Två som utmärkte sig positivt under säsongen var de båda finländarna Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen. Aho förbättrade sig från 24 mål och 49 poäng till 29 mål och 65 poäng, den bästa säsongen någon gjort i Carolina sedan Eric Staal gjorde 70 poäng säsongen 2011/12. Teräväinen var inte mycket sämre han, 64 poäng överträffade hans 42 poäng från föregående säsongen stort.
På isen hände det inte så värst mycket resterande delen av säsongen, då man var så pass långt efter slutspelslagen att det aldrig var tal om någon push mot att nå slutspelet. Jag med flera tyckte istället man skulle sälja av spelare med utgående kontrakt (till exempel Derek Ryan) för att få in någonting, men ingenting hände vid trade deadline. Det verkade som att Tom Dundon inte heller var så nöjd med Francis, eller att samarbetet mellan dessa båda funkade något vidare, då nyheten om att Francis flyttades uppåt i organisationen kom ganska tidigt i mars månad. Och att bli flyttad uppåt är inte något positivt i det här fallet. Sedan rullade säsongen i mål utan att något mer hände.
Efter säsongen började käglorna falla relativt snabbt. Head coachen Bill Peters valde att utnyttja en klausul för att ta sig ur det sista året på sitt kontrakt för att ta över Calgary, något som troligen var det bästa för båda parter. Det kändes inte som att han klarade av att ta nästa steg med organisationen, det var ofta bra statistik och dylikt, men det överfördes aldrig till resultat och vinster.
Istället blir det hans assisterande tränare, klubblegendaren Rod Brind'Amour som tar över som head coach. Det är inte utan att det finns frågetecken för honom. Han har stått bakom bänken länge, men har aldrig varit huvudtränare, inte ens på lägre nivå. Att kliva in och ta huvudansvaret i ett NHL-lag är inte något lätt beslut. Återstår att se hur det utvecklar sig.
Don Waddell, som klivit in som tillförordnad general manager sedan Francis fick gå under säsongen, blev nu tillsatt som general manager på heltid, något som väckte lite synpunkter då hans senaste sejour i Atlanta inte var någon hit. Han fick i vilket fall en bra start, då Carolina lyckades vinna andravalet i draften under sommaren, som gav laget supertalangen Andrei Svechnikov.
Under draften så kom också hans första stora trade, då han skickade Noah Hanifin och Elias Lindholm till Calgary i utbyte mot Dougie Hamilton, Micheal Ferland och Adam Fox. Den största traden laget har gjort sedan man bytte till sig Jordan Staal vid draften 2012. Detta gör att man tappar mycket potential i de båda spelarna, som båda draftades som nummer fem (Lindholm 2013 och Hanifin 2015), men samtidigt har man inte fått ut det man hoppades på för någon av spelarna. I Hamilton får man ungefär det man hoppas Hanifin ska bli, en toppback som producerar bra offensivt. I Ferland får man en tuff forward som kan ligga runt tjugo mål den här säsongen. Och Fox är en otroligt spännande back som kommer spela i college denna säsong.
Runt free agency så var det ganska tyst runt Carolina, enbart målvakten Petr Mrazek signades under första dagen. Han sågs som en potentiell stormålvakt för några år sedan, och hade också en riktigt bra säsong i Detroit, men har inte lyckats återfå den kapaciteten sedan dess. Därefter valde laget att bättra på sin redan starka backsida med att ta in free agencys kanske bästa back, Calvin de Haan. Han fick fjolåret spolierad på grund av skada, men har visat sig vara en bra toppfyra-back och kommer tillföra stabilitet i ett andrapar i år.
Sommarens sista stora snackis kom i början av augusti, när Jeff Skinner blev bortbytt till Buffalo. Det var ingen överraskning att Skinner blev tradad, det var rykten om det ända sedan säsongen slutade, och han verkar inte vara någon favorit hos Rod Brind'Amour. Utbytet blev kanske mindre än vad man hoppades (forwardstalangen Cliff Pu plus några draftval), men samtidigt satt Skinner på en full NMC, och hade därför makten att välja vart han ville gå.
Så, mycket som har hänt och många rubriker runt laget, men nu är det äntligen dags att börja spela hockey också. Hur ser laget ut nu när säsongen snart drar igång?
---
Målvakter:
För första gången sedan säsongen 2003/04 så kommer Carolina inleda säsongen med ett målvaktspar som inte innehåller Cam Ward. Det är en era som går i graven, men det har varit på gång ett tag nu. Egentligen borde man ha tagit det här beslutet tidigare, men man har inte hittat någon lämplig ersättare som förstamålvakt. Frågan är om man har det nu.
Scott Darlings föregående säsong behöver inte någon större introduktion. Bedrövelse från start till mål. 3.18 i GAA och en räddningsprocent på .888 kommer inte leda laget så värst långt, i alla fall inte till slutspel. Då Darling har haft bra statistik tidigare i Chicago är frågan om det var ett bra försvar som skyddade honom, eller om det var den dåliga träningssommaren förra året som ställde till det. Han verkade vara väldigt otymplig och verkade tappa allt när han släppte in ett tveksamt mål.
Han har tre år kvar på sitt dyra kontrakt, och det är troligen det som räddade honom från att köpas ut i somras. En chans till får han, annars är det troligen tack och god natt.
Den han konkurrerar med är Petr Mrazek, som ansluter från Philadelphia där han avslutade föregående säsong. Tidigare har han varit burväktare i Detroit, och säsongen 2015/16 hade han riktigt fina siffror, och en ljus framtid framför sig. Dock har han inte klarat att hålla uppe den nivån, och han avslutade säsongen i Flyers svagt.
Att gå in med två osäkra kort på målvaktssidan är ingenting som är något som man vill, men samtidigt finns chansen att en, eller båda, studsar tillbaka på ett bra sätt och ger Carolina det målvaktsspelet som laget behöver. I början bör det bli Darling som får inleda som förstemålvakt, men Mrazek kommer få sina chanser.
Bakom dessa två kommer Alex Nedeljkovic finnas, han hade sin första ordinarie säsong i AHL föregående år, och gjorde jobbet stabilt. Om han är tillräckligt bra för NHL är svårt att svara på. Samma med Callum Booth, som efter ett år i ECHL nu kommer tillhöra Charlotte i AHL som backup till Nedeljkovic. Jeremy Helvig tar steget från OHL och kommer börja i ECHL.
Andra målvakter i organisationen är Jack LaFontaine och Eetu Mäkiniemi.
Backar:
Backsidan är troligen Carolinas starkaste, och det finns både bredd och djup här. Dessutom har man förstärkt väldigt bra här, även om man också tappat mycket potential i och med traden som skickade Noah Hanifin till Calgary.
Spelaren som troligen kommer spela flest minuter i laget är Jaccob Slavin, som nu går in på första året på sitt sjuårskontrakt. Slavin är en utmärkt shutdown-back, som klarar att stänga ner nästan vilken forward som helst. Höjdpunkten förra säsongen är kanske bortamatchen mot Edmonton, där han stängde ner Connor McDavid på ett lysande sätt, och krönte insatsen med ett mål.
Av Slavin får man runt tjugofem minuters istid per match, runt trettio poäng och lysande försvarsspel. Dessutom har han rotat sig bra i Raleigh och det skulle inte förvåna mig om han snart han en bokstav på sin tröja, oavsett om det är ett C eller A.
Vid sin sida de senaste säsongerna har han oftast haft Brett Pesce, och paret kompletterar varandra väl. Medan Slavin är lite mer spelskicklig och offensiv, så är Pesce mer defensivt inriktad och använder fysiken mer än sin partner. Även Pesce går in på ett nytt kontrakt denna säsong, för hans del är det ett sexårskontrakt.
Det nya, heta namnet på backsidan är helt klart Dougie Hamilton, som helt klart kan räknas till en av NHLs bästa offensiva backar. Han delade vinsten i skytteligan för backar förra säsongen på 17 mål, och han brukar ligga över tio mål per säsong. Han är en storväxt back som kan användas i alla situationer, och han bör förstärka Carolinas svaga powerplayspel rejält. En bra förstärkning som bör ge resultat direkt.
Den andra backen som anslöt under sommaren kan mycket väl bli Hamiltons partner, nämligen Calvin de Haan. Han stördes av en axelskada förra året, vilket begränsade hans säsong till trettiotre matcher, men han har tidigare varit en stabil tvåvägsback som man vet vad man får ut av. Bör kunna ligga på runt 20-30 poäng.
Justin Faulk var väldigt het för några år sedan när han smällde in runt 15 mål per säsong, men fjolåret var ett fall i fel riktning för honom. Endast 8 mål och svagt defensivt spel gjorde varken honom eller laget någon nytta, och det var lite traderykten runt honom under sommaren. Nu ser det ut som att han blir kvar och han bör kunna studsa tillbaka på ett bra sätt, bland annat var hans skottprocent på endast 3.8%, att jämföra med 6.2% under hans NHL-karriär. Med Faulk och Hamilton som kan styra varsitt powerplay så borde den spelformen kunna förbättra sig från förra säsongen.
Trevor van Riemsdyk anslöt inför förra säsongen och gav äntligen laget ett stabilt spel i det tredje backparet, som tidigare varit något av en katastrof. Han belönades med ett tvåårskontrakt i somras. Han är en spelare som inte märks så värst mycket, vilket är ett gott betyg för en back.
Det finns lite frågetecken hur man ska formera backarna, med tanke på att fyra av de sex tilltänkta backarna är högerfattade (Hamilton, Faulk, Pesce, van Riemsdyk). Kanske blir det så att man flyttar över till exempel van Riemsdyk till vänstersidan.
Annars finns Haydn Fleury att tillgå där. Han gjorde en ganska stabil, men anonym, förstasäsong i NHL förra året. Det var inte så han gjorde bort sig, men samtidigt hade jag kanske önskat att han tog för sig lite mer. Kanske kan han ta ett kliv till i år.
Dessa sju är de som kommer börja i NHL, sedan finns det lite spännande nere i AHL i år.
Jake Bean är förstavalet från 2016 som nu kommer inleda sin professionella karriär, och han kommer få chansen till mycket speltid och powerplaytid i Charlotte. Tidigare har han nästan varit point-per-game i WHL, och förhoppningen är att han ska vara en offensiv kraft även i AHL (och i framtiden NHL). Troligen ingen speltid i år i NHL för Bean, men det behöver inte vara något negativt heller.
Trevor Carrick och Roland McKeown har båda två tillbringat några år i AHL nu, och båda fick speltid i Carolina förra året. Michael Fora är ett nyförvärv från Schweiz, som var lagkapten för Ambrí-Piotta förra året vid 22 års ålder. Han fick även spela VM för Schweiz, innan han skrev på för Carolina som free agent.
Den mest spännande talangen bland talangerna är Adam Fox, som kom i Hamilton-traden. Han ska inleda sin tredje säsong på Harvard nu, och har varit över point-per-game de två tidigare säsongerna i NCAA. Kan man få honom under kontrakt efter säsongen är det en stor bonus för Carolina.
Andra talanger i systemet är Luke Martin, Jesper Sellgren och Brendan De Jong.
Forwards:
Det känns svårt att inte börja med Sebastian Aho när man går in på forwardssidan. Den unge finländaren vann den interna poängligan förra året på 65 poäng, där det blev 29 mål. Dessutom var han dominant i VM, där han gjorde 18 poäng på nio matcher.
Aho är oerhört smart, väldigt skridskoskicklig och bra teknik. Han har det mesta för att vara en stjärna alltså. Enda frågetecknet gällande Aho inför säsongen är om han kommer spela som center eller forward. Just nu ser det ut som att han kommer inleda som center, men det kan snabbt ändras.
Vid hans sida kommer Teuvo Teräväinen spela. De båda finländarna hade bra kemi under säsongen och Teräväinen hade sin klart bästa säsong i NHL hittills. Teräväinen är en spelskicklig forward med ett vasst skott som han borde utnyttja lite mer än vad han gör. Dessutom har han en tendens att försvinna ur matcher, något han måste förbättra då han har en så pass stor roll i dagens lag.
Vem som blir tredjelänken är svårt att säga, men i slutet av säsongen fick Valentin Zykov chansen med de båda finnarna, och resultatet blev bra då Zykov gjorde 7 poäng på de tio matcher han spelade. Annars blev det mest spel i AHL för ryssen, som vann AHLs skytteliga på 33 mål. Då målskyttet är en bristvara i Carolina så bör Zykov få en bra chans att ta en plats i laget. Han är en tung forward med ett bra skott, men där hans skridskoåkning har ifrågasatts om den är tillräckligt bra för NHL.
Andrakedjan bör Jordan Staal leda, som vanligt. Staal kommer aldrig bli den där toppspelaren man kanske trodde han skulle bli när han draftades som nummer två, men han är en utmärkt defensiv center som hamnar runt 40-50 poäng. Han är en jätte i det defensiva spelet, speciellt i numerärt underläge, och är dessutom en väldigt bra possession-spelare. Det finns sämre spelare att ha som sin andracenter.
Jag gissar att veteranen Justin Williams kommer finnas vid hans sida. Williams, som är en favorit och vän till tränaren Brind'Amour, kom tillbaka till Carolina efter en sejour i Los Angeles och Washington och hade en helt okej säsong, med 51 poäng. Dock syns det att Williams är 36 år numera, det går inte fort för honom ute på isen. Williams är favoriten att bli ny kapten efter att man skrotar systemet med två kaptener, tack för det. För övrigt är Williams och Staal de enda två i laget som fyllt 30 år.
Brock McGinn tog ett fint kliv förra året och fick in 16 kassar, även om han hade lite oflyt emellanåt och träffade säkert minst lika många stolpar och ribbor under säsongen. Han är inte så storväxt, men är en rivig och tuff spelare som gör det jobbigt för motståndarna. Det skulle inte förvåna mig om McGinn når tjugo mål den här säsongen.
Micheal Ferland är ny inför säsongen, han kom i Hamilton-traden och är ett välkommet tillskott till en ganska snäll forwardssida. Ferland är inte rädd för att smälla på och använda sin kropp till att skapa ytor till sina medspelare. Dessutom finns det offensiv i honom då han sköt 21 mål förra säsongen. Dock spelade han mest med storstjärnorna Johnny Gaudreau och Sean Monahan, så frågan är hur mycket Ferland fick av dessa två. Han bör dock kunna ligga runt 15-20 mål. Ferland går också in på sista året på kontraktet, då brukar spelare kunna slå till med en bra säsong.
Sedan kommer vi till de kanske två mest spännande spelarna i laget i år, och självklart är det de två ynglingarna Martin Necas och Andrei Svechnikov. Om vi börjar med Necas så fick han en match förra året, innan han skickades tillbaka till tjeckiska ligan och Kometa Brno, där han spelade bra och Brno gick och vann hela mästerskapet. Innan det hade han ett dominant JVM-mästerskap, där det blev en fjärdeplats för Tjeckien. Han avslutade säsongen med att spela VM för Tjeckien.
Necas är en offensiv center med blixtrande snabbhet som kan ta sig förbi de flesta försvarare. Han gillar att hålla i pucken och är inte rädd att ta sig in på obekväma ytor för att skapa chanser. Dessutom gillar han att vara en faktor i powerplay, då han brukar placera sig runt tekningscirkeln till vänster i zonen. Dessutom är han en hygglig defensiv spelare, som inte ger sig i första taget.
Svechnikov är en stortalang som Carolina har saknat offensivt väldigt länge. Dessutom är han en målskytt av rang, så att Canes lyckades få honom var en jackpott. Svechnikov är en storväxt forward som kan göra mål på alla möjliga sätt. Han kan ta sig förbi med snabbhet, med styrka eller så använder han sitt vassa skott om man ger honom utrymme. Dessutom är hans spelsinne lite underskattat tror jag, han är en bättre passningsläggare än vad han får cred för. Han bör ha alla chanser att göra minst 20 mål i år.
Förhoppningsvis klarar både Necas och Svechnikov omställningen till NHL på ett bra sätt, Carolina hoppas att båda dessa ska ta nyckelroller i laget så fort som möjligt, helst gärna den här säsongen. Och med utvecklingen i ligan, att allt yngre spelare gör avtryck, så är det ingen omöjlighet. Klart är att Carolina gärna ser att ynglingarna hittar kemi ganska snabbt, så man kan utnyttja dessa två på bästa sätt i framtiden.
Victor Rask hade en svag säsong förra året, efter att ha nästan nått femtio poäng de två föregående säsongerna så blev det endast 31 poäng förra året. Det kom fram efter säsongen att han haft problem med en skada, oklart hur mycket det påverkade svensken som hade en operation i slutet av säsongen. I form så är Rask en bra center för tredjekedjan, han kan skapa chanser och gör inte bort sig allt för mycket defensivt, även om hans skridskoåkning är sisådär. Med en lön på $4 miljoner krävs lite mer av Rask än fjolåret, så mycket står klart.
Mellan de sista platserna står det mellan några olika spelare. Jordan Martinook är ny från Arizona, och det skulle inte förvåna om han inleder på en av platserna i fjärdekedjan. Phil di Giuseppe är en spelare som stagnerat lite, men som kan blixtra till emellanåt. Saku Mäenalanen är ny från finska Kärpät, där han gjorde 46 poäng på femtionio matcher förra året.
Sedan finns det lite unga spelare som ser spännande ut och kan få chansen under säsongen. Warren Foegele kom in och gjorde två mål på två matcher i NHL förra året, han var oerhört bra i AHL innan det. Julien Gauthier och Nicolas Roy är två storväxta forwards som börja komma in i proffskostymen lite mer. De två finnarna Janne Kuokkanen och Aleksi Saarela hade två helt okej rookiesäsonger i AHL. Cliff Pu kom i Skinner-traden och bör inleda i AHL.
---
Tre styrkor:
Backsidan
Djupet på backsidan går inte att komma ifrån, och nu har man gjort den ännu bättre med Hamilton och de Haan. En av NHLs bästa backbesättningar i mitt tycke om man ser till alla sex backar.
Sebastian Aho
Det går inte komma undan att Aho måste ha en enorm säsong om Carolina ska ha någon chans på slutspel. Och det är inte otänkbart att han kan ha det heller. Det skulle inte förvåna om han är nära en poäng per match när säsongen är färdigspelad.
Ungdomlig entusiasm
Endast två spelare har fyllt 30, och många nyckelspelare i laget har inte ens nått 25 år än. Dessutom har man två spännande tonåringar i Necas och Svechnikov. Detta i en tid när ligan går mot allt yngre spelare.
Tre svagheter:
Målvaktssidan
Den uppenbara svagheten. Darling hade en mardrömssäsong i fjol, och Mrazek hade inte en så värst bra säsong heller. Nu måste någon av de två steppa upp, och det rejält.
Rod Brind'Amour
Brind'Amour kan säkert komma in med lite energi och nya idéer, men samtidigt går det inte komma ifrån att han aldrig har varit huvudtränare för ett lag på någon nivå. Kanske behöver han någon månad på sig att komma in i jobbet, men har laget råd med det?
Målskytten
Jeff Skinner har varit Carolinas bästa målskytt i ett par år nu, men nu är han borta och det finns ingen riktigt självklar att ta upp manteln. Aho nådde nästan 30 förra året, men han är ingen sniper. Svechnikov kan säkerligen bli det, men är han redo redan nu?
---
Preliminär laguppställning:
Teräväinen - Aho - Zykov
McGinn - Staal - Williams
Ferland - Necas - Svechnikov
Martinook - Rask - Di Giuseppe
Slavin - Pesce
de Haan - Hamilton
Fleury - Faulk
Darling - Mrazek
Andra notabla spelare: van Riemsdyk, Mäenalanen, Foegele, Saarela, Bean, Kuokkanen, Wallmark, Gauthier, Roy, Carrick, McKeown
---
Säsongens poängkung: Sebastian Aho
Ganska lätt val, Aho är lagets ledande offensiva stjärna och kommer troligen ta ytterligare ett steg i år. Teräväinen kommer närmast bakom.
Säsongens viktigaste spelare: Scott Darling/Petr Mrazek
Säsongens viktigaste spelare får bli två stycken. Carolina står troligen och faller med målvaktsspelet, funkar inte det så blir det definitivt inget slutspel. Någon av Darling och Mrazek måste steppa upp.
Säsongens unga spelare: Andrei Svechnikov
Hugget som stucket mellan Svechnikov och Necas här, men jag tror Svechnikov kommer få ut lite mer den här säsongen, mycket därför att det är enklare för en winger att anpassa sig än en center.
Säsongens doldis: Brock McGinn
Inte många lägger tänker på McGinn utanför isen, men han märks när han väl är på isen. Smäller på motståndare och trycker in puckar i mål. Nyttig spelare att ha.
Säsongens besvikelse: Victor Rask
Drogs med skadeproblem förra året, och hade sin sämsta säsong i NHL hittills. Blir inte lättare med plats i mitten nu när Aho kanske tar plats där 100%, och Necas ansluter. Kanske fjärdecenter i år?
---
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Metropolitan Division
1.
2.
3.
4.
5.
6. Carolina Hurricanes
7. New York Rangers
8. New York Islanders
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Carolina på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com
