SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 7. Carolina Hurricanes
Carolina nådde aldrig slutspel under Eric Staals tid som kapten. Nu är äldre broder Staal borta, är det då dags att återvända till det åtråvärda slutspelet?
Starten föregående år var inte lika katastrofal som året dessförinnan, men det var inte helt optimalt om målet var att nå slutspelet. När oktober och november hade spelat låg man i botten av tabellen, och huvudcoach Peters valde att plocka upp några ynglingar från AHL för att vända trenden. Och det får man säga att han lyckades med. Inom några månader så klättrade man stadigt i tabellen, och vid trading deadline låg man och fightades om en slutspelsplats.
Då var det dags för Francis och ta några viktiga beslut: Satsa på den här säsongen eller fortsätta bygga på till kommande år? Valet blev det sistnämnda, vilket betydde att Eric Staal, Kris Versteeg och John-Michael Liles försvann bort mot draftval och prospects. Detta ledde till att laget inte riktigt orkade med i kampen om slutspelet, och i de sista matcherna provade man lite AHL-spelare för att se vad man hade i dessa.
I juni, innan draften skedde, slog Francis till med en trade, som kom lite från ingenstans. In med Tuevo Teräväinen och Bryan Bickell, mot två draftval. Detta gjorde han antagligen med det dåliga målskyttet i åtanke, där speciellt Teräväinen har stora offensiva kvaliteter. I draften hade man två val i förstarundan, där man valde backen Jake Bean och forwarden Julien Gauthier.
När free agency närmade sig frågade sig allt fler om Eric Staal skulle återvända till det enda laget han spelat för. Men det verkade inte vara allt för nära, utan istället skrev han på för Minnesota. Carolina var inte speciellt aktiva på marknaden, utan man valde att skriva lite mindre kontrakt med spelare som Lee Stempniak och Viktor Stålberg, istället för att försöka håva in ett av de tyngre namnen till tveksamma kontrakt.
Under sommaren kom nyheten att Francis hade förlängt kontraktet med head coach Bill Peters, till 2019. Detta visar på att Peters har gjort ett bra jobb med laget, trots att man inte nått slutspel än. Men han lyckades öka poängskörden med femton poäng från föregående säsong, vilket är bra. Senare kom även nyheten att Francis kontrakt förlängts, även det till 2019.
Tränarstaben ser likadan ut som tidigare, med Bill Peters som head coach, Rod Brind’Amour och Steve Smith som assisterande och David Marcoux som målvaktstränare. Dessutom har man tagit in gamle stormålvakten Curtis Joseph som målvaktskonsult, tanken är att han ska jobba med de yngre målvakterna i AHL och runt om i juniorligorna. Dessutom blev det än fler svenskar i organisationen, när det kom fram att Ulf Samuelsson, som känner Ron Francis väl, tar över som head coach i AHL och Charlotte Checkers, som är Carolinas samarbetsklubb. Som assisterande valde han att plocka med sig Peter Andersson, som han tidigare haft som assisterande i Modo.
Är det dags nu, att äntligen nu slutspel, efter sju sorger och bedrövelser till säsonger? Det får tiden utvisa, men låt oss hoppas på lite glädje för en gångs skull.
Målvakter:
Den svagaste sidan på förhand är ju målvaktssidan, och det var det svaga målvaktsspelet som i slutändan gjorde att laget inte nådde ändå fram till slutspel i slutändan. Speciellt var det under de två första månaderna som spelet var som sämst, och om man ska lyckas ta sig till det efterlängtade slutspelet krävs det att målvaktsspelet är på topp från första matchen. Försvarsspelet var faktiskt överraskande bra, och man släppte till oerhört lite skott i jämförelse med andra lag, men målvakterna hade inga större år statistikmässigt.
Målvaktsduon är densamma som föregående år, med Cam Ward och Eddie Läck. Ward gjorde sitt sista år på kontraktet förra säsongen, och det var länge oklart om han skulle få förlängt. Till slut meddelade dock Francis att hjälten från slutspelet 2006 hade fått förlängt kontrakt, på två år. Dock sänktes lönen rejält, från $6,3 miljoner i cap hit till mer rimliga $3,3 miljoner. Ward har ju haft sin prime och är på väg ner i karriären, men han kan fortfarande blixtra till och vara dominant i matcher. Tyvärr har dessa matcher blivit alltmer sällsynta ju längre tiden går. Han har inte haft över .910 i räddningsprocent sedan säsongen 2011-12, vilket är ett måste om laget ska klättra i tabellen. Upp till bevis för Cam att han förtjänar sitt nya kontrakt.
Läck hade förväntningar på sig, efter att ha haft en del bra insatser för Vancouver tidigare år, men det blev tyvärr ingen bra säsong alls för svensken. Första månaden var rent ut sagt katastrofal, men tydligen ska det också ha funnits meningsskiljaktigheter mellan Läck och målvaktstränaren David Marcoux. Det såg allt bättre ut andra halvan av säsongen, och förhoppningen är att Eddie kan bygga vidare på den perioden nu. Han är en storväxt målvakt som trivs bra nära kassen, men ibland kan han släppa lite väl enkla returer. Troligen lär det vara ganska jämnt fördelat mellan båda dessa i antal matcher, där den bäste för stunden helt enkelt får chansen.
Bakom duon i NHL finns det just nu tre målvakter som kommer husera i AHL eller ECHL. Daniel Altshullers andra proffssäsong gick betydligt bättre än den första, och efter att ha spelat bra i Florida i ECHL fick han chansen i AHL och Charlotte en bit in på säsongen. Han var otroligt het i inledningen, och kallades faktiskt upp till NHL när Ward blev skadad, dock utan att spela någon match. Sedan svalnade han av lite, och återstår och se vilken potential killen har. Han lär ha en av platserna i Charlotte åtminstone. Där kan han mycket väl få sällskap av nygamle Michael Leighton, som är tillbaka i organisationen efter några år i Philadelphia, Chicago och även ett år i KHL. Han är ingen som lär få spela i NHL, men kan mycket väl vara en bra mentor åt de unga målvakterna.
Alex Nedeljkovic är den tredje målvakten i systemet, och han kan mycket väl få inleda i Florida. Han har de senaste åren varit en av OHLs bästa målvakter, och han var med i det amerikanska laget som tog brons i JVM senaste året. En relativt liten målvakt (183cm), men oerhört reflexsnabb och väldigt atletisk, återstår och se om han har något att hämta i NHL. Han kommer få tid på sig, och förhoppningsvis kan han vara redo att kämpa om förstaspaden om två år, när både Ward och Läcks kontrakt är slut. Sedan finns det tre målvakter i Callum Booth, Jeremy Helvig och Jack LaFontaine som kommer husera i antingen juniorligor eller i high school.
Backar:
Backsidan var en stor överraskning under föregående år, mest för att man inte hade så stora förhoppningar på den innan. Det blev stora ändringar redan i första matchen, när James Wisniewski skadade knät så allvarligt att han skulle bli borta hela säsongen, vilket försvårade för ledarstaben. Men ungdomarna som kom upp överraskade alla och gjorde succé, vilket gör att förväntningarna inför i år är högre ställda än föregående år. Låt oss hoppas att förra årets rookiebackar klarar sig undan ”sophomore slump” denna säsong.
Största stjärnan på backsidan, och kanske lagets största numera, är Justin Faulk. Två gånger All Star, uttagen i USAs lag i OS 2014, men konstigt nog petad i årets World Cup. Men med John Tortorella förvånar ingenting. Faulk inledde fjolårssäsongen lysande, då han sköt in powerplaymål efter powerplaymål, och han hade tidigt slagit rekord i antal powerplaymål under en säsong för organisationen. Tyvärr ådrog han sig en skada på en träning februari, och missade totalt arton matcher under säsongen. Han behärskar alla delar av spelet, trots att han endast är 183 centimeter så är han otroligt tung och stark, och både skridskoåkningen och spelet med puck är toppklass. Sedan har han ett slagskott som utnyttjas ofta i powerplay, vilket synts i målprotokollet. Han kan slå några idiotpassningen i egen zon ibland, men vilken spelare gör inte det? Spelar med ett A på tröjan, och är en möjlig kapten nu när inte Eric Staal är kvar.
Den största positiva överraskningen under fjolåret var helt klart Jaccob Slavin, som kom lite från ingenstans och etablerade sig. Efter två år på college med Colorado kom han till laget, och det var tänkt att han skulle spela första året i Charlotte. Dock fick han chansen när backarna drabbades av flertalet skador, och som han tog den. Från att ha matchats in försiktigt så fick han alltmer istid ju längre säsongen gick, och när Faulk gick sönder under andra halvan på säsongen så var det Slavin som fick mest istid, ofta låg han runt 25 minuter per match, vilket är oerhört mycket för en rookie. Totalt två mål och tjugo poäng blev det första året, och det finns helt klart potential för mer. Han är en puckskicklig back, som inte gör många misstag och det kan mycket väl bli så att han blir Faulks partner i första backparet. Slavin är en spelare ni ska hålla ögonen på, hans potential är oerhört stor.
En annan som kom upp samtidigt som Slavin var Brett Pesce, som inte heller någon hade förväntat sig skulle spela i NHL redan under fjolåret. Även han gjorde det riktigt bra, men han hamnade lite i skymundan av Slavins spel. Pesce är en lite ruffigare spelare än de andra i backuppsättningen, men han är inte oäven med pucken, och han har ett tungt skott som gav fyra mål. Amerikanen med det italiensk-klingande namnet lär husera i andra backparet, och partner där blir troligen veteranen Ron Hainsey. Hainsey påbörjar nu sin fjärde säsong i Carolina, och han har endast missat två matcher av dessa. Han har hunnit bli 35 nu, så det går inte så jättefort på skridskorna längre. Han har klart den sämsta puckkontrollen av backarna, men han har så mycket mer som han ger till laget. Gedigen i egen zon, och dessutom brukar det bli några mål per säsong. Men framför allt är han veteranen i omklädningsrummet, lagets pappa. Det är än viktigare nu när så pass många spelare är väldigt unga, så det finns någon rutinerad spelare att luta sig emot när det blåser snålt. Går in på sista året på kontraktet, återstår att se hur det blir med eventuell förlängning.
Den spelaren med kanske störst potential är Noah Hanifin. Amerikanen, som draftades som #5 i 2015 års draft, matchades in relativt försiktigt under fjolåret, men man såg glimtar av hans kvaliteter. En skridskoåkning som påminner om en viss Scott Niedermayers, och dessutom har han tekniken så att han kan utnyttja den maximalt. Om han tar för sig än mer kommande år är det en framtida försteback vi ser här. Man såg ett par klara rookiemisstag under fjolåret, vilket var väntat, men han kommer att få göra misstag, speciellt med Bill Peters som coach. Han fick dessutom chansen att styra powerplayspelet, vilket han gjorde bra under perioder, och det lär bara bli bättre med tiden. Totalt blev det 22 poäng på 78 matcher, en poängskörd som bör öka under denna säsong.
Sedan återstår kampen om vem som ska ta den sista platsen i den ordinarie backuppsättningen, och front runner där är troligen Ryan Murphy. Den före detta stortalangen har hunnit bli tjugotre, trots det har han inte tagit en ordinarie plats än, utan pendlar mellan NHL och AHL. Totalt 35 matcher blev det i NHL förra året. En liten back, men det har inte stoppat andra spelare, till exempel Shayne Gostisbehere, som är lika lång som Murphy. Det känns som att Murphy saknar spelförståelsen att spela i NHL, han har alla verktygen, men han lyckas aldrig fixa ihop bitarna. Det känns som att det här är sista chansen för honom. En utmanare är Matt Tennyson, ny från San Jose. En rightfattad back, som fick fjolåret spolierad av skador, som begränsade honom till enbart 29 matcher. Har ingen speciell uppfattning av honom, känns som en okej sjätte/sjundeback.
Sedan finns det ett par spännande ungdomar att hålla koll på, speciellt efter fjolårets succé med rookiebackar. Haydn Fleury, förstavalet från 2014, kommer göra sin första proffssäsong efter spel i WHL, och han liknar backarna som finns i NHL, storväxt men ändå skridskostark. Bör dock inleda i AHL. Samma går för Roland McKeown, som kommer från en stark säsong i OHL. Han har imponerat hittills, speciellt i rookieturneringen i Traverse som Carolina tog hem, och röster har höjts att han kan vara en outsider till att ta en plats. Trevor Carrick är en hårdskjutande back som blev uttagen i AHLs allstarmatch förra säsongen, och fick även spela två matcher i NHL. Förstavalet från draften i somras, Jake Bean, bör skickas tillbaka till Calgary i WHL.
Forwards:
Carolina var ett av de sämre lagen offensivt sett, och var endast ett av fyra lag som inte nådde upp till 200 mål (de andra var Toronto, Vancouver och New Jersey). Laget skapade relativt bra med chanser, men spelarna var väldigt ineffektiva och detta är något som behöver förbättras under kommande säsong. Det finns ett par nya namn på forwardssidan som förhoppningsvis kan hjälpa till med målskyttet.
Den bäste målskytten i dagens Carolina är Jeff Skinner. Han blev bäste målskytt i fjol när han snuddade på 30 mål för tredje gången i karriären, men han slutade till slut på 28 mål. Han har kanske inte fått den utvecklingen man trodde efter hans succésäsong säsongen 2010-11, när han belönades med Calder Trophy som årets rookie, men han är fortfarande en väldigt duktig spelare. Snabb, med ett otroligt bra skott. Kan ibland bli lite väl självisk med pucken och försöka göra lite för mycket själv. Hamnar ibland i otroliga formtoppar när han öser in mål under en kort period, skulle nog kunna bli lite jämnare i sitt målskytte. Myten att han är skadad ofta hänger vidare, han har endast missat sexton matcher under de tre senaste säsongerna, och han spelade alla matcher förra året. Blir helt klart en nyckelspelare i år igen, speciellt när han blir en ledarfigur när Eric Staal har lämnat.
En kedjekamrat till honom blir troligen Victor Rask, som fick sitt stora genombrott förra året. Efter att ha gjort fullt godkända 33 poäng som rookie, så tog han ett stort steg framåt och gjorde hela 48 poäng, varav 21 mål. Under sommaren belönades han av Francis med ett nytt och stort kontrakt, värt $4 miljoner per år under sex säsonger. Han tog verkligen chansen som öppnade sig som förstacenter när Staal blev trejdad, och även om han kanske inte är en optimal förstacenter så gör han inte bort sig på positionen. En duktig tvåvägscenter, som kan spela i alla situationer. Hade bra kemi med Skinner och förhoppningsvis är det något som fortsätter, eller till och med kan utvecklas.
Det verkar som att tredje länken i kedjan kommer bli nyförvärvet Lee Stempniak. Han hade ett ganska spännande fjolår, då han kom till New Jersey på try-out, och lyckades få ett kontrakt inför säsongen. Då imponerade han så pass mycket att Boston var villiga att lägga två draftval för att få in honom vid trading deadline. Det blev ingen succé i Boston, men totalt blev det 51 poäng för Stempniak, som nu kommer till sin tionde NHL-klubb. Ett bra skott, och kommer få chansen i powerplay att göra sina mål.
Jordan Staal är, otroligt nog, den enda Staal kvar i organisationen. Det var troligen en lite tuffare period för honom just när Eric blev bortbytt till Rangers, men faktum är att han gjorde sin bästa säsong under sina år i Carolina, och han nådde nästan till personbästat på 50 poäng (48). Om man lägger till hans utmärkta defensiva spel, som tillhör ett av ligans bästa, så tycker jag nog att han inte är så överbetald som många vill få det. Lyckades få en bra kemi med Nestrasil och Nordström, och troligen inleder dessa tillsammans i en kedja. Jordan är väl den som konkurrerar med Faulk om att bli kapten i detta nu.
Andrej Nestrasil har spelat hyggligt sedan han kom via waiver från Detroit för två år sedan, men han drabbades av en allvarlig skada under andra halvan av säsongen, som avslutade hans säsong i förtid. Det gjorde att han slutade på 55 matcher och 23 poäng. En storväxt spelare (190cm) som använder sin kropp fint när han täcker pucken. Skulle nog kunna bli lite mer effektiv, speciellt när kedjan han spelar med har pucken så pass mycket i offensiv zon som dom har.
Joakim Nordström kom till laget i september förra året, i en trejd där Kris Versteeg också anlände. Han gjorde sin första hela säsong, och gjorde helt godkända 24 poäng. Han utnyttjade sin snabbhet på ett bra sätt, och matchade bra tillsammans med Jordan Staal i penalty kill. Frågan är om han har tillräckligt hög kvalité att öka så värst mycket mer i poängskörden, och risken finns att han kan ramla ner till en fjärdekedja om de under honom i hierarkin spelar bra. Men han lär inleda tillsammans med Nestrasil och Staal.
En spelare som man hade stora förhoppningar på var Elias Lindholm, men tyvärr tog han inte det klivet många hoppades att han skulle göra. Speciellt starten var katastrofal, då han endast gjorde två poäng på första tjugo matcherna. Till slut blev det 39 poäng för andra året i rad, men hans målskörd minskade från 17 mål till 11, något som var en besvikelse. I år krävs det att han visar varför han gick som #5 i draften, och jag skulle gärna se att han får ihop 50 poäng. Kapaciteten finns där, men Elias har inte riktigt lyckats få ihop alla delar till något riktigt bra. Han har även skiftat mellan att spela center och spela på kanten, vilket inte underlättar. I år lär han dock få oerhört intressanta kedjekamrater, i alla fall till att börja med.
I juni kom nyheten att Francis hade gjort en trade med Chicago, där bland annat Teuvo Teräväinen tillkom till laget. Nyheten kom lite från ingenstans, men det är en otroligt spännande spelare som kommer få chansen att explodera i Canes. Ett tidigare förstaval (#18 2012) som efter att ha presterat både i Liiga med Jokerit och var turneringens MVP i JVM 2014, där Finland tog guld, har spenderat de två senaste åren i Chicagos organisation. Förra säsongen blev det 35 poäng på 78 matcher, men han har haft svårt att ta en plats i Chicagos topp-sex, vilket inte är konstigt med de spelarna Blackhawks har. Nu kommer han få en stor roll i offensiven, vilket lär kunna underlätta poängproduktionen. Oerhört teknisk och spelskicklig, något Carolina skriker efter, och speciellt lär hans egenskaper komma väl till pass i powerplay. En spelare att hålla koll på i år.
Den kanske mest spännande spelaren att hålla ögonen på i år är Sebastian Aho. Finnen, som blev vald i andrarundan i 2015 års draft, hade en succésäsong förra året. Han gjorde PPG i Kärpät i finska ligan (45 poäng på 45 matcher), var oerhört bra i JVM med Laine och Puljujärvi där han gjorde 14 poäng på sju matcher, uttagen till VM där det blev sju poäng och till slut blev det spel i World Cup med Finland i september. Och killen fyllde 19 i juli. Att det finns förväntningar är förståeligt, men jag hoppas att pressen inte blir för stor på honom. Det lär säkerligen vara en liten omställning för honom att börja spela i NHL, speciellt med antalet matcher under grundserien. Men han har alla chanser att bli en stjärna i ligan om några år. Ganska liten till växten, men smart, snabb och duktig åt båda håll. Peters har sagt att det mycket väl kan bli en kedja med Teräväinen – Aho – Lindholm till att börja med.
Jay McClement är en av lagets veteraner, och han går in på sista året på kontraktet. Han har tidigare varit en duktig defensiv center, som gjort ett bra jobb i penalty kill, men det senaste året har hans fancy stats-siffror gått neråt och troligen blir det sista året i Carolina för honom. Fortfarande en duktig tekare. Viktor Stålberg är ny för i år, och han bör bli en nyttig spelare i de lägre kedjorna. Dessutom har han kapaciteten att gå upp i kedjorna under en kortare period. Bryan Bickell kom till laget i trejden som tog Teräväinen till laget, och det var mest Bickells (dåliga) kontrakt som gjorde trejden möjlig från början. Men han kan fortfarande tillföra något till laget, och en plats i fjärdekedjan är fullt rimlig. Dessutom blir han nog en bra kille i omklädningsrummet, och han sitter på välbehövlig erfarenhet för detta unga lag.
Några andra spännande spelare som finns tillgängliga är Phil Di Giuseppe, som gjorde ett bra jobb under förra året när han flyttades upp, men som kanske ska få börja i AHL och flyttas upp vid skador. Brock McGinn gjorde mål i sitt första byte i NHL, men såg ganska lost ut under stora delar av hans tid i NHL, och bör få en ledarroll i AHL först innan han får mer speltid i NHL. Derek Ryan gjorde det bra under hans korta period i Canes, och han är ett alternativ i rollen som fjärdecenter. Julien Gauthier valdes i förstarundan i årets draft, men bör spendera ett år till i Val d’Or i QMJHL. Raffi Torres är i laget på en PTO, men förhoppningsvis släpps han snart. Sedan finns lite wild cards som Sergey Tolchinsky, Andrew Poturalski och Brody Sutter.
---
Nyckelspelare:
Justin Faulk, Jeff Skinner, Jordan Staal
Nyförvärv:
Teuvo Teräväinen – Från Chicago Blackhawks - Trade
Bryan Bickell – Från Chicago Blackhawks – Trade
Lee Stempniak – Från Boston Bruins – Free Agent
Viktor Stålberg – Från New York Rangers – Free Agent
Matt Tennyson – Från San Jose Sharks – Free Agent
Andrew Miller – Från Edmonton Oilers – Free Agent
Michael Leighton – Från Chicago Blackhawks – Free Agent
Raffi Torres – Från Toronto Maple Leafs - PTO
Förluster:
Riley Nash – Till Boston Bruins – Free Agent
Chris Terry – Till Montreal Canadiens – Free Agent
James Wisniewski – Okänt – Utköpt
Michal Jordán – Okänt – Free Agent
Svenskar:
Eddie Läck, Victor Rask, Elias Lindholm, Joakim Nordström, Viktor Stålberg, Lucas Wallmark, Erik Karlsson
Coach:
Bill Peters
Preliminär laguppställning:
Jeff Skinner – Victor Rask – Lee Stempniak
Andrej Nestrasil – Jordan Staal – Joakim Nordström
Teuvo Teräväinen – Sebastian Aho – Elias Lindholm
Bryan Bickell – Jay McClement – Viktor Stålberg
Jaccob Slavin – Justin Faulk
Ron Hainsey – Brett Pesce
Noah Hanifin – Ryan Murphy
Cam Ward (Eddie Läck)
Andra notabla spelare: Matt Tennyson, Trevor Carrick, Haydn Fleury, Roland McKeown, Phil Di Giuseppe, Brock McGinn, Brendan Woods, Derek Ryan, Sergey Tolchinsky
---
Bästa nyförvärvet: Teuvo Teräväinen
Fick aldrig riktigt chansen bland stjärnorna i Chicago. Här lär han få alla chanser att få ut sin potential. Kan mycket väl bli en attraktion.
Värsta förlusten: Riley Nash
De spelare som försvann under sommaren var väl inga nyckelspelare direkt, men man visste vad man fick av Riley Nash. Ett stabilt tvåvägsspel plus 20-30 poäng.
Årets poängkung: Jeff Skinner
Eric Staal, som prenumererat på denna utmärkelse de senaste åren, är inte kvar, och frågan är då vem som ska ta över tronen? Mitt tips är kvar på Skinner, som blev poängbäst förra säsongen, och med Rask och Stempniak kan han mycket väl öka poängskörden ytterligare.
Årets nykomling: Sebastian Aho
Inget snack här. Ända sedan man såg honom spela i JVM har man mest gått och väntat på att han skulle komma till NHL. En stortalang.
Årets genombrott: Jaccob Slavin
Slavin gjorde en riktigt bra säsong för en rookie, men han är fortfarande lite av en doldis runt om i ligan. Detta blir året han slår igenom på riktigt och får sin rättmätiga uppskattning.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Metropolitan Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Carolina Hurricanes
8. Columbus Blue Jackets
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
