SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 8. Carolina Hurricanes
Så var vi här igen, i september och i väntan på en ny säsong. Man känner suget stiga för varje dag som går, tänker på potentiella kedjeformationer och kanske vem som ska få det där stora genombrottet i år. Och slutspel, det är ju den stora drömmen. Tyvärr, för Carolina, får man nog vänta någon säsong till på playoff.
Om vi snurrar tillbaka klockan ett år, så var det ett lag och en organisation som hade genomgått stora förändringar under sommaren. Jim Rutherford ut, Ron Francis in som General Manager. Kirk Muller ut, Bill Peters in som head coach. Det blåste nya, positiva vindar och kanske kunde laget i alla fall utmana om slutspelsplatserna ett tag in i mars, det var förhoppningen.
Det hoppet försvann ganska snabbt. I första träningsmatchen bryter Jordan Staal benet, som gör att han missar halva säsongen. Och under oktober månad lyckas man inte vinna en enda match, vilket gör att man redan är hopplöst efter. Kräftgången fortsätter, och när man går in på 2015 är man bland de sista i ligan, och istället för slutspel så börjar man spåna på vilka spelare man kan få i draften i sommar.
Dock rycker laget upp sig under andra halvan av säsongen, kanske med lite hjälp av en comebackande Jordan Staal. Känslan var att Bill Peters system satte sig ju längre säsongen gick, och det var inte i många matcher under våren där laget var helt chanslöst. Dessutom fick laget ordning på det bedrövliga spelet i både power play och penalty kill, där man varit helt bedrövliga de senaste säsongerna.
Spelarmässigt fanns det både positiva och negativa delar att plocka ut. Bland de positiva finns bland andra Justin Faulk, som tog flera kliv under säsongen och öste in poäng från sin backplats. Elias Lindholm utvecklade mycket av sitt spel och dubblade nästan sin poängskörd från rookiesäsongen, medan Viktor Rask kom nästan från ingenstans och gjorde succé. I andra änden fanns Eric Staal, som ofta såg håglös ut och gjorde sitt sämsta år poängmässigt sedan hans rookiesäsong. Jeff Skinner hade en svag säsong sett till hans kapacitet, medan Alexander Semin oftast var en katastrof.
I draften lyckas Canes plocka den amerikanske backen Noah Hanifin, som av många ses som en framtida franchiseback. Under drafthelgen genomförde Francis även två trader. Den ena tog Eddie Läck från Vancouver till Carolina, i utbyte mot två draftval. Sedan skickade man iväg Anton Khudobin till Anaheim, och tillbaka kom backen James Wisniewski. Två bra trader av Francis, som bättrade på laget.
Dagen innan free agencyn började kom nyheten att Carolina köper ut Alexander Semin från sitt kontrakt, där det var tre år kvar. Beslutet kom som en överraskning, men Semin hade haft ett tufft år och inte riktigt passat in i Peters system, och istället för att försöka köra vidare med honom tog man beslutet att köpa ut honom och gå vidare, och det kan jag köpa att man gjorde.
Under själva free agencyn var Canes väldigt anonyma, man skrev kontrakt med några av sina egna RFA's och tog in T.J Hensick, som troligen ska hjälpa Charlotte i AHL. Ett spännande nyförvärv är dock Derek Ryan, som vann poängligan i SHL under föregående säsong med Örebro. Dessutom blev han utsedd till bäste forward och MVP. Det kommer bli spännande att se om han kan ta en plats i NHL, även om han troligen får börja i AHL.
I september utnyttjade Francis Chicagos cap-situation, och plockade in Kris Versteeg och Joakim Nordström plus ett draftval för i princip ingenting. Detta bättrar på Canes svaga topp-6, och breddar även laget något. Francis ska ha cred för att han lyckas förbättra laget utan att slänga iväg massa draftval eller prospects, något som föregångaren var förhållandevis pigg på.
Denna säsong är även det sista året på kontraktet för både Cam Ward och lagkaptenen Eric Staal, och det kommer bli otroligt intressant hur både Francis och de båda spelarna hanterar situationen under året. Båda är omtyckta i organisationen, men sitter på för höga löner och karriären börjar gå nedåt, speciellt för Ward som har haft skadeproblem de senaste åren. Francis har visat att han inte slänger pengar omkring sig och att han även kan ta obekväma beslut, så det är inte alls självklart att Ward eller Staal kommer få förlängt kontrakt.
Att Carolina tippas i botten i år igen är inte alls konstigt, inte med den trenden som laget haft de senaste åren. Men visst finns det hopp, och Peters är en noggrann tränare som säkerligen kan lyfta laget till nya höjder. Och det finns många lag som gått från botten till toppen på kort tid, så jag hoppas på slutspel. Hoppet är väl det sista som överger en?
Målvakter:
Cam Ward har varit den målvakt som laget stått och fallit med sedan Stanley Cup-segern 2006, och under de första åren var han en topp-10 målvakt i ligan. Men under de senare åren har skador och ojämnt spel alltmer förknippats med honom, och man vet aldrig riktigt vilken Cam Ward som man får nuförtiden. Han har inte riktigt samma snabbhet i kroppen, även om han fortfarande kan göra otroliga räddningar emellanåt. Fjolåret var bättre än de två tidigare säsongerna, men det är fortfarande lite för dåligt. Detta är det sista året på kontraktet för Ward, och det är ännu oklart hur framtiden ser ut för honom, om den kommer vara i Carolina. Han kommer alltid vara en hjälte i Raleigh för hans insatser för snart tio år sen, men någon gång måste man gå vidare.
Hans nya konkurrent om målvaktsposten är Eddie Läck, senast i Vancouver. Han har aldrig haft en riktig chans att vara förstemålvakt där, efter att ha tampats med först Roberto Luongo och sedan Ryan Miller om speltiden. Under fjolåret fick han dock möjligheten när Miller blev skadad, och han var en bidragande del i att Vancouver lyckades ta sig till slutspel. I Carolina kommer han få alla möjligheter att ta förstaspaden, och imponerar han kommer Francis troligen lägga fram ett kontraktsförslag till honom. Läck är en storväxt målvakt, som är väldigt kvick och har en bra plockhandske, det är dock fortfarande oklart hur han kan hantera mycket speltid.
Bakom dessa i AHL finns veteranen Drew MacIntyre, nye finländaren Rasmus Tirronen och unge Daniel Altshuller. MacIntyre stod huvuddelen av matcherna i Charlotte förra säsongen och gjorde det helt okej. Han är en rutinerad målvakt som vid skador eller annat kan hoppa in i NHL i ett par matcher utan att göra bort sig. Tirronen kommer närmast från Merrimack College, där han varit under några år. Han är 24 år, men fortfarande relativt oprövad, så han kommer få tid på sig att utvecklas i lugn och ro. Altshuller hade ett tufft första seniorår i fjol, och bör starta säsongen i ECHL, för att därifrån ta nästa steg uppåt i utvecklingen.
I systemet finns och talangfulle Alex Nedeljkovic, som kommer spela i Flint (OHL), samt Callum Booth, som spelar i Quebéc (QMJHL). Nedeljkovic blev utsedd till OHLs bäste målvakt säsongen 13/14, och valdes i andrarundan 2014. Han är en kandidat till att stå i USAs JVM-lag i vinter. Booth draftades i tredjerundan i somras, och kommer troligen vara förstemålvakt i år i Quebéc, men ingen av dessa två kommer vara i närheten av NHL på troligen några år.
Backar:
Det stora namnet på backsidan är självklart Justin Faulk, som föregående säsong närmade sig NHLs bästa backar med stormsteg. 49 poäng, varav 15 mål, var otroligt imponerande och han tog över poängrekordet för backar under en säsong i Carolina (tidigare hade Joni Pitkänen det, på 46 poäng). Faulk spelar i alla situationer och ligger runt 25 minuter per match. Han är inte så lång, men väger uppemot 100 kilo och är otroligt stark runt egen kasse. Han är oerhört puckskicklig och hans slagskott är otroligt bra, vilket man såg flertalet gånger föregående år. Fortfarande är han lite ojämn, och kan göra lite sämre matcher ibland, men han är fortfarande bara 23 år, vilket man lätt glömmer. Att han sitter på ett relativt billigt kontrakt ($4,833,333) till 2020 är riktigt glädjande, sett vad man får tillbaka. Jag kan verkligen se en framtida kapten i Faulk.
Nye James Wisniewski bör ha en positiv inverkan, både på och utanför isen. Wisniewski, som kom i en trade vid draften för Anton Khudobin, är en duktig offensiv back, som kommer hjälpa till att avlasta Faulk i spelet i powerplay. Vissa brister finns väl kanske i egen zon där han kan göra lite väl enkla misstag. Han gjorde det bra i Columbus, innan han byttes bort till Anaheim vid trade deadline, och där hade han det tuffare och var ofta bänkad. Utanför isen bör han funka bra som en mentor till de unga backarna som är på väg upp, vilket är utmärkt och Wisniewski ska vara omtyckt i omklädningsrummet.
Den kanske mest spännande spelaren av dom alla är förmodligen Noah Hanifin, som valdes som nummer fem i sommarens draft. Han ses som en av de största backtalangerna i världen, och för alla Carolina-fans kändes det som jackpott när han fanns tillgänglig vid nummer fem. Han kommer närmast från spel på Boston College, där han gjorde 23 poäng på 37 matcher. Bra storlek, men otroligt snabb på skridskorna och puckskicklig. Många har jämfört honom med Los Angeles Drew Doughty, och blir han så bra är det bara att tacka och ta emot. Frågan är om han får inleda i AHL eller om han kör direkt i NHL, men han kommer troligen spendera stora delar av säsongen i NHL.
Två rutinerade herrar finns i Ron Hainsey och John-Michael Liles, båda 34 år. Hainsey, som gör sin tredje säsong i Carolina, är en "stay-at-home"-back, som är pålitlig i egen zon och hängivet blockerar så många skott han kan. Man kan inte förvänta sig mycket offensivt, men några puckar brukar smita in för Hainsey. Liles har sina styrkor offensivt, han brukar ofta försöka följa med upp i anfallen för att delta i offensiv zon. Ganska liten och snabb, men kan ha problem med storväxta forwards, och inte den bästa i egen zon. Detta är Liles sista år, och troligen så lämnar han när kontraktet går ut.
Carolinas förstaval i draften 2011, Ryan Murphy, har väldigt mycket hockey i sig, men han har fortfarande inte lyckats få ut det i NHL. Han har en oerhört fin skridskoåkning och han kan skapa målchanser helt på egen hand genom att bara åka upp med pucken över hela planen, men han har svårt att lyckas sätta lagkamraterna i spel ofta. Dessutom har han haft det otroligt svårt i egen zon, där han ofta tar felbeslut och blir flyttad på ganska enkelt. Med tanke på alla backprospects som är på väg upp så börjar tiden bli knapp för Murphy, tar han chansen han har nu eller måste han kanske byta lag för att få ut all kapacitet som finns inom honom?
Michal Jordán fick ungefär halva förra säsongen, och gjorde inte bort sig på något sätt. En stabil back bakåt, som inte direkt är den som kommer hota framåt. En bra sjätte/sjundeback helt enkelt. Sedan finns också Haydn Fleury, som Carolina valde som #7 i draften 2014. Han spelade förra året i Red Deer i WHL, och ska ha utvecklat sitt spel i egen zon under säsongen. Han kommer få visa vad han kan under träningslägret, och om han inte får plats kommer han få spela ytterligare ett år i Red Deer, som är värd för Memorial Cup i år. Dessutom bör Fleury få en nyckelroll i Kanadas JVM-lag om han blir tillgänglig för det.
Trevor Carrick, Brett Pesce och Jaccob Slavin är tre intressanta backar att hålla koll på. Carrick spelade förra året i Charlotte, och han gjorde fina 32 poäng på 76 matcher. Han är inte heller oäven för att ta en fight och står upp för sina lagkamrater. Både Pesce och Slavin kommer närmast från college, och kommer inleda i AHL för att känna på spelet på seniornivå. Men jag är inte förvånad om alla tre är ordinarie i NHL inom några säsonger.
Tyler Ganly, Keegan Lowe och Rasmus Rissanen finns också tillgängliga i AHL, men de är nog steget längre ner än ovanstående herrar i systemet, även om Rissanen fick prova på NHL förra säsongen.
Forwards:
Är detta den viktigaste säsongen hittills för Eric Staal? Efter ett par svagare säsonger så står han nu inför sista året på kontraktet, och det är oklart hur framtiden kommer se ut. Får han nytt kontrakt, lämnar han eller byts han kanske bort vid trade deadline? Det kommer onekligen bli intressant att se hur kaptenen hanterar situationen. När han är som bäst är han en otroligt bra powerforward, som nästan är ostoppbar och kan göra mål på alla möjliga sätt. Dock har man inte sett den sidan av Staal så ofta de senaste åren, utan emellanåt har det varit en ganska oinspirerad kapten, som ofta glidit runt på isen och dragit på sig många onödiga utvisningar. Upp till bevis nu, kapten!
Yngre brorsan Jordan Staal har inte riktigt nått upp till förväntningarna han hade på sig när han kom från Pittsburgh. Ingen kan klaga på den defensiva aspekten, han är en av ligans bästa på den punkten, och han är oerhört svår att ta pucken ifrån, han har otroligt bra possession-statistik. Dock önskar sig många lite mer offensiv produktion, han borde kunna ligga runt 50 poäng eller mer som han har gjort tidigare i Pittsburgh. Han hämmandes föregående säsongen av sitt brutna ben som han ådrog sig i en träningsmatch, men nu ska han vara i toppform och förhoppningsvis lyckas han få in lite mer poäng. Annars vet man alltid vad man får av Jordan rent spelmässigt. Kanske får chansen att spela center i förstakedjan, med Eric bredvid sig.
Målskyttet var kanske Carolinas största problem under förra säsongen, och en av de som ska göra målen är Jeff Skinner. Skinners fjolår var inte bra alls, endast 31 poäng (varav 18 mål), och några gånger petad av Peters, för att det defensiva arbetet inte var bra nog. Det är något som han förhoppningsvis utvecklar, det är lätt att glömma att han bara är 23 år ännu. Han har två säsonger med 30 mål eller mer, och Carolina behöver verkligen en målskytt i dessa tider. En snabb skridskoåkare, med ett blixtrande skott som han gärna avfyrar. Behöver dock hålla upp huvudet lite mer, då han ibland kan åka på rejäla tacklingar av motståndarbackar. Kan också falla lätt och vara gnällig emellanåt.
Elias Lindholm var ett av de positiva ämnena förra året. Man såg verkligen att han hade tagit rejäla kliv sedan debutsäsongen, och han dubblade nästan poängskörden. Dessutom fick han chansen i VM, där han gjorde ett par stabila insatser. Man såg hans intelligens redan första året, att han har en otroligt bred repertoar. Men man såg också att han tog för sig betydligt mer och byggt på sig lite muskler, han var inte alls lika lätt att flytta på och ta pucken ifrån som tidigare. Man ser potentialen han har i sig, och han skrev nu innan säsongen på ett nytt avtal fram till 2018, vilket gör att han inte behöver fokusera på det. Fortfarande oklart hur Peters vill använda honom, om han ska vara center eller winger, men troligen får han starta som winger.
Victor Rask sågs inte ens som en NHL-spelare vid den här tiden ifjol, men en bra rookieturnering i Traverse City och skadan på Jordan Staal öppnade dörren för leksingen, som tackade och tog emot. 33 poäng betydde en tiondeplats i poängligan för rookies, och faktiskt fyra i Carolinas interna poängliga. Men inte bara poängmässigt var han bra, Peters litade mycket på Rask och han fick ta viktiga tekningar i egen zon och han matchades även mot motståndarnas bästa spelare. Han kommer vara antingen andracenter eller tredjecenter, beroende på hur Peters vill formera Jordan och Eric Staal.
Rundar av topp-6 kanske nyförvärvet Kris Versteeg gör. Kanadensaren, som kom precis innan träningslägret från Chicago, är en förhållandevis liten forward som kommer få chansen att leverera i laget. Han har kapacitet att ligga runt 20 mål och 50 poäng, om han får ut maximalt av sin kapacitet. Versteeg bör få chansen i någon av toppkedjorna, med tanke på Carolinas svaga forwardsbesättning. Ett välkommet tillskott till laget.
Nathan Gerbe spelar betydligt större än vad han är. Aldrig rädd för att ge sig in i tuffa ytor, och om någon ger sig på honom så ger han tillbaka. Otroligt snabb på skridskorna, och brukar hamna runt 25 poäng per säsong. Andrej Nestrasil plockades upp på waiver från Detroit under säsongen, och visade lite glimtar av vad han kan göra. Hans storlek är behövlig, och kan också briljera med pucken. Fick ett tvåårskontrakt i somras av Francis.
Två spelare som kommer husera i fjärdekedjan är Brad Malone och Jay McClement, som gjorde det mycket bra ifjol. Malone såg helt värdelös ut första halvan av säsongen, men efter nyår så hände något och Malone började både göra lite poäng plus att han gjorde det han ska göra, det vill säga ge energi med laget genom hårt spel. McClement har alltid varit en stabil pjäs i defensiven, speciellt i penalty kill, och han bidrog säkerligen till att Carolinas PK sköt i höjden jämfört med tidigare. Var eftertraktad vid trade deadline, men istället valde Francis att förlänga med honom.
Två spelare jag kommer hålla extra koll på är Derek Ryan och Sergey Tolchinsky. Ryan kommer närmast från Örebro, där han vann poängligan och blev utsedd till bästa forward plus MVP. Det kommer bli spännande om han kan göra avtryck direkt eller om han behöver en inspelningstid, han bör få börja i Charlotte, men man vet aldrig. Han har haft Bill Peters tidigare, i Spokane. Tolchinsky kommer från OHL och Sault St.Marie, där han har gjort över 90 poäng vardera de senaste två säsongerna. Väldigt kort, men en otroligt smart spelare med otrolig klubbteknik. Man är lite orolig för hur han kommer klara möta stora backar, och kanske får börja med lite AHL-spel, men det är en otrolig talang som jag hoppas får chansen att visa vad han går för.
Riley Nash är en hyfsad spelare, kan spela lite varstans i de lägre kedjorna, men kommer in märkas av nämnvärt. Joakim Nordström bör få chansen att visa upp sig i någon av bottenkedjorna, bör kunna passa in bra där. Zach Boychuk har alltid levererat på AHL-nivå, men aldrig klarat att få ut det i NHL, lite sista chansen för honom nu innan tåget går. Chris Terry är även det en spelare som levererar bra i AHL, och dessutom är straffspecialist, men är för dålig för att få en framskjuten roll i NHL. Brock McGinn och Phil Di Guiseppe är två talanger som har en säsong i Charlotte i bältet, och det är inte otroligt att de kan få chansen vid skadeproblem eller dylikt. Andra spelare som finns tillgängliga är Lucas Wallmark (kan eventuellt lämna för spel i Luleå), Erik Karlsson, Brendan Woods.
---
Nyckelspelare:
Justin Faulk, Eric Staal, Jeff Skinner
Nyförvärv:
Derek Ryan - Örebro - Free agent
Eddie Läck - Vancouver - Trade
James Wisniewski - Anaheim - Trade
T.J Hensick - Hamilton - Free agent
Kris Versteeg - Chicago - Trade
Joakim Nordström - Chicago - Trade
Förluster:
Anton Khudobin - Anaheim - Trade
Alexander Semin - Montreal - Utköpt
Ben Holmstrom - New York Islanders - Free agent
Patrick Dwyer - Arizona Coyotes - Tryout
Brett Bellemore - klubb ej klar (PTO hos Rangers) - Free agent
Jake Massie - Chicago - Trade
Dennis Robertson - Chicago - Trade
Svenskar:
Elias Lindholm, Viktor Rask, Eddie Läck, Joakim Nordström, Lucas Wallmark, Erik Karlsson
Coach:
Bill Peters
Preliminär laguppställning:
Eric Staal - Jordan Staal - Elias Lindholm
Jeff Skinner - Victor Rask - Kris Versteeg
Nathan Gerbe - Riley Nash - Andrej Nestrasil
Brad Malone - Jay McClement - Joakim Nordström
Ron Hainsey - Justin Faulk
Noah Hanifin - James Wisniewski
John-Michael Liles - Ryan Murphy
Cam Ward - Eddie Läck
Andra notabla spelare: Drew MacIntyre, Michal Jordán, Haydn Fleury, Trevor Carrick, Brett Pesce, Jaccob Slavin, Derek Ryan, Brock McGinn, Sergey Tolchinsky, Phil Di Giuseppe, Brendan Woods, Zach Boychuk, Chris Terry, Lucas Wallmark, Erik Karlsson
---
Bästa nyförvärvet: Eddie Läck
Jämnt skägg mellan Läck och Wisniewski, men eftersom Eddie Läck har potentialen att ta över förstaspaden från Cam Ward både denna säsong och för framtiden så väljer jag honom. Khudobin hade inte heller någon vidare säsong och Läck bör kunna ge laget fler vinster och stabilare spel.
Värsta förlusten: Alexander Semin
Visst, sista säsongen var ingen succé, och man är glad över att slippa hans kontrakt som var alldeles för långt och dyrt. Men samtidigt minns man hans första säsong och vilka briljanta stunder han kunde ge oss. Synd att det inte fungerande, men bara att vända blad och börja på en ny kula.
Årets poängkung: Eric Staal
Kan inte ens minnas senaste gången någon annan än Eric Staal vann Carolinas interna poängliga, och det bör han göra nu med. Spelar i alla situationer och även om han kanske inte kommer upp i samma poängantal som för några år sen bör han vinna ganska lätt.
Årets nykomling: Noah Hanifin
Den otroligt talangfulle backen är efterlängtad i Carolina, som i princip aldrig haft en franchiseback. Hanifin har alla verktyg för att bli det, och han kommer få chansen att få ur all potential i Carolina. Kommer troligtvis vara en nyckelspelare inom några år.
Årets genombrott: Elias Lindholm
Lindholm tog ett stort steg redan förra året, när han gick från 21 poäng till 39. I år lär han få en nyckelroll och vara en go-to player offensivt. Bli inte förvånade om han hamnar runt 50-60 poäng.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Metropolitan Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. Carolina Hurricanes
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
