TDL i Las Vegas
George McPhee hamnade plötsligt i en oväntad sits inför TDL.

TDL i Las Vegas

En smärre analys av Golden Knights första trade deadline i förberedelserna inför slutspelet 2018 och avrundningen av en askunge-säsong utan dess like.


Nej, det var ju aldrig tänkt att gå så här. Ingen kan bortse från att McPhee och styrelsens plan för Golden Knights närmsta framtid var att plocka in antingen dåliga kontrakt eller kortare kontrakt. Spelare man hoppades få till att producera för att sedan sälja vidare (Neal, Perron, Miller, m.m). Allt för att bunkra så många värdefulla draftval som möjligt. Vad man än vill påstå så skulle kärnan i laget aldrig på riktigt kunna utmana i ligan förrns efter ett par år, likt Ducks eller Predators. Gallant och spelarna ville däremot något annat.

Inför årets trade deadline så satt alltså expansionslaget Golden Knights i en rätt trevlig, men likväl knepig sits. Man leder sin egna konferens efter tre fjärdedelar spelade av säsongen. Man ligger tvåa totalt sätt i ligan, enbart två poäng efter laget som sägs ”springa” hem ligan och som de flesta ser som klara cup-favoriter. Två poäng före förra årets finalister Nashville, en organisation som många skulle hävda är en av NHL mest välmående. Och mer än tio poäng före win-now förespråkare som Penguins, Capitals och Sharks. Efter allt detta hur skulle Bill Foley och GM McPhee kunna ställa sig inför staden och spelarna och sälja bort de uppenbara varorna de hade inför deadlinen för en framtid som nu plötsligt redan var här.

Resultatet av allt blev att man plockade in tre nya spelare i truppen som förhoppningsvis ska stärka detta lagbygge, både på kort och lång sikt.
 
Först ut att anlända blev Ryan Reaves när han kom att bli en del i den trevägs-trade som skedde mellan Senators, Penguins och Golden Knights två dygn innan deadlinen slog till. Utöver den minst sagt omtalade spelaren så fick man också in ett draftval i årets fjärderunda från Penguins. I utbyte för detta så fick man själva ge ifrån sig Tobias Lindberg (som producerat 18 poäng under 50 AHL-matcher för Chicago Wolves) till Penguins, samtidigt som man behåller hela två miljoner dollar under de två år som återstår av Brassards femårskontrakt.

Det är ju rätt uppenbart vad ledningen i Golden Knights var ute efter i denna trade: fysisk. Något som har saknats i laget som spelare i den mer fysiska västra konferensen. Men hockeyn är under utveckling och frågan är om man verkligen behöver denna tillsats av muskler, än så länge pekar ju alla bevis i Vegas på motsatsen. Samtidigt så är ju slutspelshockey något helt annat än grundspelshockey. Att man också lyckades bredda sina val i de djupare draftrundorna ser jag heller inte som ett problem. Med god scouting och lite tur så kan man få tag på bra spelare även där. Just djupet i årets draft blev ju ännu viktigare nu när man vet vad som hände under deadline day.

Vad jag däremot inte gillar är de två miljonerna. Oklart hur mycket av capen som är verklig lön men om man hårdrar det lite så kan man ju säga att vi i år betalar 3,25 miljoner för Ryan Reaves på lån över slutspelet och nästa år betalar vi 2 miljoner för att göra Penguins till ett mer slagkraftigt lag. Samtidigt så var det cap-space och picks som vi hade att erbjuda så då får man också räkna med att ge upp lite.

Vi kan ju i alla fall konstatera att vi inte ger upp lika mycket som Penguins gjorde, för samma spelare, vid draften för ett år sedan.
 
Här hade man ju gärna sett ett annat svenskt backnamn som det pratades länge och intensivt om. Men det blev ingen Erik Karlsson utan en Philip Holm istället. Philip som under förra säsongen tog ett stort steg under sitt sista år i SHL med Växjö Lakers. En säsong som slutade med VM-spel och NHL-kontrakt med Canucks. Nu kom det att dröja med själva NHL-spelet för Philip som efter att ha gjort det riktigt bra i Utica Comets (29 poäng fördelat på 42 matcher) till slut fick göra sin debut mot just Golden Knights för bara några dygn sedan. En match som slutade med -2 efter 15 minuters istid. En prestation av Philip som trots allt lär ha imponerat ledningen för de gyllene riddarna som bara några dygn senare offrade den spelaren som mot alla odds höll nere lagets överpresterande skottprocent-statistik. Jag talar givetvis om Brendan Leipsic. En spelare man säkerligen offrade för att öppna upp en plats i forwardsledet för den nytillkomne Ryan Reaves.

Även om utbytet inte låter allt för sexigt så får man tänka att Leipsic trots allt fortfarande är relativt ung och var en point-per-gamespelare i Marlies under två säsonger innan Golden Knights valde specifikt honom i expansionsdraften i somras. Detta ger min ändå en känsla av att man, om Philip fortsätter att sköta sina kort rätt i AHL, är villiga på sikt satsa på vår svenske back. En känsla som assisterande GM Kelly McCrimmon bekräftar när han i officiella kanaler går ut med att man ska använda honom som en ”call-up defender” och utvärdera hans insatser inför nästa säsong.
 
När Erik Karlsson-drömmen kom att spricka så var GM McPhee snabb på luren till Detroit. Det logiska alternativet för att ersätta en kraschad Karlsson-affär i Detroit hade kanske vart Mike Green. Men McPhee misslyckades med att få med sig en högerskjutande pp-back från både Bytown och Motown, så istället stod han där med en vänsterhänt slovak på ett tre årskontrakt redo att anta sig en middle six-roll i Vegas.

Det är många som ställer sig tveksamma till denna deal. Tatar är en av de spelare som har fått bära något av ett hundhuvud de senaste säsongerna när Red Wings sakta men säkert har demonterats isär. Att man offrade något av deadlinens mest givmilda draftvals-paket hjälper knappast. Men vad gav man egentligen upp och vad fick man egentligen tillbaka. Man offrade årets första val, som efter säsongens framgångar trots allt kommer att bli ett sent val i draften. Sedan offrade man ett av de tre andrarundsval man sparat på sig inför draften 2019 och till slut offrade man också ett tredje val 2021. Ett pick så långt i framtiden så att det nästan bli oväsentligt.

Vad vi ficki utbyte är en middle-six forward som under de senaste tre säsongerna har vart en 20-måls-garant. Ett resultat han borde lyckas uppnå även i år. Som jag ser det får vi också in en ren ersättare för James Neal (som jag hoppas att vi låter en annan klubb betala ett alldeles för dyrt kontrakt till i sommar) som kan fylla hans sniper-roll i laget under de kommande tre säsongerna. Om Golden Knights under de kommande tre åren skulle utvecklas till det lag som de flesta trott inför säsongen, så är jag säker på att man kan skulle få rätt bra i utbyte för Tatar som en rentalspelare vid TDL 2020/2021. Samma år som hans nuvarande kontrakt går ut. Som sämst borde man få tillbaka sitt tredjeval som man nu offrade, kanske till och med från ett nu potentiellt starkare Red Wings. Utöver detta så spetsar vi till vår tredjekedja rätt markant med detta nyförvärv samtidigt som djupet vid potentiella slutspelsskavanker täcks upp på ett bättre sätt än vad som var möjligt tidigare.

Jag förstår oron kring traden men jag ser också logiken och möjligheterna.

---

Sammanfattningsvis så är jag ändå relativt nöjd med lagets första trade deadline under de förutsättningar man nu försatt sig i. Visst hade det vart otroligt häftigt att landa Karlsson men en sådan deal hade nog verkligen vingklippt vår framtid. Och det för en spelare som det saknades garantier för en mer långsiktig framtid med. Nu ser jag fram emot att följa utvecklingen hos de nya spelarna, för med Gallants galanta och tydliga ledarskap kan de flesta i gruppen nå oanade höjder.

”We're gonna play smart, we're gonna play hard, we're gonna play smart”.
Gerard Gallant summerar de taktiska förutsättningar efter TDL 2018.

David Baumgardt@Baumgardt7022018-02-27 18:04:00
Author

Fler artiklar om Vegas

En franchise med identitetskris