Tunga skador kan kosta Predators matchserien
Inför starten på matchserien mellan Predators och Blackhawks gick snacket kring Patrick Kanes medverkan eller ej. Detta blev dock verklighet för Blackhawks sedan han nu spelat i samtliga tre matcher under serien och gjort en del avtryck. Samtidigt har Nashville fått negativa nyheter då både Mike Fisher och Shea Weber hamnade på skadelistan. Sett över hela serien hittills har ändå Predators spelat rätt bra.
I match 1 spelade Predators en stark första period när man jagade bort Corey Crawford från kassen och Scott Darling fick ta över. Men sedan var det stopp. Dumma utvisningar i andra perioden och en spelsugen Patrick Kane, stärkte Blackhawks powerplay och man kom tillbaka till 3-3. Dock forcerade Predators i tredje perioden och i Sudden Death men där en omänsklig Scott Darling räddade Chicago. När Mike Fisher tidigare i andra perioden blev skadad föll en stark pusselbit och Chicago kunde tillslut, lite försmädligt och kanske lite i partiska ögon sett, oförtjänt vinna match 1 efter Duncan Keith’s avgörande mål.
Till andra matchen fick Mike Santorelli och Cody Franson chansen i laguppställningen och Predators fortsatte gasa på mot Corey Crawford, som trots allt fick starta efter Darlings bländande spel i första matchen. Predators spelade äntligen 60 minuters hockey och vek inte ner sig i period 2 som tidigare lite varit deras signum. Colin Wilson och Craig Smith briljerade där även Filip Forsberg fick göra sitt första slutspelsmål. Och trots att man fick spela utan Shea Weber i dryga 1 ½ period så vann man med klara 6-2 där tidigare nämnde Crawford fortsatte att vobbla.
Inför match tre kände man därför en viss optimism till fortsättningen i Webers frånvaro eftersom han inte riktigt lyckats leverera senaste tiden offensivt eller varit så noterbar överlag som man kan ha trott. Men hålen i laguppsättningen blev påtagliga då man förlorade mot Hawks med 2-4 i United Centre. Laviolette valde att spela Roman Josi extremt mycket och Webers ersättare blev Seth Jones. Detta gick inte allt för lysande då Jones blev mer placerad för en defensiv roll i matchen vilket han inte varit van med tidigare. Både Jones och Josi är skridskoskickliga backar som kan lyfta upp spelet från eget mål, men när båda sattes i samma formation brast det. Samtidigt stod Pekka Rinne för en mindre lyckad insats där han får ta på sig några av de mål som Blackhawks lyckades göra i match 3.
Vad händer då nu? Ja, Mike Fisher är fortfarande listad som day-to-day men förhoppningsvis kan han vara spelklar till fjärde matchen då Predators saknar fysiken på center positionen. Shea Weber åkte inte ens med till matcherna i Chicago och kommer då missa match nr 4. Detta är trots allt, ett enormt avbräck efter att ha sett match 3. Laviolette står för svåra beslut gällande backuppsättningen där det finns risk för omkastningar. Anton Volchenkov spelade inte 3:e matchen men jag har svårt att se hur han skulle roffa åt sig en plats då Bartley-Franson och Ekholm-Ellis funkade bra ihop i 2:a, respektive 3:e backpar. Det är framförallt Josi-Jones som brast i 3:e matchen, tillsammans med Pekka Rinne. Finländaren måste utan tvekan spela bättre och eventuell ”Darling-klass” för att Preds ska lyckas roffa åt sig en match i Chicago och få med sig 2-2 tillbaka till Bridgestone Arena. Match 4 blir därför vital för Predators fortsatte chans till avancemang då underläge 1-3 i serien känns orubbligt. Och efter att ha skådat 3:e matchen lutar det åt en omänsklig uppgift inför match 4. Det som samtidigt svider mest efter ha sett hur starka Chicago är på hemmaplan är OT förlusten i game 1 som kan, tillsammans med tunga skador, kosta Predators serien.
