Orca's Corner: #7 - Should I Stay or Should I Go?

Precis som under fjolåret så befinner sig Vancouver Canucks vid ett vägskäl inför trade deadline. Blir 2017 året då ledningen hittar förnuftet och säljer av de (begränsade) tillgångar man har, eller fortsätter man harva runt i ingenmansland?

Vancouver Canucks anno 2016-17 har spelat 60 av 82 matcher av NHL:s grundserie och man har inkasserat 58 sprakande poäng. Lagets record är som följer: 26-28-6 (Hemma: 18-9-3, Borta: 8-19-3) och man sportar stabila -30 i målskillnad. Därför är det kanske några som undrar varför det ens är en diskussion kring huruvida man bör sälja eller köpa vid årets trade deadline. Men NHL:s lönetak, dess halvdana trepoängsupplägg vid förlängning och en svag Western Conference gör att Vancouver faktiskt "bara" är 6 poäng ifrån en slutspelsplats. I fjol var laget i ungefär samma sits, och valde då att inte trejda sina stora UFA:s Dan Hamhuis eller Radim Vrbata, något som ledde till ramaskri bland supportrarna. Därför är årets TDL av extra intresse, då Canucks återigen befinner sig i ett vägskäl.

Vancouver har under trojkan Linden/Benning/Desjardins varit ett lag i svår identitetskris. Trots att hela världens hockeyfrälsta sett behovet av att bygga om från grunden efter åren som contender, så har Canucks i stället försökt ”retoola” snarare än rebuilda. Man har fortsatt jaga stora free agents (Loui Erikssons 36 miljoner säger hej) varje sommar och man har försökt hitta genvägar genom att byta till sig andra lags halvt misslyckade prospects (Baertschi, Granlund, Vey, Etem m.fl.) i ”rätt ålder” – ofta med draftval som betalmedel – för att skippa hundåren som en sann rebuilder. Denna strategi har lett till en slutspelsserie 2015 och ett topp 5-val i draften 2016 och en ständig frustration hos #TeamTank. Just nu parkerar man på plats 25 av 30 och verkar ämnat för ännu ett högt draftval – vilket skulle markera tredje gången på fyra säsonger där Canucks väljer topp 10 - Jake Virtanen, #6, 2014 och Olli Juolevi, #5, 2016 - i draften. Så varför denna motvilja att bygga om? Well, mycket av skulden bör läggas på en ägare som verkar leva för slutspelsintäkter och därmed pressar sin ledartrojka att jaga slutspel till varje pris. Resterande delar av skuld bör fördelas solidariskt bland den inkompetens som nämnda trojka visat upp, samt NHL:s vilja att skapa en mirage av jämnhet i ligan – vilket lett till lag som Canucks och Devils kan rocka -33 respektive -30 i målskillnad efter 60 omgångar och ändå känna doften av slutspelsjakt. Det är svårt att missa slutspelståget i dagens NHL, helt enkelt.

***
The players on the block (sort of)
Denna bloggare är helt på det klara med att Vancouver Canucks bör omfamna en fullskalig rebuild. Sedinarna närmar sig pensionen med stormsteg och laget har visat på alla tänkbara sätt att man är mil ifrån att vara en sann contender. Man har också relativt få prospects av rang, även om Juolevi, Boeser och Demko gärna används som argument för motsatsen. Jim Benning har även gjort några fina fynd i senare draftrundor, där särskilt Adam Gaudette utmärkt sig under säsongen. Även Jordan Subban förtjänar ett omnämnande efter att ha gjort 28 poäng på 45 matcher i AHL i år. Problemet för Canucks är att mer eller mindre alla andra 29 lag i NHL kan matcha den blågröna poolen. Man har inga framtida superstjärnor i sitt stall och på grund av sin iver efter slutspel så har man inte heller samlat på sig en hög med draftval inför årets draft, utan står i stället och stampar på fem val - att jämföra med Carolina som har sex val bara i draftens tre första rundor.

Den senaste tidens rapporter gör dock gällande att Vancouver kommer vara en säljare vid årets deadline, och de kort man har valt att spela ut är Ryan Miller, Alex Burrows och Jannik Hansen. För att säkerställa en viss neutralitet i min värdering av spelarna så har jag konsulterat Nic Lindberg (NL), ett Rangersfan, för att få en andra åsikt kring spelarnas värde.

Ryan Miller
2016-17: 37 GP - .917%, 2.61 GAA, 3 SO
Kontrakt: $6M/UFA, begränsad NTC (fem lag)
Möjliga destinationer: Ducks, Kings
Talar för en trade: Ryan Miller har svarat upp bra på Jacob Markströms starka decembermånad och erövrat kassen totalt. Veteranen har gjort en bra säsong och har den rutin och erfarenhet som är så viktig i ett slutspel. Miller har också fru och barn bosatta i Hollywood vilket öppnar för en flytt, även om spelaren själv har stor makt i frågan. Anaheim känns troligast, då Bernier inte övertygat som backup och John Gibson är day-to-day. Gibson har även begränsad erfarenhet av slutspelshockey.
Talar emot en trade: Målvaktsmarknaden är överbefolkad, som vanligt, och Ryan Miller kanske inte alls vill agera andraslips när han så bekvämt får starta ¾ av matcherna i Canucks. Det krävs nog att Canucks ålägger sig att betala hälften av den återstående lönen på Millers (feta) kontrakt – och att man tar på sig ett kontrakt i utbyte. Förslagsvis Jonathan Berniers.
Dealen: Ryan Miller (50% retained) för ett conditional 3rd/4th i 2017 års draft
NL: ”Miller har värde som en backup till en contender. Ett val i mellanrundorna – 3:e till 5:e – känns rimligt, beroende på övriga delar i traden”.

Jannik Hansen:
2016-17: 27 GP, 13P (6G, 7A)
Kontrakt: $2.5M över säsongen 2017-18, begränsad NTC (åtta lag)
Möjliga destinationer: Wild, Ducks
Talar för en trade: Jannik Hansen är snabb, laglojal och relativt poängfarlig. Dansken känns som en perfekt pusselbit för en contender som vill ha bredd. Hansen kan användas i special teams och särskilt hans fart är en eftertraktad egenskap. Sen att han kastade handskarna mot Nazem Kadri efter dennes propp på Daniel Sedin tidigare i år, med brutna revben, visar att dansken gör det mesta för sitt lag.
Talar emot en trade: Canucks motvilja att trejda honom, samt det faktum att Hansen inte är en UFA – utan är kontrakterad över nästa säsong också. Om än till en förmånlig cap hit. Kruxet är att Hansen kommer behöva skyddas i expansionsdraften alternativt göras tillgänglig i densamma.
Dealen: Idag läckte det på Twitter att Minnesota Wild och Anaheim Ducks är de lag som är hetast på Hansen. Man kan förstå varför, men Canucks bör hålla huvudet kallt – för Hansen kommer generera mer intresse. Canucks bör kräva minst ett val i första- eller andrarundan. Ett sent val i andrarundan bör också kunna kompletteras med en duglig spelare, modell "hyfsat ung".
NL: ”Hansen är en användbar spelare. Men Canucks bör vara nöjda med en något yngre spelare som kan husera i bottom six, samt ett tredjeval. Mer är jag inte beredd att betala”.

Alex Burrows
2016-17: 54 GP, 20P (9G,11A)
Kontrakt: $4.5M/UFA, NTC
Möjlig destination: Rangers, Oilers, Blue Jackets, Habs
Talar för en trade: Alex Burrows är en slutspelsräv och har hittat tillbaka till en duglig nivå efter några tyngre säsonger. Tillsammans med Bo Horvat och Sven Baertschi har han format Canucks bästa kedja de senaste månaderna och han har även gedigen slutspelsrutin. Burrows retar även gallfeber på sina motståndare (fråga Robin Lehner), vilket alltid uppskattas.
Talar emot en trade: Hur mycket av Burrows renässans bör tillskrivas Bo Horvat? Burr har även en relativt hög cap hit, och det krävs nog att Canucks åtar sig att betala en del av återstående kontrakt. Burrows har också bara spelat för Canucks i NHL, och hans resa till ligan var både lång och krokig, och det är långt ifrån säkert att han väljer att waiva sin NTC.
NL: ”Ryktet som gör gällande att Rangers skulle vara intresserade ger jag inget för. Vem skulle han peta i Rangers forwardsuppsättning? Om Canucks vill ta Girardi i utbyte så kan vi börja snacka. Annars får nog Canucks nöja sig med ett femteval – från en annan klubb.”
***
For I have seen the future...
Magkänslan är att Vancouver kommer att lyckas med att sälja 2 av 3 spelare. Surret på sociala medier gör gällande att Canucks kommer vara ett av de mer aktiva lagen vid TDL – och man sitter på tre habila veteraner som kan göra nytta för en contender. Klart är också att priserna knappast kommer matcha fansens förväntningar – både på grund av att Jim Benning visat sig vara högst medioker vid förhandlingsbordet, och för att andra lag inte värderar spelarna lika högt som Canucks gör. Något Nic Lindbergs svar ger eko av här. Skulle jag tillåta mig själv att vara blint optimistisk så skulle Canucks lyckas skeppa alla tre, även om det smärtar mig att ta farväl av Burrows och Hansen, och då helst för draftval och inget annat. I Ryan Millers fall inser jag att Canucks förhandlingssits är horribel, så där är jag beredd att ta emot vad som helst. Skulle så bli fallet, så skulle Canucks lineup kunna se ut som följer efter 1 mars:

Sedin – Sedin – Virtanen
Baertschi – Horvat – Eriksson
Granlund – Sutter – Boucher
Chaput – Gaunce – Megna

Edler – Stecher
Hutton – Tanev
Sbisa – Tryamkin

Markström
Bernier

Man hämtar alltså upp Jake Virtanen från AHL, där han knappast gjort succé, och tvångsmatar honom med minuter. Reid Boucher får en uttökad roll, Loui Eriksson får chansen att hitta rätt i Vancouver bredvid Bo Horvat och Jonathan Bernier får värma bänk åt Jacob Markström i stället för John Gibson. Nu har jag lekt NHL 17 länge nog och tackar för mig. När vi hörs nästa gång har Canucks säkert trejdat Ben Hutton för en forward som har förtvivlat svårt att slå sig in i sitt lags toppkedjor och på sin höjd trejdat Alex Burrows för ett fjärdeval. Då har man ju både ”sålt av” och fortsatt vara ”konkurrenskraftiga”. Living on a prayer.

Sedin Trophy 2016-17:
1. #53 Bo Horvat 40 (18+22), 59 GP
2. #33 H. Sedin 36 (12+24), 60 GP
3. #22 D. Sedin 34 (12+22), 60 GP

Citaten:
- "My understanding is that Jannik Hansen was scheduled to provide his trade-approved list of 8 teams to the #Canucks last night." - @mattsekeres

- "All quiet on the Alex Burrows front but the #Canucks and Burrows did talk this week about a deal that would make sense for both sides."- @DhaliwalSports

"- Liut appreciates all the Miller trade talk but says nothing has been decided by his client. #Canucks" - @DhaliwalSports
***