Decenniets lag
Nu är det bara några dagar kvar av 2010-talet, och i egenskap av hockeyskribent med sällan överträffad fantasi så tänkte jag sätta ihop det bästa möjliga Canuckslaget från årtiondet. I ett försök att få till en lite egen spin på det hela kommer jag även berätta från vilken specifik säsong jag plockar varje spelare (Daniel Sedin år 2011 är en helt annan spelare än Daniel Sedin år 2016).
För Canucks del har 2010-talet verkligen blandat och gett; från otroliga toppar, till avgrundsdjupa dalar, och tillbaka upp. Förhoppningsvis blir 2020-talet decenniet då vi äntligen får vinna Lord Stanleys buckla.
Forwards
Daniel Sedin - Henrik Sedin - Alexandre Burrows
2010/11 - 2010 - 2011/12
Det här är nog den bästa kedjan i lagets historia (och det säger inte lite). I sin prime var de helt oslagbara, de skapade i princip något farligt i varje byte och spelade så fantastiskt vacker hockey. Vi timear in två Art ross-säsonger och en 28 målssäsong från våra blågröna hjältar!
Radim Vrbata - Elias Pettersson - Brock Boeser
2014/15 - 2019 - 2019
Detta blir en mycket stark andralina. Att Elias och Brock har kemi vet alla, men jag tänker mig ändå att Vrbata som gjorde över 30 mål säsongen vi väljer kan fungera okej med dem. Jag skulle egentligen vilja ha prime Mason Raymond då jag tror att hans speed skulle passa perfekt här, men hans 25-målssäsong kom under 00-talet.
Chris Higgins - Ryan Kesler - Bo Horvat
2013/14 - 2010/11 - 2018/19
Det här skulle bli världens bästa tvåvägskedja. Keslers 2011 var helt otroligt; dels var han ett monster i grundserien (41 mål och Selke) men sen växlade han upp i slutspelet och var stundtals nästintill bäst i världen (speciellt i serien mot Nashville). Higgins var säsongen 2013/14 (året vi draftade Jake) lagets kanske bäste forward. Allt som oftast var han den enda spelaren som verkade bry sig. Bo Horvat är en buffel.
Jannik Hansen - Manny Malholtra - Maxim Lappierre
2015 - 2011 - 2012
En klassisk fjärdekedja som håller väldigt hög klass. Hansen var under sina bästa stunder uppe och snuddade på att vara en top 6-spelare. Malholtras shutdownegenskaper var så bra att han nästan vann Selke, och Lappierre är lite av en favorit (link till Bostonmålet), enligt Kevin Bieksa en stor anledning till att laget tog sig till final 2011.
Backar
Alexander Edler - Christian Ehrhoff
2011/12 - 2010/11
I sina bästa stunder var båda dessa och snuddade vid top 5 i världen. Ehrhoff med sina PP-egenskaper och fina skridskoåkning, och Edler med sitt fysiska spel och offensiva instinkter varit sjukt underskattad hela sin karriär.
Dan Hamhuis - Kevin Bieksa
2013/14 - 2011/12
Hammer var så bra att han blev uttagen till Kanadas OS-trupp, och Juice fick en Norrisröst, och är kanske den "coolaste" Canucksspelaren sedan Bertuzzi. Bieksa har för övrigt en ny, otroligt intressant podcast tillsammans med Ryan Kesler.
Quin Hughes - Chris Tanev
2019 - 2015/16
Hughes är förmodligen den mest spännande Canucksbacken någonsin. Och ihop med Tanevs lugn och hans fantastiska spel 2015/16 där han hade positiv corsi trots att han spelade i ett horriblet dåligt lag, kommer det här bli en fantastisk kombo.
Målvakter
Cory Schneider
2013
Schneiders 2013 var så otroligt konstigt. Under den lockoutkortade säsongen var han ligans kanske bästa målvakt, men det alla pratade om var huruvida hans kollega Roberto Luongo skulle bli trejdad eller inte. Sen helt plötsligt var det Schneider som fick gå… ? Han var i vilket fall helt otrolig den vintern och våren.
Roberto Luongo
2011
Man hade lika gärna kunnat ha Roberto som förstemålvakt, och hans 2011 var helt otroligt. Finns inte så mycket mer att säga här.