Att 'offersheeta' Connor McJesus kanske inte vore så dumt som det låter
Det råder inga tvivel om att Canucks är påväg in i en generationsväxling. Sedinarna är supermänniskor, men till och med supermänniskor har gränser. De har resan hintat att deras nuvarande kontrakt, som går ut sommaren 2018, kanske blir deras sista i NHL. Vad gör man då (förutom att gråta en skvätt, prata om hur underskattade de var och börja planera kvällen när 22 & 33 ska upp i taket i Rogers arena) när Sedinarna lägger av? Mitt förslag är att man offersheet-snor Connor McDavid från Edmonton.
Att offersheeta räknas som det kanske smutsigaste en general manager kan göra mot en annan general manager. Det innebär att man erbjuder en restricted free agent (RFA), i det här fallet Connor McDavid, ett kontrakt som ursprungsklubben, Edmonton Oilers, antingen väljer att signa spelaren för eller att släppa honom mot en kompensation i form av draftval.
Det är nämligen så att Sedinarnas $7 miljoner per säsong-kontrakt och McSaviors rookiekontrakt går ut samtidigt.
Även om Sedinarna skulle fortsätta lär de nog sänka sina löner med ett antal miljoner dollar (jag tänker mig att de kanske skriver på kontrakt värda ~$3,5 miljoner per säsong) vilket öppnar upp jättemånga miljoner att signa andra spelare för. Dessutom lär varken Jacob Markström eller Thatcher Demko tjäna de $6 miljoner som Ryan Miller i dagsläget håvar in. 2011-birollsinnehavarna Alex Burrows, Chris Higgins, Dan Hamhuis och Jannik Hansen bör antingen ha lämnat klubben, lagt av eller skrivit mycket billigare kontrakt.
Min poäng här är att Canucks kommer att ha ungefär ett Mount Everest upp till lönetaket.
Edmonton kommer nog inte ha det lika bra däremot. Att drafta 'first overall' i ett decennium blir dyrt. Ryan Nugent-Hopkins, Taylor Hall och Jordan Eberle tjänar redan mycket pengar. Lägg sedan till ett nytt kontrakt Leon Draisaitl, som just nu snittar över en poäng per match som rookie, i stort sätt en helt ny backlinje och en målvakt som klarar att rädda mer än 90,0 % av skotten han möter.
Det hela kan sammanfattas med att Oilers troligen inte kommer att simma i löneutrymme.
Kollektivavtalet i NHL är skrivet så att ingen spelare får ha en caphit som överstiger 20 % av ett lags totala löneutrymme, dvs en femtedel av lönetaket. Detta har egentligen aldrig haft någon direkt inverkan på något då alla kontrakt som skrivits har varit långt under den gränsen. Alexander Ovechkins kontrakt som skrevs inför säsongen 2008/09 med en caphit på $9,54 miljoner tog "bara" upp 16,8 % av säsongen 2008/09:s lönetak på $56,7 miljoner.
Mitt förslag är därför att man slänger ett kontrakt på mellan 17,5 och 19 procent av 2018/19:s lönetak i maxlängden (åtta år) på Connor McDavid. Gissningsvis kommer lönetaket ha gått upp ungefär tio miljoner dollar på dessa tre år, så kontraktet kommer därmed att bli något i stil med $14,5 miljoner per år i åtta år.
Detta är naturligtvis jättemycket pengar, men man måste se det i sitt perspektiv. Fortsätter McDavid utvecklas som alla tror att han kommer göra och blir så bra att man kan dra paralleller mellan honom och Crosby, så skulle det hela motsvara att ha Sidney på ett åttaårskontrakt värt ungefär $10 miljoner per säsong mellan 2008 och 2016. Det är dyrt, men inte så dyrt som man skulle kunna tänka sig.
Kompensationen för detta skulle bli fyra förstaval i draften. Det låter också som ett stort tapp, men ser man på vad Canucks har draftat i förstarundan de senaste tio åren är det egentligen bara Cody Hodgson (som waivats ungefär tio gånger), Hunter Shinkaruk och Jake Virtanen (som draftades som sjätte spelare totalt, tanken är att Vancouver inte ska vara så dåliga med McDavid) som har varit något att ha. Jag skulle välja en Sidney Crosby framför dessa spelare alla dagar i veckan!
Jag inser naturligtvis att detta är orealistiskt, men så orimligt tycker jag inte att det är. Och bara tanken att se centrarna
Connor McDavid (21 år gammal)
Jared McCann (22)
Bo Horvat (23)
I en Canuckströja får mig att bli alldeles varm i själen!
