De andra rör på sig, Vancouver står still
En vecka med blandade insatser där laget befinner sig tillbaka på ruta ett när allt ska summeras. Man tar 3 poäng av 6 möjliga vilket på pappret kan ses som svagt godkänt, men sättet man förlorar senaste matchen mot Boston lämnar en bitter smak och förändringar måste ske om man vill vara ett relevant slutspelslag.
Vancouver - St Louis 3 - 4 (ÖT)
Många hoppades nog på en seger mot ett ojämnt St Louis Blues som var på besök. Dessvärre får man nöja sig med 1 poäng, mycket på grund av slarv i egen zon och att St Louis är snäppet vassare i de avgörande situationerna.
Första perioden var en rätt jämn batalj där Canucks inleder bra och Dakota Josuha får göra sitt första mål för säsongen efter ett fint förarbete av Conor Garland. Dessvärre kunde man inte kapitalisera vidare på sin 1-0 ledning utan St Louis skulle svara kort därefter när St Louis Zachary Bolduc skickade in 1-1 efter slarvigt spel i egen zon av Canucks.
Canucks skulle få chansen att utöka ledningen i power play sent i perioden men dessvärre slarvar man i passningsspelet och Robert Thomas kan istället utöka ledningen för gästerna till 2-1. Ett synnerligen onödigt mål att släppa in när man power play, extra frustrerande att man inte lyckas svara upp efter utan avslutar perioden med ett tamt PP.
Jordan Kyrou skulle utöka ledningen i andra perioden till 3-1 för gästerna efter mål i power play men trots underläge kändes det rätt jämnt mellan lagen och Canucks lyckas komma tillbaka i matchen efter reducering av Elias Pettersson i Power play. Han stod för en bra insats matchen igenom och skulle senare vara arkitekten bakom Jake DeBrusks sena kvitteringsmål.
Starkt att komma tillbaka och ge sig chansen att ta 2 poäng, tyvärr misslyckas man med att bygga vidare på momentumet i övertid och Dylan Holloway kan skjuta in slutresultatet 4-3 till St Louis.
Bittert slut men har sig själva att skylla när man bjuder på lite för enkla mål och tar tid på sig att komma igång med det offensiva spelet. Samma mönster som i tidigare matcher i Rogers Arena.
Ett stort plus i matchen var att se Thatcher Demko tillbaka i målet efter en lång tids skadefrånvaro. Att få tillbaka honom nu känns väldigt angeläget, det kommer nog inte vara hans absolut bästa matcher i början men alla vet hans potential. Om Canucks ska leva upp till sina ambitioner om att gå långt i slutspelet kommer han spela en viktig roll.
Vancouver - Florida 4-0
Säsongens bästa insats där många nog inte räknat med att Canucks, med sin skakiga form på hemmais, skulle kunna rå på de regerande mästarna Florida Panthers. Över 60 minuter var man väldigt stabil bakåt och tog tillvara på sina chanser.
Fint att se J.T. Miller tillbaka och att han kunde bidra med två assist direkt. Fansens uppskattning för honom har knappast kunnat undgå någon i Vancouver då hans namn ropats ut av fans på diverse evenemang . Han själv var mån om att tona ner allt sådant snack inför matchen och ville mest fokusera på kommande match.
En första period där vi fick se ovana målskyttar kliva fram och fjärdekedjan med Sasson - Blueger - Heinen låg bakom det mesta. Ledningsmålet kom tidigt i perioden via Carson Soucy som inte direkt är känd för sitt målskytte men efter fint förarbete av Sasson och Blueger kunde han skicka in sitt första mål för säsongen. Canucks fortsatte att jobba hårt och vara stabila perioden igenom och fick ytterligare utdelning i slutskedet då Heinen styrde in en hård pass från Sasson. Canucks bästa period för säsongen, man spelar kontrollerat i egen zon och försvarar bra samt ser till att ta tillvara på chanserna som dyker upp mot ett topplag.
I andra börjar man bra och Brock Boeser utökar till 3-0 tidigt efter att ha bommat sitt första skott men lyckas få en bra sargstuds som han sedan kan placera in bakom Bobrovsky. Florida tog över mer efter det och pushade på för att komma in i matchen igen men Canucks försvarade sig väl och såg till att hålla dom på utsidan till större del vilket gav god effekt.
Tredje perioden är rätt jämn med lite fördel Florida men man fortsätter försvara bra och Jake DeBrusk kan sätta dit 4-0 i power play, assist av J.T. Miller och Hughes. Det var fortsatt tryck från Florida men som så många gåner förr klev Kevin Lankinen fram i målet och såg till att hålla tätt. Han höll sin tredje nolla för säsongen och var en av de förgrundsfigurerna till vinsten.
Hoppas verkligen att man kan hitta en lösning så Demko och Lankinen kan vara tänkta målvaktspar, i så fall har man ett oförskämt bra målvaktspar framöver.
Härlig seger som ingjuter hopp och visar att det här laget är något att räkna med när det spelar till sin fulla potential. Det är absolut inte den roligaste hockeyn att titta på alla gånger men när man tvålar dit regerande mästarna är det nog få som bryr sig om underhållnigsfaktorn. Att vinna matcher är trots allt roligast.
Vancouver - Boston 1-5
Jag var nog inte ensam om att känna mig lite hoppfull inför matchen mot Boston Bruins, efter en väldigt bra insats mot Florida tidigare kändes som Canucks kom in med bra momentum och skulle kunna trycka dit sina gamla rivaler. Ack så fel man kan ha.
Ska tillägga att det går någon form av influensa i laget, därav Lankinens och Forborts frånvaro, men jag litar på att spelarna på isen är friska och krya och då ska man kunna
prestera betydligt bättre.
Första perioden inleds helt ok men efter en utvisning på Tyler Myers kan Brad Marchand skjuta in 1-0 till gästerna och efter det hade Canucks inte mycket att säga till om. Minuter efter första målet utökar Morgan Geekie till 2-0, ett alldeles för enkelt mål och det var verkligen ingen defensiv uppvisning från hemmalaget. Statistiken talade sitt tydliga språk när perioden var slut, 16 - 4 i skott och 2-0 på tavlan till gästerna.
Andra perioden kom man ut svagt och släppte in 3-0 efter 1 minut. Pavel Zacha blir frispelad av David Pastrnak, som hade show, och kunde lägga in pucken tämligen enkelt. Återigen slappt och energilöst försvarsspel där man misslyckades med det basala. Canucks skärpte till sig lite och lyckades få till lite mer tid i offensiv zon men Boston kändes väldigt bekväma med matchbilden och efter 11 minuter gjorde Marc McLaughlin sitt första NHL-mål. En chanspuck som bytte riktning och ställde Demko, lite turligt men inte oförtjänt och perioden slutar 4-0 till gästerna.
Det börjar inte bättre i tredje perioden när Pastrnak utökar till 5-0 efter 26 sekunder, ridå..Canucks lyckas spela upp sig lite men det känns aldrig riktigt farligt. Max Sasson gör ett reducingsmål, assisterad av J.T. Miller, i mitten av perioden men det är klen tröst och matchen slutar 5-1 till Boston.
Det är verkligen en gåta hur laget kan vara så ojämnt och det känns som att det är något som skaver lite. När Rick Tocchet mötte media efter matchen och säger att det är 5 spelare som inte är investerade är det oroväckande, särskilt mot Boston som Canucks oavsett form alltid ska vara laddade inför.
Istället står man för en otroligt blek insats och lämnar Thatcher Demko åt vargarna i målet. Att kapitulera på det sätt man gör i första och andra perioden, och inte hjälpa sin målvakt är provocerande. Demko nämnde efter matchen mot St Louis att han kände sig lite rostig vilket är förståeligt med tanke på hans långa skadefrånvaro, då får man som lag inte släppa till så många chanser genom slarvigt passningsspel och bjuda på kontringar gång efter gång.
Det enda positiva att ta med från matchen var att Sasson fick göra sitt första mål i NHL, han har kommit upp från AHL-laget Abbotsford och gjort några riktigt fina insatser så ingen skugga ska falla över honom.
Tankar efter veckan:
Nu står laget på 35 poäng efter 29 spelade matcher och ligger för närvarande på en 8:e plats i Western Conference. Man behöver inte trycka på panikknappen än men man måste börja vinna lite matcher i följd om man vill haka på sina konkurrenter. Edmonton går som tåget, LA Kings och Vegas ser väldigt stabila ut dessutom har man Calgary hack i häl i tabellen så det är hög tid att vakna till liv för Canucks del.
I och med de svaga insatserna på hemmais har ledarstaben fått känna lite mer press på sig. Rick Tocchet har bett om ursäkt för svaga insatser i tidigare presskonferenser och lagt en stor del av skulden på sig själv för att han inte motiverat spelarna tillräckligt inför. Det ligger givetvis något i det då en av tränarnas viktigaste uppgifter är att motivera laget men samtidigt måste spelarna ta eget ansvar och prestera. Det är ingen komplicerad hockey som Tocchet står för och tidigare säsong har det bevisats att om man gör jobbet fullt ut och spelar med intensitet blir man belönad. Hoppas att laget ska kunna hitta tillbaka till det på en mer kontinuerlig basis.
Skulle inte bli förvånad om trade-rykten börjar florera ännu mer och att det faktiskt skakas om lite i truppen för såhär kan det verkligen inte se ut. Canucks President of Hockey Operations Jim Rutherford var väldigt tydlig i intervjun efter nattens match mot Boston. Man kan inte vara ett slutspelslag med denna hemmaform som man har för tillfället. Han var heller inte främmande för att plocka in nya spelare men underströk att det inte kommer ske till vilket pris som helst och att organisationen inte vill agera desperat.
Ett fortsatt frågetecken är Elias Pettersson form, bra mot St Louis och var drivande i vändningen som tillslut renderade i poäng. Däremot var han betydligt blekare i de två följande matcherna då han inte noterades för någon poäng och det spekuleras vilt kring vad detta kan bero på bland såväl experter som fans på sociala medier. Tocchet var märkbart irriterad när frågor ställdes om Pettersson efter matchen mot St Louis och det märks att han vill lyfta bort fokus från individuella spelare. En korrekt approach som tränare men om Petterssons form fortsätter vara så pass ojämn och han inte kan driva sin kedja bättre kommer frågor ställas.
Firma Allvin och Rutherford har mycket att se över under julperioden och jag tror de flesta som följer Canucks är överens om att truppen behöver ruskas om lite. Nu har man inte de bästa förutsättningarna för att göra någon stor trade och man ska vara försiktig med de tillgångar man har. Canucks har inte varit bortskämda med talang från tidigare drafter så de få man har tycker jag att man ska hålla hårt i. De får helt enkelt vara kreativa på andra sätt, känner stor tilltro att de ska lyckas hitta på något då det har en bra meritlista hittills när det kommer till just trades. Blir spännande att följa utvecklingen under de närmaste veckorna.
Spelschemat för kommande vecka ser ut som följande:
17/12 Vancouver - Colorado
19/12 Utah - Vancouver
20/12 Vegas - Vancouver
22/12 Vancouver - Ottawa
En tuff vecka väntar och det känns svårt att förutspå hur poängskörden kommer att se ut. Spelar man som mot Florida så är allt frid och fröjd, spelar man som mot Boston kommer man få det hett om öronen. Blir upp till laget att visa vilken version det vill vara.
