Orca's Corner: #1 - road trip in the U.S.A.
Ny vecka, nya sorger. Det är livet på en pinne för en supporter av Kanadas blågrönvita lag. I första installationen av Orca’s Corner diskuteras veckans matcher, kontraktsförlängningar och Henrik Sedins misstänkta dubbelgångare.
***
Vi går på det konkreta direkt och presenterar veckans resultatrad: 4-1 W @ Arizona, 2-1 L @ Dallas Stars och 3-2 W @ Colorado Avalanche. I veckans första match stod alltså Arizona Coyotes, Canucks favoritmotståndare alla kategorier, på andra sidan isen och ”som vanligt” lyckades Desjardins grabbar gräva fram en seger i öknen. I the Nolan Patrick derby så vann (förlorade?) Canucks med 4-1, anförda av #47-#53-#14 och en återvändande Ryan Miller. Horvat, Baertschi och Burrows stod för 3 poäng vardera och i och med att Sven spelade med en hälsning till Craig Cunningham på klubban så var det en fin natt på alla sätt. Man får även lov att ge Willie D en karamell för att ha parat ihop Burrows med #53 och #47, då den gamle räven verkligen fått fart på rören tillsammans med ynglingarna. Ryan Miller, med god hjälp av en mycket generös skotträknare, briljerade och räddade 35 av 36 skott och Loui Eriksson sköt sitt fjärde mål för säsongen. Till veckans andra match anslöt Baertschi till en redan diger skadelista och som ett resultat kan Canucks offensiv mot Dallas sammanfattas såhär:
Sedin – Sedin – Sutter
Utica – Horvat – Burrows
Eriksson – Utica – Granlund
Utica – Gaunce – Utica
(Aouch.)
Matchen då? Ett riktigt sömnpiller som Dallas vann med 2-1. Miller ånyo vass, även om man undrar varför man förlängde med Jacob Markström om tanken är att använda honom i en uttalad backuproll även den här säsongen. Dags att spela in den tilltänkta förstaspaden nu. På tal om den svenske burväktaren så fick han äran att stå mot Colorado i veckans sista match, och i Vancouvers straffseger var Markström superb. Svensken stoppade 33 av 35 skott och bjöd på show särskilt i förlängningen där han rånade både MacKinnon och Duchene. Burrows stod för sin åttonde poäng på nio matcher (assist Horvat) och Loui Eriksson pricksköt sin femte balja för säsongen. Dessvärre för Canucks så fick Edler lämna matchen skadad efter att ha täckt ett skott med handen. Edler har en fäbless för att agera extramålvakt (samt att förbruka en enorm mängd klubbor under sina patenterade skott i blocket) och fick betala priset den här gången. Vi hoppas på en snabb comeback för Edler. Vancouver avslutar alltså sin lilla roadtrip med 4 av 6 poäng, framburna av ett fantastiskt målvaktsspel och Horvat/Burrows.
***
Vancouver vs The Backups
Canucks har under säsongen nosat på några riktigt sexiga rekord. Däribland: ”flest vinster utan att ha haft ledningen”, ”kortast tid i ledning” och snart måste vi även lägga till ”flest matcher mot motståndarens backup”. Mot Avs ställdes Sedin o Co, sin vana trogen, mot Calvin Pickard. Detta innebär att Canucks ställts mot motståndarens andraslips i inte mindre än 8 av 22 kvällar. ”Jaha” tänker ni, ”det är väl fullt normalt?”. Nja, inte riktigt - siffrorna är något missvisande. För när jag skriver 8 så har jag inte inkluderat Jimmy Howard eller Niemi/Lehtonen (2 matcher) i och med att det i skrivande stund inte går att utläsa en tydlig förstaspade i Detroit eller Dallas. Så den egentliga siffran kanske är 10 av 22 – och då ska man ha i åtanke att den här trenden blir tydligare och tydligare. Canucks har i och med lördagens möte med Avs ställts mot andraslipsen i fyra raka matcher (om man väljer att klassa Niemi som andraslips, vilket vi gör för att hamra hem poängen). Antar att det är vad som händer när man gjort 49 mål på 22 matcher.
***
Hutton signs!
Under veckan har förra årets feel good story, Ben Hutton, kritat på ett typiskt brokontrakt. 2 år med en cap hit på $2.8 miljoner. Hutton stod för 25 poäng på 75 matcher som rookie och har matats med topp 4-minuter tillsammans med Erik Gudbranson i år, men ändå är reaktionerna tudelade på diverse Canucks-forum. Kritikerna menar att Hutton blandat och gett den här säsongen (2+3, -10 på 22 spelade matcher), vilket det ligger en hel del i, men det är en puck-moving defender som kastats in i en roll han inte är redo för ännu (känns det igen?) och potentialen finns där. Ett första drag skulle kunna vara att separera Hutton från Gudbranson, för bådas skull. Det gnälls lite på lönetaksträffen men Huttons $2.8 miljoner kommer inte vara skillnaden mellan Stanley Cup och draftlotteriet 2018. Undertecknad gillar Hutton och är glad att han stannar. Särskilt nu när både Edler och Tanev saknas och Firma Hutton and Guddy kommer snitta 25 minuter per match. *Gulp*.
Med Hutton säkrad har GM Jim Benning vänt blicken mot Bo Horvat, lagets bästa spelare för stunden, och detta har lett till ivriga spekulationer om den 21-åriga kanadensarens nästa kontrakt. Benning vill inte skriva ett brokontrakt (bra) utan vill knyta till sig Bowie på ett längre kontrakt direkt, förmodligen för att hålla lönetaksträffen nere. Drömmen är ett kontrakt i storleken 8 x $5 miljoner men då Horvat stormar mot 50 poäng + och redan är en av lagets nyckelspelare så är det föga troligt. På sagolika HFBoards förs en brinnande diskussion i nuläget och där jämförs Horvat med spelare av Nazem Kadri (6x$4.5), Sean Couturier (6x$4.3m), Vincent Trocheck (6x$4.7m) och Victor Rask (6x$4m) – alla siffror från CapFriendly.com. Horvat kom till Canucks i formen av det draftval man fick för Cory Schneider 2013 (#9 overall) och ses av många som lagets nästa kapten, och har stadigt förbättrat sin poängproduktion år för år: 25-40-56* (det är hans nuvarande ”takt”) samtidigt som Willie D tacksamt slutat matcha honom som en defensiv center vars främsta jobb är att stänga ner the McDavids of the world. Ska vi säga 6 år och en cap hit mellan $4-4.25m?
***
Sedin Trophy 2016-17
1. #53 Bo Horvat 15 (7+8), 22 GP
2. #22 Daniel Sedin 13 (6+7), 22 GP
3. #33 Henrik Sedin 12 (5+7), 22 GP
Pavel Bure Award (Veckans spelare)
1. #53 Bo Horvat
2. #14 Alex Burrows
3. #30 Ryan Miller/#25 Jacob Markström
Pacific Division
1. Oilers 26
2. Sharks 25
3. Kings 25
4. Ducks 24
5. Flames 21
6. Canucks 20
7. Coyotes 16
Citatet
***
