Orca's Corner: #12 - A Tale of Two Months
Efter att ha avslutat säsongens första spelmånad som alfa i (undermåliga) Pacific Division så kraschade Vancouver Canucks ner på jorden igen under november för att sedan, likt en Fenix, resa sig ur askan och spela säsongens bästa hockey i December. I skrivande stund verkar slutspelsjakt nästan mer troligt än Top 3-val i sommarens draft, en närmast chockartad utveckling av samma lag (+ Elias Pettersson) som förra året skrapade ihop 73 poäng.
I november kom verkligheten ikapp Vancouver Canucks och man spelade 3-8-3 hockey för sammanlagt nio inspelade poäng. Målvaktsspelet var under isen, Boeser, Baertschi, Edler och Sutter missade mängder av matcher och Elias Pettersson gjorde bara tolv poäng på 14 matcher. Långt under förväntan för detta hockeygeni som bland annat Philadelphia Flyers ansåg vara sämre än Nolan Patrick. *Host*. I december vände man på steken ordentligt och skramlade ihop 17 poäng och släpade sig in i slutspelsdiskussionen i Western Conference (nåja). I skrivande stund återfinns Canucks precis utanför Wild Card-platserna med 44 poäng på 43 matcher.
***
Marky Mark and the Goalie Bunch
En av de äldsta sanningarna i hockey är att man bara går så långt som ens målvakt bär en (se: New York Rangers, Philadelphia Flyers). Man behöver inte nödvändigtvis ha en elitmålvakt för att vinna (se: Los Angeles Kings, Chicago Blackhawks) men man behöver likväl en bra målvakt för att vinna. Jacob Markström var alltid menad att vara just det. 29-åringen från Gävle slog igenom med dunder och brak i Brynäs som junior och har mer eller mindre dominerat varje nivå av hockey förutom NHL. Verktygen har alltid funnits där, talangen likväl, men de flesta är nog eniga om att Markström, baserat på hajpen kring honom som junior, varit en besvikelse i NHL.
Undertecknad håller delvis med men har alltid hävdat att i Vancouver så har Markström både vunnit och förtjänat först backup-rollen och sedermera förstespaden, och statistiken stärker den tesen. Inför säsongen skrev undertecknad följande rader: ”om Canucks ska ha ens en snöbolls chans i helvetet att nå slutspel måste Jacob Markström bli den Vezina-kandidat många förutspådde att han skulle bli som junior.” – och I december 2018 hände det. Jacob Markström var ligans bästa målvakt under en spelmånad. Av nio starter vann svensken åtta och levererade sitt bästa målvaktsspel (hittills?) i NHL-karriären. Markström motade bort .943% av skotten som sköts mot Canucks kasse och snittade 1.66 mål emot sig per match. Canucks tog inför säsongen in Ian Clark som ny målvaktscoach och optimisten säger att denne nu fått grepp om Markström och att svensken kommer vara mer än "OK" under resten av NHL-karriären, medan realisten förväntar sig en regression till den .910%+ målvakt Markström varit under alla sina hela säsonger i Canucks (och i skrivande stund fortfarande är sett till hela säsongen). Som grädde på moset blev svensken utnämnd till en av två målvaktsreserver till Pacific Divisions All Star-lag.
Markströms starka spel, Nilssons kraschande dito och det faktum att Thatcher Demko finns i organisationen föranledde nog den trejd som skedde inför matchen mellan Canucks och Senators. Bytet skickade Nilsson och Darren Archibald till Ottawa för Tom Pyatt, Mike McKenna och ett sjätteval i sommarens draft. En ”win” för Canucks på alla fronter då det innebär starten på en ny era: Thatcher Demkos era. Demko är ett mycket hajpat prospect som, likt Markström, varit dominant (i stunder) utanför ligan. Svensken får nu axla mentorsrollen för Demko och på förhand känns det som en perfekt lösning på grund av deras liknande karriärer fram till slutstationen, NHL. Anders Nilsson hade några glödheta perioder i Canucks men i slutändan lyckades han aldrig stjäla kassen ifrån Markström.
***
Elias Pettersson – All Star
Superlativen börjar ta slut för Elias Pettersson. Med 42 inspelade poäng på 37 matchen och en färsk All Star-biljett på fickan så är det inte längre något snack: Elias Pettersson har redan övertagit Brock Boeser som lagets bästa spelare och fortsätter trycka ned alla trötta storleksrelaterade ”hot takes” i halsen på Burke och grabbarna. Elias är på riktigt och frågan är nog vart på listan av ”bästa svenskar någonsin” han kommer att hamna när allt summeras om 15 år (om nu NHL lär sig att skydda sina superstjärnor ordentligt). Sample size be damned! Åtminstone när det gynnar ens eget lag, ’amirite?
Medan firma Brock och Elias slaktar motståndarmålvakter till höger och vänster (oftast flankerade av nytillskottet Josh Leivo), så har Bo Horvat tvingats släpa runt på en hel ensemble av undermåliga yttrar – särskilt då Nikolay Goldobin inte alls lyckas producera jämte Horvat – men i och med att skadelistan stadigt kortats ner så kanske den gode Bo kan återförenas med Sven Baertschi och hitta lite magi. Oavsett hur man vrider och vänder på det, så står det klart att scenförändringen november-december signeras Markström och Pettersson, och kan de två hålla ens i närheten av samma nivå som de båda gjorde i december – så är det snarare slutspelsjakt på tapeten i vår, än de förväntade diskussionerna om vem Canucks borde välja som #5-8 overall den 21 juni. Om det är det bra eller dåligt på lång sikt (läs: dåligt) lämnar vi åt andra att debattera, men klart är att det är väldigt mycket roligare att titta på Vancouver Canucks anno 2018-19 än vad undertecknad ens vågade drömma om före opening night.
Sedin Trophy 2018-19
1. #40 Elias Pettersson 42 (22+20), 37 GP
2. #53 Bo Horvat 36 (17+19), 43 GP
3. #6 Brock Boeser 28 (14+14), 30 GP
Pavel Bure Award
1. #40 Elias Pettersson
2. #6 Brock Boeser
3. #25 Jacob Markström
The Final Countdown
800: Alexander Edler är endast 14 matcher ifrån 800 spelade matcher. Alla i Canucks tröja. Svensken är redan organisationens mest poängrike back och den som spelat flest matcher (av försvarare).
200: Jacob Markström kommer spela sin tvåhundrade NHL-match i natt (den 3 januari 2019). Markström har startat 183 av dessa och vunnit 76. I och med segern mot Ottawa Senators den 2 januari 2019 gick svensken också upp i ensamt majestät som Canucks sjätte mest vinstrika målvakt i organisationens historia med 65 segrar för klubben. Säger en del om varför Vancouver länge var känt som en kyrkogård för målvakter. För att slå sig in i Top 5 behöver svensken åtta segrar till (73). Sju räcker för delad femteplats med Gary Smith (72). Bo Horvat är också tre futtiga poäng ifrån en milstolpe. Kanadensaren, och den framtida kaptenen, har skjutit 88 mål och plockat 109 äpplen i sin karriären en så länge.
100: Den, allt oftare skadade, veteranen Chris Tanev börjar hasa sig närmare hundra NHL-poäng, fördelat på 20 mål och 75 assist. Tanev är också. har precis tangerat milstolpen ett hundra NHL-matcher, trots två längre skadeperioder. Amerikanen med det gyllene hårsvallet har hunnit med 88 poäng på sina 101 matcher.
