Orca's Corner: #3: Road trip from hell och liveblogg
Sedan vi hördes sist så har Canucks varit på en 1-4 road trip, Mattias Öhlund har tackats av och man har slagit Tampa Bay två gånger.
***
Jakten på .500:
@ Devils 2-3 L
@ Lightning 5-1 W
@ Panthers 2-4 L
@ Capitals 0-3 L
@ Hurricanes 6-8 (!) L
vs Lightning 4-2 W
***
Ja. Vad ska man säga? Det är mycket som hänt och det är inte nära nog i tiden för att vara direkt glödhett för er läsare, så jag firar av några punkter snabbt:
Hockeyheder, idioti och vardagshjältar
Det som är värt att nämna är väl Taylor Halls (rena) tackling på Philip Larsen som helt däckade dansken, och där alla spelare på isen antingen åkte på eller hoppade över hans lealösa kropp förutom Jacob Markström och Markus Granlund. Idiotin i att hämnas sin lagkamrat genom att utsätta honom för än värre skada är svår att förstå. All heder åt Jacob Markström och Granlund som skyddade sin fallne lagkamrat bäst de kunde. Larsen är okej efter omständigheterna men är inte tillbaka i träning ännu.
We don’t speak about Carolina
När tredje perioden började stod det 5-2 till Canucks i Raleigh. Efter 5:56 minuter av slutakten var det 6-5 till Carolina. Till slut vann Hurricanes med 8-6. Åtta-sex. Undertecknad var helt övertygad om att det skulle innebära slutet på Willie Desjardins – men tji fick jag.
What’s the deal with Tampa?
Två segrar på sex matcher. Båda mot Tampa, det kanske bästa laget på pappret (i tuff konkurrens med Capitals) om man tittar på spelschemat. Ändå är det laget Canucks lyckades slå. Bortasegern var en riktig anomali där Jack Skille hängde två strutar, Jayson Megna likaså. Utöver det så vallade Gudbranson (!) in en puck via plexit och Ben Bishop – samtidigt som Ryan Miller var en levande vägg. I returen så var det ett skadeskjutet Tampa som kom på besök, och det märktes. Ett skadedrabbat Vancouverförsvar fick också tillbaka Chris Tanev i returmötet, vilket gläder undertecknad.
***
The Return of Tortorella
Sitter i skrivande stund med Pepsi, KitKat och snuset framme, redo att emulera Per Bjurman. Canucks tar emot Blue Jackets och Tortorella jagar seger #500 i NHL. Så jag återkommer från soffan i periodpauserna med kortare reflektioner. På så sätt kompenseras ni ju för den korta bloggen med ett rykande aktuellt matchreferat till måndagskaffet av HELGENS MATCH, alla kategorier.
***
***
Inför säsongen sa GM JB att han ville ha åtta backar uppe i The Show för att hantera skador. Man får ge den gode Jim det. För lagom till att Chris Tanev återvände efter 20 matcher på skadelistan så kom beskedet att Erik Gudbranson, nyförvärvet från i somras, behöver operera handlederna. Guddy har fått ta en stor roll i och med Edler och, redan nämnde, Tanevs skador och har väl i ärlighetens namn sett högst medioker ut. Så kanske är det en blessing in disguise att han nu blir borta, eftersom det kanske förhindrar Benning från att ge honom ett långtidskontrakt med en lönehöjning (från hans redan för höga cap hit på $3.5 miljoner).
***
Matchen sa ni? Den startade i rasande tempo. Först efter 9 minuter fick vi första powerbreaket så undertecknad kunde springa och hämta snusdosan, som på något sätt förflyttat sig till köket, och dessförinnan ser vi bara två avblåsningar. Noterar att Henrik Sedin struntat i skotträningen när #33 bränner två Grade A-målchanser första 10. #33 ser dock het ut och hänger minst en kasse idag. Henrik är ju bara 11 futtiga poäng ifrån 1000 big ones, och ser sugen ut på att spränga den barriären.
***
Ryan Miller må vara skadad ofta. Ryan Miller må spelas för mycket för min smak (och lets face it, jag är den störste Jacob Markström-förespråkare ni lär ha nöjet att läsa) – men när gubben är dialed in så är han vass. Rånet på William Karlsson lär förfölja den unge svensken i dagar.
***
När blev Columbus bra? Jag har ju sett tabellen och sett att de vunnit 8 raka. Men att se ett Tortorella-lett lag spela positiv och direkt hockey känns väldigt 2004. Otäckt.
***
Ben Hutton skrinnar omkring i klassisk hockeyfrill efter ett förlorat vad med Erik Gudbranson. Han var enligt vadets överenskommelse tillåten att klippa frillen efter (andra) segern mot Tampa men då hockeyspelare är vidskepliga varelser så är frillan kvar tills vidare. Till Mamma Huttons stora förtret.
***
Perioden mållös, men jäklar. Kan inte ha gått ens 30 minuter mellan puck drop och pausvila. Hann ju knappt med att uppdatera flödet och läsa Vibergs uppgivna/rasande kvitter om Viasats NHL-sändningar. Nu ska jag dricka kaffe på kvällstid för första gången. Pepsin gör inte tricket. Sänd en tanke till mig när jag utan sömn reser till Färjestadland i morgon med SJ.
***
Alltid lika spännande att se NHL On the Fly, i repris, på loop, under periodpauserna. Men vad gör man inte för den goda saken. Jag kan se Lundqvists show mot Nashville flera gånger till utan att tröttna (hoppas jag).
***
9 tekningar i första perioden – så att den flög förbi var inget jag inbillade mig. Dessvärre blåses det för utvisning på Luca Sbisa efter 35 sekunder i andra perioden. 26 sekunder senare gjorde Cam Atkinson 1-0 för gästerna, framspelad av rookiesensationen Werenski och den blågule assistkungen (och fajtern) Wennberg.
***
5 skott på mål för hemmalaget. Efter halva matchen. Starka siffror. Corsi är ändå överskattat som statistiskt verktyg. Skönt att veta John ”Mr. Shot block” Tortorella lever kvar även i den mindre koleriska och mer hockeyfilosofiska varianten av Torts dock. En tiger bör aldrig ändra sina ränder helt.
***
Canucks har verkligen en fullständig AHL-line. Finns inga andra ord att beskriva fjärdekedjan bestående av Skille-Chaput-Megna. Kanske inte är så konstigt att man begränsats till högst ett mål 9 gånger på 31 matcher.
***
Columbus PP i jämförelse med Canucks dito är som att jämföra en sprillans ny sportbil med en Lada från fel sida murens fall. 2 försök, 2 mål. Canucks? 1 skott på 4 minuter. Och ja, det var Luca Sbisa som satt på botbänken även andra gången. Han är nog glad att Tortorella inte coachar Canucks i kväll.
***
Min tidigare spaning om Henrik Sedin – glöm den.
***
Vid det här laget känns det troligare att Putin lämnar makten och Ryssland övergår till en modern demokrati enligt västerländsk modell än att Vancouver ska vända detta. Scratch that – än att Canucks ska näta. 2-0 efter 2.
***
Sutter som vanligt med flera minuter mer speltid och offensiva zonstarter än Bo Horvat. Killen spelar i PP1, winger med Sedinarna när andan faller på och verkar ses som lagets Toews/Kopitar/Bäckström. Själv förunnas jag över hans totalta meningslöshet på isen. Unleash the Bo!
***
Canucks bästa målchans sedan Henrik Sedins räkmacka? En dubbelstyrning av Blue Jackets-spelare som nästan överlistade Bobrovsky.
***
Där ja! Jag har kritiserat 1) PP och 2) Sutter. Bara logiskt att nämnde Sutter gör sitt lagledande (delat med Bo och Daniel) 9:onde mål för säsongen i PP. Det finns väl en anledning att jag sitter i soffan och Willie står på bänken. Nu är det match!
***
Vad händer? Daniel Sedin på dropp från brorsan Henrik och med lite (läs: mycket) hjälp av Jack Johnson så står det plötsligt 2-2. Hade givetvis helt rätt i min inledande spaning där jag slog fast att Henrik skulle nå 990 poäng idag. Ehrm. Daniel? Står noterad för 963 poäng i skrivande stund.
***
Vi har spelat 50 minuter och skotten är 18-13. Samtidigt hade Canucks 28 skottförsök första 40, men bara 9 nådde Bobrovsky. Kanske inte är målvaktsutrustningen som är problemet?
***
Den moderna demokratin enligt västerländsk modell får därmed vänta på sin tur i Ryssland. Ber om ursäkt för det.
***
Wennberg med ännu ett smörpass och gästerna återtar ledningen. Vilket satans genombrott för Nackas stolthet (sorry faster) i ordningen. Han gör allt! Slår ut tänder, slåss och hr 27 poäng på 29 spelade matcher. Tortorella-effekten?
***
Bör nämnas i sammanhanget att Ben Huttons ”försvarsspel” vid 3-2 målet lämnar en hel del att önska. Påminde mest om hur ens spelare ser ut på NHL17 när handkontrollen laddas ur mitt i skäret.
***
3-3! Vad händer? Jo, Jannik Hansen kniper pucken bakom egen (tom) kasse och aktiverar raketbränslet i skridskorna och drar en solorush som avslutas med ännu ett Columbusstyrt skott i nät. Horvat noteras för sin enklaste assist någonsin och Canucks kryper, hasar och släpar sig till ännu en OT. Viva la loser point!
***
Hansen har inte glömt.
***
3 mot 3 OT. Alla måste ju älska den. Ben Hutton prickar stolpen, 5 sekunder senare ligger pucken bakom en vilt slidande Ryan Miller och Torts får sista ordet. Seger #500 mot det laget som sparkade honom. Och med det tackar jag för mig - på återseende.
***
Canucks 3-4 Blue Jackets
SOG: 17-25
Three Stars: Wennberg, Saad, Hansen
