SvenskaFans rankar NHL: 18. Vancouver Canucks
Kommer Vancouver, med helt ny ledning, kunna resa sig från fjolårets fiaskosäsong? Kan man vara lugn i målvaktsfrågan för säsongen? Och kan Henrik och Daniel Sedin åter prestera på deras högstanivå?
Förväntningarna inför förra säsongen var höga. Canucks och Rangers bytte tränare med varandra och den smålustiga Alain Veignault ersattes av NHL:s mest omtalade tränare, i olika sammanhang, John Tortorella.
Det var en spännande tid och mycket kan man säga om Tortorella, men fart på Rangers hade han fått och med en Stanley-Cup ring från 2004 (med Tampa Bay) så är han ett erkänt namn. Eller var kanske man ska säga. Och nu, ett år senare, så är det lätta att säga att det var Rangers som gick vinnande ur tränarduellen. Veignault, förlorade visserligen, men förde sitt lag till Stanley-Cup final och Tortorella står utan jobb och lär inte vara lika hett eftertraktad.
Hela säsongen gick åt fel håll. Boxplay, powerplay, mål för och mål emot – allt var sämre än tidigare. Om man med ljus och lykta ska försöka hitta något positivt så var det att laget blockade skott som aldrig tidigare. Alltid något. Med Torts i båset förvandlades Canucks till ett mer defensivt och långsammare lag (bortsett från Jannik Hansen som ibland kunde dra ifrån). Och i jämförelse med Vigneault så gav Torts Sedinarna mycket större ansvar i boxplay och således blev powerplay-spelet och offensiven i stort lidande.
SvenskaFans-redaktionen tippade att Vancouver Canucks skulle komma på en sjätteplats i den totala ligasammanfattningen. Riktigt så bra gick det inte. Inte ens nära. Canucks slutade på tolfte plats i den västra konferensen - laget som vann två raka Presitdent’s Trophy-titlar för ett par tre år sedan. Men mycket kan hända i ishockey och i år kunde laget inkassera lite längre semester. Eller förhoppningsvis mer välbehövlig försäsongsträning.
En säsong utan att det är målvaktsturbulens i Canucks är ingen säsong värd namnet. Under pågående säsong så fick Roberto Luongo äntligen som han ville – en trade tillbaka till Florida, där han kom ifrån 05/06. I utbyte fick man bland annat Jacob Marktström och kvar stod Vancouver med en svensk, oerfaren, målvaktsduo. Eddie Läck blandade högt med lågt, men oavsett vad så kan man inte klaga på hans insatser. Från att inte spelat en ända NHL match till att ha en räddningsprocent på 91.2 under 41 matcher och dessutom axla rollen som förstamåvakt. Markström fick fyra matcher med dåligt facit och fick inte några fler chanser under Torts.
När säsongen hade gått tillräckligt långt att man förstod att Canucks skulle ha svårt att nå slutspel så började spekulationerna. Skulle det bli en re-build? Mike Gillis ryktas ha sagt att han var villig att skeppa iväg alla förutom tvillingarna. En som var hett omdiskuterad var den svenske backen Alexander Edler, som hade sin överlägset sämsta säsong. Detroit ryktades vara nära att byta till sig Edler men det gick i stöpet och han som skulle bli den försvarsgeneral Canucks behöver har en hel del att bevisa kommande säsong.
Att Henrik och Daniel blev lagets bästa poängplockare är det inte många som höjer på ögonbrynen över. Men att de, tillsammans, endast (!) skulle göra 97 poäng är såklart under all kritik. Det är 100 poäng mindre än vad de stod för säsongen 09/10. Givetvis var det inte optimalt att Burrows var skadad en stor del av säsongen och var långt (!) ifrån toppform när han väl var tillbaka. Rent poängmässigt så kan man konstatera att ingen i forwardsuppsättningen gjorde bra ifrån sig.
Med Kesler borta, som är det största avbräcket, försvinner rutin, nyttig ledargestalt och en riktigt bra defensiv center. I övrigt fick inte Mike Santorelli nytt kontrakt och inte heller Zac Dalpe samt Jordan Schroeder. Jason Garrison blev utköpt och flyttar tillbaka till Florida men nu för spel i Tampa Bay. Men återigen har Vancouver en av ligans bästa målvakter i Ryan Miller som kommer från ett kort besök hos St. Louis. Även Sedinarna har fått en ny lekkamrat i Radim Vrbata som kommer från Arizona.
Den beslutsfattande ledningen är till stor del ny. Dagen efter att Gillis fått sparken så anslöt Canucks-legenden Trevor Linden och fick rollen ”President of Hockey Operations”. Lindens uppgift blev att hitta en ny General Manager och till slut föll valet på Jim Benning. 51-åriga Benning spelade för Canucks under slutet av 80-talet och har de senaste säsongerna arbetat som assisterande GM hos Boston Bruins. Innan sin tid i Boston var han scout åt Buffalo under många år och hade stor del i att man draftade Ryan Miller och Thomas Vanek.
Tränarvalet föll på Willie Desjardins. Han har inte spelat i NHL men säsongen 83/84 så var han med och vann den holländska ligan med Nijmegen – det är inte fy skam. Desjardins började som tränare redan 1985 och har vunnit på varje nivå som han har coachat - WHL två gånger och förra året förde han, Dallas Stars farmalag, Texas Stars till att vinna Calder Cup. I sanningens namn så har Canucks varit dåliga på att låta yngre spelare få chansen att visa upp sig – trots att laget spelat dåligt. Desjardins har coachat unga spelare under större delen av sin karriär och bör tillsammans med Benning, med scouterfarenhet, låta yngre spelare slussas in.
Målvakter:
Precis som ovan nämnt så har det skett ett och annat sen säsongen tog slut. Läck hade en tung avslutning på säsongen men stod ändå, överlag, för en fullt godkänd första NHL-säsong. Med Ryan Miller i laget kan Eddie Läck fortsätta utvecklas i ett lite lugnare tempo – för den potential han har och redan har visat kommer ta honom långt. Han är väl medveten om att han är tvåa bakom Miller och återigen står Canucks med ett vasst målvaktspar – ifall Miller går sönder så har Läck fullt förtroende.
I Ryan Miller får man en erfaren målvakt som verkligen suktar efter att vinna Stanley-Cup. Vilket är perfekt, för det finns nämligen en och annan veteran i Canucks som vill det också. 34-årige Miller stod för en tämligen blek delsäsong hos Blues och är nog väl medveten om att han har tuff konkurrens och en del att bevisa – men givetvis så är han förstamålvakt.
Och stackars Jakob Markström. Det är synd att han aldrig fick chansen att blomma ut och få förtroende i Panthers pågående lagbygge. Han fick endast spela 16 matcher, varav fyra i Canucks, ifjol och gjorde inte alls bra ifrån sig. Vilket inte är konstigt eftersom han förmodligen inte känt ett förtroende och självförtroendet kan inte alls varit på topp. Inte blir det bättre kommande säsong nu när Ryan Miller anslutit och Markström får förpassa sig som tredjemålvakt, vilket varken är optimalt för Canucks eller Markström själv.
I AHL-laget Utica Comets finns Joacim Eriksson som där innehar förstaplatsen. Spelat en NHL-match som slutade med sex insläppta på mindre än två perioder. Försvinner Markström och Läck eller Miller går sönder så finns chans för inhopp.
Backar:
Dan Hamhuis får betraktas som det närmaste man kommer säkerhet i Vancouvers försvarsbesättning. Han är inte stor och han har aldrig gjort mer än sju mål under en säsong. Men han är av ligans skickligaste defensiva backar, vilket den, ifrågasatta, uttagningen i Kanadas OS-lag är ett kvitto på. Tar allt som oftast det säkra före det osäkra när han för pucken ur egen zon, vilket är bra då ett par av hans kolleger inte är lika skickliga på det. Sammanfattningsvis är han Vancouvers viktigaste back.
En som ibland kan dra iväg lite längre i banan, både på gott och ont, är 33-årige Kevin Bieksa. En profilstark och energisk spelare som ibland kan vara väldigt het på gröten och tycks alltid ha ett och annat att säga. Han är en mångsidig spelare som har ett bra skott och ska nyttjas väl i powerplay. Har en förmåga att spela lite väl aggressivt i vissa avseenden och drar, som en följd av detta, på sig onödiga utvisningar.
Frågan är om Canucks best betalda back Alexander Edler kan hitta tillbaka till det spel han besatt för två-tre säsonger sedan. Fjolåret var hans klart sämsta och han hade -39 i plus-minus statistiken – bedrövligt. Det har länge varit alldeles för mycket chansspel från Edlers sida, kanske har det med självförtroendet att göra – men det var just chansspelet, att han vågade utmana som utmärkte honom, skillnaden nu är att det inte faller väl lika ofta. Upp till bevis för Edler som vi får hoppas hittar tillbaka till sitt gamla jag.
24-åriga Chris Tanev har nu på riktigt etablerat sig i NHL. Tanev, som är odraftad, gör sin femte säsong i Canucks och i honom finns en bra puckförande back som har en väldigt lugn spelstil och sällan tar onödiga risker. Ingen poängback och kan behöva bli lite tuffare i närkampsspel – men han har utvecklats mycket och inget tyder på att han ska ha stannat. Känns som en framtida publikfavorit och han har verkligen kämpat sig fram i karriären.
I Kesler-traden så fick Canucks, bland annat, den schweiziska backen Luca Sbisa. Efter att ha blivit draftat som nummer 19 i 2008 års draft så finns fortfarande större förväntningar på Sbisa. 24-åringen, som spelat 266 NHL-matcher, hade ett tungt år bakom sig med mycket skador och spelade endast 30 matcher. Sbisa blir RFA efter säsongen och kanske kan det sporra honom ytterligare i år.
Ryan Stanton plockades upp på waivers 2013 ifrån Chicago och spelade föregående säsong 64 matcher och noterades för 16 poäng. Verkar ha lugnat ner sitt spel lite och drar inte alls på sig lika mycket utvisningar som han gjorde under sina år i AHL. Men han är en fysisk back men som fortfarande behöver bli tuffare för att kunna matchas mot de bättre spelarna. Lär ingå i ett tredje backpar och även han blir RFA efter säsongen.
Den fjärde juli i år så förlängdes Yannick Webers kontrakt med ett år. 25-åringen spelade 49 matcher i fjol och representerade Schweiz i både OS och VM. Rätt liten i sin storlek och kan ha problem framför mål och i sargkanterna mot större spelare. Men har ett bra skott och har förmåga att tillföra i powerplay.
Bakom dessa sju finns bland annat den förre Frölunda backen Petter Andersson som är en stor och stabil puckförare. Är bättre defensivt än offensivt och har gjort två godkända AHL-säsonger. Det är möjligt att 23-åringen från Kvidinge i år får prova på hur det är att spela i NHL.
21-åriga Franc Corrado har redan fått provar på NHL-spel och lär säkerligen få göra det igen i år. Huserar i AHL men spelade 15 matcher för Canucks ifjol. Såklart oerfaren att spela på högst nivå men har bra offensiva kvalitéer som, med rätt utvecklig, gör att han, i framtiden, kan producera i NHL.
Forwards:
På relativt kort tid, sedan Canucks nye GM Jim Benning anslöt i maj, så har man lyckats bygga ett lag med djup på forwardssidan – det är i alla fall känslan när man tittar på potentiella kedjor. Spelare som David Booth, som aldrig blommade ut, har lämnat – likaså Jordan Schroeder och Zac Dalpe. Det är förlusten av Ryan Kesler som självklart är den mest noterbara, men också Mike Santorelli som gjorde ett bra år och förmodligen hade varit nyttig i en tredje kedja även kommande säsong.
Sedinarnas radarpartner, sedan länge, 33-åriga Alexandre Burrows vill nog helst bara glömma förra året och gå vidare. 15 poäng på 49 matcher är i stil med sin rookiesäsong då han gjorde 12 poäng på 43 starter. Visst - han var skadad en stor del av säsongen och det märktes tydligt att hans heltäckande visir störde väldigt mycket. Burrows är en spjuver på både gott och ont och kan verkligen reta gallfeber hos motståndarna. Han är en duktig skridskoåkare och effektiv i boxplay och kan producera framåt – det gäller bara att formen finns där. Han är även än viktigare, både på plan och i omklädningsrummet, nu när Kesler lämnat – han har varit i Canucks i tio år, har erfarenheten och vet mycket väl hur mycket Vancouverborna törstar efter pokalen.
Men i och med Burrows svaga år så är han, på förhand, petad i hierarkin. För under sommaren så presenterades en tänkt kedjekamrat till Henrik och Daniel: Radim Vrbata skrev på ett tvåårskontrakt, värt 5 miljoner dollar per säsong. Canucks är Vrbatas femte klubb i NHL och kommer närmast ifrån Arizona (tidigare Phoenix) där han var en av klubbens bättre spelare under de senaste sex säsongerna. Vancouver var ett av ligans målsnålaste lag ifjol och med Vrbata i laget så vill man se ändring på det. I Vrbata får man en potentiell 25/30-mål-per-säsong-spelare som har en stor finess, bra handleder och som gjort en del spektakulära mål genom karriären. Onekligen en spelare som ska bli spännande att se bredvid Sedinarna.
Om vi fortsätter på högerkanten bland forwardsuppsättningen så är det den snabbe dansken som står på tur. Att Jannik Hansen hade en blek fjolsäsong är synonymt med, till stora delar, resten av laget. Han är förmodligen Canucks snabbaste och en av de skickligaste skridskoåkarna, har en bra blick för spelet och finns ofta tillgänglig i snabba spelomvändningar. Inte riktigt utvecklats de senaste säsongerna och behöver göra mer poäng, om man ska vara krass, för att han verkligen ska bidra till offensiven.
En annan spelare som anslutit är Derek Dorsett, som för ett par månader sedan spelade Stanley Cup-final med New York Rangers. Tidigare hade man spelare som Rafi Torres, Maxim Lapierre – vars roll var att irritera och få motståndarna ofokuserade, en sådan har man nu också i Dorsett. Han är en spelare som inte behåller handskarna på i onödan och kan spela på alla forwardspositioner – har som mest gjort 20 poäng under en säsong. Bra i boxplay.
Kapten Henrik Sedin, lagets viktigaste spelare tillsammans med brorsan, behöver göra en riktig comeback nu. Var bäste poängplockare med 50 poäng på 70 matcher, en eventuell konsekvens av att han hade ett större defensivt ansvar ifjol än under Vigneault-eran. Drog på sig, i sluttampen av säsongen, först en revbensskada och sedan en knäskada som gjorde att han missade OS i Sotji och förlorade sin Iron-man streak på 679 matcher i följd.
Alla vet vilka kvalitéer han besitter, blicken för spelet och hur han kan hitta och servera sina medspelare perfekta och ibland ”omöjliga” passningar. Just samspelet med Daniel kan ibland vara utom denna värld, tyvärr så var det inte mycket av det förra säsongen. Har tyvärr vikit ner sig lite i de stora matcherna och skulle behöva skjuta mer när passningarna, trots allt, inte finns där.
Den som förmodligen tar över centerrollen i andrakedjan är Nick Bonino, som kom i Kesler-traden. 26-åringen, som spelat över 200 matcher (slutspel inkluderat) för Ducks, har varit en omtyckt spelare hos Anaheim-fansen och optimismen är stor hos medierna och fansen som bevakar Canucks. Man kan väll säga att Bonino fick sitt genombrott förra säsongen då han gjorde 49 poäng, varav 22 mål. Känns som en spännande spelare att följa kommande år och kanske kan hans ankomst bidra till nytändning i andrakedjan – men kan han bära den?
När Luongo trejdades till Panthers så fick man, förutom Markström, även 26-åriga Shawn Matthias. Storvuxen spelare och skicklig tekare. Snittade 0.3 poäng per match ifjol (Panthers inkluderat) och det snittet skulle behöva ökas en aning så Canucks kan få mer ”depth scoring” – vilket varit ett problem även tidigare säsonger. Kan spela både på centerpositionen och till vänster.
Inför förra säsongen så kom Brad Richardson ifrån det soliga Kalifornien och L.A. Kings som free agent. Med en Stanley Cup vinst ifrån 2011/12 så är han den ende i Canucks omklädningsrum som har lyft den åtråvärda pokalen. Richardson är en mångsidig spelare som kan flyttas runt efter behov i forwardsuppsättningen. Funkar bra i defensiven och är nyttig i boxplay. Är ingen naturlig målskytt och inget riktigt hot, dels för att han inte skjuter tillräckligt ofta och dels pågrund av att han ”bara” är 1.80 lång och har med sina 86 kilon svår att möta sig mot de lite större backbjässarna.
När det kommer till att göra mål är Daniel Sedin det Henrik Sedin inte är. Henrik ska spela fram och Daniel ska göra spektakulära mål. Daniel ligger på tredje plats på listan över gjorda mål (307) i Canucks historia efter Marcus Näslund (346) och Trevor Linden (318) – förra säsongen blev det endast 16, färre än Ryan Kesler (25) och Chris Higgins (17). Hade en del skadebekymmer i slutet av säsongen och gick poänglös ur tolv raka matcher. Med Kesler borta är Daniels produktion kommande år än mer betydande. Bör inte, även om han kan, ta det defensiva ansvaret utan han måste producera poäng. Det återstår att se om han har kvar det som att krävs, eller i alla fall kan närma sig, den hockey han spelade för ett par år sedan.
23-åriga Zack Kassian kom i en trade 2011/12 i utbyte mot Cody Hodgson. Så här långt så är det Buffalo Sabres som är vinnare i den traden – men i Sabres fick Hodgson en mer framträdande roll medan han i Canucks var tredjevalet på centerpositionen. Kassian är en stark profil och kan vara väldigt oberäknelig. Är i grunden en skicklig winger, en powerforward som utnyttjar sin styrka väl och är riktigt bra nere i hörnen. Behöver fortfarande mogna i sitt spel och välja sina duster. Fokuserar han bara på att spela så har han bra kapacitet. Skrev inför säsongen på ett nytt tvåårs kontrakt.
Svårt att säga att någon i Canucks gjorde en bra säsong, men amerikanen Chris Higgins gjorde i alla fall okej ifrån sig. Oklart hur kedjorna kommer se ut men om han får spela tillsammans med Jannik Hansen så har man ett riktigt energiknippe till kedja. Har under hela sin karriär varit relativt ojämn och haft svårt upprätthålla en konsekvent nivå.
Den som drog på sig mest utvisningar i laget förra säsongen var Tom Sestito, kanske inte så förvånande. Han är en medioker skytt som ibland inte tar de bästa defensiva besluten. Kan med sin storlek vara nyttig i forechecking, men kan också dra på sig onödiga utvisningar och bli en börda. Men alla lag ska ha en ”goon”.
Det finns en rad talanger i organisationen. Toppdraftade Bo Horvat (C) och Hunter Shinkaruk (LW) lär med all sannolikhet spela hos London Knights i OHL kommande säsong. En annan spännande center är Brendan Gaunce. De två sistnämna spelarna kan under säsongen flyttas upp från OHL, men för Horvat som är yngst (född 1995), så kan han, pågrund av sin ålder, inte kallas upp till Canucks utan kan först ansluta efter London Knights säsong är färdigspelad.
Bland de som har större chans att få spela nästkommande säsong är Niclas Jensen och Linden Vey. Jensen gjorde NHL-debut för två år sedan och spelade 17 matcher ifjol. Är storvuxen men trots det väldig rapp i skridskoåkningen. Den 21-åriga dansken fick chansen bredvid Sedinarna och det krävs att han ska få spela med de bättre spelarna i laget för att få ut sin fulla potential. Lär få chansen att visa upp sig.
Linden Vey kom under sommaren ifrån regerande Stanley Cup-mästarna L.A Kings och kan mycket väl få chansen i en tredje eller fjärde kedja vid eventuella avbräck. Har gjort bra ifrån sig i AHL med 158 poäng på 191 matcher – dock endast spelat 18 matcher så relativt oprövad.
---
Nyckelspelare:
Henrik Sedin, Daniel Sedin, Dan Hamhuis, Ryan Miller
Nyförvärv:
Nick Bonino – från Anaheim – trade
Luca Sbisa – från Anaheim – trade
Derek Dorsett – från NY Rangers – free agent
Ryan Miller – från St. Louis – free agent
Linden Vey – från L.A Kings – trade
Radim Vrbata – från Arizona – free agent
Förluster:
David Booth – till Toronto – free agent
Zac Dalpe – till Buffalo – free agent
Jason Garrison – till Tampa Bay – free agent
Ryan Kesler – till Anaheim – trade
Mike Santorelli – till Toronot – free agent
Jordan Schroeder – till Minnesota – free agent
Svenskar:
Henrik Sedin, Daniel Sedin, Alexander Edler, Eddie Läck, Jacob Markström.
Coach:
Willie Desjardins
Preliminär laguppställning:
Daniel Sedin – Henrik Sedin – Radim Vrbata
Chris Higgins – Nick Bonino – Alexandre Burrows
Zack Kassian – Shawn Matthias – Jannik Hansen
Tom Sestito – Brad Richardson – Derek Dorsett
Kevin Bieksa – Alexander Edler
Dan Hamhuis – Chris Tanev
Luca Sbisa – Yannick Weber
Ryan Miller (Eddie Läck)
Andra notabla spelare: Jacob Markström, Joacim Eriksson, Ryan Stanton, Peter Andersson, Bobby Sanguinetti, Nicklas Jensen, Hunter Shinkaruk, Linden Vey, Dustin Jeffrey, Bo Horvat
---
Bästa nyförvärvet: Ryan Miller
Här är Ryan Miller det givna valet. Med sin erfarenhet så blir han inte bara viktig på plan utan även i omklädningsrummet – kan säkerligen lära Läck ett och annat. Trots en medioker vända i St. Louis så vet vi alla att han under många år varit en va ligans bästa målvakter, och då i ett av NHL:s sämre lag.
Värsta förlusten: Ryan Kesler
Såklart är förlusten av Ryan Kesler stor. Han har spelat alla sina tio NHL säsonger hos Canucks och har länge varit en av lagets populäraste spelare. Tillsammans med Sedinarna så har Kesler varit lagets viktigaste spelare – både framåt, men också bakåt som en skicklig defensiv center.
Årets poängkung(ar): Henrik och Daniel Sedin
Vem utav Daniel och Henrik ska man välja? Det är 50-50. Det är bara hoppas att någon utav dem kan bli just ”kungar” – förra året var de knappt knektar och det ska mycket till att det ska kunna gå sämre. Har allt att vinna och uppenbarligen passade de (tillsammans med resten av laget) inte in i Torts spelfilosofi – ett viktigt år för de bägge att visa att de tillhör ligans bästa spelare.
Årets nykomling: Bo Horvat
Även om sannolikheten är stor att han kommer tillbringa säsongen i OHL så måste han ändå nämnas här – ifall han gör bra ifrån sig i det kommande ”Main-camp”. Gjorde 74 poäng på 54 matcher ifjol och kan komma att bli en viktig spelare för Canucks i framtiden. Om han får chansen i år så vore det verkligen spännande, men troligen lär det dröja ett år.
Årets genombrott: Zack Kassian
Kassian skrev nyligen på ett nytt kontrakt och när han skrev på sa han: ”Jag känner att jag kan göra mer, men jag måste visa det på isen nu och under de kommande åren.” Det som krävs är att han mognar i sina beslut och fokuserar på att enbart spela hockey för då har han det som krävs för att han ska kunna göra runt 50 poäng. Är nyttig för laget men behöver bli viktig.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18. Vancouver
19. Nashville
20. Arizona
21. Toronto
22. New Jersey
23. Edmonton
24. NY Islanders
25. Winnipeg
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo
