SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 5. Vancouver Canucks
Benning har gjort sina drag – men räcker det?
Vancouver Canucks har inte spelat slutspelshockey sedan våren 2015, då man åkte ut i förstarundan mot Calgary Flames. En snackis från den serien var hur Micheal Ferland, då en uppkäftig 23-åring, retade gallfeber på spillrorna av Canucks beryktade 2011-kärna. När nu samma Ferland återfinns i Canucks, nu en ärrad 27-åring med hjärnskakningshistorik, så är det som cirkeln slutits. För Ferland – och J.T. Miller, Tyler Myers, Jordie Benn bl.a. – symboliserar att Jim Benning och Co. anser att Canucks rebuild är över, och att det är dags för slutspelshockey igen i västra Kanada.
Med Calder Trophy-vinnaren Elias Pettersson (20) i spetsen, uppackad av den framtida lagkaptenen Bo Horvat (24), skarpskytten Brock Boeser (22), artisten Quinn Hughes (19) samt målvaktsundret Thatcher Demko (23), så verkar den allmänna uppfattningen vara att Canucks nuvarande/framtida kärna är färdigbyggd och detta synsätt har genomsyrat klubbens agerande under offseason.
Efter att ha säkrat bl.a. Vasily Podkolzin (#10) och Nils Höglander (#40) vid draftbordet så trejdade Benning iväg ett konditionalt förstaval för forwarden J.T. Miller i vad som inte kan klassas som något annat än ett ”vinn nu”-drag. Under Free Agency fortsatte man på den inslagna vägen och lockade backbjässen Tyler Myers till Vancouver till tonerna av 5 x $6M. Även Jordie Benn (2 x $2M) ovan nämnda Micheal Ferland (4 x $3.5M) hämtades in för att skaka om lagbygget ordentligt.
En baksida av satsningen har varit att Canucks i dagsläget saknar medel för att teckna ett längre kontrakt med Brock Boeser, men det mesta tyder ändå på att den hårfagre vingen återfinns på Elias högra sida när pucken släpps i oktober.
Frågan nu är hur långt Bennings satsning kommer räcka. Säsongen 2018-19 sågs av många som ett framsteg, och till viss del stärker statistiken detta. Canucks tog 81 poäng vilket var det bästa sedan säsongen 2014-15 (101) och man vann 35 matcher, också det en toppnotering sedan 14-15. Man gjorde fler mål (225 kontra 218 året innan), och släppte in färre (257-264) och var åtminstone med och nosade på slutspelsplats under en kort period under senvintern.
Det statistiken, som i ärlighetens namn knappt är utanför den s.k. felmarginalen, inte visar är att laget bars av Elias Petterssons explosiva genombrott under hösten och sedan räddades av Jacob Markström under 2019. Trots detta var de mätbara framstegen närmast mikroskopiska. Ofta tas det för givet att yngre spelare ska nå nya höjder hela tiden, men risken finns trots allt att Pettersson stängs ner och att Bo Horvat inte är mer än en 60-poängscenter med styrkor i tvåvägsspelet.
Brock Boeser har inte ens kontrakt och har än så länge inte spelat en hel NHL-säsong. 30 mål och ungefär lika många assist känns inte som ett orimligt tak för amerikanen. Quinn Hughes är otroligt spännande, och kommer göra under för ett försvar som 2018-19 knappt visste var motståndarmålet (eller det egna för delen) var beläget, men är trots allt en rookie i världens bästa liga. Om Pettersson och Co. inte tar steg under säsongen – kommer Myers, Miller och Ferland då göra tillräckligt stor skillnad för att Canucks ska nå slutspel? I vår vet vi, men placera undertecknad i det skeptiska hörnet.
---
Målvakter:
Canucks anno 2019-20 kommer att leva och dö med Jacob Markströms målvaktsspel. Det är inte längre en diskussion kring huruvida svensken är en förstemålvakt i NHL, 170 starter och en räddningsprocent mellan.910-.915% i Canuckströjan talar för sig själv, men under andra halvan av fjolårets säsong var Markström mer än en medioker förstemålvakt, han var en topp 10-målvakt.
För att Canucks ska nå slutspel behöver Markström visa att detta är hans nya nivå. Det som talar för att han lyckas är att svensken är (än) mer bekväm i rollen och har fått mer tid tillsammans med målvaktsviskaren Ian Clark. Bakom Markström hittar vi Thatcher Demko. Talangen har befordrats från AHL och under sina nio starter i fjol var resultaten lovande (.913%). Räkna med 20-25 starter för Demko, och ett ständigt växande självförtroende i takt med att amerikanen växer in i NHL-kostymen.
Backar:
Canucks vill nå slutspel säsongen 2019-20. Tydligast märks den nya målsättningen på backsidan där inte mindre än fyra av de sex försvarare som startade säsongen 2018-19 ersatts. Ut har Gudbranson, Pouliot, Hutton och Del Zotto åkt – vilket få supportrar beklagar sig över– och in har som bekant Tyler Myers, Jordie Benn, Quinn Hughes och Oscar Fantenberg kommit. Även om Myerskontraktet skriker utköp efter nästa lockout så är det inget tvivel om att det är en förstärkning i nutid. Myers har Gudbransons storlek men är inte en död punkt i offensiven utan bör kunna producera uppemot 25-30 poäng.
Vid sin sida kommer Myers ha Alex Edler som ånyo stod för en stark säsong med 34 poäng på 56 matcher. Veteranen har matchats otroligt hårt av Green de senaste säsongerna men fortsätter vara lagets bästa försvarare när han är frisk.
Jordie Benn kommer ge en stadga åt försvaret som Ben Hutton aldrig kunde leverera, och tillsammans med Troy Stecher utgör Benn ett mycket fint tredje backpar. Supertalangen Quinn Hughes kommer att kampera ihop med lagets bästa defensiva back, Chris Tanev, som går in på kontraktsår. På papper är kombinationen perfekt: en ung, explosiv back med sina styrkor i offensiven bredvid en trygg defensiv back.
Bredden utgörs av Oscar Fantenberg och Alex Biega, och sämre sjundebackar är inte svårt att hitta. Om allt vill sig väl kommer även Olli Juolevi tillbaka starkare från sin senaste skada och späder på konkurrensen än mer under säsongen.
Forwards:
Ett lag som har Elias Pettersson och Bo Horvat som sina toppcentrar är aldrig chanslösa. Pettersson behövde inte lång tid på sig att bli lagets nya stjärna och före den långa NHL-säsongen kom ikapp honom under våren så snittade svensken en poäng per match och gav nytt liv till en tidigare anemisk offensiv. Horvat stod för karriärsbästa 61 poäng och tekade mest i NHL.
Nyförvärven Micheal Ferland och J.T. Miller ger laget en spetsigare topp 6, och i förlängningen även bättre bredd, och särskilt Horvat kommer gynnas av att spela med en legitim topp 6-forward regelbundet. Om Sven Bärtschi kan överkomma sina oroande hjärnskakningsproblem och Tanner Pearson visar att hans tolv poäng (nio mål) på 19 matcher i Canuckströjan var en försmak på vad som komma skall, snarare än ett dödsryck, så ser forwardssidan markant bättre ut än i fjol.
Problembarnet Jake Virtanen fick äntligen något slags genombrott under fjolårssäsongen och stod för 15 mål och om kanadensaren ser till att ta sin karriär på allvar och får lite speltid i powerplay bör inte 20 mål vara omöjligt. Canucks stoltserar även med en av ligans dyraste ’bottom 6’, och även om det inte är ett bra sätt att bygga ett lag under lönetakseran, så betyder det att spelare likt Jay Beagle, Brandon Sutter och Antoine Roussel kan stänga ner motståndares offensiva hot och samtidigt vara produktiva mot andra shutdown-lines. Åtminstone i teorin. Vill Green i stället premiera offensiven finns Nikolay Goldobin och Josh Leivo att tillgå. Båda två har kapacitet att tillföra något i offensiven, men det är upp till bevis för båda herrarna och särskilt Goldobin behöver steppa upp 2019-20 om han vill förlänga sin NHL-karriär.
De två stora frågetecknen är Brock Boeser och Loui Eriksson, om än av vitt skilda anledningar. Boeser saknar kontrakt i skrivande stund och Canucks saknar löneutrymme för att ge amerikanen ett långtidskontrakt. Väl signad så är Boeser given bredvid Elias i förstakedjan samt i powerplay. Räkna med att Boeser behöver nå 30 mål för första gången om Canucks ska nå slutspel.
När det gäller Eriksson är det en reell möjlighet att svensken hamnar i AHL under säsongen. Efter ännu en likblek säsong offensivt så beklagade sig Eriksson om coach Travis Green under VM, något som inte mottogs väl i Vancouver. Förhoppningen här är att professionalismen vinner över missnöjet, och att svensken anammar sin nya roll som defensiv specialist. Loui Eriksson är inte värd sitt kontrakt men svensken kan vara viktig i boxplay om han väljer att vara det.
Även Adam Gaudette förtjänar att omnämnas, även om 23-åringen bara stod för tolv poäng under sina 56 NHL-matcher. Amerikanens collegekarriär viskar dock om att det finns potential för ett mikrogenombrott 2019-20, om nu Gaudette lyckas vinna platsen som tredjecenter framför mer rutinerade pjäser.
---
Tre styrkor:
Målvaktsspelet
Jacob Markström har varit en habil målvakt under sin tid i Canucks. Från december till säsongslutet 2018-19 var han väldigt mycket mer och s.k. målvaktsexperter tror att svensken kan hålla uppe den nivån p.g.a. tekniska förändringar Markström gjort i sitt spel. Med ett bättre försvar framför sig, och med ännu en sommar under Clarks handledning, bör Gävlesonen kunna leverera även i år. Skulle det inte bli så kan Thatcher Demko mycket väl vara den här säsongens Carter Hart.
Elias Pettersson
Även om St. Louis Blues kanske saknar en ”riktig” stjärna enligt många så är bärande nyckelspelare ett måste för att åstadkomma något i dagens NHL. Elias Pettersson är den spelaren i Canucks, och även om motståndarna skulle lyckas stänga ner svensken så öppnar det möjligheter för andra. Pettersson verkar också fast besluten att visa att han håller en hel säsong efter att ha mattats av i fjol. Sov gott, motståndarmålvakter.
Powerplay
Efter att haft ligans nionde bästa powerplay säsongen 2017-18, så föll Canucks i tabellen under fjolåret. Detta trots Elias Petterssons inträde i laget. Inför året säsong talar dock mycket för att PP ska få sig ett rejält lyft. Pettersson och Boeser vid varsin tekningscirkel tvingar lag att välja vem man ska stänga ner, och Quinn Hughes kommer ge laget ett betydligt mer rörligt PP än vad Alex Edler kunde åstadkomma. J.T. Miller och Micheal Ferland ger även laget en andrauppställning som bör kunna prestera.
Tre svagheter:
Bottom 6
Vancouver betalar ett hutlöst pris för sin bottom 6 och får väldigt lite tillbaka. Ett annat problem är att det inte direkt är några ungtuppar i den. I dagens NHL bör man inte spendera mycket pengar på sina sämsta spelare.
Skadehistorik
Vancouver var förra året ett av ligans mest skadade lag. De enda spelarna som missade färre än tio matcher var Horvat, Eriksson, Stetcher, Granlund och Motte. Fortsätter man att förlora nyckelspelare till skador blir det svårt att nå slutspel.
Jim Benning
Jag är så jävla less på Jim Benning. Det här kommer bli hans sjätte säsong, lika många som Mike Gillis hann med innan han fick sparken. Benning upphör aldrig att förvåna, och jag längtar så till dagen han får sparken. Tyvärr verkar inte ägaren Francesco Aquilini hålla med mig.
Det värsta är att oavsett vad så kommer alla Benningälskare att försvara honom; missar vi slutspel är det bra för då får Benning drafta högt igen (vem vet, han kanske kan hitta en till Jake Virtanen eller Olli Juolevi…). Är vi nära slutspel kan säsongen anses vara en bra lärdom för de unga spelarna. Och skulle vi slutligen ta oss till slutspel är det bara Bennings förtjänst (det faktum att mer än 50 % av ligan går till slutspel varje år har inget med saken att göra). Det går inte att vinna.
---
Preliminär laguppställning:
Ferland – Pettersson – Boeser
Pearson – Horvat – Miller
Bärtschi – Sutter – Virtanen
Eriksson – Beagle – Motte
(Leivo)
Edler – Myers
Hughes – Tanev
Benn – Stecher
(Fantenberg, Biega)
Markström (Demko)
Andra notabla spelare: Nikolay Goldobin, Antoine Roussel (IR), Tim Schaller, Reid Boucher, Vasily Podkolzin, Nils Höglander, Adam Gaudette, Olli Juolevi, Kole Lind
---
Säsongens poängkung: Elias Pettersson
Elias Pettersson är lagets bästa spelare, alla kategorier, och även om svensken skulle ha en tuffare andraårssäsong så räcker det för att bli poängbäst i Canucks. Särskilt om Brock Boeser skulle missa delar av säsongen p.g.a. kontraktsförhandlingen (eller hans årliga långtidsskador).
Säsongens viktigaste spelare: Jacob Markström
I fjol skrev undertecknad följande rader under samma rubrik: ”Om Canucks ska ha ens en snöbolls chans i helvetet att nå slutspel måste Jacob Markström bli den Vezina-kandidat många förutspådde att han skulle bli som junior”. Fun fact; Markström var Vezina-värdig under 2/3 av säsongen och trots att hans siffror ser ganska medelmåttiga ut så berättar den avancerade statistiken om en målvakt som var på gränsen till det absoluta toppskiktet i ligan. Trots detta var Canucks långt ifrån slutspel. Med ett starkare lag framför sig – åtminstone på pappret – så behöver Markström leverera liknande hockey igen.
Säsongens unga spelare: Quinn Hughes
Quinn Hughes är en speciell talang som kommer att vara en av huvudanledningarna att följa Canucks 2019-20. Förväntningar är skyhöga på backen som ändå får lov att anses vara en ’dark horse’ till Calder Trophy. Under backvirtuosens första NHL-matcher i våras var publiken som i trans när firma Hughes-Pettersson-Boeser åkte åttor kring motståndarna – så kapacitet och stöd för stordåd finns. Bristen på storlek ett orosmoln.
Säsongens doldis: Alexander Edler
Att kalla klubbens kanske genom tiderna bästa back för doldis kan tyckas märkligt, men faktum är att Alexander Edlers 2019-säsong var den bästa han gjort på kanske fem år! I de matcher han spelade var han den enda ljusglimten bland backarna. Edlers storhet har hamnat i skymundan bakom storbackar Sverige fått fram i generationen bakom honom, men i Vancouver är Edler fortfarande otroligt viktig. Dels med sitt spel, men också som mentor till Quinn Hughes. Om Canucks ska ha en chans på slutspel behöver Edler vara minst lika bra i år igen!
Säsongens besvikelse: Brock Boeser
Att utnämna Prince Charming till säsongens besvikelse kan jämställas med att svära i kyrkan. Hans 59 mål på 140 matcher (35 mål/ 82 matcher) är näst till Pavel Bure snabbast i Canucks historia. Men jag tror att hans produktion droppar i år. Boeser förlitar sig i första hand på sitt fantastiska skott, men är bortsett från det lite endimensionell, och jag har lätt att se ett scenario där han bara gör 20 mål i år.
---
Texten är skriven innan Brock Boeser skrev på sin kontraktsförlängning.
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division:
1.
2.
3.
4.
5. Vancouver Canucks
6. Edmonton Oilers
7. Anaheim Ducks
8. Los Angeles Kings
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Vancouver Canucks på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
