SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 5. Vancouver Canucks
I slutspel i våras, men nu tros Vancouver få det betydligt jobbigare.
Många blev förvånade att Canucks gick såpass bra som de ändå gjorde förra säsongen. Man slutade tvåa i den tuffa Pacific division och tog över hundra poäng. Men i slutspelet åkte man på ett ungt Calgary som krigade sönder de gamla gubbarna i Vancouver.
Under sommaren har det inte hänt så jättemycket, Eddie Läck försvann och tillbaka kom draftval, Kevin Bieksa trejdades också han mot draftval. Projekt Zack Kassian fick ett slut. I övrigt ser inte laget speciellt mycket bättre ut än i fjol, snarare tvärt om.
Målvakter:
Målvaktsduon Ryan Miller - Jacob Markström är i mina ögon den svagaste sedan säsongen 2005/06 då Alex Auld och Dan Cloutier delade på målvaktssysslorna. De senaste åren har frågan om vem som vaktar kassen i Vancouver alltid varit intressant. Faktum är att sedan 2013 har Canucks gjort sig av med TRE förstamålvakter.
Jag gillade inte Millers kontrakt när det skrevs förra sommaren. Jag tycker att han dels är för gammal och för dålig. Jag hade mycket hellre sett ett målvaktspar under förra säsongen bestående av Eddie Läck och en riktig veteran (Martin Brodeur, någon?) och sedan kört Läck - Markström i år. Man kan ju drömma…
Nu tror jag inte att Canucks står och faller med sin målvaktsuppsättning. Jag tror att laget har större problem på andra håll än på målvaktssidan. Miller är en helt OK målvakt och Markström kanske kan etablera sig som en hygglig backup under säsongen.
Backar:
Alexander Edler gjorde förra året sin bästa säsong sedan 2011/12. Han lyckades bland annat vända ligans sämsta plus/minus-statistik från 2014 till ett ganska fint resultat av +13. Detta är dels eftersom John Tortorella numera finns på annan ort, men mycket kan tillskrivas den lugne kanadensaren Chris Tanev.
Tanev är inte en spektakulär spelare i någon bemärkelse; han är inte speciellt stor, han tacklas inte speciellt mycket eller bra, han skott är lite under medel, han är inte speciellt snabb men han är ändå en fruktansvärt bra NHL-back. Han spelar med ett lugn som smittar av sig på alla andra på isen. När Tanev som NHL-rookie fick kliva in och spela Stanley cup-final gjorde han det med ett sånt lugn att Kevin Bieksa analyserade Tanevs spel och kom fram till att “han kunde ha spelat matchen med en cigg i munnen.” Canucks första backpar är riktigt bra, Edler och Tanev kompletterar varandra på ett bra sätt och fungerar i alla situationer, både när man leder med ett mål och när man ligger under med ett.
Men redan när man kommit ner till backpar nummer två har kvaliteten sjunkit avsevärt. Dan Hamhuis var för mindre än två år sedan med och vann OS-guld för Kanada i Sotji, men chansen att han kommer tas ut i World cup-truppen är nog obefintlig. “Hammer” kommer fylla 33 i december, och hans bästa dagar ligger bakom honom. Dessutom kommer han för första gången sedan han sommaren 2010 skrev på för Canucks få spela utan sin “partner in crime” Kevin Bieksa. Hammer & Juice var i sina bästa stunder ett av ligans absoluta toppbackpar. Bieksa var galen, både i sitt fysiska och offensiva spel, och Hamhuis var lugn och redde upp de misstag Kevin gjorde. Och nog för att Bieksas spel dalat kraftigt, under förra säsongen var han stundtals riktigt dålig; tappade pucken i ostrategiska lägen och tog dumma utvisningar. Men han tillförde ändå något till laget i form av ledarskap och fysiskt spel som blir svårt att ersätta. Bieksa var den enda backen som kunde skrämma motståndarna och stå upp för sina lagkamrater och detta är något som Canucks kommer sakna.
Yannick Weber är inte en dålig back, han har ett mycket bra slagskott och kan till och med få spela i första power playformationen, men han har inte jättemånga kvaliteter utöver detta. Han är helt OK, men inte mer.
Tredje backparet är dock inte ens OK. Luca Sbisa visade under förra säsongen i stort sett inga positiva sidor. Han var inte bra offensivt och han drällde med pucken fruktansvärt mycket i egen zon. Oftast fylldes man av ett starkt obehag när nummer 5 hanterade pucken i egen zon. Trots detta fick han ett treårskontrakt värt över $10 miljoner. Mycket märkligt… Sbisa är lite som Linden Vey i det att hans enda fördel är hans ålder.
Hans tänkta partner, Matt Bartkowski är en värvning jag gillar. Hans caphit är helt OK, $1,75 miljoner, och hans spelstil passar i ett tredje backpar, han är hyfsat fysisk och relativt rörlig. Han har också potential att spela i en top 4-roll vid skador.
Sammantaget ser jag dock försvaret som Canucks svagaste sida, det är egentligen bara Edler och Tanev som håller en någorlunda hög kvalitet.
Frank Corrado har i flera års tid pendlat mellan AHL och NHL och det tror jag att han kommer göra denna säsong också.
Forwards:
Den dagen Henrik och Daniel Sedin lägger av blir en mörk dag för Vancouver och hela British Columbia. Faktum är att man måste gå tillbaka till säsongen 1997-98 för att hitta senaste gången som vinnaren av Cyrus H. McLean Trophy, som lagets poängkung, inte var en Ö-viksbo. Vill man hitta senaste gången en icke-europé vann lagets poängliga så är det tidigt 90-tal som gäller; 1991-92 när Trevor Linden gjorde det.
Detta lär inte förändras det här året heller. Sedinarna måste producera för att Canucks över huvud taget ska ha en chans i den stenhårda Pacific division. Min gissning är att Alex Burrows får inleda i förstakedjan tillsammans med Sedinarna medan Radim Vrbata får spela i andralinan med nyförvärvet Brandon Sutter och den unga och lovande snajpern Sven Bärtschi. Tanken här är att sprida ut offensiven och inte bara förlita sig på en kedja. Dessutom är firma Burrows-Sedin ett beprövat och vinnande koncept. Fransk-kanadensaren målskörd för säsongerna 2008-09 till och med 2011-12 lyder: 28, 35, 26 och 28. Inte dåligt med tanke på att han aldrig blev draftad… Han har dock gått ner sig lite men ska med lite flyt kunna göra nästan 20 mål i år.
Kedjan med Sutter, Vrbata och Bärtschi har potential att bli spännande. Vrbata får nog svårt att upprepa förra årets succésäsong där han spräckte 30-måls-gränsen för andra gången i karriären. Men drygt 20 kassar bör tjecken mäkta med. Den snart 23-årige Bärtschi kan bli riktigt, riktigt bra! Efter att ha valts som 13:e spelare totalt av Calgary i draften 2011 körde han fast i organisationen och behövde en nystart. Till det relativt överkomliga priset av ett andrarundeval kom han så till Canucks i slutet av förra säsongen och hann med tre matcher. På dessa gjorde han två mål och spelade riktigt bra. Förhoppningsvis kan han ta en plats i Canucks top 6, och föryngra lite. Fyra sjättedelar av Vancouvers två första kedjor kommer ha fyllt 35 eller mer innan nästa års Stanley cup-mästare krönas.
Bo Horvats spel förra säsongen var såpass bra att han utan problem bör kunna leda en tredjeformation. Han kommer att flankas av veteranerna Chris Higgins och Jannick Hansen. På papperet ser detta ut som en ganska stark formation som bör kunna bidra med stabilt spel i båda ändarna av isen. Higgins och Hansen har länge varit mycket viktiga pjäser i Canucks mittenregister bland anfallarna. De har aldrig varit speciellt flashiga, men duktiga i försvarszon och dugliga i anfallszonen.
Bo Horvats utveckling gjorde att Benning och Linden inte ansåg att Brad Richardson eller Shawn Mathias behövdes längre, och detta gör att platsen som fjärdecenter är Linden Veys att förlora. Vey har hittills inte visat några större kvaliteter på NHL-nivå; hans största tillgång, i mina ögon, är det faktum att den tredje siffran i hans födelseår är en nia istället för en åtta. Hans kontrakt är dessutom ganska billigt, caphiten ligger på $1 miljon.
Billigt kontrakt kan man däremot inte säga om hans kedjekamrater. Derek Dorsett skrev ett mycket underligt fyraårskontrakt värt över tio miljoner dollar i april. Dorsett har förvisso varit en duktig rollspelare för Vancouver, men att binda sig i fyra år med en snart 29-åring anfallare som gjort mer än tio mål en gång i sin NHL-karriär känns lite underligt. Dessutom till det relativt höga priset av $2,65 miljoner per säsong...
Den tredje länken i denna kedja blir 31-årige Brandon Prust som kom till Canucks i en trejd där Zack Kassian och ett val i draftens femte runda gick åt andra hållet. Prust är snarlik Dorsett, och kostar ungefär lika mycket. Herrarna Prust och Dorsett har potential att gå till historien som de kanske dyraste fjärdekedje-ytterforwardsen i Canucks historia. Något som är lite positivt med den här kedjan är att akronymen V.P.D. är samma som hos Vancouver police department, ett roligt sammanträffande.
Vid skador hoppas jag att Cole Cassels får pröva på spel i NHL. I mina ögon passar han egentligen in bättre än Linden Vey gör, Vey har dock ett envägskontrakt som gör det omöjligt att göra sig av med honom bara sådär. Cassels kommer kunna bli en mycket stabil tredjecenter, han gjorde till exempel ett jättejobb i Memorial cup-finalen då hans Oshawa Generals mötte Connor McDavids Erie Otters. Cole fick jobbet att stänga ner McJesus som tidigare i slutspelet snittat 2,5 poäng per match. Och lyckades såpass bra att McDavid “bara” gjorde sju poäng på fem matcher.
Sammanfattningsvis tycker jag att man kan säga att Canucks forwardsuppställning, om man bortser från Sedinarna, inte är något att hurra för alls. Ägaren Francesco Aquilini betalar nionde mest till sina forwards, men han får inte valuta för pengarna. I mina ögon så är Canucks anfall kanske 20-25 bäst i ligan.
Det finns dock en viss skrällfaktor, lyckas supertvillingarna upprepa den fina säsongen de hade förra året (båda hamnade topp tio i poängligan), samtidigt som Vrbata och Burrows göra ungefär 25 mål var, Bärtschi och Horvat har fina säsonger och bottom six-uppsättningen håller tätt så kan forwardsuppsättningen framstå som relativt stark. Framförallt i jämförelse med andra lagdelar…
---
Nyckelspelare:
Daniel Sedin, Bo Horvat, Jacob Markström
Nyförvärv:
Brandon Prust - Montreal - trade.
Brandon Sutter - Pittsburgh -trade.
Förluster:
Kevin Bieksa - Anaheim - trade.
Eddie Läck - Carolina - trade.
Nick Bonino - Pittsburgh - trade.
Zack Kassian - Montreal - trade.
Adam Clendening - Pittsburgh - trade.
Brad Richardson – Arizona – free agent.
Shawn Matthias – Toronto – free agent.
Svenskar:
Daniel Sedin, Henrik Sedin, Alexander Edler, Jacob Markström
Coach:
Willie Desjardins
Preliminär laguppställning:
D. Sedin – H. Sedin – A. Burrows
S. Bärtschi – B. Sutter – R. Vrbata
C. Higgins – B. Horvat – J. Hansen
B. Prust – L. Vey – D. Dorsett
A. Edler – C. Tanev
D. Hamhius – Y. Weber
L. Sbisa – M. Bartkowski
R. Miller
J. Markström
Andra notabla spelare: Frank Corrado, Cole Cassels, Adam Cracknell, Ronalds Kenins
---
Bästa nyförvärvet: Brandon Prust
Även fast jag inte tror att han kommer ha så stor inverkan på spelet i sig så tror jag att Prust kommer hjälpa Canucks med tanke på den duktiga ledaren han är, speciellt nu när man förlorat Kevin Bieksa. Prust och Dorsett är numera de enda spelarna i laget som har förmågan att skrämma motståndarna med sitt fysiska spel och det tror jag kommer bli viktigt.
Värsta förlusten: Nick Bonino
Även fast Brandon Sutter i mina ögon är en bättre spelare än Bonino så tror jag att den senare kommer bli saknad. Bonino hade offensiva egenskaper som egentligen bara överträffas av Sedinarna, både hans skott och spelförståelse är riktigt bra, och jag tycker egentligen att han passar bättre som andracenter än Sutter gör.
Årets poängkung: Sedin
Finns inget mer att säga.
Årets nykomling: Sven Bärtschi
Jag tror att schweizaren har potential att göra 20 mål som rookie. Han har i de få matcher han fått spela i NHL gjort det riktigt bra, och som sagt så tror jag att han kan komma att spela i top six.
Årets genombrott: Jacob Markström
Jag tror (läs hoppas) verkligen att säsongen 2015-16 kommer bli säsongen då Jacob Markström slår igenom i NHL. Han har spelat mycket bra under försäsongen och dessutom tror jag att Ryan Miller inte kommer övertyga så att Jacob verkligen ges chansen.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Pacific Division:
1.
2.
3.
4.
5. Vancouver Canucks
6. Edmonton Oilers
7. Arizona Coyotes
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
