Vem är Mike Richards?
Vem är egentligen den där Mike Richards som Los Angeles Kings GM Dean Lombardi var villig att ge upp Wayne Simmonds och superlöftet Brayden Schenn för? För att reda ut detta har vi tagit hjälp av Philadelphia Flyers skribenten och tillika NHL redaktören Niclas Viberg.
Det finns inte en Kingsfan världen över som missat den stora övergången som skedde strax innan årets draft. Mycket överraskande och smått chockerande tradades Philadelphia Flyers lagkapten Mike Richards till Los Angeles Kings i utbyte mot Wayne Simmonds, Brayden Schenn samt ett draftval i andrarundan 2012. Så vem är egentligen den där Mike Richards som Kings GM Dean Lombardi var villig att betala ett sådant högt pris för? Philadelphia-experten Niclas Viberg hjälper oss att reda ut denna fråga samt övriga tankar kring denna ”blockbuster” trade.
Först av allt, vad är Mike Richards för en typ av spelare? Vad är hans styrkor respektive svagheter?
Viberg: I Mike Richards har Los Angeles fått en mycket kompetent tvåvägscenter, enligt många en av ligans bästa. När han är fullt frisk är han en riktigt jobbig spelare att möta, och kan då plocka bort i stort sett vem som helst i ligan. Han spelar ett betydligt större spel än vad hans kroppshydda kan visa vid första anblick och han är inte rädd för att dela ut tunga tacklingar.
Richards stora styrka är hans enorma mångsidighet. Han gör sig bäst i en liten mer defensiv roll i en shut down line, men kan även spela en ren offensiv roll. I powerplay kan han styra spelet från målvaktens vänstra tekningscirkel eller pumpa iväg skott från blålinjen. I penalty killing är han effektiv i sitt sätt att döda ytor och är konstant ett offensivt hot i den spelformen.
Är det något i spelet man kan klaga på så är det att han kan ha vissa tendenser till att ha en ojämn poängproduktion, samt det faktum att hans spelstil kan slita ut honom sett över en lång säsong. Ibland kan han även visa upp ett lojt intryck, framför allt när poängen inte trillar in. Det har tidigare höjts frågetecken kring hans ledarskap och förmåga att hantera motgångar och media, och de frågetecknen fick ännu mer tyngd nu i och med traden – men mer om det senare.
Vilken roll hade han i Philadelphia, och vilka kedjekamrater placerades han oftast tillsammans med?
Viberg: Richards fick i match ut och match in samma uppgift – att plocka bort motståndarnas främsta forwards. Dessutom förväntades han bära upp en powerplay-uppställning och matchades även alltid hårt i numerärt underläge.
Flyers hade genom åren problem med att hitta två fullfjädrade wingers åt honom. Simon Gagne var den enda spelaren som fullt ut var lyckosam jämte honom och de två var en giftig duo i alla spelformer. Den här säsongen fick han spela med en mängd olika wingers, men när Kris Versteeg anslöt höll de två samman. Även Andreas Nodl fick en hel del tid jämte Richards. Ska man utnyttja Richards förmåga fullt ut ska han spela med två andra starka tvåvägsforwards.
Los Angeles kapten Dustin Brown nämndes under många år som en drömvärvning bland Flyers fans. Det ska nu bli oerhört intressant att se vad Richards och Brown – som jag förutsätter kommer få alla chanser att spela ihop kemi – kan åstadkomma i Kings.
Tror du han kommer få samma roll i Kings?
Viberg: Man värvar inte in en spelare som Mike Richards utan att låta honom få alla chanser att göra det han gör bäst. Skulle det sedan visa sig att han inte blir lyckosam i Kings, ja då kan man börja experimentera. Han har tidigare, med relativ framgång, spelat winger i en checking line, så kanske kan det i så fall vara ett alternativ. Att Richards skulle vara Anze Kopitars målskytt har jag dock svårt att se.
Richards återförenas nu med Simon Gagne i Kings. Vilken betydelse har det för Richards prestationer?
Viberg: Under tiden i Philadelphia hade Flyers problem med att hitta funktionsdugliga wingers till Mike Richards. John Stevens vet det, Terry Murray vet det, Ron Hextall vet det och högsta hönset Dean Lombardi vet det. Nu får man i Simon Gagne in en winger som bevisligen har fungerat väldigt bra tillsammans med Richards.
Att komma till en ny organisation innebär alltid en anpassningssituation med allt runtomkring och spelet på isen. Nu blir anpassningen på isen med all sannolikhet betydligt enklare för både Richards och Gagne, vilket givetvis underlättar.
Varför tror du Flyers GM Paul Holmgren tradade iväg både Jeff Carter och Mike Richards?
Viberg: Det finns två scenarion som känns aktuella. I det första ville man helt enkelt röra om i grytan efter en säsong som slutade i stor besvikelse. Därför skickade man helt enkelt iväg två tunga spelare i sin core med avsikt att bygga om lite bland forwardsbesättningen, samt för att kunna få in Ilya Bryzgalov under lönetaket.
Det andra scenariot, som känns betydligt mer troligt, är att de rykten som cirkulerade om ett delat omklädningsrum, en sämre förmåga än väntat som lagkapten och duons festande trots allt hade en hel del sanning bakom sig. Richards och Carter är bästa vänner och tillsammans hade de ett stort inflytande på de yngre spelarna i laget. Numera tillhör Flyers omklädningsrum det gamla gardet, det vill säga Pronger, Timonen och Briere.
Det är inte heller någon slump att Richards, Carter, Scottie Upshall och Joffrey Lupul – kvartetten som för några år sen ofta sågs på Philadelphias nattklubbar titt som tät – nu alla har fått lämna organisationen.
Om det nu stämmer att det var turbulent i omklädningsrummet, tror du Kings riskerar att få samma problem? Kan det underlätta att Richards förmodligen inte kommer att vara kapten i Kings?
Viberg: Richards är en mycket stabil lagkapten om vi uteslutande ser till prestationerna på isen. Rapporterna säger dock att han hade vissa problem med att få hela laget med sig i Flyers, samtidigt som vissa rykten säger att han inte köpte Peter Laviolettes spelsystem fullt ut. Richards har även haft stora problem med mediahanteringen och har under stunder bojkottat Philadelphiamedian, vilket givetvis inte är bra som lagkapten.
Jag tror att han kan må bra av att slippa all den press han fick på sig i Philadelphia, både internt och externt. Från dag 1 jämfördes han med Bobby Clarke – Mr. Flyers – på alla sätt och vis, vilket givetvis måste ha varit betungande. Problemen som enligt rapporterna ska ha funnits i Flyers var att Richards lugna och tillbakadragna ledarstil inte var uppskattat. Han fokuserade främst på sina prestationer på isen, och kunde under långa perioder ”lämna över” omklädningsrummet till veteranspelarna i Flyers.
Rimligtvis borde det faktum att han inte får något ”C” på bröstet i Los Angeles innebära att han fullt ut kan koncentrera sig på spelet på isen, där han bevisligen är en mycket kompetent tvåvägscenter. Framför allt lär det dock vara den något mindre pressen som finns på spelarna i Kings som främst kommer underlätta för Richards.
Är han ett bra kaptensämne i spelet på isen? Ja, när han är frisk. Är han ett bra kaptensämne utanför isen? Nej, inte om man ska tro de rapporter som nu kommer fram i Philadelphia.
När vi ändå pratar om kaptensrollen, tror du det kommer påverka Richards spel positivt eller negativt om han inte blir kapten i Kings?
Viberg: Jag berörde ju den punkten en hel del i den föregående frågan, men jag tror att det kan underlätta för honom. Vi pratade om pressen på honom, och den förefaller definitivt vara något mindre i Los Angeles än i Philadelphia. Det tror jag gör honom gott, oavsett om vi pratar om spelet i stort eller en eventuell kaptensroll.
Ett av Richards stora problem i Flyers var mediahanteringen. Det är en uppgift som följer med kaptensrollen, men det var en uppgift som Richards inte alltid kunde hantera. Nu är det viktigt att veta att Philadelphiamedia kan vara väldigt inskränkt och de gamla hundarna på tidningarna och TV-bolagen hänvisar gärna till, och jämför med, den gamla goda tiden på 70-talet.
Om Richards nu helt och hållet kan få koncentrera sig på vad som ska utföras på isen borde hans spel ligga på den höga nivå han är kapabel till. Att försöka leda ett omklädningsrum när etablerade och respekterade veteraner som Chris Pronger, Kimmo Timonen, Daniel Briere, Simon Gagne, Ian Laperriere och/eller Mike Knuble alla förväntar sig precis allting från dig är inte det enklaste.
Varför tror du Holmgren föredrog Kings erbjudande, mer än t.ex. Torontos (Nazem Kadri och Nikolai Kulemin)?
Viberg: För att uttrycka det kortfattat: Kings erbjudande var flera klasser bättre. Såväl Nazem Kadri som Nikolai Kulemin är givetvis klart kompetenta hockeyspelare, men de är inte på samma nivå som Brayden Schenn och Wayne Simmonds.
I Schenn och Simmonds har Flyers nu fått två spelare som kan bilda en mycket effektiv duo under flera år framåt. Simmonds är redan nu mogen för stordåd och med hans spelstil kommer han direkt att bli en publikfavorit i Philadelphia. Schenn är en jättetalang som enligt många kan klara en ordinarie topp-9-roll redan kommande säsong.
Vad tror du Brayden Schenn och Wayne Simmonds kommer att få för roller i Philadelphia under nästa säsong och i framtiden?
Viberg: Training camp och Flyers aktiviteter under free agent frenzy kommer utvisa om Schenn är redo för samt har möjlighet till att gå in i en topp-9-roll direkt. I ärlighetens namn har jag inte full koll på Schenns prestationer den här säsongen, mer än en svag minnesbild från en av hans åtta matcher under säsongsinledningen.
Om Flyers bedömer att Schenn är redo för en centerroll så pekar de tidiga indikationerna på att han får ta hand om tredjekedjan, troligtvis med Simmonds som winger. Kanske väljer man dock att lira Schenn som winger beroende på vilka värvningar man gör från free agent-marknaden. Vill det sig illa, för Schenns skull, så kan han kanske även riskera att få spendera säsongen i AHL, om han inte bedöms som redo för en ordinarie roll i NHL och hans höga cap hit inte gör det möjligt att ha honom till hands.
Simmonds lär med allra största sannolikhet användas i en checkingroll. Det är där han är som allra bäst, och det är därmed lika bra att han riktar in sig på att matchas mot motståndarnas bästa spelare i match efter match. Troligtvis gör han det i en checking line, men det finns även en liten möjlighet att han får gå in vid Claude Giroux sida i toppkedjan.
Varför tror du Kings GM Dean Lombardi gav upp både Brayden Schenn och Wayne Simmonds, som tidigare räknats som untouchables, för just Mike Richards, och inte för något tidigare anbud från andra klubbar? Vad är det som är så speciellt med Flyers f.d. lagkapten?
Viberg: Till skillnad från både Brayden Schenn och Wayne Simmonds så är Mike Richards en färdigutvecklad spelare, som dessutom passar in väl i Los Angeles lagbygge. Tillsammans med Anze Kopitar ger han nu Kings två högst kompetenta centrar för topp-6, och Jarret Stoll kan användas i en för honom mer lämplig roll i tredjekedjan.
Den största anledningen tror jag dock stavas John Stevens och Terry Murray. Richards var – och är väl rimligtvis även fortfarande – Stevens favoritspelare. När Stevens var head coach i Philadelphia, då med Murray som sin assisterande coach, fick Richards alltid ett enormt förtroende, vilket en spelare av hans klass givetvis ska få. Men problemet i det är fallet var att Stevens behandlade spelare olika. När Richards underpresterade fick han fortsatt stort förtroende, medan andra spelare i laget omgående degraderades i kedjehierarkin och gick miste om istid.
Såväl Stevens som Murray lär ha öst beröm över Richards, och i slutändan tror jag det var det som gjorde att man vågade offra Schenn och Simmonds för att få över honom.
Ifjol förlorade Flyers Stanley Cup finalen med en hårsmån, hur stor del i denna slutspelsframgång anser du att Mike Richards hade?
Viberg: Mike Richards var en ledande spelare i det slutspelet, inget snack om saken. Tyvärr föll han bort något i finalserien, något han i och för sig inte var ensam om. Men under vägen fram till final var det karriärens bästa hockey vi fick se. Han var en kraft att räkna med både offensivt och defensivt och hans mål i numerärt underläge i match fem mot Montreal symboliserar i praktiken hela den slutspelsinsatsen.
Marcus: För er som inte vet vilket mål han hänvisar till kommer här en länk till klippet:
>>>> Mike Richards - The shift
I år gick det inte lika bra för Flyers, ett fiasko i många fans ögon. Hur stor del av årets magplask får Richards ta på sig?
Viberg: Som lagkapten får Mike Richards givetvis ta på sig en stor del av fadäsen. Påstår man något annat ljuger man. Laget kom många gånger ut till match med en alldeles för lam inställning och under matcherna lyckades man inte ändra på negativa vibbar. Det är något som totalt sett faller på lagkaptenens ansvar.
Hans personliga insats var en besvikelse, men det kan förklaras med det faktum att han spelade i stort sett hela säsongen med en trasig handled. Skadad eller frisk spelar dock ingen större roll när man analyserar hans insatser som lagkapten den här säsongen, där var han bristfällig.
Vad tror du förvärvet av Richards betyder för Kings? Kommer det i längden kosta mer än det smakar?
Viberg: Mike Richards är en mycket bra tvåvägscenter, däri råder det ingen tvekan. I Philadelphia hade han stora problem att hantera media, vilket tog en sanslöst stor fokus från hockeyn. I Los Angeles lär han inte få samma behandling, vilket kommer underlätta för honom. Att konstant jämföras med Bobby Clarke i allt du gör kan sätta sig i skallen på vem som helst.
Att behöva ge upp två så pass lovande spelare som Brayden Schenn och Wayne Simmonds kommer givetvis att smärta, men smakar det så kostar det. Kan Richards bara lägga ner, eller i varje fall miniminera, utelivet och samtidigt kunna koncentrera sig helt och hållet på hockeyn är det en finfin värvning.
Sist men inte minst, kan man nu påstå att Kings nästa säsong bör räknas som en ”Contender” (dvs utmanare om Stanley Cup)?
Viberg: Los Angeles har ett väldigt intressant lagbygge på gång. Målvaktspositionen ser stark ut med två målvakter som båda två kan prestera på en väldigt hög nivå. I försvarsbesättningen förutsätter jag att det bara är en tidsfråga innan Drew Doughty säkras upp, och skulle man dessutom kunna få in en hyfsat billig veteran för tredjeparet ser även det starkt ut.
Bland forwardbesättningen ser topp-6 stark ut och består av olika spelartyper. Kan bara Dustin Penner leva upp till sin potential ser det riktigt fint ut även där. Bottom-6 skulle nog behöva förstärkas med en etablerad winger till tredjekedjan, men över lag ser det stabilt ut även där.
Vi vet dessutom att Kings är starka i både powerplay och penalty killing, och såväl Mike Richards som Simon Gagne förstärker de spelarformerna ytterligare. Förlusten av Michal Handzus betydelse i numerärt underläge blir klart överkomlig i och med Richards och Gagnes ankomst.
Om Penner kliver fram ur skuggan, bottom-6 förstärks med en etablerad winger och en veteran plockas in för det tredje backparet så tror jag definitivt att Kings kan utmana i Western Conference.
Marcus: Vi tackar Niklas Viberg för de utförliga svaren.
Om man analyserar och sammanfattar Vibergs svar så förstår man att det är ingen dålig värvning Kings har gjort. Att han har haft problem i Flyers omklädningsrum är nog inget som Kings behöver oroa sig för. Som Viberg säger så måste det varit en enorm press. Det är klart att media är stor även i LA, men kanske inte så hockeytokig som den är i Philadelphia. Vi får hoppas att han drar ned på festandet nu när han skiljs åt från sin barkompis Jeff Carter. För LA har i alla fall inte brist på den varan.
En stark tvåvägscenter som Mike Richards är perfekt att ha bakom Anze Kopitar, och Richards användbarhet är enorm. Han kommer att få spela mot motståndarnas bästa spelare kväll efter kväll, samt användas flitigt i både numerära över- och underlägen. Övergången till Kings kommer att underlättas av att han får spela med Simon Gagne som han bevisligen redan funnit kemi tillsammans med. Och förmodligen kommer Dustin Brown att få ta hand om högerkanten i den kedjan. Den här kedjan tror jag kan bli enorm nästa säsong, och kanske lagets viktigaste. Energi, snabbhet, målfarlighet, defensiv styrka…Ja den har allt.
Kings har sannerligen satsat rejält inför nästa säsong, och börjar forma ett gediget lagbygge med få svagheter. Kanske behövs en checkingforward till i tredjekedjan, och eventuellt en mer rutinerad back som Viberg var inne på. Men detta är det ingen panik med att lösa. Det är bättre att se om någon kan kliva fram ifrån de egna leden först, sen går det istället att lösa detta innan trading deadline om det skulle behövas.
Vi ser alla fram emot en spännande säsong och inväntar nu bara den sista pusselbiten, dvs ett nytt långtidskontrakt för Drew Doughty.
Mike Richards karriär i siffror:
Grundserien
Säsong | SM | M | A | P | +/- | UTV |
2005/2006 | 79 | 11 | 23 | 34 | 6 | 65 |
2006/2007 | 59 | 10 | 22 | 32 | -12 | 52 |
2007/2008 | 73 | 28 | 47 | 75 | 14 | 76 |
2008/2009 | 79 | 30 | 50 | 80 | 22 | 63 |
2009/2010 | 82 | 31 | 31 | 62 | -2 | 79 |
2010/2011 | 81 | 23 | 43 | 66 | 11 | 62 |
Totalt: | 453 | 133 | 216 | 349 | 39 | 397 |
Slutspel
Säsong | SM | M | A | P | +/- | UTV |
2005/2006 | 6 | 0 | 1 | 1 | -5 | 0 |
2007/2008 | 17 | 7 | 7 | 14 | 0 | 10 |
2008/2009 | 6 | 1 | 4 | 5 | -4 | 6 |
2009/2010 | 23 | 7 | 16 | 23 | -1 | 18 |
2010/2011 | 11 | 1 | 6 | 7 | -1 | 15 |
Totalt: | 63 | 16 | 34 | 50 | -11 | 49 |
(SM=Spelade Matcher, M=Mål, A=Assist, P=Poäng, UTV=Utvisningsminuter)