Örebro-Djurgården 2-2
I en alltigenom usel match skipades till slut rättvisa då hemvändande Johan Wallinder slog in en kvittering på övertid, då inget av lagen var värda alla tre pinnar.
Djurgården inledde matchen minst dåligt och kom ofta, oroväckande lättvindigt, fram på vänsterkanten utan att för den delen skapa några riktigt heta målchanser. ÖSK ägnade sig mestadels åt att springa offside så fort man fick bollinnehav på offensiv planhalva. Sålunda en trist och temposvag inledning som mestadels ägnades åt kamp, felpass och allehanda misslyckade offensiva initiativ.
Med knappa halvtimmen spelade kunde dock ÖSK ta ledningen då man lyckades sprinta igenom Stockholmarnas offsidefälla. Niklas Skoog fick tag i bollen långt ute till vänster, lurade bort en försvarare och slog en delikat pass i djupled mot Patrik Anttonen som på "Jesper Blomqvist-manér" lät bollen rinna på ena sidan om den förgäves utsprintade målvakten och själv springa runt på andra. Bollen hade dock så pass hög fart att "Ettan" inte behövde fånga upp den på andra sidan målisen utan bolluslingen "gleeeeed iiiin iiii mål." Garanterat ett mål för fotbollsgalan i november... eller?
Djurgårdarna repade dock snabbt mod och kunde kort innan halvtidsvilan få in en kvittering då Johan Wallinder lyckades med konststycket att lobba över Peter Westman som befann sig på mållinjen. Upprinnelsen till målet var en misslyckad nickrensning av Peter Karlsson som snabbt togs till vara av aggressiva DIF-mittfältare.
ÖSK hade i halvlekens sista anfall en ypperlig chans att återta ledningen men Patrik Anttonen fick se sin frispark tokräddas av gästernas allt annat än stabile målvakt.
Djurgården tog sedan ett ganska rejält grepp om händelserna i inledningen av andra halvlek anförda av Abgar Barsom och Stefan Rehn. Man lyckades även kreera några halvchanser men ingen som direkt fastnade på näthinnan, man kom till några bra inläggslägen och hade något halvhyfsat distansskott men det osade aldrig riktigt hett kring Peter Westman.
ÖSK hade dock en jättechans att på nytt ta ledningen men Niklas Skoogs närskott träffade målvakten som med tur (och skicklighet?) lyckades hålla nätet fritt från påhälsning.
Abgar Barsom fortsatte att trolla på vänsterkanten med diverse delikta tekniska nummer men utan att för den delen skapa nåt riktigt vettigt. Abgar påminde inte så lite om Mats Rubarth som också gång efter annan trixade på kanten men utan att egentligen få ut nåt av det.
Istället kunde Mikael Steen ge Sportklubben ledningen då han elegant spelade bollen förbi en återigen, förgäves utsprintande, målvakt läckert framspelad av Niklas Skoog. Mer effektivt än rättvist.
DIF skulle dock få med sig en pinne från Eyravallen då man i matchens sista anfall lyckades skapa en hörna som Abgar Barsom skickade in i röran framför mål och som Johan Wallinder "stänkte" in bakom ett tafatt hemmaförsvar.
Som helhet en usel match där inget av lagen lyckades bevisa att "expertisen", som placerat lagen i botten av serien i diverse olika tabelltips, varit fel ute. Viljan fanns måhända där men kunnandet var som bortblåst och i mina ögon fanns bara två spelare som uppvisade allsvensk klass i eftermiddags; Niklas Skoog och Magnus Pehrsson. Att DIF kommer bli bättre när Andreas Isaksson kan göra comeback råder det inget tvivel om. Rami Shaabans misstajmade utflykter kostade laget två pinnar idag.
Värre för ÖSK som bara har en kvalitativ anfallare i dagsläget då både Johan Paulsson och "Boniek" visat svag form. Men den sistnämnde kan vara ursäktad av att han nyligen avslutat en penicillinkur och att det vore dumt att döma ut honom efter en enda dålig insats. Alla vi som var på plats på Eyravallen i cupmatchen mot AIK vet vilken kapacitet han besitter.
Domaren Andreas Kovacs gjorde en svag insats och missade två klara fasthållningar på ÖSK:arna i straffområdet. Han hade också dålig känsla för spelet vid ett par tillfällen då han inte brukade "fördelsregeln".
Bäst på Eyravallen - Vädret.
Sämst på Eyravallen - Matchen.
