Grönvit - Svartvitt
- Trasiga skor och torra kex! De torra kexen kan jag förstå, men var kom ”trasiga skor” ifrån?
När det gäller Hammarby ramshistoria, så är det för det mesta de obegripliga ramsorna som får mest genomslagskraft. Det är de som har mest humor. T.ex. var kommer ovanstående ramsan ifrån och vad betyder den egentligen? Finns det någon ramshistoriker i våra led som kan förklara uppkomsten av denna ramsa, speciellt orden ”trasiga skor”, så hör gärna av dig.
Örebro var under en lång period synonymt med ”tråkfotboll” och 0-0 matcher. Men kollar vi våra inbördes möten bakåt, så har bara fyra matcher slutat 0-0 mellan oss. 1961, den 17 augusti (hemma), 1962, den 21 oktober (borta), 1971, den 31 maj (borta) och 1991 i SM semifinalen inomhus. Sedan vann vi på straffar med 4-2, så någon riktig 0-0 match är det inte. Det blir 3 matcher av 50 spelade, eller med andra siffror 1,5 %.
Örebros noll stämpel gäller alltså inte matcher mot oss, den har andra orsaker som inte jag orkar bry mig om. Dessutom tycker jag att Örebro har spottat upp sig och spelat en riktigt attraktiv fotboll under de senaste åren.
Vi har alltså mött Örebro femtio gånger (allsvenskan och cupen). Här är statistiken där jag räknat med tre poäng för vunnen match:
· 50 22 7 21 75 – 71 73 p.
Lördag den 4 april 1998
Numera är matcherna mot Örebro något att se fram emot. Speciellt när de spelas på Söderstadion. De senaste tre hemmamatcherna har vi tagit full pott med målkvoten 7-3.
Vem kan låta bli att få något heligt i blicken, när man tänker tillbaka på den allsvenska säsongspremiären 1998. Stämningen var inte av denna värld. Dan Sahlin inledde målskyttet genom att ge Örebro ledningen med 1-0 i första halvlek, sedan skrev en man vid namn Hans Berggren in sig i Hammarbys historiebok, genom att göra två mål. Kim Bergstrand avslutade det hela med 3-1 målet. Peter Berggren spelade lysande och Filip Bergmans tvåfotsdribbling fick glädjetårarna att börja rinna.
Men en historisk tillbakablick är ingen riktig tillbakablick om jag inte tar upp den första matchen som spelades mellan våra lag. 1944, den 10 september vann vi med 5-0 (2-0). Vem som gjorde första målet har jag inte hunnit kolla upp ännu, men det är någon av dessa fyra herrar. Stickan Andersson, Karl-Gustav Karlsson, Kurre Kjellström eller Bertil Bäckvall.
Söndag den 16 april 1967
Den första fotbollsmatch som spelades på det ombyggda Söderstadion var Hammarby - Örebro och premiärskytt blev Göran Kummelstedt, i den 8 minuten, bakom den allsvenske debutanten Ronnie Hellström.
Unge Thomas Nordahl efter Örebros 2-0 seger över Hammarby:
- Det hade säkert blivit ett par mål till, om man inte tagit mej så stenhårt.
Intressantaste profilen i matchen, ”Nacka” Skoglund 37 år, bäst och framför allt roligast på nya Söderstadion i Stockholm. Bäst efter ganska precis fem veckors träning…
Målen:
0-1 Göran Kummelstedt (8)
0-2 Yngve Hindrikes (66)
Lördag den 17 oktober 1970
En annan match som ska vårdas ömt i våra hjärtan, är den sista hemmamatchen hösten 1970.
”Det behövdes bara att Hammarby kom tillbaka till rätt sida om Slussen för att storspelet skulle komma tillbaka. Det fick Örebro smärtsamt erfara genom att bli på gränsen till utspelat av Hammarby, som vann med 3-1, men var närmare 5-1. Två gånger smällde bollen i trävirket hos Sven- Gunnar Larsson i Örebromålet. Domaren lät också bli att blåsa för höstens mest solklara straffspark. Främst i Hammarbys anfall, ”Lill- Hinken”. Särskilt minns man hur han luggade Örebros två fyrtorn innan han spelade in bollen till Peter Claesson, som gjorde 1-0 i 38:e minuten.
”Kenta” drog fram bollen på högersidan och fintade med kroppen, in med bollen framför mål och där kastade sig Tom Turesson fram och skallade in 2-1.
Ovanpå detta anmälde sig Janne Sjöström till tjänstgöring. Bröt igenom med en tanks kraft, plöjde sig fram och dundrade in 3-1 i 58:e minuten.”
Målen:
1-0 Peter Claesson (38)
1-1 Per-Anders Jonsson (45)
2-1 Tom Turesson (51)
3-1 Janne Sjöström (58)
Efter matchen sprang Hammarbyspelarna ärevarv runt Söderstadion för att tacka sin publik för höstens sångstöd, som hjälpt laget till 10 raka matcher utan förlust.
Spelarna som sprang ärevarv:
Björn ”Böna” Löf, Björn Carlswärd, Tom Turesson, Ronnie Hellström, ”Lill-Hinken” Holmberg, Janne Sjöström, Peter Claesson, ”Kenta” Ohlsson, Sören Mannberg, Peter Edlund, Inge Persson, Arne Spetz och Christer Axelsson.
(En match kvar i Norrköping innan säsongen avslutades).
Tisdag den 17 oktober 1995
Det har även spelats mindre roliga matcher mot Örebro datumet den 17 oktober. Men det får någon annan berätta om, för jag orkar forfarande inte kommentera den här matchen. Jag säger bara Christer Fällström och tack allsvenskan för den här gången.
Målen:
0-1 Mattias Jonsson (2)
1-1 Jean-Paul von der Burg (21)
1-2 Miroslaw Kubisztal (53) straff
2-2 Kim Bergstrand (76)
Låt mig få avsluta med signaturen ”Orwars” underbara reflektioner, som han skrev i tidningen ”Fotbollsextra” 1998, efter premiärmatchen mot Örebro.
”Vilken känsla! Vilken glädje! Vilken fest! Jag har suttit på Santiago Bernabeu i Madrid. På Wembley i London. På San Siro i Milano.
Och jag vet hur det känns när en hel stadion kokar. När den lyfter och betongen börjar skaka. När det sjungs, viftas och när inte ens den mest stillsamme kan sitt still.
Rysningarna efter ryggen. Armarna som knottrar sig. Och så det där stora fåniga leendet som inte går att få bort.
Och varje gång har jag tänkt samma sak:
- Varför kan vi inte få uppleva det här i svensk fotboll?
I lördags gjorde jag det. I Stockholm, när allsvenske nykomlingen Hammarby tog emot Örebro. Okej – Söderstadion tar knappt en tiondel så många åskådare som Bernabeu. Eller Wembley. Eller San Siro.
Men stämningen engagemanget. Känslan. Rysningarna efter ryggen och armarna som knottrar sig. Det var precis likadant. Och leendet. Det där fåniga leendet.
Det går jag fortfarande omkring med.”
PS! Här kommer ett tillägg som visar att Internet är fantastiskt. Jag fick detta mejl femton minuter efter det att den här artikel lades ut.
Detta är fakta i målet:
”Örebro har ju aldrig varit en stad med större industrier, dock fanns det fram tills 1960-talet både
en stor kexfabrik och en stor skofabrik (Oscaria). Ramsan är en nidramsa för att förklena Örebroarnas
gamla (och numera bortglömda) specialiteter Kex och Skor.”
Tack Mats J! För att du friskade upp mitt minne.
Vi ses på Söderst@dion!
