Reflektioner efter gårdagens vinst
Blandad kompott om Blåvitt och deras motståndare. Och så lite Gentzel förstås...
Seger igen mot Malmö FF. 4-0 den här gången. 6-0 innan dess. 10-0 sammanlagt. Man ska inte klaga, vi har bättrat på vår målskillnad avsevärt i mötena med de ljusblåa skåningarna. Mål som kan visa sig vara ovärderliga när serien räknas samman. För visst känns matchen i sista omgången mot Helsingborg, som den då vi får veta om vi tar guld eller inte? Inget av lagen är bra eller dåliga nog för att varken tappa eller dra ifrån.
Flera spelare gjorde finfina insatser mot MFF. Jon Inge Höiland börjar finna sin roll som offensiv högerback igen. Rusherna upp i banan avlöser varandra och blir bara fler och fler för varje match. Dessa utflykter är möjliga tack vare Fredrik Risp och Magnus Erlingmark. De tillsammans utgör allsvenskans bästa mittbackspar, försök inte ens påstå något annat. Fredriks följsamhet kombinerat med hans skoningslösa tacklingar passar utmärkt tillsammans med Magnus Erlingmarks domderande och överlägsenhet i luftrummet.
Mittfältet såg väldigt rörligt och inspirerat ut igår. Håkan Mild är den spelare som kan knyta ihop försvar och anfall och underlättar betydligt för Martin Ericsson. Mikael Sandklef och Tomas Rosenkvist på kanterna visade stor spelglädje och deras form är bara på väg uppåt. Det blir svårt för Jimmy Svensson att ta en plats. I anfallet kunde man glädjas åt Gustaf Andersson balja. Man ser hur mycket det betyder för honom när bollen finner maskorna. Hans kollega Sebastian Henriksson ska också äras. Han slet oavbrutet och ställde till stort förtret för de stackars ljusblå försvararna.
I förbifarten kan nämnas att Bosse Gentzel skymtades på avenyn timmarna innan match. Gentzel var iförd en blå Adidas overall med vita revärer, som synes på bilden till höger. Vi kunde bara inte med att inte dela med oss av vad vi uppmärksammade...
På tal om Bo Gentzel. Pengarna som han länge krävt för Emmanuel Tetteh är fortfarande på villovägar. Kurt Eliasson gick ut i media och sa att han var ”förbannad”. Visst blir man förbannad när ingen kan kavla upp ärmarna och reda ut ett och annat. FIFAs hot om att Vanspor inte får köpa nya spelare räckte tydligen inte. Avstängning från inhemska ligan nästa?
Djurgården spelar närmast mot AIK. Ett AIK i allt annat än balans. ”Kalle-Kula” blev ”Kalle-Långfinger” efter senaste matchen då han, som lagkapten, lär ha visat fingret åt valda delar av Råsunda-publiken. Jag har under hela dagen funderat på om någon spelare i Blåvitt skulle kunna med att göra något sådan mot sin publik, efter eventuellt hånfullt uppträdande. Jag kan inte, hur jag än vrider och vänder på det, få det till att det skulle kunna inträffa på Gamla Ullevi.
Hammarby, som inte heller tar guldet enligt Änglarna, har bättre harmoni. De har samma tyngd som Blåvitt och kan liksom oss vinna även då vi inte når upp till sin normala standard. Djurgården har det inte lika väl förspänt. De måste verkligen prestera i 90 minuter för att vinst ska bli faktum. Jag är tveksam till om de orkar med det. Att de dessutom går in som favoriter för första gången till derbyt mot AIK, sen gud vet när, är inte till deras fördel.
Vår nästa match spelas i Solna. Ett Solna som jag sen förra årets vistelse inte vill glömma. Seger med 1-0. Målet av reservlagsseriens okrönte skyttekung; Patric ”Långås” Andersson. Det ska till om han blir aktuell för spel mot oss, men Olle Nordin har överraskat förr när det gäller taktiska drag. Bara seger gäller i Solna. 1-0 i matchen sista minut är inte mig emot...
