Tungt slut på bra match
Blåvitt mäktade inte med att hålla ledningen matchen ut.
Tre dagar har gått nu sedan matchen på Råsunda. Det känns fortfarande tungt, det ska medges. Men matchen var spelmässigt mycket bra, lik förra årets i många avseenden. Tempot, inställningen och moralen. Men det där glädjefnattet, som jag nästan trodde hörde södra läktaren till, det uteblev.
Nästan 500 änglar fanns på plats och stämningen var stundtals mycket bra, men segeryran och vetskapen om att ”vi grejar det här” infann sig aldrig. För trots att Sebastian Johansson gjorde 1-0 i andra halvlek och att Blåvitt fortsatte pressa på, så nådde man inte hela vägen fram.
Varför blev det så?
De första 5-10 minuterna efter ledningsmålet, så syntes ingen tendens till att varken vilja eller ork saknades för att hålla matchen ut. Men så hände det, igen. Mittfältet hamnar i knäet på försvaret och AIK tillåts ta över mer och mer. Jag säger tillåts – för det är så jag upplever det. Nog för att AIK nu inser att de måste avancera upp i banan för att få till stånd en kvittering. Men man kan inte få mig att tro att det är något chockerande i att ett lag i underläge vill ändra på situationen de befinner sig i. AIK gjorde det med framgång. Blåvitt klarade inte av att under match anpassa sig efter motståndarnas nya löpbanor. Därför förlorade man matchen, enligt mig.
Olle Nordin gör så ett par byten, som Stefan Lundin (ironiskt?) beskriver som ”genialiska”. Nebosja Novakovic och Andreas Alm kommer in. Alm gör målet och Novakovic rör om och skapar oreda. Men att Alm och Novakovic är den typen av spelare som kan avgöra matcher, det visste alla blåvita spelare om innan linjedomaren kontrollerade deras dubbar och gav dem klartecken att äntra planen. Därför anser jag att spelarna i blåvitt inte i samma utsträckning ska mala på i det tidigare vägvinnande mönstret. Missförstå mig inte nu, vi ska inte överge det, men vi måste behärska konsten att under match anpassa oss till motståndaren om vi ser att det finns ett sådant behov. Det är en väldigt komplicerad del av fotbollen. För inte kan man banka in i spelarnas huvuden att det som de tidigare gjort så bra i matchen nu inte gäller, bara för att motståndarna gjort ett byte. Här spelar rutinen en stor roll och det kan vara en förklaring till varför vi fick det så svårt i slutet av matchen på Råsunda. Stefan Lundin och Jonas Olsson har en tuff uppgift framför sig då de ska försöka få spelarna mer öppna för förändring under match istället för att de ”i blindo” fortsätter på samma sätt som innan utan att tänka på konsekvenserna. Invecklat? Ja, minst sagt.
Rent logiskt är det ju så, att om man ersätter en grovjobbare med en lirare, så kommer laget att förändras. Mer eller mindre. Framförallt om anledningen till bytet är att få till en förändring vilket ofta är fallet. Att Stefan Lundin väljer att placera Steinar Pedersen som högermittfältare och ha kvar Jon Inge Höiland som högerback är inte konstigt när man vill bevaka en ledning man tidigare införskaffat. Att börja röra om och flytta Höiland som spelat bra på sin position är rent fel om man inte vill ha förändring utan kontinuitet. Vad jag menar är att då AIK ville ha förändring gjorde de byten som de visste skulle kunna rendera just förändring.
När sedan AIK gör 1-1 ändrar så ändrar matchen återigen karaktär. Det som nu sker är inte ovanligt, tvärtom. För i ena stunden kontrar Blåvitt för allt vad de kan, med 6-7 spelare i AIKs straffområde. I nästa stund står lika många svartgula redo att ta avslut i Göteborgs dito.
Även om mittfältet tappade i slutet av matchen, så var det där man återfann matchens gigant – Sebastian Johansson. Sebastian var, ursäkta uttrycket, förbannat bra. Lika ursinnig och sjövild som alltid. Drog på sig en varning – som alltid. Mini-Seb dominerade, tillsammans med Håkan Mild, mittfältet och uppträde som om han aldrig gjort annat än jagat gnagare. På hans minussida finns hans oförmåga att kunna inse när han ska gå lugnt eller mindre lugnt in i en duell. Men det är på gott och ont. Han har den spelstilen och man varken kan eller ska ändra på den. Tyvärr kan det bli till nackdel för laget om Sebastian inte kan lägga band på sig, som mot Djurgården då han blev utvisad.
Sebastian Johansson var inte ensam om att få en varning. Även hans kompanjon Håkan Mild fick det ju. Mycket olyckligt eftersom det innebär att han missar derbyt mot Örgryte på måndag. Ett stort avbräck, men Martin Ericsson, som lär ersätta, kommer att göra ett bra jobb på måndag. Faktumet att Sebastian Johansson och Håkan Mild blev varnade kan ha varit en bidragande orsak till att mittfältet kom längre ner i banan. De vågade inte gå in lika hårt i närkamperna vilket ledde till att motståndarna fick den extra tiden de behövde för att bygga upp sina anfall.
Det var svårt att dölja besvikelsen efter matchen, inte bara hos mig utan även hos spelarna. De var jobbigt då de, liksom jag, tycker att insatsen var beundransvärd och borde ha resulterat i mer än en poäng.
