Tre decennier i Malmö FF
Efter 583 matcher för vår klubb har Jonnie Fedel bestämt sig för att sluta med fotboll, åtminstone i Malmö FF. Jonnie Fedel blir troligtvis den sista spelaren i Malmö FF som varit klubben trogen från fotbollsskolan till pension.
Vi träffar honom på Kulan ett par dagar efter hans sista match och det är en man på gott humör som verkar trivas med att prata om sin långa karriär.
Jonnie är född och uppvuxen vid Möllevångstorget i Malmö. Som liten spelade han mycket fotboll på Södervärnsskolan och en av kompisarna som gick på MFF:s fotbollsskola tog en dag med honom dit. Han började sin karriär i Malmö FF i fotbollsskolan 1974 och kommer mycket väl ihåg att han blev ditlurad av en klasskompis. Vidare så minns han att det var uttagningar på fotbollsskolan och att han gick vidare som mittfältare. Vid denna tidpunkt så konkurrerade fotbollen med handbollen där han stod i mål. När han senare erbjöds att ta platsen som just målvakt i fotboll nappade han på det och sedan "har det bara rullat på" som han själv utrycker det.
Efter fotbollsskolan började han i knattelag tre och blev med tiden uppflyttad i knattelag ett, pojklaget och juniortruppen. Vid uppflyttningen till juniorerna var Jonnie bara sexton år och kombinerade spel i juniortruppen med sextonårslaget. Vid 17-års ålder blev han andremålvakt i A-truppen, bakom en annan legendar, nämligen Jan Möller.
Premiären, om inte Fedel missminner sig, var mot Lusern i Glimåkra år 1984 och Malmö vann med 1-0. Den allsvenska premiären kom senare under samma år i bortamatchen mot Elfsborg, även det en vinst, denna gång med 2-1. I matchen därpå blev det förlust med 0-1 mot Norrköping. Denna Norrköpingsmatch benämner Fedel som en av de bättre matcher han gjort under sin långa karriär i MFF. Det kan ju verka underligt att en målvakt som varit med i A-truppen under alla dessa år nämner en förlustmatch från 1984 som den bästa han gjort. Men förklaringen var att MFF utsattes för ett ständigt bombardemang mot målet under hela matchen och Jonnie räddade allt fram till de sista tio minuterna då målet släpptes in.
På frågan om vem som betytt mest för Fedel inom fotbollen svarar Jonnie direkt "Harry Jönsson. Det var nog han som vågade satsa på mig" säger Jonnie och berättar vidare att Harry, som var Jonnies tränare i juniorlaget ställde upp med skotträningar och lotsade den unge målvakten in i livet som seniortruppsmedlem. Fedel påpekar att omställningen från pojk- via junior- till seniortruppen kan vara ganska påfrestande för en sjuttonåring, speciellt när laget innehöll storheter som Jan Möller, Kent Jönsson, och Hasse Borg. När vi frågar vem hans förebild var är svaret lika givet. "Jan Möller, det kommer man aldrig ifrån, han har betytt mycket."
När Jonnie kom upp i A-truppen var det mycket se och lära, i synnerhet från just Möller. "Det var inte som det är idag" menar Jonnie och utvecklar. "Dagens ungdom är ju världsmästare direkt dom kommer upp." Fedel tror att den tidens generation hade lite mer tålamod och kunde se på och lära sig under tiden. Jonnie tror att detta kan ha att göra med att uppfostran var lite strängare förr än nu och att unga därigenom hade en större respekt för äldre.
"Förr i tiden var det väl lite mer att man väntade på sin chans och när man fick den så tog man vara på den, ibland kom den tidigt ibland kom den sent. Jag tror nog att man var bättre förberedd då på ett nederlag än vad man är nu. Nu satsas allting på ett kort, går det bra så är du världsmästare går det dåligt så börjar du med innebandy".
Vi bad Jonnie summera sina första år i A-laget. "När jag kom upp så hade inte MFF vunnit något på ett par år och det pratades om ett lag i kris. Men sen kom Roy Hodgson och ändrade på det mesta. Han hade en syn på fotboll som var bra, det ser man inte minst på resultaten. Visst hade vi spelare som Joakim Nilsson, Stefan Schwartz, Jonas Thern och Roger Ljung för att nämna några. Men jag tror nog att där var mer substans i spelartruppen än vad det är i dag. I dag tycker jag nog att man ibland köper spelare på rena spekulationer".
En annan anledning till att man var så framgångsrik under åren 1985-1989 var att MFF hade en tränare under denna period och inte som under 90-talet då klubben avverkat den ena tränaren efter den andra. "Tar man bort Roy som tränare så har jag haft en tränare i genomsnitt i ett år och tio månader. Under hela nittiotalet har det varit så och det går inte att bilda ett vinnande lag genom att ha den turbulensen bara på tränarbiten. Varje ny tränare som kommer in ser fotboll och spelare på olika sätt. En massa skiften på tränarsidan plus att det köps in spelare gör att du inte får den kontinuitet som är så viktig för ett framgångsrikt lag. Detta innebär i praktiken att du inte känner dig säker på vad som gäller på plan."
Vidare berättar Jonnie att när Roy tog över laget hade Tord Grip redan gjort ett bra jobb, byggt upp ett lag som var ganska samspelt. Roy bytte sen bara en, två spelare och inte mer och de som kom underifrån fick komma in lite då och då, för att spelas in sakta men säkert. Numera tycker Jonnie det är värre då en sex, sju spelare försvinner och lika många kommer, varav en tre, fyra stycken skall rakt in i laget.
"Det är svårt med dagens fotboll som är snabbare än vad den var förr, tätare och tuffare. Jämför fotbollen 2001 med fotbollen som var 1991 det är en otrolig skillnad, både när det gäller det taktiska och tempomässiga. Det som har skett under nittiotalet går inte att kombinera med så många tränarskiften som man haft i Malmö FF".
När Fedel tittar tillbaka tycker han att det är intressant att ha haft tränare med så många olika spelstilar. "Bob och Roland har nästan samma spelstil. Men om du tittar på Frans och Zetterlund, och på Viggo och Micke så har alla haft olika sätt att spela fotboll, olika manskap som skall spela. Jag är övertygad om att det inte fungerar". Jonnie gör sedan en jämförelse med IFK Göteborg som spelar samma fotboll som de gjorde när MFF mötte dem för tio år sedan. Med detta menar han inte att man skall spela precis som Göteborg gör utan faktumet att klubben måste hitta sin egen nisch. "Roy hade en nisch och då gällde det att försöka bygga på den och det tror jag man försökte med Bob."
Klicka här för att läsa fortsättningen av intervjun med Jonnie