VÄNTAN ÄR ÖVER - NU ÄR VI VIDARE!

Valencia tog revanschen mot Inter och spelade 0-0 hemma på Mestalla vilket innebär att vi nu är i kvartsfinal!

20.45. Domaren blåser igång den första halvleken. Det står 11 krigare som ska försöka vinna över Inter på planen. Valencia sparkar av till jublet av 52000 Valenciafans på läktarna. Och det började bra. Valencia höll i bollen och det dröjde inte länge innan en farlig chans uppstod. 7 minuter in fick Villa nästan tag på bollen men trasslade in sig i två Inter-försvarare. Angulo fick då chans att skjuta men det var trångt och bollen rensades precis i skottögonblicket. Ett väldigt farligt läge för Valencia och det kom mer. Redan tre minuter senare fick Baraja bollen på vänsterkanten och sköt mot den bortre stolpen, ett lågt skott och Julio Cesar fick slänga sig för att rädda ut bollen till hörna. Det var Valencia som började starkast och det blev inte någon anstormning från Inter som det hade talats om innan matchen. Los Ché höll i bollen bra och visade att dem inte tänkte stå och försvara sig i 90 minuter. Dock var det en väldigt stängd match och det var inget av lagen som läts komma speciellt nära försvarsområdena. I den 27:e minuten kom en halvchans för Crespo efter att Ayala sparkat ett hål lika stort som Grand Canyon i luften, men försvaret var bra med på noterna och tog lätt bollen. Det var signifikativt för den första halvleken, försvaret var väldigt bra och lät inte Inter komma fram ens i närheten av lika mycket som de gjorde i den första matchen.

Hitills var det ganska långsamt spel, men i den 28:e minuten hettade det till efter att Albiol blev undanknuffad av Ibrahimovic och Cañizares rusade ut och sade ett och annat till Inters svenska anfallare. Cañi var illröd i ansiktet och på grund av hans temperament drog han på sig ett gult kort, likaså fick Ibrahimovic ett gult. Tyvärr blev det lite för fult spel igenom hela första halvleken och domaren fick använda pipan frekvent. Efter 34 spelade minuter kom ett tråkigt besked för Los Ché. Baraja är återigen skadad. Efter att ha gjort illa vad som förmodas vara vaden eller låret gick han av till förmån för Hugo Viana. Definitivt ingen sämre spelare, men inte alls samma spelartyp. I samma veva som Baraja blev skadad slog Maicon ett inlägg som Crespo nuddade men Albiol kunde rensa bort bollen. Spelarna gick ut i omklädningsrummen efter 45+2 minuter och det var inget övertag för något av lagen. Inter tog det ganska lugnt och Valencias försvar var i princip felfritt. Inter hade några halvchanser, Los Ché hade några halvchanser. Tempot drogs upp mot slutet, vilket gav en god längtan efter andra halvleken.

När spelarna kom in var det laddat. Det kändes. Det var bra fart direkt från Valencia och dem höll i bollen väldigt långa stunder. 3 minuter in slog Angulo in ett inlägg till Ayala som brakar fram men inte riktigt får huvudet på bollen. Bara 4 minuter senare, i den 52:a minuten fick Stankovic ett inlägg mot den bortre stolpen och hoppade upp och sparkade en karatespark i brugaveln, och där höll mitt hjärta på att hoppa ur bröstkorgen. Efter bara ett par minuter var Los Ché framme igen, och Angulo som var inblandad i mycket sköt fram bollen till Villa som nickade från straffpunkten men Cesar tog den. Ett riktigt farligt läge och halvleken började riktigt bra om man frågar någon av de 50000 Valencianistas som satt på läktaren. Det var ganska böljande spel nu. Inter verkade inte vilja komma fram och anfalla utan avvaktade och Valencia fick därför hålla i bollen väldigt mycket. De gånger som dem lyckades ta sig fram stod antingen Albiol, kung Albiol eller någon av de andra försvararna och slog bort bollen. Riktigt bra och lugnt försvarsspel, det var aldrig några chansningar.

Efter 65 minuter kom ett läge som nästan gav Valencia ledningen. Villa höll i bollen på högerkanten och slog den snett bakåt till Viana som passade vidare till Angulo in mot straffområdet men passen var för hård och Angulo kunde inte nå den. Nu började Inter skapa mer tryck och dem kom fram allt oftare. Efter 75 minuter kom deras absolut farligaste läge. Figo slog en frispark mot den bortre stolpen som nickades in mot straffområdet där ytterligare ett huvud nuddade den, och det såg ut att vara mål men Marchena stod på mållinjen och räddade den. Inter var farliga och kom närmare ett mål. De kände signog stressade och den inbytte Grosso fick två bra lägen inom loppet av ett par minuter att skjuta i straffområdet, men återigen var försvaret väl samlat och kunde täcka ut båda skotten.

De sista 15 minuterna blev väldigt, väldigt nervösa. Inter pressade på och kom fram titt som tätt, men skapade inte några hyperfarliga chanser och Valencia kunde kontra genom Vicente som sköt ett skott som Cesar räddade när det var 5 minuter kvar och genom Villa som råkade slarva bort ett friläge genom att passa in bollen mot straffområdet istället för att gå själv. Även fast det inte blev några riktigt farliga chanser för Inter var det förmodligen många som slet sitt hår och bet sina naglar (jag vet att jag gjorde det) de tre sista minuterna på matchen.Men 0-0 stod sig och när domaren väl blåste av kunde det bara betyda en sak. VALENCIA ÄR I KVARTSFINAL!

Men glädjen av detta fick ta en paus i några minuter då det sorgligt nog blev vilt bråk mellan spelare på planen. Det är inte riktigt klart vem eller vilka som startade bråket och jag tänker därför inte gå in på några detaljer. Detta kommer vi att läsa om i tidningar och få se på TV. Jag tänker fokusera på någonting annat. VALENCIA ÄR I KVARTSFINAL!

Det är nästan för otroligt för att kunna vara någonting annat än en dröm. Vi har lyckats slå ut Inter, som redan har vunnit Serie A och som många tippade i finalen av Champions. Vi har nu tagit oss över detta hinder och vi kommer att spela kvartsfinal där det endast är 8 lag kvar. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte för en sekund har tvivlat på att detta skulle hända, men nu när vi väl är där känns det ändå väldigt overkligt. Jag antar att det kommer att infalla någon gång under morgondagen. Hursomhelst har vi tagit oss hit med ett recept som innehåller ett väldigt bra försvar, ett enormt hjärta och en enorm vilja. Eller ska jag säga en enorm Villa?

Med detta lag kan vi gå hur långt som helst. Det är helt klart. Vi bevisar återigen att man inte behöver slå tunnlar och klacksparkar för att kunna spela otroligt bra fotboll. Vi gjorde det inte på tjusigt spel. Det var en ren krigarinsats och det är precis så jag vill se Valencia spela. Vi ska inte spela som alla andra, vi ska köra på det vi tror på och göra det fullt ut. Det har varit tuffa matcher mot Inter, men vi har bevisat att när vi spelar bra kan vi slå ut vilket motstånd som helst oavsett omständigheter.

Nu åker jag på semester i två veckor från och med torsdag, och jag kan göra det med vetskapen om att jag inte behöver gräma mig om att bli utslagna i åttondelen. Jag kan så göra med vetskapen om att vi kommer att spela två kvartsfinalmatcher mot ett av Europas bästa lag, och jag njuter för fullt av tanken på det. Nu är det vår chans att bevisa att det inte är Valencia - de som faller på mållinjen eller Valencia - de som alltid får silver. Det är nu vi ska bevisa att vi är Valencia - vinnare av Champions League 2006/2007!

Startuppställningar
Valencia: Cañizares, Miguel, Ayala, Marchena, Villa, Baraja (Hugo Viana, 36), Morientes, Angulo (Joaquín, 76), Albiol, Silva, Moretti.

Inter: Julio César, Córdoba, Zanetti, Stankovic, Maxwell (Grosso, 74), Ibrahimovic, Maicon, Dacourt (Luis Figo, 64), Burdisso, Crespo (Cruz, 58), Materazzi.

Kort
Valencia
Cañizares
Angulo

Inter
Ibrahimovic
Cordoba
Maicon
Materazzi