Historien om Green Bay Packers del 2
Den andra guldåldern (Vince Lombardi åren)
Efter den tunga perioden 1947-1959 valde Packers att anställa Lombardi som HC. Lombardi hade innan detta varit assistant coach i Giants. Redan det första året med Lombardi vann man sju matcher och förlorade fem, den första winning season som Packers presterat sedan 1947.
Nästa år gick man hela vägen till NFL Championship game efter att ha segrat i NFL West. I finalen förlorade man mot Philadelphia Eagles med 17-13. Packers var väldigt nära att vinna matchen, men sex yards från mål tog tiden helt enkelt slut. Sådant händer ju då och då i fotbollen och är en del av tjusningen. Hämnden kom nästa år då Packers vinner sin första titel sen 44. I finalen mot Giants så blev det väldigt ensidigt då Packers vann med 37-0. Även 1961 vann man finalen och återigen mot mitt Giants, den här gången med 16-7. Det kan för övrigt här påpekas att Giants var i finalen fem av sex år mellan 58 och 63 och förlorade alla fem, mycket mer om det när jag ska skriva om Giants (seger i de två matcherna mot Packers och seger i en till av dessa finaler hade inneburit att Giants var störst genom tiderna, jag är fan bitter…)
De två kommande åren så missade Packers finalen, men var med i toppen. 1965 var man så tillbaka i finalen och vann mot Browns 23-12. I matchen som förde Packers till finalmatchen så mötte man Colts. Colts ledde i slutet av matchen med 10-7 men då sparkade Packers ett FG. Detta FG skall enligt legenden gått till höger om målramen och alltså inte gett poäng, domarna såg det som om den var inne och Packers vann sen i overtime. Året efter så skaffade NFL högre målstolpar…
1966 är ett historiskt år både för Packers och för NFL. 1966 spelades nämligen den första Super Bowlen mellan AFL och NFL. Packers blev inte helt överraskande mästare i NFL och fick därför delta i matchen. I ärlighetens namn var Packers betydligt mer pressade i NFL championship matchen än i den fösta super bowlen som man enkelt vann mot Kansas City Chiefs med 31-10.
1967 spelade Green Bay för andra året i rad NFL championship game mot Cowboys och för andra året i rad vann man. Matchen har dock blivit känd som ”Ice Bowl” och är än idag den kallaste matchen som någonsin spelats i NFL. Med tanke på hur Coach Coughlin såg ut på Giants bänk i championship matchen 2007 och den här matchen 40 år tidigare var kallare…inga värmefläktar heller kan jag lova, att de klarade av att spela är väldigt imponerande. Även Super Bowl II vann Packers relativt enkelt, 33-14 mot Raiders.
Efter säsongen 67 lämnade Lombardi laget och Packers blev sig aldrig mera likt…
De mörka åren
Under de kommande 24 åren efter Lombardis avsked från Green Bay fick fansen och klubben genomlida ett rent helvete. För en klubb som vunnit ligan tre år i rad (för andra gången i klubbens historia) så var det givetvis en chock när man missade slutspelet 1968, 69, 70 och 71.
Inte blev det bättre när man efter slutspelsframträdandet 72 missade alla slutspel fram till 1982. Green Bay var helt klart en förre detta storklubb som inte klarade av att leva upp till historien.
Olyckan fortsatte ända fram tills 1992 då en viss nummer 4 gjorde entré.
Brett Favre
För er som kanske inte kan så mycket NFL historia och undrar varför det snackas så j*vla mycket om den där Favre varje offseason så kommer ni här få förklaringen. Det är troligt att det endast finns ett par spelare som varit lika viktiga för sitt lag som Favre var för Packers (Taylor i Giants och…ja nån mer finns säkert, kanske). Packers hade alltså på 24 år endast vunnit en slutspelsmatch och deltagit i tre. Tidernas bästa lag harvade runt i botten på sin division och lyckades aldrig resa sig, det är som om Malmö eller IFK Göteborg skulle åka ur allsvenskan och harva runt i ettan i 24 års tid, snacka om chock för fansen och klubben.
Favre tradades till Packers från Falcons för ett val i första rundan, men var i början av 1992 endast andra valet bland Packers QBs. När Packers starter blev skadad så fick dock Favre hoppa in och han ledde en comeback som gav Packers lagets första vinst för året. Nästa match var han starter för första gången och han har sedan dess aldrig missat en match (han är uppe i 271 raka starter just nu). Packers nådde ett 9-7 resultat och missade slutspelet med knap marginal.
Till säsongen 1993 värvade man Reggie White. White är NFLs antagligen bästa DE någonsin med 13 pro bowls och 198.5 sacks (näst högs genom alla tider). Med White och Favre så gick Packers till slutspel varje år mellan 93 och 98 (då White slutade spela).
Packers var alltså tillbaka där man hör hemma, men slutspelen 93,94 och 95 slutade alla med missade super bowls, närmast var man 95 när man förlorade NFC championship game mot Cowboys.
1996 blev så året när Packers och Green Bay äntligen fick fira en ny seger, den 12:e i klubbens historia. Säsongen var till stor del en lång defilering mot titeln. Grundsäsongen slutade med 13-3, vilket var bäst i ligan. I slutspelet vann man ganska enkelt mot 49ers och Panthers. I Super Bowl XXXI så ställdes man mot New England Patriots. Pats var på den tiden långt ifrån den storklubb man blivit på 2000-talet och lagens historia var helt klart lite David mot Goliat. Packers vann planenligt, 35-21.
Även 97 tog Favre laget till en Super Bowl. I SB XXXII var man storfavoriter (11.5 poäng) men förlorade mot Broncos och John Elway med en touchdowns marginal, 31-24.
Favre var kvar i laget till 2007 och man nådde efter 97 slutspelet vid ett flertal tillfällen (98, 01, 02, 03, 04 och 07). Närmast att ta sig hela vägen var man 2007 när man hade en hemmamatch mot Giants för att nå Super Bowl XLII. Giants kicker Lawrence Tynes missade två enkla field goals i fjärde quartern vilket tvingade fram overtime. Packers vann slantsinglingen och fick alltså bollen. Allt hopp försvann dock när Corey Webster fick en INT mot Favre och Tynes kom in och betalade tillbaka sina mistag när han sparkade Giants till SB 42 där man till sist vann mot Patriots. Vem vet vad som hade hänt om Packers vunnit istället. Det kommer vi inte få veta, det vi vet är att Favre spelade sin sista match för Packers den där välsignade kalla kvällen 2008 (säsongen 2007).
Nutid och Aaron Rodgers
Att axla Brett Favres mantel är nog ungefär som att efterträdda Napoleon eller Augustus eller andra stora ledare i historien. Aaron Rodgers har gjort detta med bravur. Rodgers utsågs redan 2005 till efterträdaren och fick därmed studera Favre i tre år innan han fick sin chans att spela. Jag skulle personligen tro att detta var mycket nyttigt för Rodgers.
2008 gick Packers visserligen inte till slutspel, men man var nära och Rodgers var knappast problemet. Problemet var nog snarare lite baksmälla över att ha förlorat en av tidernas största QBs.
2009 var ett roligare år för Packers. Man ändrade om sitt försvar, som blev bättre (försvaret var inte bra 2008) och man fick ett av de bästa passningsspelen i ligan, trots en dålig O-Line som tvingade Rodgers att springa runt som en galning när de gång på gång misslyckades med att blockera försvare. Man gick till slutspel efter att bl.a. ha förlorat två matcher mot Brett Favre och Vikings. I slutspelet spelade man i en av de bösta matcherna någonsin där båda lagen gjorde TDs nästan hela tiden. Matchen gick till OT och avgjordes när Rodgers fumblade bollen och Arizona kunde springa in en TD.
Att skriva om Green Bay Packers historia är speciellt då laget utan tvekan är det lag där historien är viktigast. Green Bay är en stad med 100 000 invånare där alla älskar fotboll. Gatorna i staden heter saker som ”Lombardi Avenue” och liknande och spelarna i klubben blir dagligen påminda om att de har en del att leva upp till. Som exempel kan man nämna historien med den gamla gumman som med sin kundvagn rammade den nya HC Mike Holmgren i den lokala mataffären. Anledningen till gummans tilltag? Hon ville bara säga åt Holmgren att vinna. Saker som detta gör givetvis att alla i Green Bay Packers förstår att fotbollen är det viktigaste som finns i Green Bay.
Nästa del är den roligaste delen av dem alla. Det ska handla om New York Giants, the Big Blue!
