Historien om New York Giants (1964-nutid)
De långa mörka åren
Efter de stora framgångarna i slutet på 50-talet och början av 60-talet så var det något av en chock för Giants fans när laget 1964 slutade 2-10-2, sist i ligan och Giants sämsta resultat någonsin, så långt. Det rekordet lyckades man dock slå redan 1966 med en 1-12-1 säsong.
Från och med 1960 så började man dessutom förlora publik till den nya ligan AFL. De första åren gick det ju bra för Giants och AFL:s första lag i New York (Titans) gick i konkurs. Det andra laget finns dock än idag kvar, New York Jets. Dessutom förlorade Giants mycket stöd i New England som tidigare varit utan ett lag och där Giants hade varit det stora laget. Patriots började dock alltmer ta fans, speciellt i och kring Boston. Fram tills mitten på 60-talet kan man nog säga att Giants hade den största ”fan-basen” i ligan, men konkurrensen har alltså minskat lagets stöd (även om Giants än idag är topp fem bland lagen med flest fans).
Under åren 1964 och 1983 så gick Giants endast till slutspel en gång och mellan åren 64-81 var man helt utan slutspelsframträdanden.
Det finns inte mycket att säga om stora delar av de här åren. Giants var helt enkelt värdelösa under stora delar av de här 20 åren, andra år var man nära slutspel, men klantade till det i slutet på året. Det som dock är värt att nämnas är att Giants under den här perioden lämnade New York. Mellan 56 och 73 spelade Giants på Yankee stadium, men när Yankees byggde om och Giants ville få en ny arena så valde man att bygga en egen arena i East Rutherford i New Jersey. Den nya arenan blev dock klar först 1976, så under två år spelade Giants i Connecticut på Yale Bowl och ett år på Shea Stadium. 1976 var alltså Giants Stadium klar, en arena Giants spelat på sedan dess. Nästa säsong är dock en ny arena klar, precis bredvid Giants Stadium.
1978 hände det som för många är själva bilden för Giants under åren 64-83. ”The miracle at the meadowlands”. Giants var för första gången på flera år på väg mot en ok säsong och slutspelet var inte helt orealistiskt. I hemmamatchen mot Eagles hade Giants ledningen med 17-12 och behövde bara ta en QB-kneel för att klockan skulle ticka ut. Giants valde dock att försöka springa med bollen och när Giants QB Pisarcik skulle lämna bollen till Larry Csonka så fumblade han bollen. Eagles plockade upp bollen och kunde enkelt springa in en TD och vann därmed matchen.
En på alla sätt och viss tråkig period i Giants historia.
Ett nytt mästarlag skapas
Inför säsongen 1979 så draftades QB Phil Simms. Simms var länge hatad i New York, men är idag älskad och hans tröja hänger i arenan och nummer 11 kommer aldrig mer användas av en Giants spelare. 1981 valde man som nummer två i draften och fick Lawrence Taylor. Jag har alltid undrat hur mycket Saints ångrar sitt val av RB George Rogers, Saints valde nummer ett och valde alltså att inte ta LT.
Taylor är den enligt mig bästa spelaren någonsin i NFL. Detta kan givetvis diskuteras i all evighet, men Taylor har som få andra helt förändrat sättet sporten spelas på. Taylor är en stor anledning till varför Left Tackles numer är spå viktiga, Taylor spelade nämligen OLB på vänsterkanten. Taylor vann MVP titeln 1986 och blev vald till en hel hög Pro Bowls. Även Taylors nummer är pensionerat hos Giants.
Inför säsongen 1983 anställdes Bill Parcells som ny Head Coach. 1984 valde Giants ytterligare en LB, Carl Banks. Med LB uppställningen Taylor-Banks-Carson så fick Giants snabbt ligans bästa defensiv. Idag är både Carson och Taylor med i Hall of Fame.
”Pappa, vår dröm har blivit sann”
1986 var Giants äntligen tillbaka på NFL tronen efter 30 års frånvaro. Under grundsäsongen så vann Giants 14 matcher och förlorade två. Laget hade ligans bästa försvar och var en av favoriterna inför slutspelet. I första slutspelsmatchen krossade man 49ers, 49-3. 49ers hade för övrigt Joe Montana som QB och fick alltså bara tre poäng.
I NFC Championship game spelade man hemma mot Redskins. Det blåste extremt mycket den här matchen och många anser att Giants 17-0 seger kom tack vare lagets punter. Redskins punter klarade inte av att sparka bollen mer än 10-15 yards i blåsten, Giants punter sparkade bollen in i samma motvind, men fick bollen att flyga 35 yards istället. Giants utnyttjade sin field position fördel och vann alltså enkelt.
I Super Bowl XXI ställdes Giants mot Broncos och deras QB John Elway. Giants var favorit inför matchen, men i halvtid var det Broncos som ledde, 10-9. I tredje quartern så började Giants anfallsspel klicka på alla cylindrar och man gjorde 17 poäng. Efter detta var matchen givetvis i princip avgjord. Till slut blev det 39-20 till Giants, 30-10 i andra halvleken. Matchens MVP blev Phil Simms som hade sitt livs match med 22/25 passningar för 268 yards och tre TDs, av de tre missade passningarna var endast en Simms fel. Rubriken kommer från en skyllt som hölls upp av en supporter efter slutsignalen, skylten har blivit rätt så känd i efterhand som en symbol på Giants långa väntan på en Super Bowl.
De två kommande åren gick det sämre för Giants, men 89 var man tillbaka i slutspel. I slutspelet förlorade man mot 49ers som vann sin andra raka Super Bowl ett par veckor senare. 1990 var det dock dags för hämnd. Giants inledde säsongen med 10 raka vinster, för att sedan förlora Phil Simms. I och med Simms skada var man tvungna att sätta in Jeff Hostetler som QB. Hostetler ledde Giants till en enkel seger i den första slutspelsmatchen mot Bears, 31-3. I NFC Championship game så ställdes man mot 49ers, igen. Matchen var väldigt jämn och med tre minuter kvar ledde 49ers med 13-12. Laget behövde endast två first downs så skulle de kunna låta klockan ticka ut. Under driven så blev dock Joe Montana skadad efter att Giants DE Marshall tacklat honom i ryggen, för övrigt än en av de hårdare tacklingar jag sett. Steve Young kom in och 49ers fumblade bollen direkt. Giants fick bollen och ett field goal senare så var Giants i Super Bowl XXV mot Bills.
Super Bowl XXV var Bills första Super Bowl och laget var favoriter. Bills offense var riktigt bra under den här säsongen och Giants offense gavs väldigt små chanser att hålla jämna steg. Giants hade dock en väldigt bra DC i Bill Belichick (ja, den samma som idag tränar Patriots). Belichick lyckades väldigt bra med sin plan att stoppa Bills utmärkta passing game. I slutet av matchen hade Giants ledningen med 20-19, men Bills lyckades ta sig fram till en position där man kunde sparka ett field goal. I Bills fanns ligans kanske säkraste kicker i Scott Norwood. Norwood drog dock bollen till höger om stolparna och därmed vann Giants. ”Wide right” är fortfarande ett favorit uttryck bland Giants fans.
Resten av 90-talet var inte se roligt för Giants. För det första blev det bara två till slutspel och för det andra så var 90-talet Dallas Cowboys årtionde, och som tidigare nämnt så hatar Giants och Cowboys varandra. År 2000, tio år efter senaste segern, så var Giants tillbaka i Super Bowl. Det blev dock den första (och hittills enda) Super Bowl förlusten för Giants. Ravens vann med 34-7 i en match som var extremt ensidig. Giants gjorde tyvärr säsongens sämsta match i den viktigaste matchen för året.
Vägen till Super Bowl XLII
2004 anställde Giants Tom Coughlin som ny Head Coach och samma år så fick man Eli Manning genom en trade på draftdagen med Chargers (Chargers fick Rivers och en del roliga draftval i utbyte mot Manning). Efter Mannings första säsong (som inte var alltför lyckad) så blev Giants stadigt bättre och gick till slutspel 05, 06 och 07. Återigen var det Giants försvar som var lagets styrka. Försvarets anförare var Michael Strahan och Osi Umenyiora, lagets två DEs. 05 och 06 åkte man ut direkt i slutspelet, men 07 gick det bättre.
Giants gick in i slutspelet som NFC:s femte bästa lag och fick därmed bortamatch i varje omgång av slutspelet. I slutspelets första omgång vann man mot Buccaneers med 24-14. Detta fick Buccs att sparka Jon Gruden som HC och därefter har det ju gått som det gått, rakt neråt för er som inte visste det.
I nästa omgång vann man mot Cowboys efter att Tony Roma kastat en INT i slutet av matchen, denna INT befäste Romos rykte om att vara sämsta när det gäller. I NFC Championship Game spelade man mot Packers och Brett Favre. Det har blev Favres sista match någonsin för Packers och hans sista kast för klubben blev en INT. Matchen spelades i extremt låt temperatur och gick OT. I OT så kastade alltså Favre en INT och Giants kunde sparka ett Field Goal och gick på så sätt till Super Bowl XLII mot Patriots.
Patriots var storfavoriter inför matchen. Patriots hade vunnit alla matcher hela säsongen (bland annat mot Giants i week 17 och under preseason). Giants vann Super Bowl XLII tack vare en fantastisk insats av försvaret och framförallt av lagets D-Line, med Strahan, Tuck och Umenyiora som DEs. Tom Brady hade under säsongen lett sitt lag till i snitt 45 poäng per match, med i den här matchen fick Pats bara 14 poäng. Giants sista drive har blivit smått historisk tack vare situationen man var i (underläge 14-10 med tre minuter kvar) och tack vare Eli Manning. Vid en third down situation så ser Manning ut att bli sackad, men han lyckas ta sig ur situationen och kastar bollen på chans ner längs planen där David Tyree fångar bollen mot hjälmen. Några plays senare så kastar Manning bollen till en helt fri Plaxico Burress och på så sätt vann Giants sin tredje Super Bowl, en av de största överraskningarna i NFL:s historia.
Giants har fortfarande ett bra lag och Eli Manning har blivit bättre för varje år i ligan. Trots fiaskot 09 så tror jag att Giants tar sig till slutspel nästa år. Vi har egentligen bara problem med våra Linebackers och det finns många bra LBs i draften.
Återigen: Go Big Blue!
