Historien om Washington Redskins, del 1
Förra året startade jag en artikel serie om de olika lagens historia, den serien återupplivades inför Super Bowl med historien om Steelers och under årets off season hoppas jag hinna med minst tio lag till. Lagens presenteras i kronologisk ordning med det äldsta laget (Cardinals) först, undantaget är Steelers för att de spelade i årets Super Bowl (väldigt korta versioner om Colts och Saints finns också på nflpasvenska,blogspot.com). Lagen som presenterats så långt är alltså Cardinals, Bears, Packers, Giants, Lions och Steelers och dagens lag blir därmed Washington Redskins.
Starten i Boston (1932-1936)
Laget som idag heter Washington Redskins grundades den 9 juli 1932 i Boston Massachusetts. Laget fick namnet Boston Braves efter baseball laget (idag i Atlanta) med samma namn, lagen delade också arena det första året. Braves första match spelades mot Brooklyn Dodgers och slutade med förlust 0-14. Första segern i NFL kom mot New York Giants, ett lag som än idag är en av Redskins värsta rivaler, matchen slutade 14-6. Lagen möttes igen ett par veckor senare i en match som slutade 0-0, ovanligt till och med på den tiden. Braves avslutade säsongen med resultatraden 4-4-2.
Året efter flyttade laget till Fenway Park och bytte namn till Boston Redskins, enligt legenden för att hedra Head Coachen William ”Lone Star” Dietz som skall ha varit Sioux indian, i alla fall enligt honom själv, lite osäkert om det stämmer eller inte dock.
De tre åren som följde därefter var ganska intetsägande, Skins var aldrig nära slutspel och nåde aldrig över 0.500 i vinstprocenten. Värsta säsongen var 1935 då laget slutade 2-8-1 och knappt hade över sex poäng per match i snitt.
Lagets sista år i Boston var säsongen 1936 där laget under sin nya head coach Ray Flaherty slutade 7-5 och med de siffrorna gick till NFL Championship Game där de förlorade mot Green Bay Packers med siffrorna 21-6. Matchen spelades i New York eftersom Skins inte ville spela hemma då de hade för dålig publik.
De första åren i D.C och den första gyllene perioden (1937-1945)
De dåliga publiksiffrorna var en starkt bidragande orsak till att Skins valde att flytta till Washington D.C inför säsongen 1937. Ny arena blev Griffith Stadium, där laget spelade fram till 1960. Sista matchen i Boston hade Skins 5 000 fans på plats, första matchen i D.C var siffran nästan femdubblad.
1937 gick laget till NFL Championship Game för andra året i rad och den här gången slutade det bättre. Skins vann med 28-21 efter en mycket stark tredje quarter (som Skins vann med 21-7).
Skins fortsatte vara ett mycket bra lag de kommande åren och slutade tvåa i NFL East både 38 och 39, då det bara var segraren i de två divisionerna som dock till slutspel blev det dock inga fler titelmatcher för Skins. 1939 satte Skins ett rekord som aldrig kommer slåss. QB Frank Filchock kastade en 99 yards TD pass till Andy Farkas, många lag har därefter tangerat rekordet med det kan som sagt aldrig bli slaget (detta gäller alltså plays from scrimmage och alltså inte olika returns som ju ofta kan bli längre än 100 yards).
1940 var det så dags för Skins tredje Championship Game och återigen var Bears motståndet. Matchen spelades inför 36 000 personer i D.C, men de många hemmafansen hade inte mycket att jubla åt. 73-0 slutade matchen, givetvis en av historiens största förluster, kunde dock blivit ännu större siffror då Bears missade inte mindre än fyra extra points. Skins mot Bears var en match mellan två olika filosofier där Skins passade bollen mycket mer än Bears, dock ledde detta till åtta (!) INTs i matchen, Bears hade för övrigt 382 rushing yards, sex olika spelare hade rushing TDs.
Säsongen 1941 slutade i besvikelse för Skins och den sista matchen för året kommer vi idag ihåg endast för de något speciella omständigheterna i världen utanför planen. Mitt under matchen ropade speakern ut att alla generaler och amiraler (finns ju en del av dem i D.C på grund av pentagon) genast skulle bege sig till sina förläggningar. Matchen spelades den sjunde december…och vet ni inte vad som hände då så får ni kolla upp det för det borde alla människor veta.
1942 blev Skins mästare för andra gången efter att ha besegrat Bears i finalen med siffrorna 14-6. 1943 möttes de två lagen i NFL Championship Game igen, alltså för fjärde gången. Den här gången vann Bears med 42-21. 1943 hade Redskins ligans bästa spelare, Sammy Baugh hade flest passing yards, punting yards och flest INTs i hela NFL.
1945 spelade Redskins återigen i Championship Game, men den här gången mot Cleveland Rams. Rams vann matchen med 15-14 ett resultat som fortfarande kan få Redskins supportrar att bli mer eller mindre förbannade. Segermarginalen på en poäng kan nämligen förklaras med en safety (som ju ger två poäng). Vid ställningen 0-0 kastade Skins QB (ovan nämnda Sammy Baugh) bollen från egen end zone och träffade målställningen (som stod på mållinjen på den tiden), bollen studsade ner i marken och enligt reglerna var det då en safety. De reglerna ändrades till säsongen 1946…
Två decennier av misslyckande (1946-1970)
Efter Redskins femton första år så trodde nog de flesta att de skulle fortsätta vara en kraft att räkna med, som Packers, Bears och Giants. Men från och med säsongen 1946 så började allt gå utför och det väldigt snabbt.
Som ett exempel på Skins ineffektivitet under den här perioden så går vi till draften 1946 där Skins hade val nummer nio. De valde Cal Rossi, ett litet problem var dock att Rossi inte var tillräckligt gammal för att spela i NFL så därmed hade Skins slängt ett val rakt i sjön. Årets efter valde Skins återigen Rossi i första rundan, bara för att få veta att Rossi inte ville spela i NFL. Två år i rad valde man alltså samma spelare och han spelade aldrig en match för laget.
De följande åren var dock ett enda långt misslyckande med tränarbyte efter tränarbyte och dåliga beslut från högsta ledningen (dagens Skins supportrar känner nog igen sig i detta). Inte ens legendaren Earl ”Curly” Lambeau (som i Lambeau Field m.m) fick mer än två säsonger i laget.
1960 flyttade Skins in i en ny arena, D.C Stadium, som till skillnad från de tidigare arenorna var byggd för fotboll, inte baseball. Arenan byte senare namn till RFK (Robert F Kennedy) Memorial Stadium och Skins blev kvar på arenan till 1996 då man flyttade till nuvarande arenan FedEx Field.
Ett år senare draftade Redskins första gången en svart spelare, Ernie Davis (finns för övrigt en utmärkt film om denna Davis som heter ”The Express”), men tradade honom till Browns. Redskins ägare mellan grundandet 1932 (då han ägde en del av klubben) till 1969 (då han ägde en klar majoritet av klubben) var George Preston Marhall. Marshallvar rasist och fällde under åren ett antal mycket rasistiska kommentarer och var hårt kritiserad, inte minst av John F Kennedy och hans regering.
Marshall var tvungen att ge upp makt i klubben från 62 och framåt på grund av svag mental hälsa, men Redskins var sist i NFL att ta in svarta i laget. Den första svarta spelaren i Redskins var Bobby Mitchell som var lagets klart bästa spelare, han är idag i Hall of Fame…
Marshall dog 1969 vilket avslutade mycket av problemen som Redskins haft. Efter att han blev sjuk 62 så fanns det ett maktvakuum i laget som inte kunde fyllas så länge han levde och ägde en majoritet av klubben. Efter Marshalls död så gick makten över till Edward Williams som direkt började ordna upp saker och ting. Man anställde Vince Lombardi som ny tränare och gjorde sin bästa säsong på 15 år. Tyvärr avled Lombardi inför säsongen 1970 och den säsongen blev därefter ett misslyckande.
