Presentation av Grupp B
Till dödens grupp i Afrikanska mästerskapen utses grupp B, innehållandes storheter som Elfenbenskusten och Mali.
Det finns alltid en dödens grupp i alla gruppspel och slutspel. ACN:s grupp B passar mycket bra. En grupp där tre av lagen mycket väl kan gå hela vägen till final och vinst och så lilla Benin, som kan göra livet surt för vilket land som helst med sitt kvicka spel. Razak Omotoyossi vet hur man gör mål nämligen. Grupp B spelas i Sekondi-Takoradi, en industristad mellan Accra och Kumasi, som är känd för sin utbildning och industri. Här kommer superörnar kämpas med ekorrar som kommer att äta upp elefanterna bit för bit innan de tar sig an örnarna. En hel savann med äventyr väntar, så låt om oss titta till grupp B.
Nigeria
I höstas firade Nigeria sin kanske största triumf hittills i fotbollen, då man vann U17-VM under stort buller och bång. Man har förvisso vunnit detta mästerskap tidigare, men då konkurrensen ökat, så torde 2007 års vinst tillhöra godsakerna. Nu är ingen av dessa spelarna med i Super Eagles trupp till detta mästerskap även fast viss förhoppning fanns att Berti Vogts skulle ta ut Macauley Chrisantus, skyttekungen från U17-VM. Men tyske Vogts, der Wadenbeisser som han kallas, har nog med flygfärdiga spelare att ta ut till Ghana ändå och har plockat spelare från tio olika ligor och ingen från den inhemska ligan.
Vissa spelare sticker naturligtvis ut; Med Obafemi Martins och Makinwa har man två kvicksilver längst fram och om detta inte skulle räcka så finns kraftfulla spelare som John Utaka och Yakubu. Kanu står för finess på ålderdomen och på mitten går ingen säker för John Obi Mikels tacklingar. Tyvärr är väl just mittfält och försvarslinjen Nigerias svagare poster och målvaktspositionen känns inte direkt superhet. Vincent Enyeama, som står i Israeliska ligan är en duglig keeper, men känns inte världsklass.
Nigeria har en härlig rad av framgångar i ACN. Förutom att man drog sig ur 1996 och blev avstängda för detta 1998, så har man en fantastisk rad. 2-2-3-1-inte med-inte med-2-3-3-3 ser raden ut från 1988 och framåt. Hyfsat säger jag och tror återigen på minst semi för superörnarna.
Benin
Vi talade om detta land i morse vid matbordet. "Varför äter du inte fisken, min son?" "För att det är ben i'n.".
Landet som ligger intryckt mellan Togo och Nigeria, slog ut just Togo i kvalspelet och gör i Ghana sitt blott andra mästerskap. En gång i tiden hette det Dahomey och när man ser truppen till ACN, så kan man undra om detta är ett blivande storlag eller ett Togo II, som kan blixtra till någon gång då och då. Benin har nämligen en mycket ung trupp, där endast endast två man är födda på 70-talet. Alain Gaspoz är dockf bland de äldsta med sina 37 år. Men Benin har en mängd spelare i åldrarna 22-26 och bygger laget kring det ungdomslandslag som tog sig till U17-VM för många år sedan. Största stjärnan i laget är Razak Omotoyossi, som via Moldaviska FC Sheriff Tiraspol hamnade i Helsingborg och vann den allsvenska skytteligan i fjol. I övrigt är truppen en blandning av inhemska spelare från sådana exotiska namn som Mogas 90 och Buffles FC. Franska ligorna har naturligtvis en hel del spelare med och Stephane Sessegnon från Le Mans är mittfältsmotorn i laget tillsammans med Mouri Ogunbiyi från tunisiska Etoile Sahel. Målvaktsspelet återigen ser okänt ut med inhemska målvakter och så en från Wikki Tourists i Nigeria.
Laget tränas av Reinhard Fabisch, som känns lite som Roger Palmgren. Osynlig i ligorna i sitt hemland och lite överallt i Afrika.
Dijmon Hounsou känner ni kanske igen? Filmskådespelare från Armistad, Gladiator och senast Blood Diamond. Han är från Benin och känns som den största exportvaran.
Innan vi stänger Benin-butiken så lär vi oss att säga "les ecureuils", som betyder ekorrarna. Så kallas nämligen Benins landslag. Undrar just om man i Benin också undrar när ekorren bytte träd? (Ekorrn satt i granen skulle skala kottar....hoppa han från tallegren. När bytte han träd?)
Elfenbenskusten
Säg ivorianska fotbollsspelare och expertisen får något vått i blicken och rapar upp Drogbor, Touréer med mera. Men det är inte bara att ha bra namn utan att kunna spela som ett lag också. VM 2006 skulle bli ivorianernas stora år, men även där hette gruppen dödens grupp och man klarade inte av Holland och Argentina. För två år sedan förlorade man på straffar efter att Drogba bränt sista straffen och detta år skall man segra. "Victorie pour les Elephants" skriks i hela Abidjan. Laget har dock störts under uppladdningen av att Ulie Stielike, deras förbundkapten har tvingats att kliva ned från sin post efter att hans son blivit sjuk och biträdande förbundskaptenen Gerard Gili har fått ta över.
Les Elephants vann ACN 1992 och bevandrade i ivoriansk historia känner säkert till Laurent Pokou som har målrekordet i ACN totalt med 14 mål. I övrigt bör man naturligtvis känna till ASEC Mimosas, som är grunden till ivoriansk toppfotboll idag. Under Jean-Marc Guillous försorg så startades en fotbollsakademi i Abidjan, som skulle ta tillvara på fotbollstalangerna i Elfenbenskusten. Av dagens spelare i truppen så kommer Eboué, bröderna Touré, Salomon Kalou, Artur Boka, Didier Zokora, Aruna Dindane, Gervinho och Bakari Koné från just denna ungdomsverksamhet, som senare ledde dem över Belgien till andra klubbar.
Ivorianerna spelar en snabb, stark, teknisk fotboll med en oerhörd offensiv styrka i Drogba, Keita, Kalou, Sanogo, Dindane och bröderna Koné. Defensiven med bröderna Touré, Zokora, den underskattade Siéne håller backlinjen fri från påhälsning, ty denna samt målvaktsposten är de delar som känns bräckliga. Kolo Touré är en världsback, men sedan känns det ganska så ensamt, bortsett från Eboué på kanten. Boka är med i truppen, men har varit skadad länge. Boubacar Barry eller Louboué i målet är nödlösningar.
Les Elephants går dock för guld.
Mali
Sist ut i gruppen är det fullkomligt livsfarliga och oberäkneliga Mali. Även här finns Sverige-bekantingar i Mahmadou Diallo, som var i Blåvitt och så Adama Tamboura, som spelar i Helsingborgs IF. Dessa känns dock som pastellfärger i jämförelse med lagets två absoluta fixstjärnor Mahamadou Diarra och Frederic Kanouté. Den förstnämnde är en fantastisk dynamo på mittfältet och bollvinnare. I Real Madrid för närvarande. Den sistnämnde har efter ett misslyckande i Tottenham hittat hem i Sevilla.
Mali, som kallas örnarna, har ett hett förflutet med Togo. Det verkar som att lagen ständigt hamnar i samma grupp (likt Belgien-Holland under 80-talet) och då länderna har ett brokigt förflutet med många stammar som är lika och släkt med varandra och som bråkat med varandra i tusentals år, så blossar det alltid upp bråk mellan länderna. 2005 slog Togo ut Mali ur VM-kvalet med ett våldsamt bråk som följd och nu var det Malis tur att slå ut Togo, med att våldsamt bråk som följd. Bland annat blev Kanouté nedslagen.
Mali är en verklig outsider och kan skrälla i den här gruppen. Med Diarra, Kanouté, den mycket säkre Sammy Traoré, Seydou Keita och den ibland brutale, men också sevärde Sissoko på mitten så kan Mali överraska stort. Jag tjatar dock, men försvars- och målvaktslinjen ser inte så stark ut. Diakite eller Sidibe är inga världsmålvakter. Tre man i laget spelar i Malis egen liga och hela fyra i laget heter Sidibe i efternamn.
Superörnarna, ekorrarna, elefanterna eller örnarna? Vem går vidare?
