Historien om Nii Lamptey
En av de första ungdomsstjärnorna från Afrika presenteras
För nästan 20-talet år sedan såg jag en afrikansk yngling intervjuas på Sportspegeln. Hans namn var Nii Lamptey och betraktades som det mest talangfulla världen hade i fotbollsväg. Han var vid tillfället endast 16 år gammal och man såg en självsäker mycket spjuveraktig kille intervjuas om sin framtid. Han var då i belgiska Anderlecht och på väg mot en fullständigt lysande framtid. Han hade kunnat erövra världen. Det blev nu inte så och jag berättar nedan historien om Nii Lamptey, talangen.
I dag väller det in unga afrikanska spelare till Europa via agenter, via fotbollsakademier och även spelare som försöker på egen hand. Afrikanska spelare är en mycket god exportvara och bringar snabba pengar till klubbar i Afrika. För 20-talet år sedan var detta något annorlunda. Agentverksamheten, klubbverksamheten, media med mera var dåligt upp- och utbyggt och de unga afrikaner som ville ta sig någonstans i fotbollsvärlden fick använda sig av den internationella fotbollsscenen för att ta sig vidare. Nii Lamptey hade tagit sig dit. Redan 1989, som femtonåring, glänste ynglingen vid FIFA:s U17-mästerskap och världspressen häpnade inför Ghanas fantastiska ungdomslag, kallat Black Starlets. Grabbarna lekte verkligen fotboll och två år sedan var konceptet färdigt och man vann U17-VM med ett lag, där Nii Lamptey var den stora stjärnan. Han vann FIFA:s Golden Ball Award före spelare som del Piero och Veron, gjorde fyra mål och världen häpnade inför denne kraftfulle 17-åring, som gjorde vad han ville med bollen, däribland en hel del mål och lade världen framför sina fötter.
När milleniskiftet kom var Lamptey 26. Han borde ha varit storstjärna i en av de stora europeiska klubbarna. Istället hittar vi honom i tyska division tre-klubben SpvGG Greuther Fürth. Hans sista landskamp kom 1996 och år 2008 gör han vad han kan för att återfinna bitarna av en flyende karriär i sydafrikanska Jomo Cosmos. Vad hände egentligen?
Hans möte med den stora europeiska världen började som femtonåring. När jag såg honom intervjuas, så var han 16 år gammal och fanns under Anderlechts vingar. Han hade värvats till Belgien redan som femtonåring och i princip smugglats ut ur landet. Han debuterade i Anderlecht som 16-åring och efter att ha vunnit FIFA Golden Ball, så började allting rulla mycket snabbare än det skulle för en pojke från Ghana utanför hemlandet och omgiven av miserabla rådgivare. Lamptey var begärlig och ungdomligt naiv. Första stegen ut i världsfotbollen gick via PSV Eindhoven. Ett bra steg, då PSV alltid varit känt för att vårda sina talanger ömt och vän av ordning minns att både Romario och Ronaldo tog stegen via PSV vidare i karriären.
PSV Eindhoven var en stor succé för fortfarande bara 19-årige Lamptey, som också med sitt Ghana kom trea i OS i Barcelona och tvåa i U20-VM, där man förlorade mot Brasilien. Som 20-åring hade han vunnit den interna skytteligan i PSV Eindhoven, varit firad som en av de största talangerna i världen och store brasilianske Pelé hade till och med antytt att han mycket väl kunde bli så stor som honom. Kö-bildningen fortsatte och med giriga rådgivare omkring sig, så var nu målet att flytta upp Lamptey i näringskedjan, bringa in pengar och låtta bollen rulla.
Sedan kom motgångarna.
Nästa steg blev England. Fortfarande under mitten av 90-talet var inte pengarna i England de enorma summorna som finns idag. Fortfarande var TV-pengarna ganska minimala och mängden utländska spelare i Premier League var fortfarande ganska liten. Hit värvades i alla fall den svarte stjärnan. Ron Atkinson, som på senare år gjort sig mera känd för rasistiska uttalanden värvade Lamptey till Aston Villa. Det blev en kulturkrock för unge Nii, som knappt fick speltid bland hårdhänta backar, tufft spel och han kände sig definitivt inte hemma. Det blev klubb-byte till Coventry, dit Atkinson flyttat, men inte heller här blev det en dans på rosor. Lampteys tid i England satte i princip stopp för hans karriär och när hans stjärna dalat var agenter, media, sponsorer med mera inte längre så intresserade. Ett klockrent fall av dålig rådgivning av en naiv kille, där pengar spelar en enorm roll. Lamptey med sin spelstil skulle aldrig ha spelat i England. Han skulle ha blommat i Holland och ligor som Frankrike eller Spanien.
Under åren som följde efter Coventry var Lamptey på väg utför i stjärnstatus. Han hade problem att få tag på klubbar och under de närmaste åren prövade han lyckan i Kina, Italien, Turkiet, Argentina, Tyskland, Portugal och Förenade Arabemiraten. "The travelling man" återvände till slut till Ghana som trettioåring och försökte där att starta om sin karriär och jobbar nu hårt för att få ett proffskontrakt på ålderns höst i Sydafrika.
Nii Lamptey hade allt men fick ut så lite av det. Jag minns den unge spjuvern i reportaget från Sportspegeln den där söndagskvällen. Han kändes väldigt mal-placé i sin Anderlecht träningsoverall i det stora Bryssel. Han såg sårbar ut och när jag nu senare följer hans karriär, så är jag inte förvånad över utvecklingen. Annat är det nu med klubbar som har pengar, det flyter ned pengar till de afrikanska klubbarna, näten kring spelarna är större och tjockare och det finns oftast ett bättre system kring de yngre killarna, så att talanger vårdas. Tyvärr fick Lampteys karriär en ordentlig resa med felaktiga beslut om klubbar till fel ligor och personligen så tror jag att det var penninghunger, maktbegär och möjligheter att krama ur allt så snabbt som möjligt som ledde till detta. Tragiskt. Själv kommer jag alltid att minnas den 16-åring jag såg i TV-sändningen.
