Eftersnack till första rundan
Ghana 2008 har inletts. Alla har spelat en match. Vad hände?
Vem tar första rundan? Det brukar vara händer ned, frånvarande blick, någon går på toaletten, mobilen ringer, plötsligt börsfall och inbördeskrig i Orsa. Så inte denna gång. Vi på redaktionen delade broderligt upp detta. Det gavs och togs och jag tänkte ge mig på en liten sammanfattning av det spektakel vi kan följa i Eurosport bland annat.
Det är svårt för oss nordeuropéer att förstå storheten. African Cup of Nations är större än VM för afrikanerna. En fotbollsturnering, som under tre veckors tid samlar de absolut bästa spelarna i kontinenten och som bjuder upp till nationsfester, glimrande spel, spänning, teknik och mål. Till VM går fem-sex afrikanska nationer. Här spelar 16 stycken och ser man över de bästa spelarna som Afrika har att bjuda på så är det inte många som saknas. Adebayor, Mwaruwari, Nonda och ett gäng till, men annars är alla där. Att det spelas i januari och inte i juni, juli spelar egentligen ingen roll. Problemet med att spela det i Juni-Juli är att turneringen troligtvis inte kan spelas mer ön i de södra delarna av kontinenten. I övrigt är det glödhett. Till och med babianerna i träden vägrar kliva ned.
Vad har vi då sett?
Ett gräs som varit för långt. Känns som en sommaräng i Småland.
Svettiga spelare. Har nog aldrig sett så mycket svett på en fotbollsplan.
Bortsett från Namibia, så är det jämna lag. Många oavgjorda matcher och jämna matcher. Trots 0-3 mot Zambia, så var Sudan med i matchen exempelvis. Det har varit uddamålssegrar nästan överallt.
TV-sändningarna har varit över förväntan. Bra bevakning av matcherna, bra fotbollsmagasin och med Micke Bergwall har man en strålande kraft när det gäller fakta och att vara påläst. vad jag regarerar över är väl kanske kameravinklarna ibland och att det kan ta tid för kamerateamet att fokusera på rätt saker.
En liten besvikelse är dock publiklivet. Endast på ett par matcher har man kunnat se att det varit skapligt med folk och vissa matcher är tragiska eskapader. Nambia-matchen var folktom och likaså Sudan-Zambia. Folkfest naturligtvis när Ghana spelar och när de större lagen, såsom Elfenbenskusten, Nigeria, men även Kamerun. Benin verkar ha skickat över halva riket över gränserna för att se matchen.
Matcherna har varit av blandad karaktär. Sprudlande intensitet i första matchen, som kan ha varit en av de bättre matcher mellan två afrikanska lag. Guinea bjöd upp till en härlig kamp, men Ghana svarade. Marockos lek med Namibia var bitvis underhållande, men Namibia var urusla i sitt försvarsspel. Länge sedan jag sett sådan hönsgård. Sudan var mer tekniska är jag trott, men hade en del otur mot Zambia, som i sin tur reagrerade på helt rätt sätt på de tillfällen som begavs. Besvikelse när man ser lag som Nigeria och Kamerun. Ingen av lagen har någon "playmaker". Det finns ingen som tar tag i bollen, håller i bollen och dirigerar laget. Haythem Mustafa i Sudan var exempelvis en härförare. Igårdagens matcher såg jag ett lag i riktig kris. Sydafrika. Ett lag som krampaktigt försöker få fram ett lag av klass till sitt hemma-VM, men som är i fullständig brist på talanger, härförare och målskyttar. Elfenbenskusten och Egypten blir naturligtvis tunga att möta framöver, medan både Senegal och Tunisien, två andra förhandsvavoriter inte imponerade. Senegal ser gamla ut.
Jag måste dock säga att jag förvånas och upprörs fortfarande av spelkvalitet och mängden filmningar och kapningar bakifrån. Tunisien var ett praktxempel på det förstnämnda igår, men under matcher med Sudan, Namibia, men ävben Ghana-Guinea så såg jag hårresande kapningar, som borde renderat ill-gula kort. Det är fortfarande mycket vårdslöst spel från lagen som inte hänger med i tempot.
Det har även varit mycket blandat spelarkvalitet, men här och var blinkar en del intressanta spelare till. Första omgångens höjdpunkter stod Alloudi för med sina tre mål, men jag gillade även Junior Agogo i Ghana och Muluenga i Zambia som var avigt härlig att skåda. Trots förlusten, så lyfter jag även Haytem Mustafa i Sudan. Vilken playmaker. Egyptens forwardaduo Motaeb-Zidan var bitvis strålande mot ett trögt Kamerun. Elfenbenskustens mittfält blir svårt att ta sig igenom. Zokora,Makoun, Touré. Oj. Det kan bli en kamp om kraft om och när man möter Senegal, som också har ett tungt mittfält.
Omgångens mål stod Mohammed Zidan för. Hans vändning på en femöring efter Songs nick var galant och rakt upp i nättaket. Galant.
Vi avslutar med domarinsatserna, som varit över förväntan. Matcherna har dock inte hårdnat till och det har varit en god stämning på planen. tempot på grund av värmen har dock varit minimalt i bitar av matchen. Än så länge en godkänd match, men varför måste alla domare vara rakade på skulten? Black Collina in disguise?
Det var runda ett det. In a nutshell.
