När det afrikanska hjärtat vaknade...
Jag minns det som igår. Även fast det var väldigt länge sedan. I ett land i södra Europa; där vaknade Afrika. Ordentligt. Själv väcktes jag också.
1982 var året. VM gick i Spanien och det var året då Afrika på allvar visade att något stort höll på att hända fotbollsmässigt. Det intressanta var att det var inte bara var ett lag utan två lag som visade att kontinenten lekte med de stora. VM i Spanien var inledningsvis en tragisk upplevelse. Det var halvskrala matcher i många grupper och bara ett fåtal länder som spelade upp till härlig fotboll. Minns Brasiliens grupp med Eder, Zico, Socrates; det bästa landslag som inte vunnit VM; och minns England-Tjeckien-Frankrike med de snabba målen. Men i två andra grupper gick det också häftigt till. Tyskland var inblandade i en grupp som sedermera skulle ge en regeländring och så spelade ju blivande världsmästarna i den grupp som är den jämnaste i VM-historien.
Men det afrikanska hjärtat..?
Jo; det dyker upp i Tysklands grupp och i Italiens grupp via Algeriet och Kamerun. Algeriet gjorde vad som då ansågs vara VM-historiens största skräll, nämligen slog Tyskland med 2-1. Tysk boulevardpress släpade Jupp Derwall i tjära och fjädrar, det brändes tröjor och utanför tyskarnas hotell samlades fansen och ville skicka hem dem. Det man då inte anande var att detta var inledningen på en härlig afrikanska anstormning. Algeriet utnyttjade det tröga tyska försvarsspelet, slog om kvickt, spelade in bollarna från kanten mot tröga Förster-jakobs och gjorde mål. Det var ingalunda något orättvist resultat, ty Algeriet höll spelet upp e och skulel naturligtvis ha gått vidare till nästa omgång om inte Västtyskland och Österrike ingick en icke-angrepppakt i Gijon efter att Hrubesch gjort mål i tiondde minuten. Matchen är en skamfläck för fotbollshistorien. Men Algeriet planterade ett afrikanskt frö i fotbollsvärlden. Belloumi, Madjer. Det hette skrällkillarna. Namnen hamnade på löpsedlar och i minnet på alla och en var. Just Rabah Madjer dök upp i fotbollsvärlden fyra år senare och gen som tysk nemesis, då han med en klack beseglade Bayern Münchsns öde i en europacupfinal och skickade titeln till FC Porto.
I andra gruppen uppträdde en kille vid man Thomas N'Kono. Målvakt i Kameruns landslag. han var helt överdjävlig i målet. Pantervig, smidig, bra utrusningar och Polen och Italien vräkte bollar mot denne magiker, som stod enkelt och plockade bollar. Tre matcher, en insläppt boll. N'Kono var överallt. Han räddade omöjliga bollar, han klistrade skott, han tippade bollar över ribban. Kamerun spelade tre oavgjorda matcher och borde egentlitgen slagit Polen, men ett riktigt mål blev bortdömt för offside. Kamerun åkte ur eftersom Italien gjort mer mål. Sedan vann Italien VM.
Med Kamerun och Algeriet 1982 vaknade världen upp och insåg att de afrikanska lagen menade allvar. Lagen var placerade i den fjärde seedningsgruppen, men höll på att slå ut de båda VM-finalisterna. Helt plötsligt hade den stora kontinenten vaknat och det var bara början på en kärlek till Afrika och afrikansk fotboll. 1986 visade Marocko upp bitvis bländande fotboll och visade också upp ett makalöst mål av Merry och VMs bäste målvakt i den omöjlige Zaki. 1990 kom Roger Milla och Kamerun. 1994 och 1998 Var det Nigeria som stod för grannlåten, 2002 var det Senegal. Det senaste VM- 2006- var det första VM på mycket länge, där afrikanska lag spelat en anonym tillvaro. Ingen klag-och-jubel-föreställning, inga spektakulära matcher, inget bedövande spel, utan ett Ghana som åkte ut med 3-0 mot Brasilien i åttondelen, alla andra i gruppspelet. Ett tillfälligt lapsus eller har den afrikanska kontinenten somnat till igen?
För min del, så klappar det lite extra när afrikanska lag spelar. Jag följer dem lite extra och hade tillfälle att specialisera mig lite extra på Togo inför VM 2006, då jag såg dem mot Schweiz i Dortmund. 1998 såg jag Chile-Kamerun i Nantes också. Men vaknade gjorde det ordentligt med Madjer, Belloumi, N'Kono, Mbida, Milla och allt vad de hette 1982 och det även fast jag tyckte väldigt synd om Zaires målvakt Kazadi som fick släppa in nio mål mot Jugoslavien i VM 1974, men det var då det. Nu är det 2010 och kontinenten pockar på uppmärksamhet igen...
