CAN10-bloggen: Min guldfavorit: Elfenbenskusten
Eurosports kommentator Mats Larsson bloggar kring årets upplaga av afrikanska mästerskapen.
Som jag konstaterade nedan så är det långt ifrån enkelt att tippa en slutsegrare i årets turnering. Men ska jag komma med ett förhandstips så måste det ändå bli Elfenbenskusten. Man har utan tvekan spelarmaterialet för att bli mästare och efter att ha nått långt två mästerskap i rad så tror jag att det kan vara deras tur i år.
2006 gick man till final, men efter 120 mållösa minuter mot arrangörerna Egypten så föll man på straffar. Enligt den givna fotbollsdramaturgin att det är stjärnorna som viker ner sig i straffavgöranden så gav Didier Drogba laget en usel start med sin inledande straffmiss. När sen också Bakary Koné missade från elva meter så var slaget förlorat.
2008 mötte man återigen Egypten, den här gången i semifinal. Någon revansch blev det inte, och efter klara 1-4 i baken så förlorade man sen också bronsmatchen mot hemmalaget Ghana.
2010 är det tänkt att man återigen ska bli afrikanska mästare, isåfall för andra gången i landets historia. När man vann i Senegal 1992 lyckades man med konststycket att bara göra fyra mål totalt och spela 0-0 i såväl kvartsfinal, semifinal som final. Den gången var det tveklöst försvaret som vann mästerskapet för ivorianerna, detta trots bristen på målskyttar. I årets turnering är det återigen försvarsspelet som är nyckeln – offensiven är så bra den kan vara.
Det saknas nämligen inte spännande anfallsnamn i turneringen, men inget lag ser starkare ut på den positionen än ”Les Éléphants”. Rivige Didier Drogba är den givne ledaren och den man litar till i många delar av spelet. Med ett målsnitt på ca 0,66 mål/match så borgar det statistiskt för fyra turneringsmål från hans sida. Men i Angola så tror jag att den gode Drogbas kreativitet och ledaregenskaper blir ännu viktigare än hans egna mål.
Som komplement till Drogba finns hans Chelsea-kamrat Salomon Kalou, den franska ligans skyttekung Gervinho och den passningsskicklige mittfältaren Yaya Touré för att nämna några stycken. På fasta situationer har man ju också bland andra Yayas storebror Kolo som anfallsvapen.
Just den senare blir försvarsgeneralen som ska se till att laget håller tätt bakåt, något man helt misslyckades med för två år sen. Släpper man in tio mål på de sista, och avgörande, tre matcherna så blir det helt enkelt inga medaljer.
Målvakten Boubacar Barry kan bli ett orosmoment i sommarens VM-slutspel, men i den afrikanska konkurrensen står han sig väl. Kan han och backlinjen spela ett habilt försvarsspel så bör lagets offensiv kunna ta ivorianerna långt i turneringen, kanske hela vägen.
Laget har också extra mycket att spela för efter läktartragedin i Abidjan i mars förra året, då mer än 20 supportrar klämdes ihjäl på Felix Houphouet-Boigny-stadion. Sen dess har laget talat extra mycket om att man vill glädja landets många fotbollssupportrar.
Nu har man chansen.
